Blogg

Äntligen Fredag!!


Upp med tuppen. Inte jag som ska lämna på dagis idag. På kontoret strax efter sju. Skriver det som ska skrivas. Gör det som ska göras. Snabbplocklunch på ICA. Två ägg, pastabitar, keso, räkor, en kalkonskiva, torkade tomater. Äta glufs glufs i tio minuter. I språng mot T-banan. Hem och byta om. Klockar in på Station 03.40.

Knälånga tights. Hänger vindjackan på ett räcke. Bara en tunn merinotröja under. Solen skiner, inte en människa på banan. Bara några gubbar som lägger stort plasttäcke över gräset. Det är bara WOW. Jag äger!

Planen är 10×400. Med 200 m joggvila. Sätter igång. Magen sätter igång. Var det något med lunchen? Rapar regelbundet under de första fem. Sedan släpper det. Tur man är ensam på banan.

Kollar inte klockan. Tänker vänta till sista varvet. No stress. När jag är inne på no 9, får jag för mig att jag ska springa 15 intervall i stället. Blodet rusar, musklerna sjunger. Frågan är bara vad? Inte på sista versen i alla fall. Här finns mer kräm i kroppen. Zatopek brukade springa 60. Zatopek är min idol. När jag är inne på no 13 tänker jag att jag ska springa 20. En jämn och fin siffra att sms:a till brorsan i London. Han sprang backvarv med Studenterna i går, skrävlade efteråt om att han aldrig varit i bättre form. Han gick han upp tre i morse för att hinna med ett tidigt flyg. Han och sambon ska helgromansa lite i London. Brorsan har köpt en keps i tweed för att smälta in bland britterna. Många vuxenpoäng på en gång där. Fick ett sms klockan 12.00 att han sprungit 8 km i Hyde Park, men nu var det dags för en pilsner i solen. Nu var det dags att förstöra formen.

20 varv, och inte helt död. Solen en gul kula, himlen blå. Grymt fredagsmys. Kollar klockan på det sista. 83 sekunder. En bit från landslagsklass, men nöjd ändå. Kommer ihåg att jag är en vuxen man. Skickar ett sms till brorsan 04.10 om fredagsmyset. Hoppas inte ölen skär sig. Bara lite. Sedan rusa till dagis, bäst det går.

Här tar jag tiden:

Man är en urkul kille!

Trevlig helg, löparlovers!!


Nr 4 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Bästa skorna för trail! 14 nya modeller
  • Så springer du milen! Träningsprogram för alla nivåer
  • Så börjar du springa med din hund
  • Barnsoldaten som blev en av världens bästa traillöpare
  • Så toppar du formen
  • Forskning: Därför har du en löpares DNA
Bli prenumerant
Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

En perfekt kombo, Susanne! 😉
Klart du ska köra maran. Ingen tvekan. Ända in i kaklet. Och så lycklig ut på andra sidan 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

50 nyanser av löpning/ Nu på låda!!


A new baby is born!

Eller snarare, 4000 (ex). Stolt fader kånkade kartonger med bokbebisar halva förmiddagen från kontorshall till lagerlokal. Luca Mara, som plåtat omslaget, ryckte hjältemodigt in (trots att han är cyklist … mer ben än armar). Visste inte att jag kunde skriva så tung litteratur!

Torsdag 08.30 nästa vecka, 10 april, pratar jag om alla möjliga (och omöjliga) nyanser av löpning i Radio Stockholm med morgonpigga radiorösten Jenny Goldkuhl.

Och så lite skamlös promotion – för den som vill dela detta mirakel – så finns boken att köpa på nätet i våran webbshop här till höger 😉


Antal kommentarer: 4

Kenneth Gysing

Tack Susanne, och ja, dom kanske dubbelkorrar all löpande text på CDON ;), svår att få fatt i 😉

Hej Marianne! Vad roligt med en läsare i Schweiz. Springa och Svenska börjar ju på S, ser en given koppling där 😉 … lite nyfiken på vad som var svårast, börja löpa eller lära sig svenska? 😉 .. jag tror det funkar att beställa via nätet redan nu … om några dagar i alla fall via vår webbshop!
Löpande hälsning från Sverige!


Kenneth Gysing

Hej Inger, tack, vad roligt att du gillade den förra boken. Hoppas du gillar den här med, är alla fall tjockare 😉
Boka in Portugal nästa år, så morgonjoggar vi på stranden. Mycket bra för hälsan 😉
Bästa hälsning/ K


Kenneth Gysing

Attans, Ingmarie, Colorado nu igen? Då blir jag avis 😉
Sov ut, och podda sen 😉


Kenneth Gysing

Marianne! Hoppas nya boken inspirerar till nya PB:n, då har jag lyckats som författare!! 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Berg & Hav


I förrgår, mot bergen. Uppför och uppför och uppför. Nära molen. 24 km.

I går avslutning på en maximal löparvecka. Middag, och avancerad löpskolning på disco Nox. Tog nattpasset. Hem i gryningen.

Idag hav. Bada hav. Kallt. Men vågade.



Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Inte bara skuggan som badade … kroppen fick hoppa i också 😉
… brrr i Atlanten …



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

No Mountain To High


Rappare Petter packade ihop och for hem och det blev portugisisk vardag igen och  löpskolning med coach LG och lätt snabbpass i Västra Skogen i solnedgång (obs, inte T-banestationen på Hjulstalinjen…).

Så här mitt i träningsveckan har en och annan löpskada börjat upppenbara sig. Upptäckte en saltsvettframkallad en efter 3milapasset där ryggen slutar och rumpan börjar (obs, varning för nakenchock):

Ryggsäcken hade gnagt hål på ryggslutet. Det upptäckte jag först i duschen, whooooahhh!

En annan ovanlig skada drabbade en kvinnlig löpare som sa att hoh hade blivit stel mellan benen. Vågade inte fråga vidare, men funderade länge över den skadan.

Det är vackert här i Portugal. Soluppgång genom nytvättade löpartights (och värmefläkten på max) är förstås en höjdare.

Nu, strax, väntar Bergspasset! 10 km eller 14 km eller 24 km eller 28 km i rejält kuperad terräng. Ett formidabelt smörgåsbord för backantiska löparentusiaster!

/to be continued …)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Polare i poolen


Brp! Dags för en simtur.

Vila Reals kommunala badhus.  Petter rappar på mot Ö till Ö!

Hellre en polare i poolen än en polare i Polen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Rap Running Report


Innan 30 km långpass i Monte Gordo: Thumbs up!

Sedan hände det grejer.

Skinklåda eller skinnklåda, det var frågan?

Ja, jag vet. Jag var götlabörgare i ett tidigare liv.

Mitt i långpasset kom i alla fall running rapper Petter på att det där med kortkalsonger under löparshortsen nog inte var någon bra ide.

Pungen brinner, låter kanske som namnet på ett proggband från 70-talet. Men det var det inte. Det var en plötsligt svidande verklighet.

Den gamle Ö till Öaren visste dock råd, hissade upp en tub vaselin ur ryggsäcken, en sådan har han alltid med sig under långpass i portugisisk värme, vis av skinnflådd erfarenhet. Petter jublade, klämde ner halva tuben Down Town, och färden fortsatte. Men det ville sig inte riktigt. Efter 15 km förklarade han att nu fanns det ingen återvändo, och trollade fram ett annat par löparbrallor från jag vet inte vad. Någon ryggsäck hade han i alla fall inte.

Sen svidade han om i dikesrenen. Två bleka stjärthalvor mot en klarblå portugisk himmel, det var frestande men jag hade inte hjärta att plocka fram kameran. Jag är en känslig själ.

Lika känslig var dock inte Petters fru Michaela.

Petter klagade över att han hade hängröv. Det tyckte inte fru Michaela, hon tyckte maken var välhängd.

Var The Very Well Done kortkalsong hamnade sen? Ja det var ju bara en som hade ryggsäck. Man kan hålla sig för näsan för mindre.

Planen var 30 km i lugnt tempo. solen stod högt, brände fint. Olivlundarna böljade över kullarna. Det gjorde apelsinträden också, och citronträden, och en och annan korkek. Och vägen, det var rätt bra kuperat, om man säger så.

Vid 22 km började stegen bli tunga, låren suga, vaderna knirra. Väl inne i skogen igen blev det vindstilla grillfest.  Vid 28 km var vi 200 m från hotellet, men det gick ju inte an. Det var The Way of No Return. Upp i skogen igen för att hämta distans, och tillbaka igen.

30 km och 82 m vid hotellets entré. High Five, vi fixade det.

Äntligen dags för lunch. Svärdfisk på menyn – bästa käket innan ett simpass.

/to be continued …/



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*