Ultralöpning goes beach

Men åh så skönt det är att vara ledig!

Halmstad var soligt och varmt och Sara och jag åt på hennes Spis & Deli innan vi efter en tur på stan tog oss ut till Tylösand med Kenth.

Sicksackade oss bland soldyrkare fram till en egen plätt i sanden och i Halmstad verkar alla vara för även Mia dök upp.

Men en dag är inte komplett utan ett bad och det var helt UNDERBART att hoppa i varrma salta vågor. Jag glömmer så lätt hur underbart det är att bada i havet! Man blir lyrisk!

Crawlade lite fram och tillbaka i vågorna och när jag reste på mig för att gå upp hade jag två kameror i nyllet. Då måste man posa!

Nu ska jag sova gott här i Saras och Kenths fina lägenhet för imorgon ska han välja ut ett par av sina triljarders många löparskor och så ska vi springa långt! 🙂

---

Att vara separerad mamma har sina för och nackdelar. Jag har turen att få spendera större delen av min semester med min lilla hattefnatt som för övrigt är den där åldern när viljan är urstark, energin enorm och frågorna aldrig tar slut. ” Varför har man hål i näsan? Varför måste man andas?”Jag hoppas hon ska ta med det beteendet i alla åldrar för övrigt och att hon ska fortsätta fråga mig saker för alltid. Och att jag får fortsätta fråga henne saker och få såna där ärliga kloka svar man får av folk som svarar från hjärtat därför att de inte filtrerar sina svar för att anpassa dem till rådande kutym.

Anyway.

Nu är hon på äventyr med sin pappa i 13 dagar och jag passar på att leva lite sådär som jag gjorde förut om somrarna innan hon kom till världen. Lite mer  på resande fot.

När jag tänkte på vad jag ville göra denna sommaren om jag fick till några egna dagar så var det några saker som stod som självklara: springa långt längs havet, surfa, vara lite ensam.

Och träffa fina vänner vill man ju också så vilken tur att Sara  och Kenth har tid och plats för mig i sitt fina Halmstad.

Så dit rullar tåget nu. Jag har packat min gamla ryggsäck som med sina små flaggor får mig att tänka på alla fantastiska platser jag varit på. Och att jag trivs så bra när jag är på väg. Ibland har det varit ifrån saker men nu bara till roligheter.Tanken är att springa från Tylösand till Apelviken imorgon där jag ska slå upp mitt tält som just Sara så snällt kommer köra med bil dit. Sen blir det tre nätter ensam i tält med försök till vågsurf.

Efter att ha surfat mest i Australien men även Marocko och Frankrike ska det bli kul att se vad svenska vågor har att erbjuda. Jag är nog i och för sig lika nöjd med att bli sittande på en bräda ute i vattnet. Få saker är så rogivande.

Surfing och ultralöpning fyller samma enormt barnsliga behov av att heltl uppfyllas av naturens kraft, vara liten i det stora, ägna sig timtals åt något som inte gynnar vare sig BNP eller gör en speciellt mycket klokare. Det skadar ingen, det är jätteenkelt och väldigt svårt på samma gång.

Goodspeed på er.

Nej klättrade inte upp- sprang runt! Bästa sättet att se något är inte att ställa sig på det, speciellt inte när de som namngivit platsen ber att man undviker att göra så.

---

Axa Fjällmaraton blir fulltecknat nästan direkt varje år. Loppet växer men har en maxkapacitet då man inte kan släppa hur många löpare som helst upp igenom känslig fjällnatur och stigarna inte är sådär breda som på de flesta andra lopp.

Loppet är 43 kilometer över tre fjäll som totalt mäter 1800 stigmeter. Som jämförelse är Lidingöloppet en glassig tur på en motorvägsliknande banan och 400 stigmeter.

I år har man startat ett till lopp i Jämtlandsfjällen som jag med erfarenhet kan säga går i något av de vackraste fjällterräng jag vandrat i.

Jag vet inte exakta bansträckningen men i närheten finns Drommen, Falkfångarfjället och Dörrsjöarna där jag knatade ut ensam och tältade för några år sedan och vackrare fjällnatur får man leta efter. När då åker från Östersund till Åre och ser fjäll till vänster ungefär halvvägs är det dessa fjäll du ser.

Provloppet går av stapeln den 24 augusti  i år för att utvärdera inför det planerade riktiga loppet 2014 den 12e juli. Kostnaden är då endast 500 kr.

Loppet är egentligen ett ultralopp på 48 km över hela 2800 stigmeter.

Jag önskar så att jag kunde vara med- på vägen in till starten passerar man en av världens vackraste fjällbyar- Hallen, där vi hade stuga när jag var liten.

Sugen? Anmälan öppnar 15 juli!

Här kan du läsa mer.

---

Jag tror jag lite felaktigt sa att det var lätt att få till träning på semestern. Det är en sanning med modifikation.
Träning får jag till men har svårt att be om hjälp med MiniMe i flera timmar för att jag ska ut på mina egoistiska upptåg. I lördags var det ju tävling så det kändes ok men annars känns det inte så ok att pysa iväg på långpass på mer än sisådär 90 minuter.
Så jag har tränat men inte alls så som jag behöver både mentalt ( ensam ute på vägarna i flera timmar är bland det bästa jag vet och gör att jag blir väldigt lugn) och fysiskt- jag har årets andra ”A-race” om 2,5 månad.
Men inget att göra åt det. Utgångsläget när man har barn är just att- man har barn! De ”tar inte tid” de är tid. De borde iallafall vara de man vill vara mest med och visst är det så även i mitt fall.
Men nu är jag barnfri i 2 veckor och då tänker jag verkligen passa på att både vara lite ensam och att träna som f”n.
Jag har verkligen saknat att springa långt. Det är som meditation och skallen och kroppen känns liksom full. Igår hade jag nästan lite panik. WTF loppet är ju snart. Jag har inte sprungit långt sen april. Dessutom ger de här korta träningspassen på runt 8 km ingen ro. Det är för kort och hetsigt för att skänka den harmoni som längre pass ger.
Så idag så fick först RisiSkrutti följa med på en kort jogg för hon ville det.
Sen satte jag av med en kaffe och lite kvarg i magen (mina BCAA är slut) på min 15 km runda för att testa skorna. Klockan var nästan 10 så jag var helt tom i magen och rejält hungrig men lika löpsugen.
Rundan är 15 km och jag tog det lugn första 4 km innan jag tryckte på. Kändes riktigt bra i kroppen. Ingen jättesnabb fart men början på ett av mina viktigaste nyckelpass: långa pass i distansfart före frukost.
Övrig träning denna vecka var 6 km fart i måndags, några halvdassiga backintervaller i den långa skidbacken i onsdags och så all styrketräning man får av att skrapa och måla en altan. F*** the gym som sagt.
Väl tillbaka idag tog jag två ägg, drack massa vatten, hoppade i hängselbyxorna och kittade fönster. Orken är det inga problem med iallafall!

---

Som så många andra lyssnade jag på Kristian Gidlunds Sommarprogram. Som så många andra berördes jag av hur nyktert han reflekterar över livet och samhället, världen vi lever i.
Onekligen så ser allt lite annorlunda ur när man tittar på det på väg ut ur något.
Jag tänkte att många kanske lyssnade och fick en uppenbarelse att de tagit livet för givet. Att det är dags att börja leva här och nu. Att det är dags att våga hoppa. Våga älska. Sluta småkivas. Vara tacksam för det lilla. Att leva varje dag och sluta skjuta upp saker.
Jag kände där och då att jag inte fick någon uppenbarelse. Att det inte var något nytt.
Allt som hänt tidigare och att jag ständigt lever vid sidan av en otroligt modig person som får fajtas för ett normalt liv (vad det nu är) hela tiden. Att jag inte kan låta bli att försöka sätta mig in i andras människoöden.
Allt det och en massa annat gör att jag insåg att jag lever det liv jag vill leva, är närvarande i det varje dag. Gör det jag drömmer om eller jobbar mot det. Är inte perfekt, långt ifrån. Kommer aldrig bli men det är genom sprickan i glaset som ljuset skiner in. Att bli klokare, godare och bättre kommer hålla mig sysselsatt resten av livet.
Jag lever livet mitt i det utan att skjuta på något av tvivel eller rädsla.
Insikten jag bär med mig och håller i väldigt hårt är att det bara finns just nu. Och ingen chans att göra om. Bara göra så rätt, så bra och så ognälligt som möjligt från början. En chans!!
Det är väldigt enkelt och oglamoröst. Mycket svett och skit under naglarna. Och det är alldeles fantastiskt härligt underbart!

---