Det är andra året vi arrangerar Tjejmarathon.
Loppet är en manifestation av kraft, rörelseglädje, djeflaranamma och ett sätt att visa att när vi går ihop och gör saker tillsammans så kan vi göra stor skillnad.
Förra året samlade vi alltså in över 100 000 kr till Panzisjukhusets transporter av kvinnor med svåra gynekologiska besvär efter våldtäkter och förlossningar från byar in till sjukhuset. Så mycket pengar kunde göra skillnad på riktigt. Läs här.
I år satte vi ribban högre och siktade på 200 000 med tanken att fler löpare skulle kunna samla in mer pengar. Nu verkar det kanske inte som det blir riktigt så mycket men varje krona gör skillnad.
I år stöttar vi Hungerprojektets arbete i Bangladesh- ett av världens fattigaste länder där runt hälften av befolkningen lever i fattigdom. Pengarna syftar till att hjälpa människor själva forma mål för att ta sig ur fattigdom, skapa en konkret plan och sen får de stöd till det de behöver skapa- en brunn, ett sjukhus. Magdalena som är vår kontakt på Hungerprojektet har visat oss vad de lyckats med och det är otroligt inspirerande.
Vad gäller våra löpare så är det många som debuterar på ultradistans. Några har aldrig sprunigt långt förut men har tränat hela våren med och utan vår hjälp. Vi stöttar och peppar och de stöttar och peppar varandra. Det är i sig, de få gånger orken tryter med att arrangera detta, som vi alltså gör kvällstid efter våra andra åtaganden, den energiinput jag behöver för att veta att det här bland det viktigaste jag gör!
Loppet går på lördag och jag har ett stort exceldokument och därtill en logistisk matris inne i huvudet. Att arrangera ett 53 kilometer långt lopp i terräng från A till B är betydligt mer utmananade än ett lopp som går från A till A. Säkerheten är A och O och därtill att inte slösa med resurser och kostnader. Jag är väldigt mån om miljön och i år är goodiebagen i tyg, vi har medvetet inte pushat för massa produkter, tackat nej till broschyrer för att spara utskrifter och vi försöker se till att allt som vi köper till vätskestationerna går åt och flyttas med längs vägen till nästa station.
De här sista dagarna handlar lite om brandsläckning och att sy ihop lapptäcket. Saker skiter sig, löser sig. Har grejerna kommit? Hur lastar vi? När snitslar vi dem något glest markerade leden? Har sjukvårdare och vår läkare alla uppgifter de behöver? Vad måste våra fina funktionärer veta när? Vad ska vår sistelöpare ha med sig?
Jag är så enormt tacksam för den hjälp vi får, för hur min syster och hennes kille ställer upp, hur N ställer upp hela helgen (för på söndag fyller min dotter 4 år och jag arrangerar kalas förstås), för de Tjejmaralöpare från förra året som inte springer i år som ställer upp, för Göran som fotar, för Bike&HikeRoslagen som ställer upp i år igen på vätskekontrollerna. För Friskis i Väddö som kör utomhusspinning vid vår vätskekontroll där för att peppa.
Och jag är på förhand och i efterhand tacksam till DIG som läser detta och kanske väljer att sätta en slant till vår insamling. Skriv gärna en hälsning.
Du kan betala med SMS eller kort och varje krona går direkt till Hungerprojektet. Hjälp oss skapa magi i år igen!
Nu kör jag ända in i kaklet tills lördag kväll!
