Live a verveful life

Det var faktiskt andra gången jag och Luca släpade iväg hans kamerautrustning med en sorts fristående stor blixt längs vattnet vid Alvik. Förra gången fotades jag för Runners World men idag var det en annan grej ni får se senare.

Jag är ju som bekant inte så bevandrad med smink och hår men Marie på redaktionen gick lös på mina strån och nylle med diverse pytsar och jag gick från trollet Plupp (eller en blond version av han som sjunger i Prodigy) till en Annie som såg ut att ha mycket mer hår än jag egentligen har.

På redaktionen jobbades det för fullt men vi hann ändå prata lite och det är alltid lika kul att hälsa på dem. Jag undrar om jag inte ska åka dit varje morgon och bli sminkad och piffad framöver medan jag läser en tidning och dricker kaffe?

Hann även krama om Stefan på Runners World och tacka för att de stöttar Tjejmarathon i år med att lotta ut prenumerationer.

Bilderna hoppas jag få ta del av snart. Känns som jag både tränat styrka, löpning och yoga under den här förmiddagen!

---

Det är andra året vi arrangerar Tjejmarathon.

Loppet är en manifestation av kraft, rörelseglädje, djeflaranamma och ett sätt att visa att när vi går ihop och gör saker tillsammans så kan vi göra stor skillnad.

Förra året samlade vi alltså in över 100 000 kr till Panzisjukhusets transporter av kvinnor med svåra gynekologiska besvär efter våldtäkter och förlossningar från byar in till sjukhuset. Så mycket pengar kunde göra skillnad på riktigt. Läs här.

I år satte vi ribban högre och siktade på 200 000 med tanken att fler löpare skulle kunna samla in mer pengar. Nu verkar det kanske inte som det blir riktigt så mycket men varje krona gör skillnad.

I år stöttar vi Hungerprojektets arbete i Bangladesh- ett av världens fattigaste länder där runt hälften av befolkningen lever i fattigdom. Pengarna syftar till att hjälpa människor själva forma mål för att ta sig ur fattigdom, skapa en konkret plan och sen får de stöd till det de behöver skapa- en brunn, ett sjukhus. Magdalena som är vår kontakt på Hungerprojektet har visat oss vad de lyckats med och det är otroligt inspirerande.

Vad gäller våra löpare så är det många som debuterar på ultradistans. Några har aldrig sprunigt långt förut men har tränat hela våren med och utan vår hjälp. Vi stöttar och peppar och de stöttar och peppar varandra. Det är i sig, de få gånger orken tryter med att arrangera detta, som vi alltså gör kvällstid efter våra andra åtaganden, den energiinput jag behöver för att veta att det här bland det viktigaste jag gör!

Loppet går på lördag och jag har ett stort exceldokument och därtill en logistisk matris inne i huvudet. Att arrangera ett 53 kilometer långt lopp i terräng från A till B är betydligt mer utmananade än ett lopp som går från A till A. Säkerheten är A och O och därtill att inte slösa med resurser och kostnader. Jag är väldigt mån om miljön och i år är goodiebagen i tyg, vi  har medvetet inte pushat för massa produkter, tackat nej till broschyrer för att spara utskrifter och vi försöker se till att allt som vi köper till vätskestationerna går åt och flyttas med längs vägen till nästa station.

De här sista dagarna handlar lite om brandsläckning och att sy ihop lapptäcket. Saker skiter sig, löser sig. Har grejerna kommit? Hur lastar vi? När snitslar vi dem något glest markerade leden? Har sjukvårdare och vår läkare alla uppgifter de behöver? Vad måste våra fina funktionärer veta när? Vad ska vår sistelöpare ha med sig?

Jag är så enormt tacksam för den hjälp vi får, för hur min syster och hennes kille ställer upp, hur N ställer upp hela helgen (för på söndag fyller min dotter 4 år och jag arrangerar kalas förstås), för de Tjejmaralöpare från förra året som inte springer i år som ställer upp, för Göran som fotar, för Bike&HikeRoslagen som ställer upp i år igen på vätskekontrollerna. För Friskis i Väddö som kör utomhusspinning vid vår vätskekontroll där för att peppa.

Och jag är på förhand och i efterhand tacksam till DIG som läser detta och kanske väljer att sätta en slant till vår insamling. Skriv gärna en hälsning.

Du kan betala med SMS eller kort och varje krona går direkt till Hungerprojektet. Hjälp oss skapa magi i år igen!

Nu kör jag ända in i kaklet tills lördag kväll! 

---

Idag fick jag en ingivelse att ta mig till Stockholm Triathlon s träningskvällar. Jag trodde det var att öva lite och tyckte det kunde vara bra att få till ett brickpass.

Kom iväg lite sent och hann inte äta ordentligt men tänkte jag skulle vara hemma till halv åtta eller ta något på vägen.

Glömmer plånbok och inser att däcken är nästan platta. Svär lite och cyklar som ett jehu. I linne- varför har inte cyklister linne? Vad är problemet där? 15 kilometer blir det iallafall ut till Sjöhistoriska så då var jag lite uppvärmd.

Kommer fram och ser Cykloteket- samma gäng jag träffade i Arvika- halleluja! De pumpar min hoj. Nej jag vet inte hur man gör och har ingen pump ens. Får jag punka är det kört också för hur man löser sånt har jag glömt.

Träffar fina Madde jag blev tipsad av på Twitter om träningen och det är roligt att ha någon att prata med och fråga lite. Lona från Running Sweden var där och sen började det fyllas på och jag hade insett att det inte började 18.00 utan mer 19.00 med lite genomgång innan. Alla ser proffsiga ut och jag märkte att det här var ju någon sorts tävling där de tog tid och grejer. Tur att jag har några små horn att låta växa ut.

Man fick välja att träna löpteknik i cirka 10 minuter med Fredrik Zillén eller höra om växling och cykelteknik och valde det förstås. Fick med några tips men det var väldigt ad hoc! Hade velat veta mer om hur man cyklar!

Det var många som var nya men även rutinerade triatleter- en kul mix!

Sen hoppade vi i vattnet och det var simstart för en 400 meter runda. Jag hamnade lånt fram och fick testosteronsparkar och armar över mig. Fick stanna upp och fixa med glasögonen men sen fick jag en kick och simmade på. Svårt att få till ett flyt med armar och ben- jag råkade själv klappa till någon på rumpan. jag kikade efter Maddes blå mössa och försökte ligga jämnt med henne  (för jag visste att hon var först av tjejerna) och smet upp ur vattnet med henne. 8  minuter och 12 sekunder och då tog jag det hyfsat lugnt ändå. Sen fick jag knappt tag i dragkedjan på våtdräkten men lyckades hitta min cykel. Vi var rätt många ändå!

Uppför en slänt skulle man och sen hoppa på cykeln. Jag tog med skorna i handen och tog på dem sen. Ut på vägen vid Kaknästornet. En sån vacker kväll. Drog på som attan och cyklade om en kille men sen är det som att jag a) inte orkar hålla trycket i pedalerna 2) inte VÅGAR cykla fort. De 7,4 kilometerna tog cirka 14 minuter och sen tog det tid att släpa cykeln över gräset ned mot växlingen för jag försökte dricka lite.

På med älskade löparskorna och knyta fina rosetter innan jag for iväg ut på en 2,4 km runda där jag kände att jag var stel i benen men låg på 4:30 fart iallafall och jo men visst hjälper det lite att vara löpare där man kan jobba med steget. Tog det fortfarande lugnt rent intensitetsmässigt- jag är no way en sprinter och har svårt att vrida upp intensiteten högt bara sådär.

36 minuter sa tjejen vid målet och var helt nöjd. Madde gjorde också ett jättefint lopp och hon ska simma alla Vansbrosimmen nästa helg- strongt! Sen mötte jag Anna som jag tog lite sällis med hem rullandes längst Valhallavägen genom en vacker sommarkväll innan jag trampade på sista millen på relativt tomma cykelvägar!

Det var riktigt bra att få pröva på, gratis och allt! Kan verkligen rekommendera det för dig som ska debutera på triathlon- känna hur det är att komma ur vattnet och byta till cykel och fråga om tips och trix!

Personligen så behöver jag träna på tung cykling med löpning efter. Hur underligt det nu är så verkar simningen funka. Väldigt konstigt eftersom det är det jag tränat allra minst men mina surfarmuskler verkar veta vad de ska göra!

Nu är det dags att sova som ett stentroll!

---

Äntligen! Fick jag leta fram våtdräkten, mina 2XUsimglas och min rosa badmössa och trampa i väg mitt i Tour de försten hem på älsklingens MTB för att simma.

Jag mötte upp Jonas som på bara 2 simpass 2011 har gett mig helt fantastiska tips som gör att jag kan ta mig fram trots att jag inte tränat simning sen jag var 6 år. Jag hann aldrig lära mig crawla tyvärr.

Jan-Erik och Christer som är en Twitterkontakt som nappade på mitt försök att få ihop ett gäng, var också där.

Solen strålade och vattnet var..fint!

Vi gick i vid Brunnsvikenbadet och bara började simma. Stannade någon gång längs vägen bort mot Ålkistan men simmade mest på. Dit är det en kilometer och så vände vi tillbaka. 2 km totalt och inklusive stopp så landade vi på runt eller strax under 50 minuter. Jag var inte ens andfådd.

Något hände längs vägen bort. Jag ägnar ju hela simpasset åt att försöka få till tekniken (som jag inte ens vet hur den är förutom ”Y-tag”). Hur ska handen gå i? Var? Hur ska benen sparka? Var drar man handen under? När jag simmat mina två triathlon så har jag under själva loppet fått fundera på hur jag ska simma eftersom jag bara simmat några gånger i öppet vatten överhuvud taget.

Men är det något jag kan så är det vatten. Jag  känner mig så hemma så jag fokuserade på att testa vad som kändes lättast och vips så hade jag flyttat huvudet så jag tittade mer nedåt och då lossnade det rejält. Det gick inte snabbare kanske men jag kände inte att jag ansträngde mig. Jag bara gled fram i vattnet och det var en magisk känsla. Magisk! Meditativ!

Jag ville nästan inte gå upp, rädd att jag inte ska hitta den här känslan igen för jag vet inte riktigt när jag ska få till ett simpass nästa gång men jag ska försöka tänka på hur det kändes varje dag så kanske det hjälper.

Att trängas med 500 andra simmare i Vansbro kommer vara en helt annan grej men jag kommer försöka göra ett riktigt bra sim. För mig är det skitsamma att tidsmässigt är det viktigare att vara snabb på cykel. När jag kikar på tiderna för damer tävling så simmar topp 10 på mellan 30-50 minuter och jag gissar att de regelbundet faktiskt tränar simning. 

Om jag kan klara 50 minuter på första försöket i vatten så är jag galet nöjd. Dock är det aldrig fokus på tid första gången jag kör en distans- jag gör mitt lopp!

---

När vi tänker på sommaren så har vi ofta flera fina inre bilder framför oss. Vi ser långa lata dagar, sol, grillning, god mat, trevligt umgänge, bad vid fina badstränder. Glada barn, glada andra hälfter, glada vänner. Glada oss själva.

Eller så tänker vi på helt andra grejer som att träna hårt, springa i fjällen, springa längs havet eller genomföra något projekt man inte hunnit med under våren.

Hur blev det förra sommaren? Blev det som du tänkt? Om så var fallet- hurra! Om inte- hur ska du göra i sommar för att uppleva det där du verkligen längtar efter?

Skriv ned fem saker du verkligen vill uppleva i sommar! Hur de ska kännas. Att beskriva känslan kan också ge dig möjligheten att uppleva lugnet/lyckan/euforin/spänningen även om det slutar med att du gör något annat. Väder, vind och livet rent generellt tenderar ju att komma emellan ibland.

Men ta sikte på 5 saker du vill vara med om och så tar du reda på hur du ska få till det. Det kan ju vara att bara ligga i en hammock och läsa en bok eller lyssna på Sommar i P1.  Men en sån enkel sak kan vara svårt att få till för oss som har små personer med korta snabba ben och dålig konsekvensanalys runtom oss. Be om hjälp för att få egentid. De flesta släktingar och familj gillar att få passa barn och oftast är det roligare när inte mamma eller pappa är med.

Har du svårt att ta dig tid att göra det du vill- tala om varför du vill göra det! Tala om varför du vill sticka iväg med bilen själv några timmar till en badstrand där du faktiskt vågar blunda utan att riskera att tappa bort en kotte bland alla andra.

Och gör det enkelt för dig- gör sånt som är roligt för barnen och dig själv! Det krävs ofta mycket mindre än vi tror. Ut i naturen!

Har du inga barn att ta hand om så kanske du har lovat bort dig själv ändå på sånt som du egentligen själv inte brinner för. Har inbokat saker som bara är slentrian. Varför? Tänk utanför boxen och återgå till punkt 1: Vad vill DU verkligen göra i sommar?

Hur ska du få det gjort?

Det blir lite som att sätta mål men här kanske fokuset ska få vara på en känsla som du vill ha när du går tillbaka till jobbet efter semestern.

Om du har något fint du planerat i sommar får du gärna dela det här!

När jag tänker på sommar så tänker jag på morgonkaffe i solen på trappen nedan i Värmland med min gamla blommiga kopp. Fåglarna kvittrar, jag är barfota, har sovit gott och en dag som är oplanerad ligger framför mig!

---