Veckans träning

Idag var det dags för Tjejmaralångpass igen!

Vi utgår från World Class Vasastan som upplåter omklädningsrum till löparna och idag var vi 17 stycken som samlades i solen.

Bästa Peter hade gjort en lite bättre rutt än den jag tänkt och via Ursvik och hav av vitsippor och ett helgdött Kista tog vi oss till Ulriksdal där vi fikade gott.

Några avvek men resten tuffade på tillbaka via Stora Skuggan. Så kul att träffa alla igen, speciellt Ingrid som rest hit från Gotland och är ny på långlöpning! Riktigt imponerande!

Magnus hade sprungit 26 km i fin fart på Lidingö Ultra dagen innan men var ändå pigg. Också imponerande!

Kul att tjabbla på och drömma om nya lopp och utmaningar.

Sen blev tiden lite knapp för mig för att hänta lilla Risiskrutti så jag fick avvika och Henrik som mött upp med cykel efter att också sprungit långa Lidingö Ultran- 50 km gjorde mig sällis.

Hade 22 km i benen och kände mig rätt uppvärmd och lät benen rulla på. Och det gjorde dem gladeligen. Farten tickade iväg mot under 5- fart och sen lade jag mig runt 5:00 tempo, kanske lite under vilket ändå är min milfart ungefär. Kunde ändå prata oberört med Henrik som rullade med på sin cykel så tryckte på lite mer och det kändes som jag skulle kunnat fortsätta länge. HÄRLIGT!

Tog bussen hem och seneftermiddagen spenderades på konstgräsplanen utanför med handstående och skott på Nicke som fick stå i mål när vi fick låna bollen av barnen.

En riktigt härlig dag. Jag har två tuffa dagar på jobbet men känner mig bara sådär #vavavoom on fire glad och energisk som vanligt.

Hoppas du också haft en fin helg! TACK alla som var med och sprang idag. Man blir så glad av er! 🙂

---

Det tar faktiskt inte alls emot egentligen att sticka ut och cykla.

Jag tycker det är roligt! Helst på landsväg där det inte blir ofrivilliga stopp med rödljus och otyg. Jag gillar inte grus och kanter heller. Vill ha kontroll.

När jag har det- då är det roligt! Min cykel rullar väldigt bra och jag bryr mig inte om hur fort det går så kan verkligen njuta.

Jag tycker inte om rumpskav och definitionen av smart tycker jag är att köpa ett sadelskydd för en hundring snarare än att lägga tusen kronor på en specialdesignad sadel men jag vet och får höra att så gör man inte.Nåja. Det går så bra så.
Igår tog jag min premiärer för i år med sikte på att hitta till Ekerö. Cykelmekkat enligt utsago.
Men hej vad det blåste! Var riktigt obehagligt. Motvind- fine! Men sidovindar i kastformat?
Väl framme i Bromma var det lä. Då riktigt njöt jag och det var massa andra cyklister där. Hejade men bara EN hälsade tillbaka. Jag ramlar ju omkull om jag lyfter handen från styret men gjorde allt jag kunde för att söka ögonkontakt och vinka lite med handen kvar på styret.
Stonefaces! Va? Är det inte roligt att cykla?
Väl framme vid Nockebybron vände jag. Det blåste så hemskt i sidled så jag vågade knappt cykla över och hade jag gjort det vet jag att jag bara cyklat på i all evighet. Hade ätit för dåligt och hade ingenting med mig.
Cyklade hem via Ängby och det var riktigt fint trampande där. Har grym utväxling på min Merida.
Tror jag fick ihop strax över 20 km.
Nu ska jag ge mig ut till Ekerö igen snart. Tidigt på mornarna med kort löpning efter. Heja ännu mer ska jag göra också.
Jag tror mitt glada jag behövs i cykelSthlm!

---

Oj vilken dag! Här blir det länkglädje för jag har mest socialiserat idag :).

Jag och Nicke kom till Rålambshovsparken i god tid för att hämta hans nummerlapp och jag hann hälsa på Staffan som gjorde ett fint lopp på halvmaran.

Sen hittade jag Annika som också skulle springa milen. Nicke värmde upp och jag smet upp till mittrakan för att titta på starten för milen.

Träffade två kameror bakom vilka Mackan och Mia gömde sig. Mackan har f ö massa fina bilder på sin sida!

Tog mig sen till en mack och fixade lite saker till picknicken i skulle ha efter. Konstaterade att vädret för tredje året i rad var toppen! För två år sen sprang jag- första gången jag träffade N’s föräldrar. Förra året hejade jag på Nicke igen. Nästa år ska jag springa halvmaran. Fort!

Vid 6 km hade jag utkik på Nicke och även Karin från IF Linnéa som gjorde ett toppenlopp, och sen störtade jag ned till målet för att heja in honom.

Coolt att se Olle Walleräng dundra in på 29.32 och även Ulrika Flodin från Rånäs 4H som jag faktiskt satt i möte med i veckan swoscha in på 35.27 som vinnare i damklassen.

Annika kom i mål också efter ett fint lopp och vi hade picknick med hennes brorsor och pojkvän och träffade äntligen Helena som är en sån man vet vem det är men inte träffat :). Supertrevligt!

Riktigt impad blev jag av vinnaren av halvmaran: Anders Grahl som har ett helt fantastiskt löpsteg och avancerat enormt den senaste tiden. Helt otroligt imponerande! Hejade på fler som jag kände och fler jag inte visste var där som plötsligt dök upp på banan! Jättekul!

Hann också hälsa på gänget i Glädjejnuff där jag tänkt engagera mig framgent. Blev jätteglad också när jag äntligen fick prata med Johan Steene som vann TEC. Hann ju inte säga grattis eftersom jag gick i mål sisådär 5 timmar efter honom! Han ska springa Leadville som i mina ögon är THE FRECKEN RACE. Blev helt till mig. Drömmer ju om det loppet!

Efter en riktigt inspirerande dag på Kungsholmen där vinden bara började blåsa starkare och starkare var det så dags att ta sig an min första cykeltur.

Den gick bra. Men jag vet verkligen att jag är löpare i hjärtat. Hela vägen.

Nu laddar jag för att leda långpass imorgon. 16 stycken är anmälda till ”Tjejmaralångpass med fika” och jag har sådär koll på exakt rutt men det gör inget. Mycket hjärta, mycket passion. Lite mindre precision. Min devis!

Sov gott!

 

---

God morgon! Nicke ska springa. Jag ska heja och vara support. Om du är där och ser mig: säg hej! Sen är det tänkt att jag ska sykkla ikväll. Får se hur det blir med det. Prokrastinerar.

Hans skor. Modell okänd

---

Annika skrev om det för ett tag sen. Att vara i toppform. Att man säger att man ska bli det. Men sällan säger att man är det.

Well. Jag sticker ut hakan också. Jag tror det är såhär det ska kännas! Jag är i. Toppform! Livsform!

Den här veckan har jag avverkat tre korta hårda intervallpass och kroppen ba KÖR!. Jag var hos Andreas idag och vi kollade vad mitt enda aber- min sneda vänstersida- kommer ifrån. Hittat! Enkelt åtgärdat!

Fick beröm för både fint löpsteg och rörlighet. Och kände själv under mina 10 x 400 meter i Vasaparken att goddammit jag är i bra form! Jag har sprungit 16 mil för mindre än tre veckor sen och förutom fötter som är fulare än fulast så är jag både återhämtad och on fire! Inte så snabb. Men motiverad och stark.

Frisk och oskadad!

Och livsform handlar om andra saker. Inte bara hur det känns före, under och efter ett träningspass.

Jag är taggad på jobbet. Rätt ilsk just nu men taggad. Vet precis vad jag vill och att jag vill rätt saker.

Jag är jättekär, sådär så det pirrar. Jag sover bra. Jag har precis som vanligt alldeles för mycket att göra och då har jag ändå sagt nej ( bland annat till att åka som löpcoach till Playitas- sitt på den!) och massa andra projekt. Jag jobbar från att jag vaknar till jag somnar nästan med både jobb, egen firma, och Tjejmarathon. Har ändå massa tid till det viktigaste i livet: att vara mamma. Att vara trygghet. Att ta om hand och uppfostra en liten tjej. Det är det viktigaste och jag kommer aldrig hurra för att jag tar tid från henne.

Jag ser fram emot dagen när jag vaknar. Ser fram emot livet. Full av energi. Glad. Stark. Har muskler som jobbar som de ska, orkar det jag vill. Uthållig. Snart snabb. Snart på väg mot en havlIM som kommer genomföras med pannben snarare än grace och teknik men skit i det. Jag gör det ändå.

Det är toppform. Det är just nu. Kanske inte sen. Inte ens imorgon. Men just nu.

Ha en fin fredag- var i DIN toppform idag!

---