Sista långpasset innan TEC 100 miles

Såhär fin utsikt över Anarisfjällen hade jag idag

Sista långpassen.

Är i ett paradis av vispad grädde-liknande snö, strålande sol och glad Tigerfis. Ändå väljer jag att ta mig an de slingrande svartspräckliga leder av asfaltsväg (med mycket hal is överallt) för att genomföra det sista i min träning inför TEC på löpande ben.

100 mil i vinter. 100 mil av tidiga iskalla mornar. 100 mil utan löpband utan broddar mest utan sällskap.

Man kan tro att det handlar om ben. Men det är i skallen det händer. Det är 15 dagar kvar och kroppen bär på många många mil. Jag har legat på runt 8 mil i veckan i flera veckor nu och det är jag inte van vid. Jag mår fantastiskt men det spökar i huvudet. Skallen bär på den träning som kroppen inte direkt verkar bry sig om.

Jag har 8 mil på 24 timmar att beta av. Valde att börja med runt 2 idag. 4 x 5 km? 2 x 10? 2 x 11 km blev det som mentalt kändes mest ok. Då är det mindre än 6 mil imorgon. Varit ute i solen och dragit MiniMe i pulka upp på fjället. Seg och rosig om kinderna. Bara stänga av och genomföra. Ut och iväg. Eftersom det är ett relativt kort pass (helt skadad, allt under 3 mil känns kort) så ska farten vara högre. Skulle sikta på 5:30 i snitt men se nehej det var det inte tu tal om.

Vet att det tar tid att komma igång och efter 5 km är det uppför uppför bort mot Trillevallen (yes där Stig-Helmer åkte skidor också när han var liten). Sol på väg ned och graderna med den. Hittade ändå mitt fokus. ”Bara springa 11 km och sen vända. Ligg på ligg på, räkna ned. Fram med höft, korta steg, slappna av”.

När jag väl vände så var det mer nedför på vägen tillbaka och plockade upp farten rätt bra. Jag tänker ofta att jag ska ”samla ihop mig” när jag är trött. Fram med höften, jobba i fotbladet, slappna av i händerna och käken. Ja alla har sina trix.

På vägen in mot Ottsjö så började leendet breda ut sig. Kisade mot solen. Lite #vavavoom även idag.

Stannade på 22 km på strax över 2 timmar. Benen är jättearga nu efteråt, vad var det här nu då? Men imorgon är flackt. Imorgon är det 58 km tur och retur, dödens tråkig väg men med fina inslag. Tidig kall morgon. Sista långpasset.

Allt sitter i huvudet. Godnatt.

---

Snöskor eller skidor till Platåkåtan

gofika 20 minuters skidväg från övre delen av byn

Hemlagad gulaschsoppa

Café och bageri med surdegsbröd på värdshuset

---

Tänkte ni ligga på soffan och äta påskgodis hela helgen? Då tycker jag ni ska göra det med gott samvete. jag tycker det är klockrent att äta massa god mat och vila och schlappa om man haft det hektiskt men välj kvalitet snarare än kvalitet är väl mitt påsktips. Hetsa inte med träningen, ta det lugnt och ta långa promenader och prata strunt med en god vän. Men vill du göra något riktigt vettigt tycker jag du tar med dig hela familjen ut till Täby och spettar loss is på TEC-banan åt mig och de andra löparna som funderar lite på underlaget. Vi tackar ödmjukast- KARMA vettu!

Jag har min egen påskutmaning. Den handlar om att utan att få dåligt samvete för att jag ber mormor passa barnet få till så många mil det går. Gärna inom 24 timmar för att få till riktig back- to- back effekt.

Långfredag har aldrig gjort skäl för namnet så mycket som i år. Gissa vad jag gör då? Präsajsly. Springer va!

Kroppen är seg men varje morgon kollar jag vilopuls- check på 36 slag. Yogar igenom kroppen på 5 minuter- check ingen stelhet, gör inte ont. Är hungrig som en varg (lite för hungrig-har lagt på mig några kilon men skit i det) och full av energi. Förmodligen tränar jag alldeles för lätt tänker jag då i mitt klassiska ”pre-race-noja- state of mind”. ”Åh vad jobbigt det kommer bli” ” Jag kommer bryta” ” Jag byter till 8 mil istället” ” Jag börjar med schack” Jag är helt rätt mentalt! Såhär ska det vara!

Jag drog 7 x 400 meter backintervaller igår med 1 km i milfart efteråt. Inga problem. Bara tuffar på. Låren spottar ut mjölksyran och ba ” ah, och nu då?”.

Min påskutmaning är att få in 8 mil löpning på 24 timmar. Det är mitt påskägg. Choklad? Det äter jag redan varje dag. Jag börjar imorgon eftermiddag kväll på något vis och sen går jag upp tidigt fredag.

Det löser sig. Really. En bit kaka! Min påskkaka!

---

Försöker vara ledig fast det ringer från jobbet i ett. Är faktiskt inte så svårt. Perspektiv på tillvaron! Jag är min egen avdelning och nu är avdelningen ledig!
I Ottsjö. Tyst lugnt, otrendigt, tidlöst och bedårande vackert!

---

Jag är rätt envis. Det är jättebra och det är lite sådärknasigt ibland. Har jag bestämt mig så har jag. Den här envisheten och beslutfastheten är både bra och dålig.

Det här är väl ett mindre projekt egentligen men det påverkar vardagen ändå. Jag tycker inte en Ironman känns så värst jäkla hotfullt. Uthålligheten är inget problem- det enda jag ser som ett aber är det här med att cykligen är 18 mil och löpningen bara 4,2. Där har vi distansförändringar att jobba på tycker jag. Det är alltså det som känns mentalt jobbigt. Cykla 18 mil. Bara det. Känns öken.

Men jag fick inte plats till Kalmar, det passar inte med mitt schema och min plan att åka till UK för att delta i en ”Challenge” (Ironmandistans men utan logga, hype och inte lika dyrt) det blir bara inte av för då försvinner värdefulla pengar från mitt andra, än så länge icke-officiella projekt.

Så jag tänkte att Vansbro halvIM det blir väl bra? Men platserna tog slut i ett nafs- jag blev arg och låg på deras Facebooksida direkt. Envisheten tog över. Jag ska ha en plats! Och fick svar från en i löparkretsen- Fredrik igår- vill jag ta hans plats? Min lilla hjärna är helt ockuperad med påsklov, TEC och annat men- ja självklart. Och nu är den min. Hur tänkte jag nu?

Vansbro ligger nära landet, det är bra timing, i juli med en månad kvar till Axa Fjällmaran och hur mycket träning kan det egentligen behövas tänker jag som tappat alla perspektiv nu inför TEC. En tävling som kanske bara tar 7 timmar-det låter ju najs!

Jag gillar triathlon!

 Jag gillar bara inte att cykla för sig självt. Jag vill inte simma inne, inte cykla inne och jag vill inte cykla runt i Stockholm. Jag tror försäkringsbolagen har premieförändringar att införa för de som rör sig på två hjul innanför tullarna.

Jag är alltså motvallstriathleten och kanske skulle starta en blogg om det? Nä let’s not- jag gillar att skriva positivt. Jag vill inte träna som man ska- men jag vill gärna vara med på triathlon och gärna ska det gå bra då, både simning, T1, cykel (ok nä det kommer aldrig gå bra), T2 och löpning.

Är detta ett problem? Nä! För lite hybris har jag ju förstås sen det här loppet. Simma en gång och sen simma bra- är det ett framgångskoncept?

Nej det tror jag inte så jag väntar hoppfullt på att isarna ska släppa så jag kan få hoppa i Brunnsviken och börja öva på de där Y-tagen. Cykla ut på ..Ekerö är det väl man cyklar på? På söndagarna rullar blöjbyxa efter blöjbyxa ut dit på sina fina cyklar. Det har jag hört.

Jag tänker att realistiskt kommer det se ut såhär: Jag simmar 3 gånger cirka 2000 meter varje gång. Tycker det går trögt men -va fa*. Jag tar fram cykeln en tidig morgon men smådör av tristess efter 10 km. Får till ett eller två långa cykelpass på landet. Har rumpskav, svär och gormar på Twitter och Facebook och tänker att ..äh va fa*.

Den 7e juli plockar jag fram den här envisheten som tagit mig ända hit, över, under och förbi en massa hinder och händelser. Oavsett hur lite jag tränat så öser jag järnet precis som jag gjorde i Arvika.

Japp så gör vi!

---