Good sunny mountain days


Försöker vara ledig fast det ringer från jobbet i ett. Är faktiskt inte så svårt. Perspektiv på tillvaron! Jag är min egen avdelning och nu är avdelningen ledig!
I Ottsjö. Tyst lugnt, otrendigt, tidlöst och bedårande vackert!

20130327-160536.jpg
20130327-160549.jpg
20130327-160602.jpg
20130327-160610.jpg
20130327-160620.jpg
20130327-160633.jpg
20130327-221320.jpg

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vansbro halvIronman- eller: Hur tänkte du nu?


Jag är rätt envis. Det är jättebra och det är lite sådärknasigt ibland. Har jag bestämt mig så har jag. Den här envisheten och beslutfastheten är både bra och dålig.

Det här är väl ett mindre projekt egentligen men det påverkar vardagen ändå. Jag tycker inte en Ironman känns så värst jäkla hotfullt. Uthålligheten är inget problem- det enda jag ser som ett aber är det här med att cykligen är 18 mil och löpningen bara 4,2. Där har vi distansförändringar att jobba på tycker jag. Det är alltså det som känns mentalt jobbigt. Cykla 18 mil. Bara det. Känns öken.

Men jag fick inte plats till Kalmar, det passar inte med mitt schema och min plan att åka till UK för att delta i en ”Challenge” (Ironmandistans men utan logga, hype och inte lika dyrt) det blir bara inte av för då försvinner värdefulla pengar från mitt andra, än så länge icke-officiella projekt.

Så jag tänkte att Vansbro halvIM det blir väl bra? Men platserna tog slut i ett nafs- jag blev arg och låg på deras Facebooksida direkt. Envisheten tog över. Jag ska ha en plats! Och fick svar från en i löparkretsen- Fredrik igår- vill jag ta hans plats? Min lilla hjärna är helt ockuperad med påsklov, TEC och annat men- ja självklart. Och nu är den min. Hur tänkte jag nu?

Vansbro ligger nära landet, det är bra timing, i juli med en månad kvar till Axa Fjällmaran och hur mycket träning kan det egentligen behövas tänker jag som tappat alla perspektiv nu inför TEC. En tävling som kanske bara tar 7 timmar-det låter ju najs!

Jag gillar triathlon!

 Jag gillar bara inte att cykla för sig självt. Jag vill inte simma inne, inte cykla inne och jag vill inte cykla runt i Stockholm. Jag tror försäkringsbolagen har premieförändringar att införa för de som rör sig på två hjul innanför tullarna.

Jag är alltså motvallstriathleten och kanske skulle starta en blogg om det? Nä let’s not- jag gillar att skriva positivt. Jag vill inte träna som man ska- men jag vill gärna vara med på triathlon och gärna ska det gå bra då, både simning, T1, cykel (ok nä det kommer aldrig gå bra), T2 och löpning.

Är detta ett problem? Nä! För lite hybris har jag ju förstås sen det här loppet. Simma en gång och sen simma bra- är det ett framgångskoncept?

Nej det tror jag inte så jag väntar hoppfullt på att isarna ska släppa så jag kan få hoppa i Brunnsviken och börja öva på de där Y-tagen. Cykla ut på ..Ekerö är det väl man cyklar på? På söndagarna rullar blöjbyxa efter blöjbyxa ut dit på sina fina cyklar. Det har jag hört.

Jag tänker att realistiskt kommer det se ut såhär: Jag simmar 3 gånger cirka 2000 meter varje gång. Tycker det går trögt men -va fa*. Jag tar fram cykeln en tidig morgon men smådör av tristess efter 10 km. Får till ett eller två långa cykelpass på landet. Har rumpskav, svär och gormar på Twitter och Facebook och tänker att ..äh va fa*.

Den 7e juli plockar jag fram den här envisheten som tagit mig ända hit, över, under och förbi en massa hinder och händelser. Oavsett hur lite jag tränat så öser jag järnet precis som jag gjorde i Arvika.

Japp så gör vi!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Välkommen på en GOD kostföreläsning!


Tjejmarathon är inne på sitt andra år och vi är lite lugnare. Loppet är fullt- över 100 löpare anmälda och jag och Madde börjar känna att det närmar sig- men vi har över tre månader kvar att rodda!

Tjejmarathon drivs med mycket hjärta, djeflaranamma, en vilja att göra skillnad på riktigt, och med glimten i ögat.

Loppet verkar locka de som vill testa på ultra och vi stöttar med träningsprogram och svarar på frågor hela vägen fram. På bloggen delar vi med oss av vår, tillsammans, stora kunskap m löpning, ultra, kost, återhämtning och annat!

Nytt för i år för att anordna lite föreläsningar inför loppet. Föreläsningar som riktar sig till både våra löpare och er andra!

Först ut är duktiga Sophia Sundberg som är både landslagsultralöpare och kostvetare. Hon kommer ge en föreläsning om kost före, under och efter långa lopp.

Du är varmt välkommen att läsa mer här och anmäla dig.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Snöskor!


När jag flyttade hit upp från Australien köpte jag ett par snöskor. De försvann upp på vinden någongång för några år sen men jag har saknat de där utflykterna. Igår tog jag ned dem och mina stora vita Timberlandboots som snöskorna är inställda efter.
Jag har ett par rätt smidiga snöskor med rejäla broddar under och ”klor” som griper bra i isig snö. Har även knatat uppför damerna störtlopp efter VM i Åre och där var det brant som attan så de funkar bra för det mesta.
Man kan göra hälen lös och även fälla upp en kil som gör att foten blir planare vid branta partier.
Jag har ingen snöpulka till MiniMe men snodde ihop en lösning med ett par remmar. Tog mina teleskopstavar och satte henne på den gamla fårfällen som jag själv legat på.
Utförs blev det rätt intressant eftersom inga såna där hårda skacklar fanns som stoppade pulkans fart. Jätteroligt tyckte hon!
Väl på isen gick det bra och uppför var det riktigt bra träning med remmen runt midjan.
Hinne jag tänker jag ta mig ut själv en sväng och springa med dem eller träna backintervaller!

20130326-074104.jpg
20130326-074121.jpg

20130326-074133.jpg
Utsikten från min säng. Blir en till fin dag!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Hälsotrenden-vi tar det ett varv till


Idag fick jag till en sån där stund. En sån där vavavoom stund. Jag jagar dem men de går inte att jaga- de kommer. Man måste bara titta upp. Titta inåt. Titta sig omkring. De kräver frisk luft. Ofta ensamhet. De kräver lite ansträngning. En pulshöjning av något slag, genom egen kraft.

Det kräver absolut inga knepiga träningsmål, ingen Garmin och inga nya dyra träningsprylar. De är snarare ivägen för just de här stunderna.

Och det är för dem jag utmanar mig i min träning. Det är för de stunderna jag väljer att, så ofta jag kan, förlägga min träning så långt bort från pipande maskiner och dunkadunka musik i högtalare jag kan. Det är för de jag inte springer en massa lopp, räds trängsel och jippon. Ibland dock: Gym. Inomhusträning. Lopp med tusentals startande. Jätteroligt. Javisst men det är inte det som får själen att svälla. Det finns en anledning till att TEC med 200 startande lockar mig så mycket.

Min stund idag började med en vansinnesfärd på mina rangliga klassiska tandpetare till skidor utför backen genom skogen på guppiga skoterspår med snäva svängar ned till Ottsjön. Jag hade sikte på resterna av Årefjällsloppspåret där en matta av manchestermönster låg och väntade på att skejtas på. Jag skiter högaktligen hur det ser ut och hur fort det går. Idag, ute på sjön med fjällen som välvde åt alla håll och Ottfjället som ohotad vinnare med sin proximitet, flög jag fram. Galen medvind och lika galen motvind. Så långt ifrån allt. Så nära precis det jag vill. Så glad. Så lugn med hjärtat bultande av hela kroppens muskler som samarbetade för att ta mig genom vinden.

När pulsen lagt sig fortsatte jag det nu igensnöade och igenblåsta spåret upp mot byn och lyssnade på Kropp och Själs program om Elitmotionären som även Annika tipsat om.

Jätteintressant. Lyssna!

Det jag dock reagerar på och varför mitt lyssnande på det inslaget har något som helst att göra med att jag skejtar som trollet Plupp i eufori i snöblåst det är att jag ofta undrar vad hälsa har med tex Ironmansatsningar att göra? I programmet sades flera gånger ungefär att ”Hälsotrenden ligger bakom att många motionärer satsar mycket på sin träning och tränar som eliten”.

För mig är det två helt olika saker. Eller så kanske det vi lägger i ordet hälsotrend något som gör att ordet hälsa tappar den mening iallafall jag trodde det hade. Hälsa känns också svårt att se som en trend. Tränings och tävlingstrend kanske passar bättre? När jag pratar hälsa känner jag ett behov av att tala om att jag inte tränar som jag gör för hälsa. (Påminn mig gärna att redogöra vad som händer i kroppen under ett så långt ultralopp)

Att ta hand om sig. Sova bra. Äta bra. Försöka leva lycklig, röra på sig minst 30 minuter per dag på ett roligt sätt för att kompensera våra stillasittande jobb- ja det är hälsa. Men att satsa på Ironman, följa hårda träningsprogram för att persa på maran, lägga var och varannan fredag för att springa massa mil i minusgrader inför ett 16 milslopp. Det är något annat. Det är bannemig inte drivet av hälsa. Det har jag skrivit om tidigare.

Försöker inte framställa det som negativt- kastar inte sten i eget glashus men jag hade svårt att idenfiera mig med jämförandet av träningstimmar kompisar emellan som nämndes i programmet. Och hur man spann vidare i samma program genom att prata dopingtester på vanliga gym och prata anabola steroider.

Jag är inte naiv. Jag kan känna den också. Pressen. Stressen. Kan få för mig att jag måste vara bättre. Snabbare. Starkare.

Sen backar jag. Tar fram helhetsperspektivet. Tar fram minnet av en sån här magisk stund som idag. Som flera idag- som när jag drog Lillan i pulka med hemmafixad sele i mina gamla snöskor. Uppför utan att det var jobbigt för jag har bra kondis. Lyfte henne om och om igen när hon ville uppför en liten backe på sina skidor. Orka leka och vara tålmodig. Det är min hälsovinst jag kammar hem från min träning. Det och mycket annat.

Tänker på varför jag tränar. Vad jag kommer ifrån. Vad jag brinner för. Vad hälsa är för mig och vad jag vill utmana mig med fysiskt och psykiskt. Skillnaden där emellan. Vad träningssatsningarna kostar för resten av livets delar. Gör mentala bokslut- och hittils, går jag med vinst.

Och om man börjar tala vinster och tar det ett varv till så är det ju inga fattiglappar direkt som det pratas om i programmet. ”Det kostar att ligga på topp” säger man och att genomföra en Ironman med bra utrustning, för att inte tala om anmälningsavgift, resa, och logi kostar mer än många har råd med. Den är ”trenden” är inget fenomen som är representerat i hela samhället.

Ja det var dagens funderingar under stretchen efter mit mysiga skidpass. Ni brukar ha kloka inspel och tankar. Vad är träningen för dig? Är den hälsosam? Vad är hälsa?

Det här är hälsa för mig:

20130325-220818.jpg
20130325-220826.jpg
20130325-220850.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Veckans träning- påsklovstyle


Eller ledigt iallafall. Eller hur det är. Jag är rätt bra på att stänga av allt under perioder under veckan men just nu känns inte optimalt att vara datorfri och ledig i sju dagar. Det är för mycket.

Samtidigt är det just då man ska vara ledig. Behöver det.

Och jag ska vara ledig. Jobba en timme om dagen, sen läser jag en timme varje kväll. Just nu läser jag om en klassiker inom idrottsnutrition- Sports Nutrition och så läser jag flera böcker om löpträning.

Alltid ständigt lärande- det är mitt mål med livet. Och så en stor portion hjärta!

Vi kom iallafall fram till Ottsjö idag efter 65 mil i bilen. Jag har varit ute en sväng i löparskorna, bara kort och gjorde lite armhävningar och löpskolövningar för att känna hur benen mår. De mår bra hälsar de men det som gjorde ont igår var faktiskt tårna! Så har faktiskt tagit med mina gamla trotjänare- adizero XT som jag aldrig fått ont av.

Jag ser fram emot en vecka med mycket frisk luft, lek, bus, läsning, träffa vänner och ladda batterierna.

Veckans träning har varit väldigt konstig: 10 km backintervaller i måndags, styrka i tisdags, 4 km jogg och yoga i onsdags, vila i torsdags, lite yoga i fredags, 43 km plåga igår och lite ruscher och löpskolning idag.

Veckan som kommer är tänkt att vara den tyngsta inför TEC. Samtidigt vill jag åka längd och ta det lugnt så det blir en avvägning med dessa planerade pass:

1 pass backintervaller i snöskor

1 pass med 6 st tusingar

1 ultrapass (fredag) som kommer bli en utmaning här i vägs ände. Det är 17 km rätt nedför till Undersåker- intressant att lägga in det i passet. Annars är det asfalt in till Vålådalen och Nulltjärn och kanske ta en sväng till Trillevallen. Allt asfalt ehuru.

Rörlighet- lite varje dag och självklart längdskidor på sjön!

Jag återhämtar mig snabbt och uthålligheten och det aeroba systemet är i full sving. Nu behöver jag få ett pass där jag känner att resten av kroppen pallar med. Den tryggheten har jag inte just nu. Där jag är nu tvivlar jag på att jag ska orka TEC. Det är också väldigt sunt och när det är 14 dagar kvar så kommer jag trappa ned rejält för att vara i min bästa form jag kan vara då. Det är ingen ide att mata mil sista två veckorna. Då tänkte jag fokusera på fart :).

För efter rapporter från dagens Premiärmil är jag väldigt sugen på kortare lopp. Det ena utesluter inte det andra.

Jag var inte där på plats idag förstås men mitt hjärta var där genom att N sprang. Han har som mål att springa sub 40 under året och det kommer inte vara några problem med tanke på hur bra det gick idag!

Nu är det dags att krypa ned med en av alla de böcker jag släpat hit och sen somna med Lillan snosande på ena sidan och utsikten över fjället på den andra. Inte helt fel!

Ha en fin kväll!

20130324-214200.jpg
20130324-214205.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in