Blogg

Veckans träning- påsklovstyle


Eller ledigt iallafall. Eller hur det är. Jag är rätt bra på att stänga av allt under perioder under veckan men just nu känns inte optimalt att vara datorfri och ledig i sju dagar. Det är för mycket.

Samtidigt är det just då man ska vara ledig. Behöver det.

Och jag ska vara ledig. Jobba en timme om dagen, sen läser jag en timme varje kväll. Just nu läser jag om en klassiker inom idrottsnutrition- Sports Nutrition och så läser jag flera böcker om löpträning.

Alltid ständigt lärande- det är mitt mål med livet. Och så en stor portion hjärta!

Vi kom iallafall fram till Ottsjö idag efter 65 mil i bilen. Jag har varit ute en sväng i löparskorna, bara kort och gjorde lite armhävningar och löpskolövningar för att känna hur benen mår. De mår bra hälsar de men det som gjorde ont igår var faktiskt tårna! Så har faktiskt tagit med mina gamla trotjänare- adizero XT som jag aldrig fått ont av.

Jag ser fram emot en vecka med mycket frisk luft, lek, bus, läsning, träffa vänner och ladda batterierna.

Veckans träning har varit väldigt konstig: 10 km backintervaller i måndags, styrka i tisdags, 4 km jogg och yoga i onsdags, vila i torsdags, lite yoga i fredags, 43 km plåga igår och lite ruscher och löpskolning idag.

Veckan som kommer är tänkt att vara den tyngsta inför TEC. Samtidigt vill jag åka längd och ta det lugnt så det blir en avvägning med dessa planerade pass:

1 pass backintervaller i snöskor

1 pass med 6 st tusingar

1 ultrapass (fredag) som kommer bli en utmaning här i vägs ände. Det är 17 km rätt nedför till Undersåker- intressant att lägga in det i passet. Annars är det asfalt in till Vålådalen och Nulltjärn och kanske ta en sväng till Trillevallen. Allt asfalt ehuru.

Rörlighet- lite varje dag och självklart längdskidor på sjön!

Jag återhämtar mig snabbt och uthålligheten och det aeroba systemet är i full sving. Nu behöver jag få ett pass där jag känner att resten av kroppen pallar med. Den tryggheten har jag inte just nu. Där jag är nu tvivlar jag på att jag ska orka TEC. Det är också väldigt sunt och när det är 14 dagar kvar så kommer jag trappa ned rejält för att vara i min bästa form jag kan vara då. Det är ingen ide att mata mil sista två veckorna. Då tänkte jag fokusera på fart :).

För efter rapporter från dagens Premiärmil är jag väldigt sugen på kortare lopp. Det ena utesluter inte det andra.

Jag var inte där på plats idag förstås men mitt hjärta var där genom att N sprang. Han har som mål att springa sub 40 under året och det kommer inte vara några problem med tanke på hur bra det gick idag!

Nu är det dags att krypa ned med en av alla de böcker jag släpat hit och sen somna med Lillan snosande på ena sidan och utsikten över fjället på den andra. Inte helt fel!

Ha en fin kväll!

20130324-214200.jpg
20130324-214205.jpg

Nr 10 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Ditt bästa år! Experternas smarta tips
  • 7 pannlampor i stor test
  • Vad är långpass?
  • Spring saktare! Forskare: Därför gör det dig snabbare
  • Redo för träning? Enkelt formtest som ger dig besked
  • Jesse Owens trotsade Hitler och nazismen
Bli prenumerant

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Hela kroppen ska med


Hela kroppen ska med. Annars får det vara. Ett pannben kan inte springa ett långpass. Inte ett par ben heller för sig själva. Inte två lungor och även om hjärtat orkar hur mycket som helst så måste alla bitarna vara med. Det är min filosofi och ledstjärna. Häng med i praktiken.

Utsövd. Ätit bra. Löpglad, bara sprungit ett pass denna vecka (kanske blev benen sega av vilan?). Härligt väder grym ljudbok i öronen. Inga problem.

Vet att det tar sin goda tid innan jag kommer igång. Speciellt med 3 dagars löpvila. Men nu kändes det rätt ok från början istället.

Det är tre veckor kvar och en tid innan ett lopp då man ”trattar ned” och tränar mer specifikt för loppet. Att springa i ”race pace” alltså den hastighet man ska springa loppet i det är kalasträning nära lopp som är upp till maraton. För ultra blir race pace bara knasigt för det är ju väldigt långsamt! Och den farten är ju vettig då för väldigt långa distanser men min träning bygger iallafall inte på att jag ska springa distanser nära den jag ska springa på TEC- 16 mil. Min träning bygger på några riktigt långa långpass utan fokus på fart utan fokus på tid och sen kortare snabba pass och morgonjoggar på tom mage för att få till fettförbränning. Hänger ni med?

Jo men så idag var tanken att ligga lite snabbare än min tänkta fart på TEC. Springa en mil i taget så ja fokus på distans idag faktiskt. Äta varje mil. Det gick inget bra. Första milen snorlätt. Andra också ok. Tredje började det gå trögt. Ont i stortårna. Öm i låren. Bara skumt. Bra energi.

Vågar knappt tala om vad jag åt: 2 tunnbröd varje mil. Nedsköljt med vatten. Russin, BCAA och så tar jag resorb direkt i munnen varannan mil. (svettades bra idag). Självklart ska jag äta annat på TEC men försök släpa med en hel mataffär i en liten rygga.

Vid 30 km hittade jag ett jättemysigt kafe och behövde fylla på vatten så stannade där en stund. Min gamla vätskeblåsa är värdelös så det rann ut vatten överallt och tog dyrbara minuter. Stannar inte klockan- den stannar inte på TEC så varför nu.

Sen tuffade jag vidare på nya stigar. Isiga stigar. Inte bra känsla. Inte trött men öm alltså. Bah. Ändå- alltid jätteglad över det här magiska att tuffa runt med min lilla ryggsäck och mina stora tumvantar i min lilla bubbla i det fina vädret. Det må ha varit kallt alla de här 100 milen jag sprungit i vinter men oh så fint väder jag haft!

Sprang via Jakobsberg, Järvafältet, Sollentuna, Edsviken, Danderyd, Djursholm och vidare.

Var ju på väg till Täby för att springa ett varv på TEC banan och hälsa på hos Mackan  för att sen springa hemåt igen. Cirka 7 mil tror jag. Men efter 4 mil så var jag tvungen att ta sikte på ett stopp för att ta en time out. Fortsätta ut i djupa halkiga Täbyskogar utan ben som jobbade det skulle inte gå.

Stannade på Gateau lite farligt nära en Roslagsbanestation och tog en kaffe. Det inte kaffe löser går inte att lösa.

Det här löstes inte med kaffe. Det gjorde fortfarande ont i tårna- kan tänka att artros känns såhär. Aj som f*n. Har ju nya skor men- tåskav? Tåont?

Jag gav mig. Hoppade på tåget och jag var faktiskt inte ens sur. Min kropp är så fantastisk stark och jag tar så gärna hand om den på bästa sätt. Säger den nej- om så stortåna så lyssnar jag. Jag ställer mig hellre på startlinjen till TEC med ett ultrapass för lite och fortsatt stark och frisk kropp än ett för mycket och tillstymmelse til skada. Jag tycker det har funkat bra hittills.

Och det jag menar med att hela kroppen ska vara med det är att just hela kroppen ska fixa en distans. Jag hade kunnat springa 7 mil idag. Med pannbenet och muskler. Men inte med  hjärta, senor, skelett, ligament och pannben och muskler. Hela kroppen var inte med. Och då sliter det.

Det här är något jag vill skriva mer om känner jag. Det och massa annat.

Nu packar jag en galen massa saker, allt från böcker åt Tigerfisen till snölås för imorgon åker vi hit! Mot Jämtland!

Foto: Årefjällsloppet som gick idag!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

På väg mot …


Klockan ringer 06.45. Den måste inte det. Jag vill att den gör det. Klart det är lite segt. Varför gör jag såhär?
Antingen kan jag se det som att jag är på väg ut i – 10 grader för att frysa lite och springa långt när jag kunnat sova i en varm säng.
Eller lägger jag en helt ledig barnfri dag på annat än att umgås med vänner och familj? Min pojkvän?
Kanske gör jag det jag längtat så mycket efter hela veckan när jag suttit still framför datorn med telefonen plingande och ringande i ett? Kanske är en hel dag för mig själv i sakta mak precis det som behövs? En massa frisk luft och få röra på sig ordentligt.
Kanske är det ett litet äventyr?
Jag vet va jag tror! Ha en fin lördag!

20130323-071353.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Långpasslördag


Det är fredag kväll och jag förbereder det längsta passet inför TEC. Kroppen känns finfin men jag är så trött i huvudet efter den här veckan.
Planen är att gå upp tidigt och springa… Länge! Fokuserat. Äta det jag tänkt äta ( testar bröd imorgon) och lyssna på min nya ljudbok Finding Ultra.
Jag hade gärna lagt två långa hårda pass inom 24 timmar men som vanligt så pusslar jag ihop det jag kan.
Det viktigaste nu är känslan av att ”allt är med” under långa sträckor: mage, ben, skalle, energi.

20130322-201617.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

I like how it feels


Jag gillar ljudet av grus som nuddas ungefär 180 gånger i minuten. Av snö. Av knarrande sand. Av en spång. Av kråkbärsris som river runt vristerna.

Känslan av att plumsa i en geggig pöl men hitta fäste.

Jag gillar när det bränner i låren. När de talar om att ”vi har jobbat idag”. När jag ser min profil i ett fönster och höften fortfarande är fram fast jag just tuggat i mig 5 mil. Foten landar under kroppen och hållningen är stark och stolt fast orken tryter.

Jag älskar när magen putar ut lite vid inandning. Att kunna andas långt ned. Att den där låsningen är borta nu.

När armarna får vara med i en uppförsbacke. När det väser i halsen för syret i muskeln tar slut.

När jag vänder efter en backintervall och knappt orkar stå rakt men står emot reflexen att fälla framåt. När benen är sura som citron.

Jag längtar till barrtäckta stigar och snabba fötter. Jag längtar till och med efter asfaltslöpning i stekande sol.

Jag längtar enormt till att få springa längre än jag någonsin gjort. Fortare än jag någonsin gjort och ännu mer terräng.

Jag längtar till mer löpning men jag älskar känslan i varje löppass.  Varje pass har sin känsla, sin lärdom och inget går att ta för givet.

Att ta miljoner löpsteg men kunna framkalla minnet av ett enskilt och längta efter känslan av ett enda.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in