Vansbro halvIronman- eller: Hur tänkte du nu?

Idag fick jag till en sån där stund. En sån där vavavoom stund. Jag jagar dem men de går inte att jaga- de kommer. Man måste bara titta upp. Titta inåt. Titta sig omkring. De kräver frisk luft. Ofta ensamhet. De kräver lite ansträngning. En pulshöjning av något slag, genom egen kraft.

Det kräver absolut inga knepiga träningsmål, ingen Garmin och inga nya dyra träningsprylar. De är snarare ivägen för just de här stunderna.

Och det är för dem jag utmanar mig i min träning. Det är för de stunderna jag väljer att, så ofta jag kan, förlägga min träning så långt bort från pipande maskiner och dunkadunka musik i högtalare jag kan. Det är för de jag inte springer en massa lopp, räds trängsel och jippon. Ibland dock: Gym. Inomhusträning. Lopp med tusentals startande. Jätteroligt. Javisst men det är inte det som får själen att svälla. Det finns en anledning till att TEC med 200 startande lockar mig så mycket.

Min stund idag började med en vansinnesfärd på mina rangliga klassiska tandpetare till skidor utför backen genom skogen på guppiga skoterspår med snäva svängar ned till Ottsjön. Jag hade sikte på resterna av Årefjällsloppspåret där en matta av manchestermönster låg och väntade på att skejtas på. Jag skiter högaktligen hur det ser ut och hur fort det går. Idag, ute på sjön med fjällen som välvde åt alla håll och Ottfjället som ohotad vinnare med sin proximitet, flög jag fram. Galen medvind och lika galen motvind. Så långt ifrån allt. Så nära precis det jag vill. Så glad. Så lugn med hjärtat bultande av hela kroppens muskler som samarbetade för att ta mig genom vinden.

När pulsen lagt sig fortsatte jag det nu igensnöade och igenblåsta spåret upp mot byn och lyssnade på Kropp och Själs program om Elitmotionären som även Annika tipsat om.

Jätteintressant. Lyssna!

Det jag dock reagerar på och varför mitt lyssnande på det inslaget har något som helst att göra med att jag skejtar som trollet Plupp i eufori i snöblåst det är att jag ofta undrar vad hälsa har med tex Ironmansatsningar att göra? I programmet sades flera gånger ungefär att ”Hälsotrenden ligger bakom att många motionärer satsar mycket på sin träning och tränar som eliten”.

För mig är det två helt olika saker. Eller så kanske det vi lägger i ordet hälsotrend något som gör att ordet hälsa tappar den mening iallafall jag trodde det hade. Hälsa känns också svårt att se som en trend. Tränings och tävlingstrend kanske passar bättre? När jag pratar hälsa känner jag ett behov av att tala om att jag inte tränar som jag gör för hälsa. (Påminn mig gärna att redogöra vad som händer i kroppen under ett så långt ultralopp)

Att ta hand om sig. Sova bra. Äta bra. Försöka leva lycklig, röra på sig minst 30 minuter per dag på ett roligt sätt för att kompensera våra stillasittande jobb- ja det är hälsa. Men att satsa på Ironman, följa hårda träningsprogram för att persa på maran, lägga var och varannan fredag för att springa massa mil i minusgrader inför ett 16 milslopp. Det är något annat. Det är bannemig inte drivet av hälsa. Det har jag skrivit om tidigare.

Försöker inte framställa det som negativt- kastar inte sten i eget glashus men jag hade svårt att idenfiera mig med jämförandet av träningstimmar kompisar emellan som nämndes i programmet. Och hur man spann vidare i samma program genom att prata dopingtester på vanliga gym och prata anabola steroider.

Jag är inte naiv. Jag kan känna den också. Pressen. Stressen. Kan få för mig att jag måste vara bättre. Snabbare. Starkare.

Sen backar jag. Tar fram helhetsperspektivet. Tar fram minnet av en sån här magisk stund som idag. Som flera idag- som när jag drog Lillan i pulka med hemmafixad sele i mina gamla snöskor. Uppför utan att det var jobbigt för jag har bra kondis. Lyfte henne om och om igen när hon ville uppför en liten backe på sina skidor. Orka leka och vara tålmodig. Det är min hälsovinst jag kammar hem från min träning. Det och mycket annat.

Tänker på varför jag tränar. Vad jag kommer ifrån. Vad jag brinner för. Vad hälsa är för mig och vad jag vill utmana mig med fysiskt och psykiskt. Skillnaden där emellan. Vad träningssatsningarna kostar för resten av livets delar. Gör mentala bokslut- och hittils, går jag med vinst.

Och om man börjar tala vinster och tar det ett varv till så är det ju inga fattiglappar direkt som det pratas om i programmet. ”Det kostar att ligga på topp” säger man och att genomföra en Ironman med bra utrustning, för att inte tala om anmälningsavgift, resa, och logi kostar mer än många har råd med. Den är ”trenden” är inget fenomen som är representerat i hela samhället.

Ja det var dagens funderingar under stretchen efter mit mysiga skidpass. Ni brukar ha kloka inspel och tankar. Vad är träningen för dig? Är den hälsosam? Vad är hälsa?

Det här är hälsa för mig:

---

Eller ledigt iallafall. Eller hur det är. Jag är rätt bra på att stänga av allt under perioder under veckan men just nu känns inte optimalt att vara datorfri och ledig i sju dagar. Det är för mycket.

Samtidigt är det just då man ska vara ledig. Behöver det.

Och jag ska vara ledig. Jobba en timme om dagen, sen läser jag en timme varje kväll. Just nu läser jag om en klassiker inom idrottsnutrition- Sports Nutrition och så läser jag flera böcker om löpträning.

Alltid ständigt lärande- det är mitt mål med livet. Och så en stor portion hjärta!

Vi kom iallafall fram till Ottsjö idag efter 65 mil i bilen. Jag har varit ute en sväng i löparskorna, bara kort och gjorde lite armhävningar och löpskolövningar för att känna hur benen mår. De mår bra hälsar de men det som gjorde ont igår var faktiskt tårna! Så har faktiskt tagit med mina gamla trotjänare- adizero XT som jag aldrig fått ont av.

Jag ser fram emot en vecka med mycket frisk luft, lek, bus, läsning, träffa vänner och ladda batterierna.

Veckans träning har varit väldigt konstig: 10 km backintervaller i måndags, styrka i tisdags, 4 km jogg och yoga i onsdags, vila i torsdags, lite yoga i fredags, 43 km plåga igår och lite ruscher och löpskolning idag.

Veckan som kommer är tänkt att vara den tyngsta inför TEC. Samtidigt vill jag åka längd och ta det lugnt så det blir en avvägning med dessa planerade pass:

1 pass backintervaller i snöskor

1 pass med 6 st tusingar

1 ultrapass (fredag) som kommer bli en utmaning här i vägs ände. Det är 17 km rätt nedför till Undersåker- intressant att lägga in det i passet. Annars är det asfalt in till Vålådalen och Nulltjärn och kanske ta en sväng till Trillevallen. Allt asfalt ehuru.

Rörlighet- lite varje dag och självklart längdskidor på sjön!

Jag återhämtar mig snabbt och uthålligheten och det aeroba systemet är i full sving. Nu behöver jag få ett pass där jag känner att resten av kroppen pallar med. Den tryggheten har jag inte just nu. Där jag är nu tvivlar jag på att jag ska orka TEC. Det är också väldigt sunt och när det är 14 dagar kvar så kommer jag trappa ned rejält för att vara i min bästa form jag kan vara då. Det är ingen ide att mata mil sista två veckorna. Då tänkte jag fokusera på fart :).

För efter rapporter från dagens Premiärmil är jag väldigt sugen på kortare lopp. Det ena utesluter inte det andra.

Jag var inte där på plats idag förstås men mitt hjärta var där genom att N sprang. Han har som mål att springa sub 40 under året och det kommer inte vara några problem med tanke på hur bra det gick idag!

Nu är det dags att krypa ned med en av alla de böcker jag släpat hit och sen somna med Lillan snosande på ena sidan och utsikten över fjället på den andra. Inte helt fel!

Ha en fin kväll!

---

Oavsett vad man tränar för så tror jag att man tjänar på att ha balans mellan hårt och lätt, långt och kort. Dra ihop musklerna och förlänga dem.

Vissa veckor är det kanske fokus på något, andra på annat. Beroende av vad man tränar inför. Men jag tror många tränar rätt ensidigt. Det är inte helt lätt att vara kreativ hela tiden.

Och många tycker det är svårt att få till balans i träningen. Många skadar sig. och let’s face it, löpning är väldigt repetitivt. Dagen efter mina ultrapass ägnar jag massa tid åt att öppna upp höfterna. Som jag skrev tidigare- Jag lägger mycket av min övriga träning på att försöka jobba med explosivitet i de stackars höftböjare som under långlöpningen tusen och tusen gånger om bara rör sig lite ”fram och tillbaka.”

Så vare sig du tränar för ett millopp, marathon eller vill komma igång så tänkte jag tipsa på fyra bra pass att få in varje vecka. Och nu pratar jag inte om någon som är mitt i en specifik uppladdning utan det här är en bra grund helt enkelt.

Ett kan du göra hemma på mattan framför teven och de behöver inte ta lång tid. Utöver detta är vardagsmotionen med promenader och rörelse gärna i frisk luft förstås bra komplement!

1) Rörlighet!
Med örat mot marken så känns det som att det är mycket höfter och bröstryggar som behöver röra sig. Baksida lår och axlar därtill.

För höfterna tänker jag bara skicka er direkt till Jessicas inlägg här för det är ungefär så jag jobbar själv. För axlar och bröstrygg har jag hittat dessa. Jag har några till men tills jag tar mig tid att filma mig själv så blir det länkar till andra!

Därtill vill jag verkligen slå ett slag för solhälsningen

Med några korrigeringar:

Vid nr 2- kom inte så långt bak. Vid nummer 3- ha lätt böjning i knäna. Vid nummer 7- knip med rumpan och böj inte så långt bak.

Vid nummer 8-får du inte i hälarna ha lätt böjning i knäna och ”trampa” dig ned i stretchen. Titta in mot naveln och tänk att axlarna ska långt bort från öronen.

2) Funktionell styrka

Funktionellt är ju ett ord som används lite hit och dit och hur som helst och till allt möjligt. Det jag menar här är övningar som utmanar kroppen på flera plan eller på flera aspekter. Draken- tex är en fenomenal övning: Styrka och balans. Utfallssteg med hopp eller med en vikt i händerna och vridning, vikt över huvudet med vridning- ja ni fattar! Det ska inte vara det gamla vanliga. Dynamisk planka. Armhävningar med ”krokodilgång” framåt. Låt fantasin flöda men! Håll ryggen neutral, magen stark och försiktig med knäleden är mitt tips! Funktionellt kan ju också vara att det är en övning som stärker dig för en rörelse du gör ofta. Anpassa efter dina svagheter, dina mål och din vardag helt enkelt! Ta hjälp!

3) Det långa mysiga lugna passet

Visst låter det bra? Det är det! Långa lugna pass runt 70% av maxpuls eller en 12a på Borgskalan bygger kapilärnät som ökar syresättningen av musklerna. Det stärker hjärtat, leder och ligament och ökar din uthållighet. Det bygger vägar som du kan träna snabbare på helt enkelt! Vad är långt då? Ja det är lite längre än vad som är bekvämt just nu! Öka distansen med 10% är ett bra riktvärde. Du behöver absolut inte träna långpass varje vecka men att ta med sig en kompis på ett lite längre lugnare löppass i fin natur, kanske med en fikapaus- det gör gott på fler plan än de jag nämnde ovan.

4 ) Flåspasset

För att bli snabbare och få bättre syreupptagnng behöver du utmana systemet lite. Mjölksyratröskeln, eller ”tröskeln” kort och gott är den ansträngningsnivå över vilken muskeln inte klarar att rensa undan mjölksyra. Effekt får man när man jobbar både på tröskelnivå och över. Maxfart är onödigt slitigt. Tröskelpass, intervaller, backintervaller, fartlek- allt beror på vad du är redo för. Jag går inte in på detaljer här men ”flås” är fokus alltså!

Lycka till med din träning! Ställ gärna frågor så ska jag försöka svara!

---

Hela kroppen ska med. Annars får det vara. Ett pannben kan inte springa ett långpass. Inte ett par ben heller för sig själva. Inte två lungor och även om hjärtat orkar hur mycket som helst så måste alla bitarna vara med. Det är min filosofi och ledstjärna. Häng med i praktiken.

Utsövd. Ätit bra. Löpglad, bara sprungit ett pass denna vecka (kanske blev benen sega av vilan?). Härligt väder grym ljudbok i öronen. Inga problem.

Vet att det tar sin goda tid innan jag kommer igång. Speciellt med 3 dagars löpvila. Men nu kändes det rätt ok från början istället.

Det är tre veckor kvar och en tid innan ett lopp då man ”trattar ned” och tränar mer specifikt för loppet. Att springa i ”race pace” alltså den hastighet man ska springa loppet i det är kalasträning nära lopp som är upp till maraton. För ultra blir race pace bara knasigt för det är ju väldigt långsamt! Och den farten är ju vettig då för väldigt långa distanser men min träning bygger iallafall inte på att jag ska springa distanser nära den jag ska springa på TEC- 16 mil. Min träning bygger på några riktigt långa långpass utan fokus på fart utan fokus på tid och sen kortare snabba pass och morgonjoggar på tom mage för att få till fettförbränning. Hänger ni med?

Jo men så idag var tanken att ligga lite snabbare än min tänkta fart på TEC. Springa en mil i taget så ja fokus på distans idag faktiskt. Äta varje mil. Det gick inget bra. Första milen snorlätt. Andra också ok. Tredje började det gå trögt. Ont i stortårna. Öm i låren. Bara skumt. Bra energi.

Vågar knappt tala om vad jag åt: 2 tunnbröd varje mil. Nedsköljt med vatten. Russin, BCAA och så tar jag resorb direkt i munnen varannan mil. (svettades bra idag). Självklart ska jag äta annat på TEC men försök släpa med en hel mataffär i en liten rygga.

Vid 30 km hittade jag ett jättemysigt kafe och behövde fylla på vatten så stannade där en stund. Min gamla vätskeblåsa är värdelös så det rann ut vatten överallt och tog dyrbara minuter. Stannar inte klockan- den stannar inte på TEC så varför nu.

Sen tuffade jag vidare på nya stigar. Isiga stigar. Inte bra känsla. Inte trött men öm alltså. Bah. Ändå- alltid jätteglad över det här magiska att tuffa runt med min lilla ryggsäck och mina stora tumvantar i min lilla bubbla i det fina vädret. Det må ha varit kallt alla de här 100 milen jag sprungit i vinter men oh så fint väder jag haft!

Sprang via Jakobsberg, Järvafältet, Sollentuna, Edsviken, Danderyd, Djursholm och vidare.

Var ju på väg till Täby för att springa ett varv på TEC banan och hälsa på hos Mackan  för att sen springa hemåt igen. Cirka 7 mil tror jag. Men efter 4 mil så var jag tvungen att ta sikte på ett stopp för att ta en time out. Fortsätta ut i djupa halkiga Täbyskogar utan ben som jobbade det skulle inte gå.

Stannade på Gateau lite farligt nära en Roslagsbanestation och tog en kaffe. Det inte kaffe löser går inte att lösa.

Det här löstes inte med kaffe. Det gjorde fortfarande ont i tårna- kan tänka att artros känns såhär. Aj som f*n. Har ju nya skor men- tåskav? Tåont?

Jag gav mig. Hoppade på tåget och jag var faktiskt inte ens sur. Min kropp är så fantastisk stark och jag tar så gärna hand om den på bästa sätt. Säger den nej- om så stortåna så lyssnar jag. Jag ställer mig hellre på startlinjen till TEC med ett ultrapass för lite och fortsatt stark och frisk kropp än ett för mycket och tillstymmelse til skada. Jag tycker det har funkat bra hittills.

Och det jag menar med att hela kroppen ska vara med det är att just hela kroppen ska fixa en distans. Jag hade kunnat springa 7 mil idag. Med pannbenet och muskler. Men inte med  hjärta, senor, skelett, ligament och pannben och muskler. Hela kroppen var inte med. Och då sliter det.

Det här är något jag vill skriva mer om känner jag. Det och massa annat.

Nu packar jag en galen massa saker, allt från böcker åt Tigerfisen till snölås för imorgon åker vi hit! Mot Jämtland!

Foto: Årefjällsloppet som gick idag!

---

Klockan ringer 06.45. Den måste inte det. Jag vill att den gör det. Klart det är lite segt. Varför gör jag såhär?
Antingen kan jag se det som att jag är på väg ut i – 10 grader för att frysa lite och springa långt när jag kunnat sova i en varm säng.
Eller lägger jag en helt ledig barnfri dag på annat än att umgås med vänner och familj? Min pojkvän?
Kanske gör jag det jag längtat så mycket efter hela veckan när jag suttit still framför datorn med telefonen plingande och ringande i ett? Kanske är en hel dag för mig själv i sakta mak precis det som behövs? En massa frisk luft och få röra på sig ordentligt.
Kanske är det ett litet äventyr?
Jag vet va jag tror! Ha en fin lördag!

---