Hälsotrenden-vi tar det ett varv till
Idag fick jag till en sån där stund. En sån där vavavoom stund. Jag jagar dem men de går inte att jaga- de kommer. Man måste bara titta upp. Titta inåt. Titta sig omkring. De kräver frisk luft. Ofta ensamhet. De kräver lite ansträngning. En pulshöjning av något slag, genom egen kraft.
Det kräver absolut inga knepiga träningsmål, ingen Garmin och inga nya dyra träningsprylar. De är snarare ivägen för just de här stunderna.
Och det är för dem jag utmanar mig i min träning. Det är för de stunderna jag väljer att, så ofta jag kan, förlägga min träning så långt bort från pipande maskiner och dunkadunka musik i högtalare jag kan. Det är för de jag inte springer en massa lopp, räds trängsel och jippon. Ibland dock: Gym. Inomhusträning. Lopp med tusentals startande. Jätteroligt. Javisst men det är inte det som får själen att svälla. Det finns en anledning till att TEC med 200 startande lockar mig så mycket.
Min stund idag började med en vansinnesfärd på mina rangliga klassiska tandpetare till skidor utför backen genom skogen på guppiga skoterspår med snäva svängar ned till Ottsjön. Jag hade sikte på resterna av Årefjällsloppspåret där en matta av manchestermönster låg och väntade på att skejtas på. Jag skiter högaktligen hur det ser ut och hur fort det går. Idag, ute på sjön med fjällen som välvde åt alla håll och Ottfjället som ohotad vinnare med sin proximitet, flög jag fram. Galen medvind och lika galen motvind. Så långt ifrån allt. Så nära precis det jag vill. Så glad. Så lugn med hjärtat bultande av hela kroppens muskler som samarbetade för att ta mig genom vinden.
När pulsen lagt sig fortsatte jag det nu igensnöade och igenblåsta spåret upp mot byn och lyssnade på Kropp och Själs program om Elitmotionären som även Annika tipsat om.
Jätteintressant. Lyssna!
Det jag dock reagerar på och varför mitt lyssnande på det inslaget har något som helst att göra med att jag skejtar som trollet Plupp i eufori i snöblåst det är att jag ofta undrar vad hälsa har med tex Ironmansatsningar att göra? I programmet sades flera gånger ungefär att ”Hälsotrenden ligger bakom att många motionärer satsar mycket på sin träning och tränar som eliten”.
För mig är det två helt olika saker. Eller så kanske det vi lägger i ordet hälsotrend något som gör att ordet hälsa tappar den mening iallafall jag trodde det hade. Hälsa känns också svårt att se som en trend. Tränings och tävlingstrend kanske passar bättre? När jag pratar hälsa känner jag ett behov av att tala om att jag inte tränar som jag gör för hälsa. (Påminn mig gärna att redogöra vad som händer i kroppen under ett så långt ultralopp)
Att ta hand om sig. Sova bra. Äta bra. Försöka leva lycklig, röra på sig minst 30 minuter per dag på ett roligt sätt för att kompensera våra stillasittande jobb- ja det är hälsa. Men att satsa på Ironman, följa hårda träningsprogram för att persa på maran, lägga var och varannan fredag för att springa massa mil i minusgrader inför ett 16 milslopp. Det är något annat. Det är bannemig inte drivet av hälsa. Det har jag skrivit om tidigare.
Försöker inte framställa det som negativt- kastar inte sten i eget glashus men jag hade svårt att idenfiera mig med jämförandet av träningstimmar kompisar emellan som nämndes i programmet. Och hur man spann vidare i samma program genom att prata dopingtester på vanliga gym och prata anabola steroider.
Jag är inte naiv. Jag kan känna den också. Pressen. Stressen. Kan få för mig att jag måste vara bättre. Snabbare. Starkare.
Sen backar jag. Tar fram helhetsperspektivet. Tar fram minnet av en sån här magisk stund som idag. Som flera idag- som när jag drog Lillan i pulka med hemmafixad sele i mina gamla snöskor. Uppför utan att det var jobbigt för jag har bra kondis. Lyfte henne om och om igen när hon ville uppför en liten backe på sina skidor. Orka leka och vara tålmodig. Det är min hälsovinst jag kammar hem från min träning. Det och mycket annat.
Tänker på varför jag tränar. Vad jag kommer ifrån. Vad jag brinner för. Vad hälsa är för mig och vad jag vill utmana mig med fysiskt och psykiskt. Skillnaden där emellan. Vad träningssatsningarna kostar för resten av livets delar. Gör mentala bokslut- och hittils, går jag med vinst.
Och om man börjar tala vinster och tar det ett varv till så är det ju inga fattiglappar direkt som det pratas om i programmet. ”Det kostar att ligga på topp” säger man och att genomföra en Ironman med bra utrustning, för att inte tala om anmälningsavgift, resa, och logi kostar mer än många har råd med. Den är ”trenden” är inget fenomen som är representerat i hela samhället.
Ja det var dagens funderingar under stretchen efter mit mysiga skidpass. Ni brukar ha kloka inspel och tankar. Vad är träningen för dig? Är den hälsosam? Vad är hälsa?
Det här är hälsa för mig:
