Running is a minds game

Tänkte ni ligga på soffan och äta påskgodis hela helgen? Då tycker jag ni ska göra det med gott samvete. jag tycker det är klockrent att äta massa god mat och vila och schlappa om man haft det hektiskt men välj kvalitet snarare än kvalitet är väl mitt påsktips. Hetsa inte med träningen, ta det lugnt och ta långa promenader och prata strunt med en god vän. Men vill du göra något riktigt vettigt tycker jag du tar med dig hela familjen ut till Täby och spettar loss is på TEC-banan åt mig och de andra löparna som funderar lite på underlaget. Vi tackar ödmjukast- KARMA vettu!

Jag har min egen påskutmaning. Den handlar om att utan att få dåligt samvete för att jag ber mormor passa barnet få till så många mil det går. Gärna inom 24 timmar för att få till riktig back- to- back effekt.

Långfredag har aldrig gjort skäl för namnet så mycket som i år. Gissa vad jag gör då? Präsajsly. Springer va!

Kroppen är seg men varje morgon kollar jag vilopuls- check på 36 slag. Yogar igenom kroppen på 5 minuter- check ingen stelhet, gör inte ont. Är hungrig som en varg (lite för hungrig-har lagt på mig några kilon men skit i det) och full av energi. Förmodligen tränar jag alldeles för lätt tänker jag då i mitt klassiska ”pre-race-noja- state of mind”. ”Åh vad jobbigt det kommer bli” ” Jag kommer bryta” ” Jag byter till 8 mil istället” ” Jag börjar med schack” Jag är helt rätt mentalt! Såhär ska det vara!

Jag drog 7 x 400 meter backintervaller igår med 1 km i milfart efteråt. Inga problem. Bara tuffar på. Låren spottar ut mjölksyran och ba ” ah, och nu då?”.

Min påskutmaning är att få in 8 mil löpning på 24 timmar. Det är mitt påskägg. Choklad? Det äter jag redan varje dag. Jag börjar imorgon eftermiddag kväll på något vis och sen går jag upp tidigt fredag.

Det löser sig. Really. En bit kaka! Min påskkaka!

---

Försöker vara ledig fast det ringer från jobbet i ett. Är faktiskt inte så svårt. Perspektiv på tillvaron! Jag är min egen avdelning och nu är avdelningen ledig!
I Ottsjö. Tyst lugnt, otrendigt, tidlöst och bedårande vackert!

---

Jag är rätt envis. Det är jättebra och det är lite sådärknasigt ibland. Har jag bestämt mig så har jag. Den här envisheten och beslutfastheten är både bra och dålig.

Det här är väl ett mindre projekt egentligen men det påverkar vardagen ändå. Jag tycker inte en Ironman känns så värst jäkla hotfullt. Uthålligheten är inget problem- det enda jag ser som ett aber är det här med att cykligen är 18 mil och löpningen bara 4,2. Där har vi distansförändringar att jobba på tycker jag. Det är alltså det som känns mentalt jobbigt. Cykla 18 mil. Bara det. Känns öken.

Men jag fick inte plats till Kalmar, det passar inte med mitt schema och min plan att åka till UK för att delta i en ”Challenge” (Ironmandistans men utan logga, hype och inte lika dyrt) det blir bara inte av för då försvinner värdefulla pengar från mitt andra, än så länge icke-officiella projekt.

Så jag tänkte att Vansbro halvIM det blir väl bra? Men platserna tog slut i ett nafs- jag blev arg och låg på deras Facebooksida direkt. Envisheten tog över. Jag ska ha en plats! Och fick svar från en i löparkretsen- Fredrik igår- vill jag ta hans plats? Min lilla hjärna är helt ockuperad med påsklov, TEC och annat men- ja självklart. Och nu är den min. Hur tänkte jag nu?

Vansbro ligger nära landet, det är bra timing, i juli med en månad kvar till Axa Fjällmaran och hur mycket träning kan det egentligen behövas tänker jag som tappat alla perspektiv nu inför TEC. En tävling som kanske bara tar 7 timmar-det låter ju najs!

Jag gillar triathlon!

 Jag gillar bara inte att cykla för sig självt. Jag vill inte simma inne, inte cykla inne och jag vill inte cykla runt i Stockholm. Jag tror försäkringsbolagen har premieförändringar att införa för de som rör sig på två hjul innanför tullarna.

Jag är alltså motvallstriathleten och kanske skulle starta en blogg om det? Nä let’s not- jag gillar att skriva positivt. Jag vill inte träna som man ska- men jag vill gärna vara med på triathlon och gärna ska det gå bra då, både simning, T1, cykel (ok nä det kommer aldrig gå bra), T2 och löpning.

Är detta ett problem? Nä! För lite hybris har jag ju förstås sen det här loppet. Simma en gång och sen simma bra- är det ett framgångskoncept?

Nej det tror jag inte så jag väntar hoppfullt på att isarna ska släppa så jag kan få hoppa i Brunnsviken och börja öva på de där Y-tagen. Cykla ut på ..Ekerö är det väl man cyklar på? På söndagarna rullar blöjbyxa efter blöjbyxa ut dit på sina fina cyklar. Det har jag hört.

Jag tänker att realistiskt kommer det se ut såhär: Jag simmar 3 gånger cirka 2000 meter varje gång. Tycker det går trögt men -va fa*. Jag tar fram cykeln en tidig morgon men smådör av tristess efter 10 km. Får till ett eller två långa cykelpass på landet. Har rumpskav, svär och gormar på Twitter och Facebook och tänker att ..äh va fa*.

Den 7e juli plockar jag fram den här envisheten som tagit mig ända hit, över, under och förbi en massa hinder och händelser. Oavsett hur lite jag tränat så öser jag järnet precis som jag gjorde i Arvika.

Japp så gör vi!

---

Tjejmarathon är inne på sitt andra år och vi är lite lugnare. Loppet är fullt- över 100 löpare anmälda och jag och Madde börjar känna att det närmar sig- men vi har över tre månader kvar att rodda!

Tjejmarathon drivs med mycket hjärta, djeflaranamma, en vilja att göra skillnad på riktigt, och med glimten i ögat.

Loppet verkar locka de som vill testa på ultra och vi stöttar med träningsprogram och svarar på frågor hela vägen fram. På bloggen delar vi med oss av vår, tillsammans, stora kunskap m löpning, ultra, kost, återhämtning och annat!

Nytt för i år för att anordna lite föreläsningar inför loppet. Föreläsningar som riktar sig till både våra löpare och er andra!

Först ut är duktiga Sophia Sundberg som är både landslagsultralöpare och kostvetare. Hon kommer ge en föreläsning om kost före, under och efter långa lopp.

Du är varmt välkommen att läsa mer här och anmäla dig.

---

När jag flyttade hit upp från Australien köpte jag ett par snöskor. De försvann upp på vinden någongång för några år sen men jag har saknat de där utflykterna. Igår tog jag ned dem och mina stora vita Timberlandboots som snöskorna är inställda efter.
Jag har ett par rätt smidiga snöskor med rejäla broddar under och ”klor” som griper bra i isig snö. Har även knatat uppför damerna störtlopp efter VM i Åre och där var det brant som attan så de funkar bra för det mesta.
Man kan göra hälen lös och även fälla upp en kil som gör att foten blir planare vid branta partier.
Jag har ingen snöpulka till MiniMe men snodde ihop en lösning med ett par remmar. Tog mina teleskopstavar och satte henne på den gamla fårfällen som jag själv legat på.
Utförs blev det rätt intressant eftersom inga såna där hårda skacklar fanns som stoppade pulkans fart. Jätteroligt tyckte hon!
Väl på isen gick det bra och uppför var det riktigt bra träning med remmen runt midjan.
Hinne jag tänker jag ta mig ut själv en sväng och springa med dem eller träna backintervaller!

Utsikten från min säng. Blir en till fin dag!

---