Årefjällsloppet- från sidan om
Egentligen skulle jag ju åka Årefjällsloppet!
75 magiskt vackra kilometer men som på grund av snöbristen fick bli 61 km med (något partiskt ja!) den finaste biten borttagen- men enormt fint ändå.
Jag hajar det traditionella med Vasaloppet- men staka sig fram genom skog och myr när man kan åka med milsvid fjällutsikt? Nej Årefjällsloppet kommer definitivt utmana och bli en klassiker i sig och något år kanske jag ska åka.
I år valde jag att vara funktionär! Min kompis Cia är med i tävlingsledningen och klockan 06.00 stod hon utanför min dörr med en fullastad bil.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men funktionär på tävling har jag ju varit några gånger. Vi började med nummerlappsutdelning i Edsåsdalen och jag hann se damelitstarten!
Efter det åkte vi till Åre och jag sorterade icke använda chip till förbannelse innan jag smet ut i solen för att se herrvinnaren gå i mål: Daniel Richardsson – väl värd!
Sen missade jag folkkära Kallas målgång men fick se vilken ödmjuk storstjärna hon är när hon tog sig tid att prata med både unga och gamla och snällt köade med oss andra för buffélunchen inne på Holiday Club!
Åre och folkfest i alla ära- jag ville hem till Ottsjö och jag ville åka skidor på sjön med Sara! Det ville hon också som tur var och det är förvånansvärt långa skidor som får plats i hennes lilla Mini Cooper!
Vi fick en slafsig, fin skidtur på Ottsjön- vintern är verkligen på upphällningen och det här var högst sannolikt min sista skidtur på mycket länge.
En fin dag helt klart!
Kalla på prispallen- killen som just gick i mål var tydligen TRÖTT!
Richardsson går i mål!

Jag är anhörig till stor sorg. Jag är sorgsen själv. Jag är orolig. Jag behöver inte berätta mer om det.




