#foods4everydaychampions Cokostoppar lite bättre

39 graders feber i en 30 gradig lägenhet, nackspärr från AC’n i bilen, frossa och lite småjobbig (läs brutal) smärta med två, avskyr ordet krävande, mer mammabehövande barn var liksom lite för mycket mig.

65 mil i varm bil därtill. Där Han fick köra hela vägen och hand om det mesta. Jag satt som ett glåmigt urvridet lakan och mest pekade. Var väldigt jobbigt för hon som vill göra allt. Jag är en sån som vill orka med. Mer än orka med. Jag vill orka vara mitt bästa jag. Och jag orkade knappt vara jag. Bara två dagar.

Men ändå. Det räckte. Nu uppdaterar jag min priolista. Den där jag skrivit om förut. Den man ska ha klart på näthinnan när det blir lite tufft. Vad är viktigast? Vad kommer först, i andra hand, i tredje osv. Den har inte förändrats i toppen. Men längre ned försvinner lite och annat får ta plats.

Nu är vi framme i ett av mina hemma. Ottsjö! Tyvärr är den här förbaskade värmen här också men vindarna lovar svalare grader och jag ser fram emot helt kravlösa dagar med ett barn som, just om det blir svalare, sitter i bärsele ( fyi mammamaffian anpassad för spädis) och den andra far runt som en fjällemmel. Umgås med familjen och vänner men utan press. Blåbärsplock. Allmänt fjällhäng helt enkelt. Och en del träning.

---

Det där loppet alltså. Flera av mina adepter ska springa det och även om alla tränar ganska olika- alla är ju olika och behöver olika, det är själva grejen med en coach, är det sista långpasset är ganska likt och det har jag även tipsat N om.

Jag får ju leva ut löpardrömmarna genom honom nu när jag mest knatar omkring i terräng och backar. I fredags, kanske årets varmaste dag, efter en mysig morgon med bebisen stack han ut med sin hemmagjorda sportdryck.

Tre timmar ungefär skulle han vara ute. Ungefär där börjar effekten av att springa längre avta – men om det känns bra kan man fortsätta lite. Mer fokus på tid än på distans. Loppet är kuperat- minst sagt, därför var också instruktionerna att hållas nära den skidbacke i gruvområdet som finns nära stugan.

Såhär spenderade Nicke sina stekheta 3 timmar i fredags, 15 dagar innan loppet: Uppvärmning, sen lång backe. 30 minuter i skuggig trixig terräng sen tre backar. Sen 1,5 hr kuperad terräng. 6 långa backar till och sen joggade han 1 km hem. Riktigt #badass. Ungefär 14-21 dagar ut från ett långt lopp skulle jag lägga ett långpass. Mer fokus på tid vad gäller ultra, än distans. Så likt loppet det går. Gärna testa den energi du tänker använda. Den ackumulerade nedbrytningen du har i kroppen från den träning du förhoppningsvis gjort inför loppet gör att det här passet ”ger mer än det består av”. Formtoppar du sen rätt så får du en supetkompensation från träningen och står på startlinjen i bästa form! Lycka till vad du än tränar för!

---

Jag har stora planer och drömmar. Min största bromskloss i det är- jag själv! Jag har jobbat en del mentalt med mig själv under våren och tidigare.

När jag var liten och så länge jag växte upp trodde jag att det var något fel på mig. Jag skulle inte kunna göra sånt som andra gjorde för.. Ja det var bara något fel. En person som jag träffade mycket i min barndom sa också någongång att det var något konstigt med oss. Det var det inte. Förstår jag nu. Det var nog inte menat så.

 Men jag har insett att det där sitter kvar. Förföljer mig. Jag har bevisat att jag kan vissa saker. En hel del. Men fortfarande kan jag undra om det vara var en flux. Trots att jag lätt kan reflektera och se att jag slitit som fan för att klara av det. Vare sig det handlar om att springa 16 mil med magont eller skapa sin egen tjänst. Jag vet inte riktigt än hur jag ska komma runt det. Och tänker ibland att jag kanske inte måste tro att jag klarar allt. Att tveksamheten gör att jag är mer noga med förberedelser och det jobb jag gör.

Men det jag hittat ro i, som jag ville dela idag är att: Jag ska alltid försöka. Försöka är ingen garanti för framgång. Men det krävs för att ens ha en chans för succé. Men det är en garanti för att kunna se bakåt och säga att man gjorde det bästa man kunde. De som vågar försöka, vinner. Jag ska försöka på mitt håll. Hoppas du också gör det!

---

I en pod jag lyssnade på häromdagen hörde jag att man spådde att i framtiden skulle idrottare tävla i återhämtning- snarare än träningen. Träna hårt kan många, balansera återhämtningen optimalt är mycket svårare.
En faktor är förstås kosten. Rätt näring vid rätt tillfälle kan vara skillnaden som gör skillnaden.
Att öka intaget av Omega 3 och minska omega 6 till exempel är ett sätt att minska den inflammatoriska effekten av mat.
Vidare har olika grönsaker och olika maträtter olika inflammatoriska effekter på kroppen.
Det finns en hemsida och en app där du kan läsa mer och lära dig mer om antiinflammatorisk kost och recept.
Här kan du läsa om det!

---

I den här avskyvärda värmen (jo jag klagar aldrig på kylan och det är faktiskt inte så roligt med en liten bebis i 30 grader så jag får klaga) så är det inte så roligt med för varm mat.

Den här enkla rätten gjorde jag igår. Tonfisksallad med kapris är ju en klassiker men jag gjorde den lite med man-tager-vad-man-haver och lät fisken och äggen vara på sidan så känns den lite fräschare! Kaprisens sälta passar bra en varm dag.

För cirka 4 personer

Koka 4 ägg och låt dem kallna och skala dem förstås.

Hacka ett stort romansalladshuvud

Hacka en lök- lägg hälften åt sidan

Hacka ett paket salladsbönor

Har du lite kokt färskpottis över- ha i det också, annars ta mer bröd till salladen

Skär två tomater i skivor

Ha i en liten påse ruccolasallad

Ös i en burk små kapris- så mycket du tycker efter smak

Blanda allt detta

Öppna 3 små eller 2 stora (såna där runda) konservburkar med tonfisk.

Lägg på fat med ägghalvorna bredvid.

Gör dressingen:

1 del vitvinsvinäger

3 delar olja

lite senap

lite hackad gräslök

hälften av löken fint hackad

lite flingsalt

några varv med pepparkvarnen.

Blanda om ordentligt.

Rosta några brödskivor, ta surdegsbröd eller rågbröd- ditt favoritbröd helt enkelt och sen är det bara att lassa upp på tallriken!

Ät och njut!

 

---