#Måndagspeppen Bakom skärmen finns en människa
Man ser det överallt och det har ju till och med uppmärksammats av Uppdrag Granskning i den värre skalan- näthat.
Det är inte näthat jag tänkte skriva om idag men det här med hur folk tar sig friheten att uttrycka sig på nätet. Saker folk skriver som de inte skulle säga om det var ansikte mot ansikte.
Ibland är det här ju en gåva. Att kanske våga smsa något man inte vågar säga, som sen leder till att man faktiskt kan prata om det.
Men ofta ser jag en otrevlig ton som bara är..onödig!
Jag har ju själv bliviit utsatt när en känd person med ett stort nätverk slängde ut ett av mina inlägg till en grupp mammamaffia (jag har enorma issues med mammamaffian och vill understryka att det inte är enskilda personer, det är ett fenomen vi borde skjuta i sank). Jag är rätt tålig men är ovan vid påhopp och här fick jag läsa påståenden om mig själv som jag inte tror jag skulle få höra ansikte mot ansikte.
Idag läste jag Jenny Sundings inlägg på Women’s Health om kolhydrater. Och nej, jag höll inte med om något av påståendena egentligen om man ska gå på forskning på senare tid. Men Jenny är inte opåläst. Hon är en duktig coach men kommentarerna blir som de alltid tenderar att bli när det handlar om kost- otrevliga!
Det är bra att ifrågasätta. Att inte hålla med. Att ha andra åsikter. Men det finns bra och dåliga sätt att framföra dem på. Man kan fråga- ”hur tänker du nu?” ”Jag har läst/upplevt/tror att XXX och du påstår något annat?”
Jag har valt att inte hänga ut den och de som skrev illa om mig eller kanske slentrianmässigt ”gillade” sågningen. Jag biter mig i tungan och höjer blicken. Jag använder det här forumet för att skriva om det jag tror på. Försöka inspirera. Väcka tankar. Istället för att försöka tala om för någon att de har fel i något som egentligen inte rör mig, så försöker jag skriva och prata om det jag tror är rätt.
Skapa positiva ringar i den värld vi lever i. Diskutera och argumentera med respekt. Ödmjukhet. Lyckas inte alltid. Slutar aldrig försöka.
Det gäller andra situationer också. Han eller hon bakom kassan som slog in fel. Han eller hon framför i kön som tar lite tid på sig. Någon som gör ett misstag som drabbar oss. Att i all hast idiotförklara personen antingen med en ljudlig suck, kanske till och med med hårda ord eller bara invärtes.
Vad gör det för nytta? Kan vi stanna upp och tänka om?
Byt ut en suck mot ett leende med ” ingen fara” idag. Ställ en fråga ”hur tänker du nu?” istället för att förkasta.
Sluta aldrig försöka!




