#heforshe HUR då?
Innan jag ens hann skriva detta satte Sofy ord på lite av det jag tänkte på imorse.
Precis som när SD blev valda in i riksdagen och alla skyndsamt (japp jag med!)förkastade allt vad rasism stod för och var ”en av de 87%” så delas nu Emma Watsons starka tal och alla vill stå bakom. Självklart. Jämställdhet. Såklart.
Men HUR? För det kommer inte ske av sig självt. Det måste börja överallt. Vid nattning, på dagis, i skolan, i fikarummet. I affären. Du. Jag. Vi. Måste göra vad vi kan. I vår lilla värld som är del av den stora. Det blir asjobbigt. Yes. Det blir det. Obekvämt också.
Jag har en 5-åring som inte ännu vet att det finns begränsningar för att hon är flicka. Mamma är jättestark och kan springa längre än de flesta men det är skitsamma vad jag väljer att göra. Hon ska veta att jag har samma möjligheter och rättigheter som män. För då tror hon att hon har det också.
Jag är så naiv att jag tror att jag har det. Jag har aldrig känt mig stoppad, eller låtit mig stoppas för att jag är tjej men säkerligen har jag också drabbats av vår slentrianojämställdhet och kanske den mer kalkylerade sorten.
När jag gick i mellanstadiet spelade jag i, då, Stockholms bästa tjejfotbollslag. Vi spelade fotboll på rasterna också. Med och mot grabbarna. När man skulle välja lag på gympan valde grabbarna ofta några av oss tjejer bland de första. Vi var ju skitbra! Jag tror att jag hade otrolig tur med hur jag fick växa upp. Jag fick veta och uppleva jämställdhet på många plan.
Och jag tror att ibland är det lika mycket slentrianmässigt som vi kategoriserar vem som ska göra vad. Jag ser också en man framför mig om man pratar om brandmän. Igår frågade jag efter en ”han” när jag skulle ringa en präst. Jag gjorde det inte medvetet. Jag är en produkt av det samhälle jag lever i. Ibland går det lite fort och jag inte hinner tänka till. Då åker jag med i strömmen.
Och jag. Du. Vi. Måste ha det lite jobbigt och obekvämt ett ganska rejält tag tror jag för att det ska hända något. Vi måste Ifrågasätta alla de här små slentrianmässiga uppdelningarna som vi gör. Fråga ”varför?”. ” Måste det vara såhär?”
Tjejer ska få vara tjejer. Killar ska få vara killar. Men det finns en massa onödiga uppdelningar, beteenden och värderingar som medan åren går och barn blir vuxna blir till mycket värre skillnader. Löneskillnader. Trakasserier. Och så vidare.
Så. Idag. Nu. Imorgon. Hela veckan och hela året. Våga ifrågasätta. Överallt. Eller bara gör annorlunda. Testa.
Det är #heforshe men viktigare #allforall.




Antal kommentarer: 1
Ann-Sofie Forsmark
Per- jag lade inget värde i vilken sport. Jag menade bara att vi då spelade fotboll tillsammans utan uppdelning. Vissa sporter utövas av fler killar än tjejer och vice versa och jämställdhet kanske inte handlar om att utjämna det och göra det lika underhållande- vilket iofs är en högst subjektiv uppfattning.
Sofy och Colm! tack och precis! Behövs att lyfta fram och prata om detta överallt!