Styrketräning för uthållighet

Jag har väl levt en tredjedel av livet ungefär rent tidsmässigt. Jag tänkte bli 100 år. Jag måste. Jag hinner inte med allt jag ska göra annars.

Har insett att först tror man att man vet massor och sen lär man sig successivt att man vet ju ingenting. Ju mer man lär sig, desto mer förstår man att man inte har någon aning om. Det skulle kunna leda till en sorts vis ödmjukhet men jag vet inte om jag är så bra på att leva så. Fråga min bästman vem som alltid vet bäst.

Några saker jag lärt mig som jag försöker leva efter är iallafall:

1) Om det är illa så kommer det bli bättre. This too shalt pass liksom. Klen tröst ibland, men när det är i-landsproblem så kan det hjälpa att tänka så.

2) Om det är riktigt bra så kommer det tids nog gå illa. Så bäst att verkligen njuta.

3) ”Igår gick jag och lade mig alldeles för tidigt”. Sa ingen. Någonsin. Svaret på många frågor och hälsoproblem är att sova på saken. Sova ordentligt på saken.

4) Tid med vänner och/eller familj före jobb och ”to-do’s” ångrar man aldrig.

5) Det viktigaste. Jag kan bara påverka mitt läge utifrån mig själv. Jag kan bara påverka dig utifrån hur jag beter mig. Jag kan bara förändra världen genom att förändra mig själv. Den sanningen bär jag väldigt, tja, prominent just nu. Motton blir bara på riktigt, betyder bara något om man lever efter dem.

 

---

Handväska har jag nästan lagt ned nu. Löparryggan rockar. Det har gått bra att springa till och från jobbet den här veckan. Jag har inte utvecklat löprundorna till några längre utsvävningar till eller från än men har varierat lite hur jag springer dit. Mer om det i ett annat inlägg.

Jag packar om lite då och då men några saker är standard att ha med för mig:

1) Telefonen. Alltid. Nå och nås. Och springer jag till jobbet så lyssnar jag på pod eller P1 i ett öra.

2) Våtservetter. Smart och smidigt om man vill fräscha upp händerna.

3) Näsdukar. Kan funka som toapapper.

4) Vattenflaska. Ibland tom. Ibland har jag vatten med om jag ska springa lite längre eller är törstig. Jag är rätt törstig av mig och svettas lätt när det blir varmt. (Tycker allt över 15 grader är otyg).

5) BCAA. Lite tveeggat: jag är ju mest för att äta vanlig mat och inte tillskott men ofta springer jag på tom mage och det kanske tar tid efteråt innan jag äter. BCAAkapslar väger inget och är lätta att svälja med lite vatten. Jag brukar ta fyra stycken innan och sen varje timme jag springer samt efteråt om jag inte ska äta på ett tag eller bara kanske har en banan med mig. De har i flera studier visat sig hjälpa proteinsyntes och motverka nedbytning i musklerna (som förstås är nödvändig för adaptering). Ja jag har helt enkelt kört med BCAA på långpass ett tag och, tja jag tycker det besväret är helt klart värt det. Skulle aldrig köpa proteinpulver men lätta smidiga kapslar som kan göra bra skillnad men ingen skada- ja det kör jag på.

Har du något du alltid tar med dig när du springer?

Just nu springer jag i dessa. Älskar dem! Fantastisk skön sko med ”barfota”känsla!
 

---

Den här veckan vill jag tipsa om att lyssna på Saras pod.  Speciellt inslaget om ”vikthets” och det när hon och Sofie Lantto pratar cykling. Då blir jag inspirerad att cykla och det ska ganska mycket till.

Sen tycker jag ni ska lyssna på veckans Kropp o Själ. Om superfoods. Och Raw Food. Speciellt om du är koststressad.

Lyssna på därute. Men ha gärna ett öra fritt så du kan höra eventuell trafik, fåglar och folk som ropar på dig!

---

Jag fortsätter haka på Sofys bloggutmaning.

Den här var svår. Men. Faktiskt. Jag är mest stolt när jag släpper mitt ego och gör något för andra. Inte att ha det så bra så jag kan springa 16 mil bara för skojs skull.

Tjejmarathon är, förutom mina barn förstås, det stoltaste jag gjort. Tror jag. Det jag kom på nu iallafall.

Tjejmarathon som på tre korta punkter är:

* Sveriges första ultralopp för välgörenhet

* Terränglopp på 50 km för tjejer och killar förstås

* Samlat in snart över en halv miljon(!!) kronor till utsatta kvinnor och barn i Kongo och Bangladesh (2013).

Vi har gjort så gott. Det är så många som utmanat sig och tagit sig an något de aldrig trodde de skulle klara och samtidigt gjort gott.

Tjejmarathon. Starten första loppet. 2012. När jag och Madde stod där och såg alla framför oss. Många som aldrig sprungit såhär långt eller i närheten någonsin. Som hade kämpat med insamlingen alla på sitt sätt.

När de kom i måll, flera stycken hand i hand så vi fick mycket färre placeringar än det var löpare. Många delade placeringar.

När vi skickade pengarna första gången. När vi får rapporter på hur pengarna används.

När jag fick träffa Dr Mukwege och ge honom en medalj från första loppet.

När jag vet att vi faktiskt gjort skillnad på riktigt för de som aldrig haft det så bra så de haft möjligheten att ta sig till en startlinje för att springa bara för egen skull. Som kämpat för sina liv.

Då är jag så galet stolt. Och jag kan bara vara stolt på grund av alla de som hjälpt till. Som ger pengar, som pärlar armband, sprider budskapet, är sistelöpare, funktionärer. Ger grejer, skjutsar. Fotar. Det är en hel radda med fantastiska människor som när min jobbiga weltsmerz sätter in verkligen kan ge en varm känsla i hjärtat. Vill du också vara stolt över det här arbetet? Kontakta mig!

Vi stöttade första året arbetet med att kunna transportera kvinnor in från byar runtom i Kongo. Sen dess har vi stöttat den vård de behöver efter det mest akuta fysiska är omhändertaget.

---

Ja. Jag måste ge cred åt grundaren till receptet och sen hävdar min househusband Nicke att han har twistat receptet och det måste med också.

Vi bör äta mindre kött men alla älskar tacos. Man vill att det ska smaka tacos och inte göra avkall på det. Fine!

Magnus har visat Nicke en variant på köttfärsen som han istället gör med svarta bönor. Jag fick detta förklarat för mig igår, precis innan jag skulle somna. Jag tolkar det såhär:

För 4 normalhungriga:

Fräs en hackad röd lök försiktigt.

Lägg åt sidan.

Skölj två burkar/kartonger med svarta bönor.

Fräs dem i omgångar i lite olja och mosa dem i pannan (med ett glas säger Nicke, går ev bra med något annat som ger tyngd). Lägg åt sidan efterhand.

Lägg tillbaka allt inklusive rödlök i pannan och tillsätt lite vatten så det blir lite krämigare, krydda med tacokrydda och vad som önskas. Värm upp.

Ät som ”köttfärs” till resten av tacosingredienserna!

Det är mycket godare än det låter. Och apropå låter, man blir lite smattrig i magen om man är känslig. Men det kan det vara värt!

---