Inget bubbel, mycket babbel och mycket mjölksyra

Jag funderade på vad jag skulle skriva här.

Å ena sidan.

Om att vi sov dåligt inatt för en liten tjej har mycket att ta in nu när hon börjat dagis. Jag var vaken en timme. Jag var trött imorse. Jag skjutsade stora tjejen på cykeln till skolan och mitt hemmagjorda sadelskydd ramlade av. När jag kom fram till jobbet var jag blöt, genomsvettig och jag hade snor i håret. Alla tjejer är sjukt piffiga på mitt jobb, jag såg ut som ett härke.

Jag har så mycket att göra på jobbet och det bara ökar. Jag kände inte att jag hunnit något alls de senaste veckorna: först inskolning, sen var vi sjuka, sen var det det andra som hände. Känns som jag knappt jobbat. Känns som jag inte hinner något.

Var på GIH på ”ståUpp” seminariet- det var jättebra! Men jag var halvt kvar på jobbet där jag tänkte att jag kanske borde vara. Eller?

Hoppade på cykeln och det blåste motvind. Tänker att det är inte ofta jag hämtar efter klockan 16 men ok en dag då. Då ringer skolan. De stängde 16 idag pga APTmöte för personalen. Sånt där jag ALDRIG behöver hålla koll på för jag hämtar tidigt annars. Vad är oddsen? Jag står snorig vid Norrtull och skolan känns långt bort.

DÅ. Bryter jag ihop. Då bara rann det över. Allt som jag parerat de senaste veckorna. Att det bara kännts uppför uppför uppför. Att det känts som jag andats ut varje kväll för allt ändå löste sig ganska bra den dagen. Att jag hunnit med det viktigaste men långt från det jag vill. Att jag tackar nej nej nej till allt känns det som. Att jag inte kunnat springa så jag har inte fått min ventil. När jag springer orkar jag allt och lite till. Sen började jag garva för det var så löjligt alltihop. Det här är ju nemas problemas egentligen. Om någon såg den här sekvensen…så ingrep de inte iallafall.

Sa jag att det är de där dagarna i månaden när choklad blir essentiell kost?

Sen ringde jag N som fick ta bilen och hämta stora tjejen (som inte var själv förstås- det var visst andra föräldrar som var sena ). Jag snorade vidare på cykeln. (Där min cykelkorg tynger på stänkan fram så det låter som jag kommer på ett motordrivet fordon men det är snarare så att det behövs mer Anniemotor för att få den att rulla.)

Och så kom jag hem och lagade en middag som blev tråkig (” det var sådär gott mamma”)men där lillan helt otippat slevade i sig quinoa fast hon har börjat mattrotsa mot det mesta. Och härmar allt vi säger fast gärna med ”nej” först. Och dammsugaren gck sönder (läs jag hade gjort något konstigt) så det var damm överallt. Och nu sover båda barnen och min att-göralista skulle hålla mig sysselsatt dygnet runt resten av veckan.

Jag hanterar den som sig bör med att prokrastinera lite med städning och scrolla Instagram. Jag borde säkert köra mindfulness men det är fullt i mitt mind just nu. Efter en stund är jag pepp på att jobba igen. När jag skrivit av mig här.

För å andra sidan.

Det har varit tre tuffa veckor. Januari har överhuvudtaget varit TUFF för jag har varit sjuk för första gångenpå jättelänge. N har varit sjuk men nu är det bra. Han är hemma. Det har varit inskolning men vi har båda tagit ledigt, gått ned i tid, vi var förberedda. Vi har tagit hand om det viktigaste.

Barnen mår bra, de blev båda friska fort. De sover bra, äter bra (trots mattrots av den ena). Vi har det så bra. Svensk sjukvård har igen visat sig från sin bästa sida.

Jag har ett fantastiskt jobb, det är dynamiskt och väldigt fritt. Jag har fantastiska chefer och får uppskattning för det jag gör. Jag vet var jag är på väg även om det ibland kräver lite eftertanke.

Jag kommer aldrig hinna allt jag vill. Jag kommer alltid ha mycket att göra. Jag ställer så höga krav på mig själv så ibland måste jag stanna upp och se att jag gör massor, jag gör rätt saker, jag väljer rätt, jag tummar inte på det viktigaste- familjen först!

Januari blev det typ ingen löpning. So what. Det blir desto mer i februari. Jag har verkligen satt hälsan först och sett till att röra på mig massor även när jag inte hunnit eller kunnat träna.

Det var bra att gråta lite. Snor i håret kan man tvätta bort. Jag må se ut som ett härke ibland men på insidan mår allt bra.

Allt är eller blir bra. Men februari- du är så välkommen!

---

På morgnarna jagar jag minuter. Eller- jag försöker att inte behöva jaga dem utan vara förberedd så jag har dem på min sida.

En sak jag brukar förbereda är barnens gröt. Den lilla äter en vuxenportion där jag har i både rapsolja och nu lite malda valnötter för bra fettsyror och mättnad inför dagis.

Jag gör oftast med havregryn som bas men har i både bovete, kokos, chia hirs och annat. Både N och barnen äter gröt på morgnarna och jag blötlägger gärna kvällen innan så drar jag bara på spisen på morgonen och det är som klart!

Själv är jag ingen tidig frukostmänniska. Det är först när jag kommer till jobbet som hungern brukar slå till och då äter jag ägg och några nötter helst om jag inte tränat- då gör jag ofta också en portion gröt.

Sara skrev om gröt häromdagen och hennes kommentarsfält bara svämmade över med tips så här har du ett, med kommentarerna, långt inlägg om gröt. Håll tillgodo och komplettera gärna här om något tips saknas!

---

Ni måste lyssna på Filosofiska Rummets avsnitt om hälsa.

Jag funderar ju mycket på hälsa. Mycket utifrån att det är något som jag arbetar med att främja, men inte tycker går att definiera utifrån ett fast läge eller generalisera.

I filosofiska rummet pratade man om hälsa som en stävan. Att sträva efter hälsa eftersom du aldrig blir klar.

Ja men precis så! Och det gäller ju hela livet goddammit. Det är en ständig strävan med små guldstationer längs vägen men strävan bara fortsätter. Vissa dagar mer än andra. Vissa perioder strävar man från en lägre nivå- man kanske är sjuk.

När hälsan är bra är det lätt att det blir krångligt. Man fastnar i detaljer och börjar mecka med små komponenter som fördelning av fett och kolhydrater i kosten, när man ska äta, vilka tillskott man ska ta,  hur många gånger man ska lyfta en vikt, springa en intervall, äta mat och så vidare. När man är där- då vet man att det är bra.

Just nu har vi det tufft. Det har varit tufft flera gånger, jag har skrivit tidigare om att leva med oro. Vilket är jobbigt och då är jag ändå anhörig. Inte drabbad fysiskt. Men nu är det tufft alltså och det finns få som jag unnar så mycket att få ha hälsa som den jag älskar mest. Det är få gånger det är så enkelt att veta vad man önskar sig när hälsan saknas.

Men oavsett var man är så är det en strävan. Alltid. Ibland tuff ibland lätt. Ibland kan man strunta i att sträva men sen måste man ändå på´t igen. Ibland vet man inte vad man ska göra men oftast vet man det. Men så känns det lite jobbigt att just göra det så då kanske man försöker hitta på en genväg.

Och aldrig kommer man fram. För när man väl är klar med något så behöver man något nytt tids nog.

Det gäller att sträva efter rätt saker. Rätt känslor. Rätt mål. Av rätt anledning för dig. Är det för någon annan blir det svårt med motivationen. Strävan efter hälsa tar dig kanske aldrig fram, man blir aldrig klar med hälsa. Men det tar dig förbi fantastiska platser. Du får massa bra grejer på köpet och det är lättare att ta upp fajten igen när du blir sjuk eller råkar äta tio semlor i februari fast du inte tänkt äta någon.

När man inte har hälsan vet man precis vad den är. När man får tillbaka den kanske man kan ha det i åtanke innan man gräver ned sig totalt i sitt självmanifesterande. Vår värld behöver fler av de som just lämnar det där och istället går ut och hjälper andra till samma välmående.

---

Ett pass när du typ:

inte har lust men tänker att du borde.

inte har några grejer.

inte har tid heller.

För oss som vill vara ute i naturen istället för ett ställe där man  kan ”checka in”, inte hålla på och stånka till jobbig musik någonstans och bara liksom vill få styrkan avklarad när man ändå är ute. Som kanske som jag hade viktigare saker att tänka på men vet att kroppen mår bra av lite styrka. (För mig var det också så att jag kände att jag behövde köra ett kort och enkelt styrkepass som test för om jag var frisk och för mig är det viktigast att vara utomhus).

Här! Det här är till dig. Det är enkelt, lätt kan jag inte säga, beror på hur tränad på just de här rörelserna du är, det går ganska fort och det jobbar hela kroppen.

 Var uppvärmd.

Kör armhävningar -så många du kan på tårna.

Kom upp och kör 20 stycken anatomiska utfallssteg.– 10 på varje sida

Repetera armhävningarna- så många du kan på tårna. Vid fail så kom upp på knäna och fortsätt till 10 för du ska få ihop 50 och kör sen utfallsstegen igen.

3 set av detta.

Fortsätt med armhävningarna två set till men växla med 2 x 10 squat jumps. Alltså benböj med hopp framåt. Noga med att landa mjukt och känn att du skjuter ur höften när du hoppar.

Pusta lite

Växla till att ligga på mage och gör ryggresningar medan du växelvis sträcker armarna framåt och ut åt sidorna med ett knip mellan skulderbladen. 20 reps. Har du ett räcke tillgänglig kan du köra hängande rodd under räcket.

Kom ned eller upp i plankposition med händerna i backen, aktiv bål och dra växelvis upp höger och vänster knä mot armbågarna- bibehåll bra hållning! 20- 40 stycken- så många du orkar!

Växla dessa tre varv.

Så. Klart. Inte det bästa passet. Inte det optimala för styrkeeffekt men jag lovar att du har tränat många av dina muskler och det säger de tack för! Dessutom tog det nog bara 20 minuter.

#GÖRT

---

Influensa alltså. Herregud. Det gick hem hos mig när jag googlade symtomen och det stod bland annat ”värk bakom bröstbenet”. Precis så hade jag. Men igår var jag feberfri på morgonen och nu låter jag bara som en kråka och är lite trött men mår bra.: Tackar mitt starka immunförsvar. Resten av familjen är också feberfri, stora tjejen var pigg redan igår. Den lilla som aldrig varit sjuk innan är lite tröttare än vanligt och har för första gången lite sämre aptit. Hostar lite och snorar massor.

Så vi är inne och jag grejar massor i köket: gjort goda soppor, bakat bröd, kokar just nu vita bönor för att göra goda ”grekiska” bönbiffar med fetaost.

Två goda soppor som jag gjorde i veckan kan jag tipsa om-sjuk eller inte!

De räcker till fyra personer och för båda är basen till vardera:

En hackad gul lök, två hackade klyftor vitlök, 1/2-1 buljongtärning och peppar.

”Svetta” (snälla ge mig ett annat ord!!) detta i en stor kastrull.

För den vuxna soppan:

Skär fem medelstora potatisar i ganska små tärningar. Skär ett broccolihuvud i bitar.

I med det  till lökröran i kastrullen, täck med vatten (var lite snål med kokvatten men det ska förstås inte vara så inte potatisen kan koka) och låt koka på mellanvärme gärna med lock på lite på sniskan. Krydda med lite chiliflakes (eller mycket)  och oregano. Låt potatisen styra- när den är klar drar du av kastrullen och så stavmixar du försiktigt till en jämn smet. Eftersom du inte slår bort vattnet behålls mer näring. Jag rev över pepparrot och åt med en grov macka och keso.

Barnsoppan:

I ”basen” ovan- stjälp i två burkar krossade tomater och några matskedar tomatpuré. Tillsätt lite vatten. Krydda med oregano och låt koka några minuter så det blir lite mindre vätska. Stavmixa lite också och rör ev i lite creme fraice. Smaka av- det ska vara lite mindre buljong till mindre barn. Här kan man ju ha i makaroner eller något annat man vet att de tycker om.

Lite kulturellt såhär en fredag också:

Bro Scicence är bland det roligaste jag vet. Här tacklar han trängseln på gymet i januari.

Och som motvikt- en dikt av Wislawa Szymborska som fick Nobelpriset i litteratur 1997 tror jag det var. Det var iallafall under den tid då jag skrev mycket dikter och hade en svensklärare som peppade mig att skicka in till förlag. Jag gick och köpte Wislawas diktsamling” Nära ögat” direkt när jag läste i tidningen om att hon fått priset. (Edit Södergran och Boye var tidigare favoriter). Den här fina dikten (som jag valt strofer ur) passar ju bra nu som då:

Några människor

Några människor som flyr för några människor.

I något land under solen

och somliga moln.

(…)

Framför dem nån väg som ständligt leder fel.

och sen en galen bro igen

över en konstigt ljusröd flod.

Omkring hörs några smällar, än nära, än på håll,

och flygplanet däruppe cirklar lite runt.

(…)

Nånting mer ska hända, fast var och vad då?

Nån ska komma emot dem, fast vem och när då?

I hur många skepnader och i vilka syften?

Och om han får välja,

vill han kanske inte vara fiende

och låter dem leva nån sorts liv.

Trevlig helg på er!

---