Om det verkar vara för mycket, så är det ofta det.
Jag är så trött och sorgsen. Samtidigt väldigt laddad för att jobba vidare.
För hälsa på riktigt. Mot prestationsångest.
För hållbara karriärer. För balanserad prestation. För att ibland sparka jante hårt.
För att ibland krama good enough ännu hårdare.
Det finns så många som talar om att man ska ta det lugnt, att man duger som man är, lägger upp bilder på Instagram från yogapass och laddar ned mindfulnessappar.
Men det där med att inte lägga på sig för höga krav- det verkar ändå gälla andra. Inte en själv. Allt är så positivt. Det är roliga grejer som händer. Jag gör mina andningsövningar och det är bara positiv energi- jag är ok!
Men att vara hållbar handlar inte bara om att utföra aktiviteter. Det handlar om en ansats mentalt också.
Vi skyller på samhället vi lever i. Alla de normer som vi ska leva upp till. Framförallt som kvinnor. Att man ”ska” massa saker. Förr räckte det med att… Nu ska man ju både göra karriär, springa Ironman, ha det perfekt hemma och ha koll på allt som händer.
Grejen är den. Att det här ”ska” och ”måste”. Det har vi skapat själva. Inte enskilt du och jag. Inte en reklambyrå. Inte ett megalomaniskt företag. Inte ”marknaden”. Inte en enskild instans. Det har vuxit fram och det har satt sig i mångas vardagsDNA. Kryper obemärkt runt i allt vi gör. I våra CV’n, i våra sätt att umgås, i vad vi lyfter i sociala medier.
Och så motståndsrörelsen förstås. Kanske en grupp där man visar hur stökigt och kaosigt de har hemma. Som inte lockar någon med ett högpresterandefilter för ögonen.
För att hitta den här gråzonen, som inte alls är grå. Där man gasar ibland och bromsar annars. Hyfsat med träning. Ganska fint hemma. Trevligt och mysigt för det mesta. Där verkar ingen vilja vara. Där vill man tala om för andra, att de ska nöja sig med att vara. Där är fint att vara. Men inte för mig på min fear of missing out-self-realization-quest. Jag måste högre än så.
Men där håller vi inte. Om vi ska svara ja med perfekt prestation, högsta precision på alla fronter i livet samtidigt.
Där håller vi inte.
Vi bygger den här flerfiliga motorvägen till utmattning genom sättet vi lever, på sättet vi pratar med varandra och på sättet vi hurrar varandras sätt att leva.
Genom de tidningar vi väljer att köpa, genom produkter vi köper, frågor vi ställer, prestationer vi vinklar.
Vi kan ganska odramatiskt, utan bestraffning, skapa en annan norm. Inte med avsaknad av hög prestation. Inte genom att sätta Ironmantävlingar out of business.
Tre saker vi kan göra
En hållbar trend. Vi kan börja lyfta fram att det , faktiskt, inte går att vara överallt och prestera. Är någon det så kommer det inte bli bra. Det är inte att leverera bäst kvalitet. Det är inte att vara smart med sin tid.
Det är inte att vara framgångsrik.
Vi vet så mycket om hur hjärnan funkar nu, det går inte att ljuga. Den som alltid gör, gör inte alltid bra.
Vi kan börja med att vara ärliga mot varandra. Verkar någon ha alldeles för mycket på agendan, mer än en kort period, då är det ofta för mycket. Det brakar ofta. Personen kommer oftast inte att undra varför ingen sa något. Man är ett proffs på att visa en stark yta. Vi kan förekomma: Du verkar ha alldeles för mycket, jag tycker vi gör detta senare.
Vi kan börja med oss själva och fråga oss: Är min agenda hållbar? Kan jag leverera på allt det jag föresatt mig? Med full närvaro? För vem? Vad är viktigt för mig? Mår jag genuint bra av detta? Eller är det för jag är rädd att svika? Sitter jag fast i åtaganden där jag tror att jag måste?
Jag lovar. Ingen anklagar dig om du backar för att det är för mycket. Ingen kräver av dig det du kräver av dig. Du föregår med gott exempel. Du hjälper att sätta en ny norm.
Verkar det vara för mycket. Så är det förmodligen det.
Ta hand om dig!
Antal kommentarer: 1
Ann-Sofie Forsmark
Hej ”läsare”- Ja jag har reflekterat över det själv så redigerade faktiskt litegrann för att förtydliga. samtidigt- det är inget tvång bakom de engagemangen på något sätt. Tack för din kommentar.
Katta- det är ju en jätteintressant reflektion! Tror man kanske stressar över andra saker- generellt men kanske inte på samma sätt…intressant ehuru!
Mamma K- tack- och som sagt- har förtydligat. Är ju inte allt det där på samma dag..samma vecka..samma månad :).
Evelina- tack!