Om det verkar vara för mycket, så är det ofta det.



Jag är så trött och sorgsen. Samtidigt väldigt laddad för att jobba vidare.

För hälsa på riktigt. Mot prestationsångest.

För hållbara karriärer. För balanserad prestation. För att ibland sparka jante hårt.

För att ibland krama good enough ännu hårdare.

Det finns så många som talar om att man ska ta det lugnt, att man duger som man är, lägger upp bilder på Instagram från yogapass och laddar ned mindfulnessappar.

Men det där med att inte lägga på sig för höga krav- det verkar ändå gälla andra. Inte en själv. Allt är så positivt. Det är roliga grejer som händer. Jag gör mina andningsövningar och det är bara positiv energi- jag är ok!

Men att vara hållbar handlar inte bara om att utföra aktiviteter. Det handlar om en ansats mentalt också.

Vi skyller på samhället vi lever i. Alla de normer som vi ska leva upp till. Framförallt som kvinnor. Att man ”ska” massa saker. Förr räckte det med att… Nu ska man ju både göra karriär, springa Ironman, ha det perfekt hemma och ha koll på allt som händer.

Grejen är den. Att det här ”ska” och ”måste”. Det har vi skapat själva. Inte enskilt du och jag. Inte en reklambyrå. Inte ett megalomaniskt företag. Inte ”marknaden”. Inte en enskild instans. Det har vuxit fram och det har satt sig i mångas vardagsDNA. Kryper obemärkt runt i allt vi gör. I våra CV’n, i våra sätt att umgås, i vad vi lyfter i sociala medier.

Och så motståndsrörelsen förstås. Kanske en grupp där man visar hur stökigt och kaosigt de har hemma. Som inte lockar någon med ett högpresterandefilter för ögonen.

För att hitta den här gråzonen, som inte alls är grå. Där man gasar ibland och bromsar annars. Hyfsat med träning. Ganska fint hemma. Trevligt och mysigt för det mesta. Där verkar ingen vilja vara. Där vill man tala om för andra, att de ska nöja sig med att vara. Där är fint att vara. Men inte för mig på min fear of missing out-self-realization-quest. Jag måste högre än så.

Men där håller vi inte. Om vi ska svara ja med perfekt prestation, högsta precision på alla fronter i livet samtidigt.

Där håller vi inte.

Vi bygger den här flerfiliga motorvägen till utmattning genom sättet vi lever, på sättet vi pratar med varandra och på sättet vi hurrar varandras sätt att leva.

Genom de tidningar vi väljer att köpa, genom produkter vi köper, frågor vi ställer, prestationer vi vinklar.

Vi kan ganska odramatiskt, utan bestraffning, skapa en annan norm. Inte med avsaknad av hög prestation. Inte genom att sätta Ironmantävlingar out of business.

Tre saker vi kan göra

En hållbar trend. Vi kan börja lyfta fram att det , faktiskt, inte går att vara överallt och prestera. Är någon det så kommer det inte bli bra. Det är inte att leverera bäst kvalitet. Det är inte att vara smart med sin tid.

Det är inte att vara framgångsrik.

Vi vet så mycket om hur hjärnan funkar nu, det går inte att ljuga. Den som alltid gör, gör inte alltid bra.

Vi kan börja med att vara ärliga mot varandra. Verkar någon ha alldeles för mycket på agendan, mer än en kort period, då är det ofta för mycket. Det brakar ofta. Personen kommer oftast inte att undra varför ingen sa något. Man är ett proffs på att visa en stark yta. Vi kan förekomma: Du verkar ha alldeles för mycket, jag tycker vi gör detta senare.

Vi kan börja med oss själva och fråga oss: Är min agenda hållbar? Kan jag leverera på allt det jag föresatt mig? Med full närvaro? För vem? Vad är viktigt för mig? Mår jag genuint bra av detta? Eller är det för jag är rädd att svika? Sitter jag fast i åtaganden där jag tror att  jag måste?

Jag lovar. Ingen anklagar dig om du backar för att det är för mycket. Ingen kräver av dig det du kräver av dig. Du föregår med gott exempel. Du hjälper att sätta en ny norm.

Verkar det vara för mycket. Så är det förmodligen det.

Ta hand om dig!

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet
Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Hej ”läsare”- Ja jag har reflekterat över det själv så redigerade faktiskt litegrann för att förtydliga. samtidigt- det är inget tvång bakom de engagemangen på något sätt. Tack för din kommentar.
Katta- det är ju en jätteintressant reflektion! Tror man kanske stressar över andra saker- generellt men kanske inte på samma sätt…intressant ehuru!
Mamma K- tack- och som sagt- har förtydligat. Är ju inte allt det där på samma dag..samma vecka..samma månad :).
Evelina- tack!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#ultralöpning En månad ut åt vardera håll- dags för struktur



Nu har det gått en månad sen jag gick i mål efter Black River Run. 16, 1 mil. 19 timmar och 24 el 25 minuter. Kommer inte ihåg. Målet var att ta det under 20 timmar. Check på det.

Det har varit full rulle på jobbet och övriga livet efter det så jag har inte direkt reflekterat så mycket. Men imorse sprang jag en lite längre sväng för första gången (runt 13 kilometer) och hann fundera lite.

Det var ett riktigt starkt lopp! Med lite misstag- pannlampan som inte funkade, lite såsande i varvningarna, men jäklar vad stark jag var mentalt. Nästan ingen dipp på hela loppet. Bara fokus och jobba med positiva, konstruktiva tankar.

Bra tränad fysiskt, bra matplan, bra utrustning. Bra. Bra. Bra.

Jag har ”unnat mig” att ta det lugnt, inte träna, bara motionera, inte pressa mig, äta lite hur som helst, till den grad att byxorna sitter tight.

Men jag har insett att jag är redo att satsa på ett nytt mål, kroppen mår bra. Tog inte alls så mycket stryk som jag trodde.

Sätila Trail har jag haft ögonen på sen länge, som sagt. Nu är det en månad kvar, lite mindre. Jag har bara joggat omkring, kört ett intervallpass och inget pass längre än 13 km (idag). Det är fyra veckor kvar. 

För mig passar det bäst att köra det längsta och tuffaste passet två veckor ut. Men då är vi på bröllopsresa (yay!). Och jag har överhuvudtaget svårt att få till tiden till de längre passen den här resterande månaden. 

Det är inga problem. Det är en utmaning. Jag fixar det. Vi börjar med en vecka där både styrka och mer kilometer ska in.

Har du frågor om förberedelser inför ett lopp så kan du ställa dem på Sätila Trails Facebooksida så ska jag försöka svara på dem i ett inlägg på tisdag.

Hoppas du haft en #utonjut-helg!

Föreläsning om hälsa- samma ämne, olika fokus



De senaste två veckorna har jag hållt två föreläsningar om hälsa. 

Ingen kan tala om vad just din hälsa men självklart kan man föreläsa om ämnet. När jag pratar om hälsa så brukar det ha tre olika grundfokus:

1) Hälsa som verktyg för en frisk organisation. Där är hälsa en förutsättning för långsiktig lönsamhet. Enligt en studie som redovisades i McKinsey Quarterly för fem år sen men fortfarande har hög relevans, är hälsa 50 % av drivern i att nå långsiktig produktivitet.

Det räcker förstås inte att någon föreläser om hälsa men en föreläsning kan ge inspiration, verktyg och input till vidare arbete på hemmaplan i organisationen.

2) Hälsa som verktyg för en välmående och högpresterande grupp/avdelning. Jobba med varför, hur och vad. Hitta gemenskap och hitta ett sätt att definiera hur avdelningen eller gruppen kan stötta varandra att arbeta både hållbart och hälsofrämjande. Här kan workshopupplägg fungera väldigt bra.

3) Hållbar hälsa för individen  Där man kanske tagit in en inspirerande högpresterande föreläsare som berättar om uoppnåeliga fysiska prestationer men kanske behöver någon som får de som motionerar och ”bara tar hand om sig” att kunna sträcka lite på sig. Där man vill inspirera de som inte kommer igång. Där man vill få hjälp med att platta till trösklar för beteendeförändringar. För det är ofta det som det handlar om- alla vet ju att man ska äta bra och motionera. Men den kommersiella prestationstrenden ligger ivägen.

Eller där man vill inspirera till en träningssatsning men vill vara hållbar i det. Inte bara ska orka med jobbet utan prestera bra där också. Lära sig gasa och bromsa på olika områden i livet men inte på alla samtidigt. Förstå vad stress gör med kroppen, hur den kan hanteras (den kan inte utrotas- sorry!). Vad som krävs för att vara just både högpresterande och hållbar och verktyg för det.

Ibland har jag föreläst om hur man tränar för och springer 16 mil. De brukar jag inte branda som hälsa direkt. Men de handlar förstås väldigt mycket om att ha hälsan i behåll trots att man nallar av den under själva loppen.

Igår höll jag en föreläsning om Hållbar karriär för ett nätverk med kvinnliga jurister. Jag har pratat hållbar hälsa mycket men aldrig för en grupp med bara kvinnor. De var alla så engagerade och mitt i alltihop så blev jag medveten om vilken möjlighet jag hade att påverka i det jag sa. (Just för de var så engagerade!) Just där och då blev jag väldigt berörd av att stå där och ha möjligheten att inte prata om att tvinga in träning (motion ja- träning, nja) i ett späckat schema och försöka förbereda chiapudding till mellis. Utan prata KASAM, vara så snäll mot sig själv som man är mot andra och njuta av den där kanelbullen, men inte välja den varje dag.

Om att vad just du mår bra av, det kan du inte köpa. Det är en upplevelse som möjliggörs av både tankar och faktiska val. Om att det behövs perspektiv, reflektion.

Hälsa hittar man inte i full fart. Hälsa är rörelse, men du kan inte fånga den utan att stanna upp. Ta hand om dig!

 

Foto. Katarina Jansson

Skavfri, torr och varm om fötterna



När jag springer nuförtiden får jag aldrig skavsår. Jag är alltid varm och fötterna mår riktigt gott. Efter 19 timmar i skogarna runt Västerås så hade jag ..inte en enda blåsa! Två tånaglar ramlade av men det var för jag sparkade i stenar.

Falke är liksom strumpornas Rolls Royce. Matthew som är säljansvarig här i Sverige och Norge förklarar tekniken för mig och jag förstår inte alltid hur avancerade strumporna är- bara att de funkar. Timme ut och timme in.

Jag gav Sandra ett par som tack för hjälpen, ett par med l ite ylle i och hon hörde av sig sen och sa att hon var ”lite kär” i dem och ville ha ett par på EM- fast kompression.

Till vardags går jag i vad skrot som helst men när jag ska springa, återhämta mig och/eller vara ute i kyla då använder jag bara Falke sen flera år.

Det här är min strump(f)garderob:

Falke RU 4-serien

När jag springer och det är plusgrader. Strumporna är byggda i flera lager med kanaler under som leder bort fukt. Sitter som en smäck. Finns tunnare och tjockare, högre och lägre.

Falke RU Energizing Kompression

De har jag på mig om jag precis sprungit och/eller ska gå och stå hela dagen. Ofta på kontoret under mina kängor. Finns även i ”vandrar”strumpa med ylle för kalla dagar.

Falke Ski Socks

Hade jag på mig när vi vandrade i fjällen. Varm o gossig om fötterna var jag.

Falke TK1 ylle vandrarstrumpor

Kan funka som en varm löparstrumpa under kalla vinterpass.

Just nu har Boozt.com rea på flera Falkeplagg och strumpor. De är tidlösa, grym kvalitet så du tröttnar inte på dem och de håller länge. Många plagg kan man använda lite vad som helst till men strumpor – det är iallafall jag väldigt noga med!

Falke Kompression Wanderstrumpf med ylle. Nog favoriten av alla. R och L står inte för Right och Left utan Rechts und Links. Förstås!

#Sätila Trail, nytt ultramål i sikte- och jag utmanar DIG!



Ungefär när jag korsat mållinjen på Black River Run, eller kanske några minuter efteråt då, när jag legat och pustat på marken en stund och spolat rent mina sår.

Då. Kände jag att jag vill springa något mer i år.

Jag gillar ju inte stora lopp egentligen. Jag gillar små och personliga lopp i vacker natur. (Eller riktigt stora men med matchande naturupplevelser). Jag går igång på något och så vill jag springa.

Så var det med Sätila Trail. Det låg där i bakgrunden hela tiden. Men jag ville inte bestämma mig innan jag klarat BRR. Men förra veckan så kände jag ….vavavoom. Jag vill springa!

Anne-Mari Nedevska känner jag sen tidigare och vet att arrangemanget då blir proffsigt och personligt.

Bansträckningen ser väldigt vacker ut. Jag kommer ge mig på 80 km mest för att då hinner jag hem till familjen på lördag kväll även om jag såsar i spåret.

Jag kikade förstås på anmälningslistan och så såg jag att det bara var två tjejer anmälda på 80 km. Tre på 120 km. Och massa killar. Vafalls?

Så. Jag utmanar dig, som är tjej, att vara med. På 80 kilometer eller 120 kilometer.

Så ses vi där?

Jag längtar!

Helgens lyssningstips



Jag har lyssnat på massor av intressanta poddavsnitt den senaste tiden men har glömt skriva ned så jag kan tipsa om dem. Otyg!

Men det vore roligt att höra vad ni tycker om den nya podden Feeder som handlar om vårt förhållande till mat. Jag tyckte första avsnittet var riktigt bra! 

Sen hoppas jag förstås att ni lyssnar på vår podd Health for Wealth. Vårt senaste avsnitt om ”Ledarskapsutbildningar suger” har engagerat många.

Löparsnack är en annan favorit och avsnittet där Simon berättar om hur han cyklade från Treriksröset till Smygehuk på bara vatten och elektrolyter är väldigt intressant och fascinerande.

Har du någon podd och eller avsnitt du vill tipsa om? Dela gärna i kommentarsfältet.

Trevlig helg!