Blogg ohoj

 

Idag ska dom (rotlösa) visst såga ner en månghundraårig  ek utanför SVT på Gärdet. Röta och ålder har gjort att eken närsomhelst kan ramla ner på någon fotgängare och förpassa densamma till fotförgängliheten, sägs det.

Vet precis hur den där eken känner sig. Natten till i natt, en natt helt utan sömn. En dotter med tokvirus i halsen vaknade varje kvart och vred sig som en mask natten igenom. Klockan 0400 steg vi upp ur sängen för att kolla på Pippi på datorn. Femton gastar på död mans kista, hej och hå och en flaska med rom … och så kom morgontidningen.

Idag känner jag rötan i kroppen. Klinga kom och såga, låt mig vila.

Naturligtvis inföll detta tokvirus med att en närstående vuxen for till N.Y för, som hon kallade det, att jobba. Det vet man ju hur det är, har själv varit i N.Y för att ”jobba”. Det är jättejobbigt. Det är jobbigt att springa runt Reservoaren ett varv, två varv, tre varv … efter att man knallat Broadway Ave upp och ner ett par gånger …

Och inget löpa på flera dagar. Inget endorfin, inget dopamin. Håller redan på att få pastamage ….

Jag säger som Victoria I: ”We are not amused”!

Eken, inte jag!

---

 

Ingenting att skylla på. Fantastiskt väder, perfekt temperatur.

Och lyckades med det jag hyfsat hade hoppats på. Sub 40, gick in på 39.24.

Och om jag kanske hade hoppats på ännu lite bättre, så var det hopplöst.

Efter fem km var det entaktsandning. Och björnborgblick framåt.

Tre millopp i år. 39.23, 39.29, 39.24.

Slutsats: här finns visst bara en växel.

Ambition till nästa år: hitta en växel till. Risken är förstås att man måste byta både motor och växellåda. Hur nu det ska gå till. Fast läkarvetenskapen går ju framåt.

I övrigt. För j-la jobbigt springa milen. Drägel och flås. För j-la skönt gå i mål. Endorfin upp till öronen. Hög som ett hus. Glad som en mört.

Löpning är underbart!! När det är underbart …

---

 

Upp med tuppen. Eller åtminstone, med Max. Inga tuppar på Ömalm. I alla fall inga som kuckelikuar 0615 på söndagsmorgnar.

Ett par timmar kvar till start. Viktiga inköp på ICA i går kväll. Svarta sopsäckar och säkerhetsnålar. Oundgängliga grejer för en hässelbyloppslöpare, sent i oktober. Det ska bli  svalt i startfållan. Runt 7 C. Men självklart linné. Allt annat vore tjänstefel.

Säkerhetsnålar ingick inte i startpaketet. Köpa själv. Kan man kanske dra av i deklarationen, under Tjänsteresa. Löpning i tjänsten.

Årets sista lopp. Tror jag.

Tung, slö, seg. Som vanligt, med andra ord.

Snart mot T-bana, avstigning Hässelby gård.

Mental uppbackning på tricken:

Ja, alltså, bildligt talat.

Enda röken i Hässelby: Burnout i starten!

Lycka till, alla medlöpare!

---

 

Dags för race igen. Hässelbyloppet. Åhej och hå. Vet inte om kroppen är riktigt med. Har känt mig seg i benen sedan ALJ Open. Har känt mig lite seg sedan jag var ute och rullade hatt med Umberto Eco häromsistens. Som ser ut så här, med hatten på:

 

 

En spränglärd man, som just kommit ut med en ny bok, ”Kyrkogården i Prag”. Kolla in Babel på SVT nästa vecka. då är han där.

Så spränglärd Eco är, vet han ändå inte mycket om löpning.

Författaren Lena Andersson vet betydligt mer om löpning. En gång intervjuad i RW under rubriken ”Jag är löpare”. Lena har också kommit ut med en ny bok:

 

 

Lena Andersson är inte bara en duktig löpare, hon har också en penna som är lika skarp som Umas samurajsvärd i Kill Bill:

 

Lena Andersson skriver om individens frihet.  Hon skriver att individens frihet aldrig får underordnas religionsfrihet. Att yttrandefrihet aldrig får underordnas religionsfrihet.

Lena Andersson höjer en fackla för alla individers rätt till frihet; svarta, vita, gula, röda, muslimer, kristna, kvinnor, E.T, löpare av alla sorter, sprinters, långskubbare.

Man får ståpäls av att läsa Lena Andersson.

Lena Andersson borde sättas på piedestal, typ såhär:

 

Nu känner jag mig faktiskt lite uppeldad.

Fast PB på söndag, glöm det. Enda ambitionen är att springa så fort jag kan. Springa så bra jag kan. Springa som Lena Andersson skriver!

Running for Freedom!!

---

 

Innan ALJ Open diskuterade några fullvuxna löpare faran med att bli videofilmad när man sprang, hur det kunde påverka den känsliga balansen mellan fantasi och verklighet.

D v s den inre bild man har av sig själv som löpare (gasell, antilop … gepard …) och hur det faktiskt ser ut. Det är få förunnat att få de två bilderna att gå ihop (Bolt?)

Men för de som sprang ALJ Open i går, och vågar se den osminkade sanningen i vitögat,

kolla in den här länken:

http://www.youtube.com/playlist?list=PLF9276F757EF6BA21

Löparvardag, äkta vara, garanterat odopad. En klar runner up för Årets sportfilm,  i kategori Independent!

Stockholm Filmfestival härmed informerad!

 

---