Lopprapport: Sjömarksloppet 2012
Så har jag gjort comeback i löparvärlden. Det var otroligt roligt att springa Sjömarksloppet, men 10 km med mestadels asfalt var inte exakt vad mina ben var redo för.
Sedan jag fick min skada i sätesmuskeln i oktober 2010 har jag snittat ungefär 30 min löpning i veckan. Och i vintras sprang jag inte ett steg på grund av en fotskada. Men sedan början av april har det känts bättre och senaste månaden har de blivit två korta pass per vecka. Och jag har upplevt att formen varit bra!
Karl Borgö är två år äldre än mig och kommer från Sjömarken. När han gick i sexan vann han Skoljoggen och jag blev 6:a efter att Per Odqvist akterseglat mig i spurten. Igår, 20 år senare, blev vi 1:a resp 3:a på delvis samma bana. Cola-Coffe ledde den Skoljoggen länge men blev 7:a. Igår skar han mållinjen efter 53.45 min, fortfarande ett år yngre än mig.
Därför öppnade jag i sann hybrisanda. Redan efter 1 km (klockades på 3.09 min) bildades en 5-mannagrupp med Karl Borgö (SM-brons på 800 m inomhus), Alexander Abrahamsson (Örgryte IS), samt mig och mina träningskompisar Daniel Abrahamsson och Per Löwet Löwendahl.
När banan vek upp i skogen släppte Löwet direkt i den tuffa stigningen. Vi andra hakade på, men i nedförsbacken efteråt visade Borgö hur en friidrottare kan utnyttja sitt löpsteg. Jag försökte idiotiskt nog hänga med, men fick släppa efter 3 km.
Vid 4 km blev jag omsprungen av Alexander Abrahamsson och sedan höll jag min tredjeplats hela vägen till mål. Andra halvan bestod av rejält kuperade asfaltsvägar i villaområdena i bl a Sjöhagen och det tog ut sin rätt, både uppför och nedför.
Även gårdagens MTB-tävling på 50 km började kännas. Jag upplevde tyvärr att inte det bara var mjölksyra och trötthet andra halvan, även sätesmuskeln var på lite dåligt humör.
Per Löwendahl åkte Skarverennet för bara några veckor sedan. Han vägrar åka Vasaloppet och tror han är häftig bara för att han åker en massa norska skejtlopp på våren.
Stor publik
Men loppet i sig var en succé. Fint väder, mycket folk för att vara premiärupplaga och oerhört nostalgiskt. Jag sprang förbi min låg- och mellanstadieskola, sprang förbi kyrkan där jag konfirmerade min tro på gud, sprang förbi nedlagda kiosken, sprang förbi nedlagda macken, samt sprang förbi godisladan där man åt sött, åkte skejtboard och drack mystiska drycker.
Det fanns publik runt hela banan och det kändes som om alla hejade på mig. TACK ALLA NI SOM TOG ER UT!
Alla fick medalj. Min hade hallonsmak.
Även arrangemanget höll toppklass. Bra och tuff bana (9,9 km enligt de flestas GPSer), utmärkt skyltning och en prisutdelning som startade på utsatt tid. Att solen sken gjorde inte saken sämre.
Ida var med och tog bilder och pappa sprang loppet. Eller nästan i alla fall, han fick kliva av halvvägs pga kramp. Tobias Rökmusslan Magnusson gjorde däremot en storstilad insats och klippte milen på 50.40 min. Även Bar Singolos Oscar Hermansson visade fina takter och joggade in avstannande på 48.02 min.
Ett stort tack till arrangörerna för en mycket väl genomförd tävling! Jag kommer tillbaks nästa år om min sätesmuskel vill. Då ska jag se till att Karl Borgö springer fel och att göteborgarna försover sig.
Läs mer från och om Erik Wickström på www.erikwickstrom.se
–
Det här är en lopprapport från en av Runner’s Worlds läsare. Vi vill påminna om att varje skribentens åsikt i det här fallet är deras egen. Förlaget Springtime Electronic Publishing AB (som ger ut Runner´s World) behöver nödvändigtvis inte instämma med skribentens åsikt.
Vill du lämna din rapport från ett lopp kan du läsa mer om hur det går till här
