Silvander: Vem vågar välja bort Keely?

Werro har logiken, Hodgkinson publiken och Femke allt det där som lämnas kvar. Vem väljer du?

Det finns få löparnationer, om ens någon, i Europa som kan stoltsera med en lika stolt historia som Storbritannien. Coe, Ovett, Radcliffe, Farah – ja, ni hör. Det är inga duvungar de kan dra fram ur fish and chips-tallriken.

När Keely Hodgkinson kom fram var det i deras fotspår hon följde. Hon tog sitt första EM-guld som 19-åring och senare samma år blev det silver på OS. En stjärna var född.

Europa blev hennes fästning, men utanför kontinentens gränser hade hon svårare. Så fort resten av världen bjöds in var det inte brittiskan som stod högst upp på pallen längre. Silver verkade bli hennes signum.

Men så hände någonting. Till OS i Paris kom hon med ryktet som den ständiga tvåan nästan inristat i spikskorna. Med det som insats bekände hon färg, fick ut sin potential och gjorde det hon satt på löparbanan för att göra – vinna.

Nu var väl Hodgkinsons herravälde här? Låt det börja.

Men det var som att bordet stod dukat, men Keely kunde inte hålla sig kvar på stolen.

Rockstjärnan och den blyga

Först var det en skada som stökade till det och det tänkta VM-guldet blev ett brons.

Sedan började hon prata om världsrekord och slog det till och med i vintras. Men när allt skulle ta fart och skruvas upp bestämde sig en schweiziska för att det var dags att ställa allt på ända.

För er som inte känner till Audrey Werros resa kommer här en mycket förkortad version. En 22-årig talang som på två år gått från 1.57 till att bli den tredje snabbaste kvinnan genom tiderna. Hon är bara drygt en halv sekund från det där omöjliga världsrekordet och är antagligen det britterna tänker mest på efter frågan om hur man avsätter en premiärminister.

Werro framstår som timid och ödmjuk i media. Min egen känsla är att hon nästan bett om ursäkt för att hon klivit in och försökt ta platsen som nummer ett.

Men det slutar inte med den där ödmjuka tjejen från Toblerone-landet.

Förra hösten bestämde sig Femke Broeders-Bol för att hon sprungit över sin sista häck. Världsrekordhållaren på 400 meter och VM-guldmedaljören från 2023 ville inte längre sluta springa efter ett varv. Plötsligt var det två personer för Keely att tänka på innan läggdags.

”Har en tabloid-aura runt sig”

Om bilden av Werro är den blyga tjejen är Hodgkinson den motsatta. Hon är populär i hemlandet och hennes Instagram får tankarna till personerna som drog till Magaluf efter studenten, inte till dem som sprang dubbeltröskel.

Hon är modeintresserad och har en ”tabloid-aura” runt sig.

Än har de inte hunnit mötas, men det har redan blivit dramatiskt. Werro föll i sista kurvan av semifinalen och vi som såg undrade om all underbar väntan var över innan den ens hade börjat. Domaren ändrade till slut beslutet och schweiziskan fick en plats till finalen.

Kul för mästerskapet, finalen och allt det där, men man kan undra om en annan löpare hade fått ett liknande beslut med sig.

Nu står det klart att alla tre ska mötas i finalen, där mästerskapet potentiellt kulminerar.

All logik talar för att Keelys borg kommer att falla efter två varv. Werro har bara vunnit den här säsongen och taktiskt verkar hon klara alla typer av lopp.

Men idrott är inte logiskt, och det är väl därför vi älskar det. Hur mycket vi än vill och hur mycket vi än försöker kommer det inte gå att kalkylera fram exakt hur ett lopp kommer att sluta.

Det är väl därför vi inte kan räkna bort Femke. Logiskt finns det inget som talar för henne. Hennes sätt att springa kan nästan uppfattas som ett hån mot de andra. Det ser ut som att hon joggar.

I Femkes kortlek finns dock ett triumfkort: upploppsrakan. Att höra henne de sista hundra meterna kan nog ena Storbritannien och Schweiz i en gemensam oro för framtiden.

Bara Gud och spelbolagen kan veta hur det kommer att gå. Vi andra får välja vad vi tror på.

Den ena har logiken bakom sig, den andra publiken och den tredje det som finns kvar. 

---