MEST LÄSTA
Blogg

4-minuters break


…fyra minuters paus. Med underbar musik. Dave Marthews Band är ett av mina ess i ärmen när kollektivtrafiken strular. När det är för mycket folk. En låt kan räcka. Ett litet break. Texterna är vackra, musiken mäktig, gitarrspelet to die for
Satellite

20130116-083213.jpg

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Hälsovecka med grymma föreläsningar


Eller vad sägs om John Laselle från Löparakademin? Annelie Pompe? Mats Lindvall?

Det är Vasakronan som har hälsovecka runtom i Stockholm nästa vecka.

Jag ska gå och lyssna på Mats Lindvall- i egenskap av mitt nya jobb förstås!

Nu ska jag strax ta emot Fredrik Weibull som ska föreläsa för oss här på PwC. Över 80 personer anmälda till hans inspirerande föreläsning som handlar om att sätta mål och arbeta med visualisering.

Grym måndag följs av grym tisdag.

 Fotot norpat från Fotografiskas hemsida från en uställning om idrott.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Magic Monday, magic days


Det fanns en tid då måndagar var ångest. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jobbet var ångest. Jag kraschade också regelrätt in i väggen efter det. Men inte bara då var måndagar pest. Under skoltiden var de det. Under den tid jag hade ätstörningar var ju måndagen dagen då man “började om”. Hade strikta asketiska planer för hur man skulle äta under veckan. Var som ett enormt mörkt berg att bestiga.

Den här tiden. Är trumfkort nu. Är styrka. Kunskap. Är att kunna läsa mellan raderna i samtal runt fikabord,  i bloggar och på både Twitter och Facebook. Är också att kunna stötta någon och kanske inspirera till ett sunt liv med glädje? Jag vill det.

Nu älskar jag måndagar! Heja en ny vecka på ett, förvisso hälften av tiden väldigt läskigt, nytt jobb som är vad jag gör det till. En hel vecka, sju dagar att lägga pusslet med de där bitarna jag pratar om.

Jag intervuades idag för en artikel utifrån perspektivet “jag som löpare” och journalisten frågade hur jag tänkte runt det här med pusselbitarna.

Jag skrev om det på Twitter. Det låter enkelt, och allt kanske inte går att ändra till imorgon. Men livet är kort. Så satans kort som jag blev påmind om igen under Idrottsgalan när fina Jenny kom upp som en av de idrottare vi miste 2012. Jenny var 32 år.

Så jag tycker inte det är naivt att våga kräva av sig själv, våga satsa på och styra livet så att man får in de bitar man tycker är viktiga. Ge mig EN anledning till att inte se till att det blir så!

Så min nyckel till att älska måndagar. Tisdagar. Onsdagar. Även mina förhatliga torsdagar. Resten av veckan. Är att:

Välja rätt jobb. Välja rätt fritid. Göra gott. Hitta ett sätt att röra på sig som man trivs med. Välja in bra människor. Välja bort de som tar energi. Äta ren mat. Ta hand om vår jord. Ta in omvärlden. Sova ordentligt.

Sen GE ALLT. Med hela hjärtat. Hela vägen.

Idag hade jag äran att löpcoacha en tjej som också ger allt. Med glädje- det är glädjen som är motorn.

Och ser en Lisa på Idrottsgalan som gjort så otroligt mycket mer än att vinna Jerringpris för att förmedla just glädje och vad det är att jobba hårt mot ett mål.

Nu- ska jag och ni sova för imorgon kliver vi upp och lägger ett vackert starkt alldeles personligt perfekt pussel all over again.

20130114-223136.jpg

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Träningspasset #bäst


Kom hem. Trött. Macke Donken lunch med kalorier så tomma de ekar i tarmarna. Seg. Massor att göra.

Någonstans där inne finns nyckeln till dörren som leder till vägen som leder till målet.

Det gäller bara att plocka fram den. Det gjorde jag. Jag ser det där branta fjället där jag ska upp i augusti. De tre fjällen. Men det är rätt suddigt idag och jag tänker att “tre vändor i långa branta backen räcker”. Lurar ut benen.

1 km uppvärmning. Första vändan. Backen är ca 310 meter. Brant brant på slutet. Syreskuld. -8 grader. Ben som segar.

Ned igen. Bara två till. Vet att det blir fler. Vet. Upp igen.  Ok 5 då.

Tempot är jämnt. Det är tufft tufft och syran stiger i låren men blir inte värre. Är en uthållighetsmaskin. Jag har inte ens kommit igång.

Ok 6 stycken. Och i vår ska jag klara 10 stycken. Efter den 7e finns det inget annat än en tunnel fram till 10 stycken. Det tjuter i andningen och benen skriker av syra. Men det känns så starkt. Jag känner mig stark.

När jag avverkat 10 stycken stapplar jag vidare. Joggar ned en kilometer. Är slut i benen men pigg i huvudet.

Ett riktigt hållkäftenpass. Ett pass som är ett guldkorn att betala de här skitpassen med. Kanske jämnar det ut sig? Men jag tror jag går med plus.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*