Magic Monday, magic days

Kom hem. Trött. Macke Donken lunch med kalorier så tomma de ekar i tarmarna. Seg. Massor att göra.

Någonstans där inne finns nyckeln till dörren som leder till vägen som leder till målet.

Det gäller bara att plocka fram den. Det gjorde jag. Jag ser det där branta fjället där jag ska upp i augusti. De tre fjällen. Men det är rätt suddigt idag och jag tänker att ”tre vändor i långa branta backen räcker”. Lurar ut benen.

1 km uppvärmning. Första vändan. Backen är ca 310 meter. Brant brant på slutet. Syreskuld. -8 grader. Ben som segar.

Ned igen. Bara två till. Vet att det blir fler. Vet. Upp igen.  Ok 5 då.

Tempot är jämnt. Det är tufft tufft och syran stiger i låren men blir inte värre. Är en uthållighetsmaskin. Jag har inte ens kommit igång.

Ok 6 stycken. Och i vår ska jag klara 10 stycken. Efter den 7e finns det inget annat än en tunnel fram till 10 stycken. Det tjuter i andningen och benen skriker av syra. Men det känns så starkt. Jag känner mig stark.

När jag avverkat 10 stycken stapplar jag vidare. Joggar ned en kilometer. Är slut i benen men pigg i huvudet.

Ett riktigt hållkäftenpass. Ett pass som är ett guldkorn att betala de här skitpassen med. Kanske jämnar det ut sig? Men jag tror jag går med plus.

Termometrar är bra grejer det. Men det är ingen absolut sanning och det som är kallt för en person är lite ljummet för en annan.

Respekt för kylan bör man dock ha och vett att klä sig bra. Jag tänker en del på att det är inte billigt att vara trendigt varm i färgglada ylle och dunkreationer i snön när det är kallt.

Mina gosiga fleecelångkalsonger kostade ca 70 kr på Ica Maxi. Och de vantar som värmde bäst i helgen är faktiskt köpta där också. Mina skidbrallor är mammas gamla med ca 30 år på nacken. Bra grejer håller länge och slår man ut kostnaden på några år blir det inte så farligt. Håller man sig till basfärger så är risken mindre att man tröttnar!

-22 grader gör att många känner av främst luftvägar vid ansträngning. Allteftersom solen steg så blev det lite bättre och uppe på 1000 meter var det riktigt varmt. Cirka -10 men nere i dalen var det fortfarande runt -20.

Jag hade en riktigt fin förmiddag i pisten med Sara med jättefina tips i lagom portioner. Det känns att det var flera år sen jag åkte utförs men innan lunch kändes det riktigt bra. Det var första gången jag åkte K2 skidor och jag har lite svårt att utvärdera dem men personalen på Ramundbergets skiduthyrning har bra koll på vad man ska ha beroende på erfarenhet och underlag.

Efter en god lunch så var jag i alla fall så sugen på längd så jag drog på mig nästan allt jag hade. Om man bara klär sig efter eget förstånd istället för vad rådande trend föreskriver så kan det bli riktigt behagligt. Jag hade överdragsbyxor och de där gosiga tumvantarna på och efter någon kilomteter så var det faktiskt rätt svettigt om både händer och fötter.

Jag tog ett 8 km spår till Bruksvallarna och det var upp och det var ned. Jag åkte på Madshus och tycker pjäxorna var riktigt sköna. Skidorna kändes ”tunnare” än mina Fischer. Jag hade varken fäste pga att jag glömde valla och inget glid pga det kärva underlaget så det var bra träning.

16 kiometer tur och retur och jag började bli lite uppvärmd. Dock hade jag förstås skav på ena foten och solen var på väg ned. Tog i alla fall 5 km spåret och väl ute i skogen var det rätt mörkt. Då dog även telefonen och det var lite trolskt magiskt. Men i -20 grader ska man inte vara ensam långt från bebyggelse och jag skidade tillbaka.

Bitvis stod jag på ordentligt och det var inga problem alls med kylan. Nu blev det inte så långt men känslan i kroppen var lätt hela vägen.

Till Ramundberget tycker jag att det är värt att åka bara för längdspåren och barnvänligheten. 30 mil magiskt fina längdspår. Något av det finaste jag sett i längdväg. Fnfin alpin åkning. God mat, trevlig hjälpsam personal och rejäl genomgående ”fjällkänsla” gör sitt till. Allt är nära, mysigt att höra skidor swoscha förbi 07.30 för ”ski-in” frukost innan det var dags för en heldag i fina backar med obefintlig trängsel och liftköer.

Åker tillbaks till Stockholm idag i en annan av de lånade BMWbilarna. En 525 XDrive för den som är intresserad av motorer. En väldigt bekväm bil men törstig på diesel konstateras. Jag behöver inte köra och har en perfekt arbetsplats i framsätet med ett bedövande vackert vinterlandskap utanför.

Tack Ramundberget och Sofyför en magiskt fin helg! Snölycka rätt igenom!

Det är exakt tre månader till TEC och jag har några rejäla långa tuffa ultrapass att klara av för att stå redo för 16 mil i april. Kalendern är helt proppad med jobb, Lillan, träning, arbete med Tjejmarathon, lite löpcoaching men det känns helt ok. Alla är bitar jag valt in själv, jag har bilden av hur pusslet ska se ut och bitarna i handen.

Hoppas du också haft en fin helg!

restauranger som servfera gäster champagne och 3-rätters trots att de kommo klädda i ylle och badtofflor erhålla 5 stjärnor

Jag tycker det är lite läskigt att åka utförs. Ni vet, inte ha kontroll. Men det är -22 grader här idag och det blir lite kallt för längd.
Så snälla Sara hjälper mig med det här med att svänga med knäna och grejer och jag ”iiiihh”ar mig ned.
Så fint! Efter lunch blir det längd. Jag måste testa om jag fixar 3 mil för då fixar jag nog Engelbrektsloppet.
Nej men hörde ni nu? ”Måste”.
Nej jag vill!

Livet skickar så mycket händelser ens väg. Och så ska man jobba. Göra karriär. Man får för sig att man ska prestera i massa saker. Saker man inte måste. Saker som ibland bara borde få vara lite jäkla lajbans! Men det är ibland svårt att ta ett break från det här presterandet. Ta avsteg från ”mot-mål-jobbande”.
Jag har svårt att låta mig bara njuta. Jag vill prestera. Lära mig. Bli bättre.
Men här är jag bara för att njuta. Och det är inte svårt alls. Hela området är som en lekstuga i snöäventyr
Så jag njöt verkligen av Skate Clinic’en idag. Det var ett perfekt upplägg där vi fick testa på alla växlar. Åsa och jag var mycket konfunderade över 2:an och 4:an och var tvungen att ut igen innan lunch och testa.
God stor lunch och sen på’t igen fast alpint. Jag jobbade ju mest när jag bodde i Åre så åkte inte så mycket och lärde mig inte alpint förrän jag var 22 år och nu var det visst 6 år sen jag åkte. Excuses excuses! men det visade sig vara pjäxorna som satte stopp. Det gjorde så ont så jag fick åka och byta. Då fick jag istället inte ned vänsterfoten när väl pjäxan var på skidan. OTYG! Tur att snälla duktiga Sara var med! Hon kunde ge mig lite tips också.

Men jag gav tappt pga pjäxorna och hämtade ut klassiska längdskidor. De var grymt vallade och sen stack vi ut ett gäng med bl.a. reseledare Sofia. Nu var jag i mitt rätta element. Hurra för 30 mil finfina spår. Det var -20 grader men efter ett vantbyte ( mycket fokus på vantar idag) så fick jag till en underbar runda och bara längtar till att åka imorgon igen.
Lager på lager, utrymme för luft och ylle är för övrigt mina bästa tips på att klä sig för kallgrader. Nu en välförtjänt dusch va?