MEST LÄSTA
Hösttecken – Lidingöloppet.

Hösttecken – Lidingöloppet.


Ett säkert hösttecken är att Lidingöloppet närmar sig med stormsteg. Jag hoppas att alla löpare är taggade för ett härligt lopp och en fantastisk löpmiljö. Jag jobbar ofta från Bosön som ligger på Lidingö och är Riksidrottsförbundets utvecklingscentrum. Just nu bygger vi om på Bosön så om några månader kommer vi ha ett helt nytt labb med klimatkammare och mycket annat som kommer hjälpa våra elitidrottare att nå sina mål. Redan nu är Framgångshallen (friidrottsbana och gym) öppen så man kan komma och träna.

Bosön är den absolut finaste arbetsplats man kan ha och jag älskar att jobba där; fantastisk miljö, bästa träningsmöjligheterna och underbara kollegor. Eliten som jag blygsamt kallar dem/oss, vår avdelning på RF heter Elitidrottsstöd. Den uppmärksamme läsaren ser att vi har ELIT i vårt avdelningsnamn, vilket är helt i sin ordning enligt mig. Nu tror jag det egentligen syftar på att vi jobbar med landslagsidrottare men vi tolkar namnet lite annorlunda…

Senaste veckorna har jag inte varit så mycket på Bosön utan spenderat min tid med den riktiga eliten. Några dagar i Torsby med utvecklingslandslaget i längsskidor samt varit i Uppsala med innebandylandslaget, jag har även jobbat mycket med tennis. Längdgänget har träningsläger en vecka i månaden och innebandy damerna laddar inför VM i december. Tennisspelarna är nog de idrottare som reser mest, även i ung ålder vilket ställer extra krav på dem att klara sig själva.

Så vad bör man tänka på inför Lidingöloppet.

  • Sov ordentligt och hoppa inte över måltider.
  • Ät något C-vitaminrikt varje dag fram till loppet,  c-vitamin kan förhindra sjukdom innan symptom.
  • Kontrollera ditt kiss så det är genomskinligt/lätt ljusgult dagarna innan start (detta tyder på vätskebalans).
  • Ät inget som ger eftersmak i munnen (typ rå lök) dagen innan loppet.
  • Kom i tid så du inte missar starten, det brukar vara köer.
  • Åk kommunalt så du slipper parkera.
  • Ta med något att äta innan start om du kommer tidigt.
  • Prova inget nytt dagen innan och race day.
  • Håll rätt fart från början, det är lätt att börja för snabbt när man är taggad.
  • Fyll på med energi/vätska under loppet.
  • Minska fiberintaget (inte kolhydratsintaget utan fibermängden) dagarna innan loppet, detta kan ge en ”lättare” känsla i kroppen.
  • Springer du 30 km är det bra att lägga till kolhydratrika mellis/kvällsmål dagarna innan loppet.
  • Håll lite koll på var du sätter fötterna, vissa partier är ojämna (vilket de flesta förhoppningsvis räknar med på ett terränglopp).
  • Njut av loppet!

LYCKA TILL !


Jämtlandstriangeln och fotuppdatering.

Jämtlandstriangeln och fotuppdatering.


Förra helgen vandrade jag Jämtlandstriangeln med mitt tjejgäng. Vi vandrade mellan fjällstugorna och åt middag på deras restaurang (alltså inget frystorkat eller stormkök). Vi är inte hardcore på det viset. Fjällstugorna är fina och maten god. Vi hade även frukostbuffé och vi köpte lunchpaket vilket man plockade från frukosten. Vi åkte hem med nattåget, vilket också fungerar bra.

Jag kan verkligen rekommendera detta, det är även perfekt att springa mellan stugorna. Vi såg en hel del löpare, trailskor är att rekommendera. Det är inte svår terräng men det är mycket spång.

Vi gick Storulvån – Blåhammar (12,58 km) 4.14 tim. (1 längre stopp)

Blåhammar – Sylarna (19,43 km) 5.45 tim. (2 längre stopp)

Sylarna – Storulvån (16,96 km) 5.12 tim. (2 längre stopp)

Det blev även en del ta av och på kläder stopp, fotostopp etc. man kan lätt göra dessa sträckor mycket fortare om det är målet. Vårt mål var att umgås, samtidigt som vi gör något aktivt.

(Mina km stämmer inte riktigt med hemsidans anvisningar men det här är exakta Garmin distanser, vilket löpare ofta uppskattar).

Bastufönstret från Blåhammars fjällstation.

Bästa gänget!

 

Ett tips för dessa resor är att ha med en adapter (heter det så?) så man kan ladda flera grejer samtidigt (klocka/telefon/powerbank etc.). Visst, vi är ute och njuter av naturen men det är stressigt när Garmin kommer ner på 7% och man har flera kilometrar kvar.

Boka även boende tidigt eftersom det blir fullt snabbt under högsäsong … vandring är ju trendigt just nu. Vi är helt rätt i tiden med våra vandringsresor, vilket känns bra. Som jag skrivit förut så är vandring mycket trendigare än en vanlig promenad. Skillnaden mellan dessa är lite oklar men som stockholmare så tror jag att man vandrar när man har vandringsbyxor, vandrarkängor, vandringsryggsäck och termos. Promenad är alla andra gånger man går.

Jag vandrade 5 dagar,  jag hade jobb i Vålådalen dagarna innan våran planerade 3 dagars resa. Min största oro var som vanligt min häl. Den är numera inte nyopererad längre, det är snart 10 månader sedan jag opererade den (Haglunds och bursit) men den är inte helt bra.

Vandringen gick förvånansvärt bra, jag åt Naproxen några av kvällarna när jag kände att den var irriterad. Jag äter endast smärtstillande när det är absolut nödvändigt. Efter första dagens provvandring, innan gänget kom, använde jag även stavar som avlastning.

Min alltid lika snygga syster Johanna som höll stilen även på fjällen. Macka i ena handen, läppglans i den andra samt Gucci glasögon:). Min syster har även tyllkjol och spets på hockeyträningen (när hon är på isen är hon tack och lov klädd i träningskläder). Hon har även spetslinne vid flytt, så alltid snygg men inte alltid rätt klädd för tillfället. Här har hon däremot praktiska vandringskläder.

Jag blev väldigt sugen på att springa Jämtlandstriangeln men eftersom foten inte klarar löpning så är det väldigt långt fram i tiden. Så till fotuppdateringen, rehaben gick ganska bra och jag kunde springa 5 km i slutet av maj, sedan fick jag ett återfall och hälen började göra ont igen.  Jag var även svullen på insidan av hälen normalt har jag bara problem mitt på hälen och utsidan, efter en träff med min läkare Lotta Willberg så fick jag antiinflammatoriskt och var tvungen att backa med träningen. Hon sa att det är vanligt att man får någon form av ”set back”.

Jag slutade springa och just nu kan jag göra det mesta förutom att springa. Jag gör min rehab på Idrottsmedicinska kliniken på Bosön eftersom jag anser att de är absolut bäst på idrottsskador. Just nu går jag hos Britta eftersom Frida som jag vanligtvis går till har fått barn. Britta anser att min fot är för svag för löpning och jag kan inte annat än att hålla med eftersom jag märker att jag inte briljerar på vissa övningar. Så med andra ord; bara att ha TÅLAMOD!

Lotta säger att man inte vet om operationen varit lyckad förrän ett år efter. Jag litar på henne, så 6 november 2019 räknar jag med att kunna springa igen. Läkare ”älskar” när man vill ha exakta datum på när en skada ska vara läkt, har ni också observerat det?

Hoppas alla får en härlig helg! Jag ska till en kompis landställe och njuta av sista sommardagarna. På måndag ska jag till Torsby med utvecklingslandslaget i längdskidor och slutet av veckan tillbringar jag i Uppsala med innebandylandslaget (dam och U19 dam).

Trevlig helg!

 


Dags att komma tillbaka till verkligheten och sommarens husbilssemester.

Dags att komma tillbaka till verkligheten och sommarens husbilssemester.


Nu tror jag de flesta är tillbaka i vardagen och jag bloggar efter ett långt sommarbreak. I kommande Runner’s World skriver jag om att komma tillbaka och skaffa sig bra rutiner inför hösten, vilket kanske är välbehövligt för vissa.

Just nu sitter jag vid Storulvåns fjällstation och skriver. Jag har många fina bilder men internet är för segt för att jag ska kunna ladda upp dem. Jag hade ett uppdrag i Vålådalen tisdag/onsdag  och det sammanföll med höstens vandringshelg, så jag kombinerar nytta med nöje. Jag vandrade i Vålådalen till Blanktjärn igår efter min föreläsning för 55 unga idrottare som var på läger med We & Sports. Idag tog jag en tur uppför Getryggen som uppvärmning inför Jämtlandstriangeln i helgen.

Jag har haft en bra sommar och har för ovanlighetens skull hållit mig i närheten; skärgården, Danmark, husbil i Norge och Gotland.

Husbilssemestern var spontan, vi fick möjligheten att hyra en husbil och tog chansen. Vi blev något stressade när vi såg hur stor den var (8,5 m). Jag fick inte köra den (krävdes C-körkort) vilket jag är ganska tacksam över eftersom jag aldrig kör bil förutom när jag är i USA och när landslagen har läger på ställen som man inte kan ta sig till utan bil. En husbuss kändes utanför comfort zone.

Husbilen hade många knappar, luckor och funktioner, vi fick en 15 minuters genomgång (vi var fulla av självförtroende när vi åkte och senare mindes vi inte ens hälften…). Vi började på norska östkusten eftersom vi inte vågade oss upp i bergen som vi hade tänkt. Vi använde östkusten som en ”lära sig köra husbuss” tid. Sedan, när vi var lite tuffare, fortsatte vi till Rjukan och Gaustatoppen.

Norges östkust

Resan var toppen och vi hade verkligen kul, husbil kan rekommenderas. Lätt och smidigt att ha allt nära hela tiden. Vi hade endast 3 stressiga situationer.

Drammen (Norge)

Stressmoment 1: Första natten hade vi inte full koll på våra 8,5 m bil och stannade ganska sent utefter en mindre väg. Runt kl. 4 vaknade jag av att jag hörde vatten som rann…jag ignorerade det ett tag men sedan smög jag upp för att kolla läget … jag fick för mig att det luktade gasol och att vi eventuellt skulle sprängas i luften, det hade verkligen inte varit optimalt. Så illa var det inte men det rann vatten från något under bilen. Min kompis vaknade och vi försökte styra upp problemet … det gick sådär. Det som fungerade var att starta bilen och köra, vilket vi gjorde i 90 minuter och hamnade på en fin ställplats vid en sjö. Nästa morgon ringde vi ägaren och HAN hade glömt att stänga en ventil till vattentanken … det var alltså inte vårt fel. Vilket vi firade.

En av våra spontana ställplatser.

Stressmoment 2: När vi nämnde för ägaren att vi skulle till Norge fick vi rådet ”om ni kör småvägar uppför bergen får ni inte vara rädda; ni måste gasa och köra på låg växel, bilen kommer skrika och ni kan inte stanna för då kommer ni inte iväg igen”. Vi tackade för rådet och åkte alltså till kusten istället. Efter några dagar bestämde vi oss ändå för att prova bergen. När vi kom till uppfarten till Gaustatoppen, stannade vi och diskuterade om vi skulle våga köra serpentinväg. Vi satsade … ett tag. Efter några kilometer körde vi till slut full gas på ettan (för att bilen skulle orka) och den lät inte ok och börjad osa bränt (inte helt otippat). Vi körde av vid en liten ficka vilket ledde till att vi fastnade. Vi hade bergsvägg på ena sidan, stup på andra, uppför och serpentin – inte helt optimala förutsättningar. Efter pepp och att jag stoppade bilar lyckades vi, eller min chaufför att vända (som är en stjärna när det kommer till 3 punktsvändningar med buss på serpentinväg). Vi var lite skakiga när vi kom ner och tog sedan taxi till startplatsen för vandringen upp till toppen nästa dag.

Från Gaustatoppen

Stressmoment 3: På vägen hem åkte en av sidoluckorna upp efter motorvägen och den gick inte att stänga. Eftersom detta hände på hemvägen och vi var numera rutinerade husbilsemestrare så tog jag fram idrottstape (som jag alltid har i väskan) och tejpade luckan. Lätt och snyggt fixat!

Förutom dessa mindre incidenter så var det väldigt praktiskt att alltid ha huset med sig. Vi fick ju även rum med träningsgrejer, utemöbler, på tok för mycket kläder och allt sånt som man eventuellt skulle kunna behöva fast man inte använder på en semester. Man skulle kunna säga att det var en Stockholms innerstads lägenhet på hjul, lika stor men med tomt. Vi hann se mycket,  vandra, sola, shoppa och eftersom man inte behöver betala boende och kan välja att laga mat så blir det relativt billigt (sedan beror det ju på hur mycket man måste betala om man hyr husbilen).

Många har nämnt att det funderat på att hyra husbil – jag rekommenderar det. Så lätt att ha allt inom räckhåll i stort sett jämt.

Lite att tänka på.

  1. Filma genomgången av bilen om det inte finns en manual.
  2. Se till att den får plats i en parkeringsruta, vi behövde 2 så det var svårt att hitta ställplatser.
  3. Se till att den har en stark motor så du kommer uppför backar, men med en mindre husbil så fungerar det säkert.
  4. Man kan ladda ner en ställplats app. men bästa ställena att parkera över natten är de spontana som inte fanns på någon karta (allt i husbilen fungerar t. ex kyl, spis, dusch, toalett utan el undantag är tv och mikro).
  5. Man hejar på alla andra med husbil och jämför i smyg om man har större bil än dem.
  6. Man får en viss status när man dundrar in med en 8,5 meters husbil på en camping eftersom man alltid är störst (och camparna hoppas att man inte ska förstöra deras vy genom att ställa sig bredvid dem).
  7. Det tar en evighet att fylla och tömma vattnet.
  8. I Norge är det ganska svårt att hitta spontana platser, trots allemansrätt så är det skyltar på nästa alla parkering att husbilar (eller bobil) inte får parkera.

Nästa blogginlägg blir antagligen om helgens vandring samt en fotuppdatering. Ha en bra helg!


10 tips inför Stockholm Marathon

10 tips inför Stockholm Marathon


  • Ta det lugnt i veckan. Nu har du gjort det som ska göras, dags att ta det lugnt. Jag vet, detta kan vara stressigt att dra ned på träningen men jobbet är gjort. Nu är det bara att ”vila” dig i form.
  • Stick to your plan! Ändra inget i sista sekund, ät det du övat på under dina löpturer samt försök att behålla dina vanliga matrutiner (det du övat på) innan tävlingsstart. Har du inte provat ett matupplägg, ät det som du brukar innan ett långpass. Reser du till loppet? Se till att ditt boende har bra frukost och har det du är van att äta (måste du ta med något?).
  • Minska fiberintaget dagarna innan loppet. Du ska inte dra ned på kolhydraterna utan minska de fiberrika alternativen (fiberberikad pasta/råris/grovt bröd/fiberrika grönsaker/rotfrukter, frön och nötter). Låg fiberhalt i kosten kan leda till en ”lättare” känsla i kroppen under loppet.
  • Hoppa inte över måltider.
  • Lägg till några extra mellis/kvällsmål dagarna innan loppet för att ladda med extra energi.
  • Se till att ditt kiss är klart till lätt ljusgult och inte mörk gult dagarna innan loppet. Håll koll på vädret, blir det riktigt varmt är det viktigt att dricka mera samt tillföra elektrolyter/salter, gör en plan. alternativt drick vid varje station.
  • Ta med extra gel eller annan kolhydratkälla så du har om energin börja tryta.
  • Undvik alkohol dagarna innan loppet.
  • Undvik sjuka personer så gott det går fram till starten.
  • Sov ordentligt.

Det viktigaste av allt – ha roligt och njut av loppet. Kom ihåg att det jobbiga går över när du kommer i mål.

Lycka till!


Vandring i Luxemburg

Vandring i Luxemburg


Jag har spenderat helgen med att vandra, klättra och ätit god mat i Luxemburg tillsammans med några av mina bästa kompisar. Det är sällan man hör att folk åker på en weekendresa till detta lilla land men det är värt en resa. Tyvärr finns inga direktflyg, vi åkte över Amsterdam.

 

Luxemburg överraskade mig, jag har varit där en gång för många år sedan men jag minns inte så mycket. Det finns väldigt mycket fin natur och bra vandrings/löpar/mountainbike/klättringsleder. Det här är ett av få ställen man lätt kan springa mellan olika länder, det finns även många traillopp. Tröttnar man på naturen är även Luxemburg stad värt ett besök.

 

Jag har turen att kunna bo hos en av mina kompisar, så vi hade bästa möjliga boende men det finns även många hotell/vandrarhem. Jag vandrade, som sagt, vilket är ett bra sätt att umgås men det går alldeles utmärkt att springa dessa leder.

Enligt ledkartan är vandringslederna ”svåra” men det håller inte vi med om. Det fanns en hel del trappor på vissa leder men absolut inte svår terräng.

Vi vandrar tillsammans några gånger om året och vi är definitivt inget tävlingsgäng utan vandrar, tar en långlunch och sedan fortsätter. På den här resan gjorde vi dagsutflykter och åt lunch på restauranger i byarna längs vägen. Vi är helt enkelt inte hard core, vi bär så lite som möjligt, lagar ingen mat, bor bra och hetsar inte.

(Tyvärr kan man tydligen inte rotera bilder, så nu blir det lite olika vinklar iaf på webben tittar du på telefonen verkar det fungera…konstigt det här med teknik:)

Resan avlöpte utan trassel. I höstas var vi på Irland, då började första dagen med att vi spenderade 30 minuter med att hitta själv leden, efter det gick allt enligt plan. Den här gången var lederna väl utmärkta och vi gick inte fel någon gång. Vi hade även en utmärkt guide som har bott i området i många år men tyvärr har absolut obefintligt lokalsinne. Däremot kan hon prata i stort sett alla språk vilket är bra eftersom Luxemburg är ett väldigt mångkulturellt land, där man pratar luxemburska, franska, tyska, nederländska, och engelska.

Tjejen som bor i Luxemburg är även en fantastisk klättrare, så vi fick klättra några av hennes favoritleder. Det finns många fina klättringsleder med olika svårighetsgrad.

(tyvärr kan man alltså inte rotera bilder, jag klättrar uppåt…)

 

Vi i gruppen (4 personer) försökte även bestämma vad skillnaden mellan att vandra och promenera är och vi kom fram till att det är helt olika saker. Efter lite fram och tillbaka bestämde vi oss för att när man har vandringskläder + kängor och är på någon form av led är det vandring. Så vi vandrade 2 dagar, och promenerade första och sista dagen när vi  hade träningsskor, vanliga kläder och gick omkring i Luxemburg stad. När man vandrar är det även ok att vara smutsig och svettig vilket inte riktigt är fallet om man promenerar. Som ni förstår så var det ganska djupa samtal som avhandlades.

Vi åt även god mat. En av restaurangerna vi var till; Come a La Maison är absolut värt ett besök. En oerhört cool italiensk restaurang som jag absolut kommer gå tillbaka till nästa gång jag är där.

Aktiva semestrar är det bästa som finns och det behöver inte vara så svårt och definitivt inte stressigt. Det är bara att välja rätt resesällskap, så man kan röra sig på sin nivå. Våran regel är att den mest otränade eller skadade får välja fart. Den här helgen vara alla utan skador även min fot (som är mitt ständiga orosmoment) skötte sig relativt bra.

 

Ha en bra vecka!