Förra helgen vandrade jag Jämtlandstriangeln med mitt tjejgäng. Vi vandrade mellan fjällstugorna och åt middag på deras restaurang (alltså inget frystorkat eller stormkök). Vi är inte hardcore på det viset. Fjällstugorna är fina och maten god. Vi hade även frukostbuffé och vi köpte lunchpaket vilket man plockade från frukosten. Vi åkte hem med nattåget, vilket också fungerar bra.

Jag kan verkligen rekommendera detta, det är även perfekt att springa mellan stugorna. Vi såg en hel del löpare, trailskor är att rekommendera. Det är inte svår terräng men det är mycket spång.

Vi gick Storulvån – Blåhammar (12,58 km) 4.14 tim. (1 längre stopp)

Blåhammar – Sylarna (19,43 km) 5.45 tim. (2 längre stopp)

Sylarna – Storulvån (16,96 km) 5.12 tim. (2 längre stopp)

Det blev även en del ta av och på kläder stopp, fotostopp etc. man kan lätt göra dessa sträckor mycket fortare om det är målet. Vårt mål var att umgås, samtidigt som vi gör något aktivt.

(Mina km stämmer inte riktigt med hemsidans anvisningar men det här är exakta Garmin distanser, vilket löpare ofta uppskattar).

Bastufönstret från Blåhammars fjällstation.

Bästa gänget!

Ett tips för dessa resor är att ha med en adapter (heter det så?) så man kan ladda flera grejer samtidigt (klocka/telefon/powerbank etc.). Visst, vi är ute och njuter av naturen men det är stressigt när Garmin kommer ner på 7% och man har flera kilometrar kvar.

Boka även boende tidigt eftersom det blir fullt snabbt under högsäsong … vandring är ju trendigt just nu. Vi är helt rätt i tiden med våra vandringsresor, vilket känns bra. Som jag skrivit förut så är vandring mycket trendigare än en vanlig promenad. Skillnaden mellan dessa är lite oklar men som stockholmare så tror jag att man vandrar när man har vandringsbyxor, vandrarkängor, vandringsryggsäck och termos. Promenad är alla andra gånger man går.

Jag vandrade 5 dagar,  jag hade jobb i Vålådalen dagarna innan våran planerade 3 dagars resa. Min största oro var som vanligt min häl. Den är numera inte nyopererad längre, det är snart 10 månader sedan jag opererade den (Haglunds och bursit) men den är inte helt bra.

Vandringen gick förvånansvärt bra, jag åt Naproxen några av kvällarna när jag kände att den var irriterad. Jag äter endast smärtstillande när det är absolut nödvändigt. Efter första dagens provvandring, innan gänget kom, använde jag även stavar som avlastning.

Min alltid lika snygga syster Johanna som höll stilen även på fjällen. Macka i ena handen, läppglans i den andra samt Gucci glasögon:). Min syster har även tyllkjol och spets på hockeyträningen (när hon är på isen är hon tack och lov klädd i träningskläder). Hon har även spetslinne vid flytt, så alltid snygg men inte alltid rätt klädd för tillfället. Här har hon däremot praktiska vandringskläder.

Jag blev väldigt sugen på att springa Jämtlandstriangeln men eftersom foten inte klarar löpning så är det väldigt långt fram i tiden. Så till fotuppdateringen, rehaben gick ganska bra och jag kunde springa 5 km i slutet av maj, sedan fick jag ett återfall och hälen började göra ont igen.  Jag var även svullen på insidan av hälen normalt har jag bara problem mitt på hälen och utsidan, efter en träff med min läkare Lotta Willberg så fick jag antiinflammatoriskt och var tvungen att backa med träningen. Hon sa att det är vanligt att man får någon form av ”set back”.

Jag slutade springa och just nu kan jag göra det mesta förutom att springa. Jag gör min rehab på Idrottsmedicinska kliniken på Bosön eftersom jag anser att de är absolut bäst på idrottsskador. Just nu går jag hos Britta eftersom Frida som jag vanligtvis går till har fått barn. Britta anser att min fot är för svag för löpning och jag kan inte annat än att hålla med eftersom jag märker att jag inte briljerar på vissa övningar. Så med andra ord; bara att ha TÅLAMOD!

Lotta säger att man inte vet om operationen varit lyckad förrän ett år efter. Jag litar på henne, så 6 november 2019 räknar jag med att kunna springa igen. Läkare ”älskar” när man vill ha exakta datum på när en skada ska vara läkt, har ni också observerat det?

Hoppas alla får en härlig helg! Jag ska till en kompis landställe och njuta av sista sommardagarna. På måndag ska jag till Torsby med utvecklingslandslaget i längdskidor och slutet av veckan tillbringar jag i Uppsala med innebandylandslaget (dam och U19 dam).

Trevlig helg!

Nu tror jag de flesta är tillbaka i vardagen och jag bloggar efter ett långt sommarbreak. I kommande Runner’s World skriver jag om att komma tillbaka och skaffa sig bra rutiner inför hösten, vilket kanske är välbehövligt för vissa.

Just nu sitter jag vid Storulvåns fjällstation och skriver. Jag har många fina bilder men internet är för segt för att jag ska kunna ladda upp dem. Jag hade ett uppdrag i Vålådalen tisdag/onsdag  och det sammanföll med höstens vandringshelg, så jag kombinerar nytta med nöje. Jag vandrade i Vålådalen till Blanktjärn igår efter min föreläsning för 55 unga idrottare som var på läger med We & Sports. Idag tog jag en tur uppför Getryggen som uppvärmning inför Jämtlandstriangeln i helgen.

Jag har haft en bra sommar och har för ovanlighetens skull hållit mig i närheten; skärgården, Danmark, husbil i Norge och Gotland.

Husbilssemestern var spontan, vi fick möjligheten att hyra en husbil och tog chansen. Vi blev något stressade när vi såg hur stor den var (8,5 m). Jag fick inte köra den (krävdes C-körkort) vilket jag är ganska tacksam över eftersom jag aldrig kör bil förutom när jag är i USA och när landslagen har läger på ställen som man inte kan ta sig till utan bil. En husbuss kändes utanför comfort zone.

Husbilen hade många knappar, luckor och funktioner, vi fick en 15 minuters genomgång (vi var fulla av självförtroende när vi åkte och senare mindes vi inte ens hälften…). Vi började på norska östkusten eftersom vi inte vågade oss upp i bergen som vi hade tänkt. Vi använde östkusten som en ”lära sig köra husbuss” tid. Sedan, när vi var lite tuffare, fortsatte vi till Rjukan och Gaustatoppen.

Norges östkust

Resan var toppen och vi hade verkligen kul, husbil kan rekommenderas. Lätt och smidigt att ha allt nära hela tiden. Vi hade endast 3 stressiga situationer.

Drammen (Norge)

Stressmoment 1: Första natten hade vi inte full koll på våra 8,5 m bil och stannade ganska sent utefter en mindre väg. Runt kl. 4 vaknade jag av att jag hörde vatten som rann…jag ignorerade det ett tag men sedan smög jag upp för att kolla läget … jag fick för mig att det luktade gasol och att vi eventuellt skulle sprängas i luften, det hade verkligen inte varit optimalt. Så illa var det inte men det rann vatten från något under bilen. Min kompis vaknade och vi försökte styra upp problemet … det gick sådär. Det som fungerade var att starta bilen och köra, vilket vi gjorde i 90 minuter och hamnade på en fin ställplats vid en sjö. Nästa morgon ringde vi ägaren och HAN hade glömt att stänga en ventil till vattentanken … det var alltså inte vårt fel. Vilket vi firade.

En av våra spontana ställplatser.

Stressmoment 2: När vi nämnde för ägaren att vi skulle till Norge fick vi rådet ”om ni kör småvägar uppför bergen får ni inte vara rädda; ni måste gasa och köra på låg växel, bilen kommer skrika och ni kan inte stanna för då kommer ni inte iväg igen”. Vi tackade för rådet och åkte alltså till kusten istället. Efter några dagar bestämde vi oss ändå för att prova bergen. När vi kom till uppfarten till Gaustatoppen, stannade vi och diskuterade om vi skulle våga köra serpentinväg. Vi satsade … ett tag. Efter några kilometer körde vi till slut full gas på ettan (för att bilen skulle orka) och den lät inte ok och börjad osa bränt (inte helt otippat). Vi körde av vid en liten ficka vilket ledde till att vi fastnade. Vi hade bergsvägg på ena sidan, stup på andra, uppför och serpentin – inte helt optimala förutsättningar. Efter pepp och att jag stoppade bilar lyckades vi, eller min chaufför att vända (som är en stjärna när det kommer till 3 punktsvändningar med buss på serpentinväg). Vi var lite skakiga när vi kom ner och tog sedan taxi till startplatsen för vandringen upp till toppen nästa dag.

Från Gaustatoppen

Stressmoment 3: På vägen hem åkte en av sidoluckorna upp efter motorvägen och den gick inte att stänga. Eftersom detta hände på hemvägen och vi var numera rutinerade husbilsemestrare så tog jag fram idrottstape (som jag alltid har i väskan) och tejpade luckan. Lätt och snyggt fixat!

Förutom dessa mindre incidenter så var det väldigt praktiskt att alltid ha huset med sig. Vi fick ju även rum med träningsgrejer, utemöbler, på tok för mycket kläder och allt sånt som man eventuellt skulle kunna behöva fast man inte använder på en semester. Man skulle kunna säga att det var en Stockholms innerstads lägenhet på hjul, lika stor men med tomt. Vi hann se mycket,  vandra, sola, shoppa och eftersom man inte behöver betala boende och kan välja att laga mat så blir det relativt billigt (sedan beror det ju på hur mycket man måste betala om man hyr husbilen).

Många har nämnt att det funderat på att hyra husbil – jag rekommenderar det. Så lätt att ha allt inom räckhåll i stort sett jämt.

Lite att tänka på.

1. Filma genomgången av bilen om det inte finns en manual.
2. Se till att den får plats i en parkeringsruta, vi behövde 2 så det var svårt att hitta ställplatser.
3. Se till att den har en stark motor så du kommer uppför backar, men med en mindre husbil så fungerar det säkert.
4. Man kan ladda ner en ställplats app. men bästa ställena att parkera över natten är de spontana som inte fanns på någon karta (allt i husbilen fungerar t. ex kyl, spis, dusch, toalett utan el undantag är tv och mikro).
5. Man hejar på alla andra med husbil och jämför i smyg om man har större bil än dem.
6. Man får en viss status när man dundrar in med en 8,5 meters husbil på en camping eftersom man alltid är störst (och camparna hoppas att man inte ska förstöra deras vy genom att ställa sig bredvid dem).
7. Det tar en evighet att fylla och tömma vattnet.
8. I Norge är det ganska svårt att hitta spontana platser, trots allemansrätt så är det skyltar på nästa alla parkering att husbilar (eller bobil) inte får parkera.

Nästa blogginlägg blir antagligen om helgens vandring samt en fotuppdatering. Ha en bra helg!

• Ta det lugnt i veckan. Nu har du gjort det som ska göras, dags att ta det lugnt. Jag vet, detta kan vara stressigt att dra ned på träningen men jobbet är gjort. Nu är det bara att ”vila” dig i form.
• Stick to your plan! Ändra inget i sista sekund, ät det du övat på under dina löpturer samt försök att behålla dina vanliga matrutiner (det du övat på) innan tävlingsstart. Har du inte provat ett matupplägg, ät det som du brukar innan ett långpass. Reser du till loppet? Se till att ditt boende har bra frukost och har det du är van att äta (måste du ta med något?).
• Minska fiberintaget dagarna innan loppet. Du ska inte dra ned på kolhydraterna utan minska de fiberrika alternativen (fiberberikad pasta/råris/grovt bröd/fiberrika grönsaker/rotfrukter, frön och nötter). Låg fiberhalt i kosten kan leda till en ”lättare” känsla i kroppen under loppet.
• Hoppa inte över måltider.
• Lägg till några extra mellis/kvällsmål dagarna innan loppet för att ladda med extra energi.
• Se till att ditt kiss är klart till lätt ljusgult och inte mörk gult dagarna innan loppet. Håll koll på vädret, blir det riktigt varmt är det viktigt att dricka mera samt tillföra elektrolyter/salter, gör en plan. alternativt drick vid varje station.
• Ta med extra gel eller annan kolhydratkälla så du har om energin börja tryta.
• Undvik alkohol dagarna innan loppet.
• Undvik sjuka personer så gott det går fram till starten.
• Sov ordentligt.

Det viktigaste av allt – ha roligt och njut av loppet. Kom ihåg att det jobbiga går över när du kommer i mål.

Lycka till!

Jag har spenderat helgen med att vandra, klättra och ätit god mat i Luxemburg tillsammans med några av mina bästa kompisar. Det är sällan man hör att folk åker på en weekendresa till detta lilla land men det är värt en resa. Tyvärr finns inga direktflyg, vi åkte över Amsterdam.

Luxemburg överraskade mig, jag har varit där en gång för många år sedan men jag minns inte så mycket. Det finns väldigt mycket fin natur och bra vandrings/löpar/mountainbike/klättringsleder. Det här är ett av få ställen man lätt kan springa mellan olika länder, det finns även många traillopp. Tröttnar man på naturen är även Luxemburg stad värt ett besök.

Jag har turen att kunna bo hos en av mina kompisar, så vi hade bästa möjliga boende men det finns även många hotell/vandrarhem. Jag vandrade, som sagt, vilket är ett bra sätt att umgås men det går alldeles utmärkt att springa dessa leder.

Enligt ledkartan är vandringslederna ”svåra” men det håller inte vi med om. Det fanns en hel del trappor på vissa leder men absolut inte svår terräng.

Vi vandrar tillsammans några gånger om året och vi är definitivt inget tävlingsgäng utan vandrar, tar en långlunch och sedan fortsätter. På den här resan gjorde vi dagsutflykter och åt lunch på restauranger i byarna längs vägen. Vi är helt enkelt inte hard core, vi bär så lite som möjligt, lagar ingen mat, bor bra och hetsar inte.

(Tyvärr kan man tydligen inte rotera bilder, så nu blir det lite olika vinklar iaf på webben tittar du på telefonen verkar det fungera…konstigt det här med teknik:)

Resan avlöpte utan trassel. I höstas var vi på Irland, då började första dagen med att vi spenderade 30 minuter med att hitta själv leden, efter det gick allt enligt plan. Den här gången var lederna väl utmärkta och vi gick inte fel någon gång. Vi hade även en utmärkt guide som har bott i området i många år men tyvärr har absolut obefintligt lokalsinne. Däremot kan hon prata i stort sett alla språk vilket är bra eftersom Luxemburg är ett väldigt mångkulturellt land, där man pratar luxemburska, franska, tyska, nederländska, och engelska.

Tjejen som bor i Luxemburg är även en fantastisk klättrare, så vi fick klättra några av hennes favoritleder. Det finns många fina klättringsleder med olika svårighetsgrad.

(tyvärr kan man alltså inte rotera bilder, jag klättrar uppåt…)

Vi i gruppen (4 personer) försökte även bestämma vad skillnaden mellan att vandra och promenera är och vi kom fram till att det är helt olika saker. Efter lite fram och tillbaka bestämde vi oss för att när man har vandringskläder + kängor och är på någon form av led är det vandring. Så vi vandrade 2 dagar, och promenerade första och sista dagen när vi  hade träningsskor, vanliga kläder och gick omkring i Luxemburg stad. När man vandrar är det även ok att vara smutsig och svettig vilket inte riktigt är fallet om man promenerar. Som ni förstår så var det ganska djupa samtal som avhandlades.

Vi åt även god mat. En av restaurangerna vi var till; Come a La Maison är absolut värt ett besök. En oerhört cool italiensk restaurang som jag absolut kommer gå tillbaka till nästa gång jag är där.

Aktiva semestrar är det bästa som finns och det behöver inte vara så svårt och definitivt inte stressigt. Det är bara att välja rätt resesällskap, så man kan röra sig på sin nivå. Våran regel är att den mest otränade eller skadade får välja fart. Den här helgen vara alla utan skador även min fot (som är mitt ständiga orosmoment) skötte sig relativt bra.

Ha en bra vecka!

Det känns som våren är här lagom till påsk, vissa har hela veckan ledig medan andra förhoppningsvis får en långhelg. I veckan har jag varit i Sävsjö med skytte, Lidköping med gymnastik och på torsdag åker jag till Köping med parabordtennis. Kul att träffa många olika idrottare men det blir även mycket restid.

När jag reser blir jag väldigt fundersam över mina medresenärer, hur krångligt kan det vara att sätta sig? Det är väldigt underhållande att se när vissa styr upp sig själva inför en kanske 50 minuters flygresa…

Några klassiker:

• Personen går in ett steg för vara ”ur vägen” men har ryggsäck som tar upp hela gången.
• Personen går in ett steg för vara ”ur vägen” men böjer sig fram så gången är blockad + att den som sitter på andra sidan gången får en rumpa lite för nära ansiktet.
• Personen går förbi sin plats och ska sedan gå mot folket.
• Personen sätter sig ned för att nån minut senare ställa sig för att lägga undan jackan… sen hämta boken … sen ta av sig kavajen.
• Personen inser att väskan inte får plats ovanför men trycker ändå …
• Personen inser att väskan inte får plats ovanför men trycker ändå … sedan flyttar någon annans väska och tittar sig lite frågande runtomkring som att ägaren kanske kan ta sin väska.
• Personen har lite för stort handbagage och blir irriterad att den inte passar.
• Personen har bråttom vid landning och ställer sig innan man får och rusar fram, här kan det hända att någon som står i vägen nästan blir nedslagen … det blir alltid lite tråkig stämning om man sedan måste åka buss in till terminalen.

Det här är några exempel som ni alla säkert känner igen. Så jag är lösningsorienterad, vad gör man åt detta?

• Förhoppningsvis visste du när du anländer till flygplatsen att detta är på grund av en flygresa, vilket betyder att du antagligen kommer att sitta på ett plan. Var förbered, ha en liten påse med det du behöver på resan. Ta ut denna ur ditt handbagage innan du går på planet, lägg den på sätet och lägg sedan snabbt upp din väska. Sitt sedan ner, behöver du något mera? Vänta tills alla sitter.
• Att du drar in magen behöver inte betyda att det går att passera.
• Ta en mjuk väska som passar under sättet… är det ett fullt plan så kommer inte alla resväskor få plats, en mjuk väska får alltid plats någonstans.
• Ta av dig jacka etc. innan du boardar … var redo.
• Framförallt, de som jobbar på flygplanet packade inte din väska så bli inte arg på dem om din väska inte får plats.
• Tänk på dina medresenärer.

Sedan kan jag även ge lite andra tips som underlättar resandet … (man skulle kunna säga att en kompis varit med om detta men jag står för mina felval).

Ha INTE jumpsuit/byxdress när du flyger, jag provade detta för några veckor sedan. Min klädsel: jumpsuit (med dragkedja bak), stickad tröja, jacka och ett ganska stort handbagage för att min systemkamera skulle få plats.

Denna trendiga klädsel skapade en del problem vid toalettbesök;

Steg 1: Jag fick hänga upp min relativt tunga väska på en liten krok så den inte skulle stå på toalettgolvet (som alltid är äckligt!), sedan försöka få fast jacka + stickad tröja på samma krok -det fanns bara en. Här fanns det en viss oro att något skulle hamna på det äckliga golvet, kroken var inte anpassad för min packning.

Steg 2: Försöka nå dragkedjan på min byxdress, sedan hade jag fullt sjå att hålla ordning på överdelen av min klädsel som nu samlades i knävecken … om någon hade overall som barn och lyckades kissa på den när man var ute i skogen så var det något sådant jag försökte undvika.

Steg 3: Försöka få ordning på mig själv innan boarding, det blev inte så många toalettbesök på resan.

Ni inser säker att detta ska helst stanna utanför the public eye … inget stolt ögonblick! Men jag är övertygad om att alla andra resenärer tittade på mig och tänkte:

”Hon reser i jumpsuit, vad trendigt OCH framförallt behöver hon inte oroa sig för att det blir en obehaglig glipa mellan tröja och byxor”.

Istället för…

”Hur tänkte hon nu? Har hon inte utvecklat konsekvenstänk än?”

Ja, vad ska man säga…vissa kan inte sätta sig ner på flyg medan andra kämpar med mer basala grejer som att klä sig rätt.

Ha en bra dag! Hoppas påskresandet går smidigt!