Hjälp ditt immunförsvar – Coronavirus, förkylning, influensa och kräksjuka.

Vilken härlig idrottsvecka vi har haft; äntligen en VM medalj för Hanna Öberg i skidskytte och ingen har väl missat Armand Duplantis fantastiska världsrekord x 2.

Jag är också grymt imponerad av Musses svenska rekord på maraton 2.10.03 och han klarade OS kvaltiden. Musse är snart 41 år (1 mars får vi gratta honom) vilket visar att maraton kostar massa träningstimmar och erfarenhet. Så dubbelt grattis till Musse!

En annan idrottare som hade en fantastik helg var Andreas Almgren som sprang på 7.48.34 svenskt inomhus rekord på 3000 m. Gå in och titta på hans Instagram när han inser att det är svenskt rekord – lycka! Ett sånt ögonblick som gör det värt det! Efter skadetrassel så är det ett sånt härligt kvitto för en idrottare att kunna vara på topp igen. Även Thobias Montler tangerade personbästa med 8.22 i längd.

Nyckeln till framgång:

Idrott kostar massa tid, svett, tårar, blod, skador och prioriteringar. De här gänget har gjort många bra och nödvändiga val under det senaste året/åren för att få dessa resultat. Stort grattis och mycket respekt till er och alla andra som gör jobbet.

Så till det mindre positiva – det finns inga bra genvägar.

Det som tyvärr är oerhört tråkigt inom idrotten är de senaste tidens dopingfall som tagit mycket mediatid och funderingar. Oavsett vilken idrott det gäller så hör det inte till idrotten och vi hoppas på att det inte kommer att hända igen. Det är alltid idrottarens ansvar om vad hen stoppar i sig. Man ska inte vara rädd men smart. Var noga med din rapportering om du är idrottare på den nivån och var noga med att göra informerade, välutbildade val.

Lite användbara länkar:

Röd – gröna listan (man kan se om mediciner etc. är godkända, den visar dock ej kontamineringar).

http://www.antidoping.se/rodgronalistan/index.asp

Misstagsdopning sker ofta med kosttillskott, behöver du verkligen kosttillskottet? Är det värt risken? Vill du veta mer? Rekommenderar jag att läsa denna artikel av Antidopings chef Christine Helle

https://www.rf.se/Arbetsrum/SvenskAntidoping/Nyheter/Studieomkosttillskott

Vill du utöka dina kunskaper i detta område gör utbildningen Ren Vinnare:

https://www.rf.se/Arbetsrum/SvenskAntidoping/utbildningfakta/Utbildning/Renvinnare

---

Jag har haft ett långt break från bloggandet, men nu är jag tillbaka så här mitt i vintern eller vad det är vi har. Jag hörde precis på nyheterna att helgens regn trasslar till det för Vasaloppsarrangörerna. Snöbristen har nog även minskat träningen för många Vasaloppsdeltagare, däremot så har de flesta haft bra löpunderlag hela vintern. Ingen is eller svårigheter att hitta bra löpvägar och inte heller någon kyla som man måste anpassa sig till. Jag ser till och med löpare i shorts – i februari (!). Jag tror att vi kommer få massa snö till påsk när alla börjar hoppas på vår, men förhoppningsvis har jag fel. Jag är en sommarperson men jag förstår alla som saknar härliga vinterdagar och aktiviteter.

(Den här bilden är eventuellt åt fel håll  om du tittar på en dator, på telefonen borde den vara rätt… detta är ett problem jag har i detta bloggverktyg, vissa bilder hamnar åt fel håll och jag kan inte justera, jag ska prata med någon om detta ;/).

Höstens stora snackis har varit Netflix dokumentären ”The Game Changers”, en dokumentär som pratar om prestation och vegansk kost. Jag tror att många har förstått att det kanske inte är så enkelt. Låter något för bra för att vara sant…så är det oftast för bra för att vara sant.

Som många vet är mat/kosthållning varken svart eller vitt och det finns mycket grå zoner och ”det beror på situationer”.

Lite att tänka på:

• Man kan prestera på vegansk kost.
• Man kan prestera på vegetarisk kost.
• Man kan prestera på en blandkost som innehåller animalier.

(Ingen av dessa är bättre eller sämre för prestationen om man har kunskap!)

• Alla bör äta frukt och grönt.
• Alla bör äta kolhydrater.
• All bör äta något proteinrikt vid varje måltid.
• Alla bör äta vegetariskt ibland och de flesta bör minska sitt köttintag.
• Det är svårare att äta vegansk mat, men inte omöjligt.
• Det krävs mer kunskap om man byter kosthållning från blandkost till vegetariskt/veganskt.
• Alla bör tänka på miljö och klimat oavsett om det gäller matval eller annat.

Vad som absolut kommer att hjälpa din prestation är om du börjar tänka till och gör bra matval; skapa rutiner, planera måltider, handla hem bra val. Det behöver inte vara krångligt.

Försök göra bra val så ofta som möjligt både för dig, miljön och klimatet!

Polenta med kikärtsröra (ovan)

Pad Thai med räkor (nedan)

Lax med potatis och palsternacksmos + grönkålssallad med mandel och granatäpple.

---

Ett säkert hösttecken är att Lidingöloppet närmar sig med stormsteg. Jag hoppas att alla löpare är taggade för ett härligt lopp och en fantastisk löpmiljö. Jag jobbar ofta från Bosön som ligger på Lidingö och är Riksidrottsförbundets utvecklingscentrum. Just nu bygger vi om på Bosön så om några månader kommer vi ha ett helt nytt labb med klimatkammare och mycket annat som kommer hjälpa våra elitidrottare att nå sina mål. Redan nu är Framgångshallen (friidrottsbana och gym) öppen så man kan komma och träna.

Bosön är den absolut finaste arbetsplats man kan ha och jag älskar att jobba där; fantastisk miljö, bästa träningsmöjligheterna och underbara kollegor. Eliten som jag blygsamt kallar dem/oss, vår avdelning på RF heter Elitidrottsstöd. Den uppmärksamme läsaren ser att vi har ELIT i vårt avdelningsnamn, vilket är helt i sin ordning enligt mig. Nu tror jag det egentligen syftar på att vi jobbar med landslagsidrottare men vi tolkar namnet lite annorlunda…

Senaste veckorna har jag inte varit så mycket på Bosön utan spenderat min tid med den riktiga eliten. Några dagar i Torsby med utvecklingslandslaget i längsskidor samt varit i Uppsala med innebandylandslaget, jag har även jobbat mycket med tennis. Längdgänget har träningsläger en vecka i månaden och innebandy damerna laddar inför VM i december. Tennisspelarna är nog de idrottare som reser mest, även i ung ålder vilket ställer extra krav på dem att klara sig själva.

Så vad bör man tänka på inför Lidingöloppet.

• Sov ordentligt och hoppa inte över måltider.
• Ät något C-vitaminrikt varje dag fram till loppet,  c-vitamin kan förhindra sjukdom innan symptom.
• Kontrollera ditt kiss så det är genomskinligt/lätt ljusgult dagarna innan start (detta tyder på vätskebalans).
• Ät inget som ger eftersmak i munnen (typ rå lök) dagen innan loppet.
• Kom i tid så du inte missar starten, det brukar vara köer.
• Åk kommunalt så du slipper parkera.
• Ta med något att äta innan start om du kommer tidigt.
• Prova inget nytt dagen innan och race day.
• Håll rätt fart från början, det är lätt att börja för snabbt när man är taggad.
• Fyll på med energi/vätska under loppet.
• Minska fiberintaget (inte kolhydratsintaget utan fibermängden) dagarna innan loppet, detta kan ge en ”lättare” känsla i kroppen.
• Springer du 30 km är det bra att lägga till kolhydratrika mellis/kvällsmål dagarna innan loppet.
• Håll lite koll på var du sätter fötterna, vissa partier är ojämna (vilket de flesta förhoppningsvis räknar med på ett terränglopp).
• Njut av loppet!

LYCKA TILL !

---

Förra helgen vandrade jag Jämtlandstriangeln med mitt tjejgäng. Vi vandrade mellan fjällstugorna och åt middag på deras restaurang (alltså inget frystorkat eller stormkök). Vi är inte hardcore på det viset. Fjällstugorna är fina och maten god. Vi hade även frukostbuffé och vi köpte lunchpaket vilket man plockade från frukosten. Vi åkte hem med nattåget, vilket också fungerar bra.

Jag kan verkligen rekommendera detta, det är även perfekt att springa mellan stugorna. Vi såg en hel del löpare, trailskor är att rekommendera. Det är inte svår terräng men det är mycket spång.

Vi gick Storulvån – Blåhammar (12,58 km) 4.14 tim. (1 längre stopp)

Blåhammar – Sylarna (19,43 km) 5.45 tim. (2 längre stopp)

Sylarna – Storulvån (16,96 km) 5.12 tim. (2 längre stopp)

Det blev även en del ta av och på kläder stopp, fotostopp etc. man kan lätt göra dessa sträckor mycket fortare om det är målet. Vårt mål var att umgås, samtidigt som vi gör något aktivt.

(Mina km stämmer inte riktigt med hemsidans anvisningar men det här är exakta Garmin distanser, vilket löpare ofta uppskattar).

Bastufönstret från Blåhammars fjällstation.

Bästa gänget!

 

Ett tips för dessa resor är att ha med en adapter (heter det så?) så man kan ladda flera grejer samtidigt (klocka/telefon/powerbank etc.). Visst, vi är ute och njuter av naturen men det är stressigt när Garmin kommer ner på 7% och man har flera kilometrar kvar.

Boka även boende tidigt eftersom det blir fullt snabbt under högsäsong … vandring är ju trendigt just nu. Vi är helt rätt i tiden med våra vandringsresor, vilket känns bra. Som jag skrivit förut så är vandring mycket trendigare än en vanlig promenad. Skillnaden mellan dessa är lite oklar men som stockholmare så tror jag att man vandrar när man har vandringsbyxor, vandrarkängor, vandringsryggsäck och termos. Promenad är alla andra gånger man går.

Jag vandrade 5 dagar,  jag hade jobb i Vålådalen dagarna innan våran planerade 3 dagars resa. Min största oro var som vanligt min häl. Den är numera inte nyopererad längre, det är snart 10 månader sedan jag opererade den (Haglunds och bursit) men den är inte helt bra.

Vandringen gick förvånansvärt bra, jag åt Naproxen några av kvällarna när jag kände att den var irriterad. Jag äter endast smärtstillande när det är absolut nödvändigt. Efter första dagens provvandring, innan gänget kom, använde jag även stavar som avlastning.

Min alltid lika snygga syster Johanna som höll stilen även på fjällen. Macka i ena handen, läppglans i den andra samt Gucci glasögon:). Min syster har även tyllkjol och spets på hockeyträningen (när hon är på isen är hon tack och lov klädd i träningskläder). Hon har även spetslinne vid flytt, så alltid snygg men inte alltid rätt klädd för tillfället. Här har hon däremot praktiska vandringskläder.

Jag blev väldigt sugen på att springa Jämtlandstriangeln men eftersom foten inte klarar löpning så är det väldigt långt fram i tiden. Så till fotuppdateringen, rehaben gick ganska bra och jag kunde springa 5 km i slutet av maj, sedan fick jag ett återfall och hälen började göra ont igen.  Jag var även svullen på insidan av hälen normalt har jag bara problem mitt på hälen och utsidan, efter en träff med min läkare Lotta Willberg så fick jag antiinflammatoriskt och var tvungen att backa med träningen. Hon sa att det är vanligt att man får någon form av ”set back”.

Jag slutade springa och just nu kan jag göra det mesta förutom att springa. Jag gör min rehab på Idrottsmedicinska kliniken på Bosön eftersom jag anser att de är absolut bäst på idrottsskador. Just nu går jag hos Britta eftersom Frida som jag vanligtvis går till har fått barn. Britta anser att min fot är för svag för löpning och jag kan inte annat än att hålla med eftersom jag märker att jag inte briljerar på vissa övningar. Så med andra ord; bara att ha TÅLAMOD!

Lotta säger att man inte vet om operationen varit lyckad förrän ett år efter. Jag litar på henne, så 6 november 2019 räknar jag med att kunna springa igen. Läkare ”älskar” när man vill ha exakta datum på när en skada ska vara läkt, har ni också observerat det?

Hoppas alla får en härlig helg! Jag ska till en kompis landställe och njuta av sista sommardagarna. På måndag ska jag till Torsby med utvecklingslandslaget i längdskidor och slutet av veckan tillbringar jag i Uppsala med innebandylandslaget (dam och U19 dam).

Trevlig helg!

 

---

Nu tror jag de flesta är tillbaka i vardagen och jag bloggar efter ett långt sommarbreak. I kommande Runner’s World skriver jag om att komma tillbaka och skaffa sig bra rutiner inför hösten, vilket kanske är välbehövligt för vissa.

Just nu sitter jag vid Storulvåns fjällstation och skriver. Jag har många fina bilder men internet är för segt för att jag ska kunna ladda upp dem. Jag hade ett uppdrag i Vålådalen tisdag/onsdag  och det sammanföll med höstens vandringshelg, så jag kombinerar nytta med nöje. Jag vandrade i Vålådalen till Blanktjärn igår efter min föreläsning för 55 unga idrottare som var på läger med We & Sports. Idag tog jag en tur uppför Getryggen som uppvärmning inför Jämtlandstriangeln i helgen.

Jag har haft en bra sommar och har för ovanlighetens skull hållit mig i närheten; skärgården, Danmark, husbil i Norge och Gotland.

Husbilssemestern var spontan, vi fick möjligheten att hyra en husbil och tog chansen. Vi blev något stressade när vi såg hur stor den var (8,5 m). Jag fick inte köra den (krävdes C-körkort) vilket jag är ganska tacksam över eftersom jag aldrig kör bil förutom när jag är i USA och när landslagen har läger på ställen som man inte kan ta sig till utan bil. En husbuss kändes utanför comfort zone.

Husbilen hade många knappar, luckor och funktioner, vi fick en 15 minuters genomgång (vi var fulla av självförtroende när vi åkte och senare mindes vi inte ens hälften…). Vi började på norska östkusten eftersom vi inte vågade oss upp i bergen som vi hade tänkt. Vi använde östkusten som en ”lära sig köra husbuss” tid. Sedan, när vi var lite tuffare, fortsatte vi till Rjukan och Gaustatoppen.

Norges östkust

Resan var toppen och vi hade verkligen kul, husbil kan rekommenderas. Lätt och smidigt att ha allt nära hela tiden. Vi hade endast 3 stressiga situationer.

Drammen (Norge)

Stressmoment 1: Första natten hade vi inte full koll på våra 8,5 m bil och stannade ganska sent utefter en mindre väg. Runt kl. 4 vaknade jag av att jag hörde vatten som rann…jag ignorerade det ett tag men sedan smög jag upp för att kolla läget … jag fick för mig att det luktade gasol och att vi eventuellt skulle sprängas i luften, det hade verkligen inte varit optimalt. Så illa var det inte men det rann vatten från något under bilen. Min kompis vaknade och vi försökte styra upp problemet … det gick sådär. Det som fungerade var att starta bilen och köra, vilket vi gjorde i 90 minuter och hamnade på en fin ställplats vid en sjö. Nästa morgon ringde vi ägaren och HAN hade glömt att stänga en ventil till vattentanken … det var alltså inte vårt fel. Vilket vi firade.

En av våra spontana ställplatser.

Stressmoment 2: När vi nämnde för ägaren att vi skulle till Norge fick vi rådet ”om ni kör småvägar uppför bergen får ni inte vara rädda; ni måste gasa och köra på låg växel, bilen kommer skrika och ni kan inte stanna för då kommer ni inte iväg igen”. Vi tackade för rådet och åkte alltså till kusten istället. Efter några dagar bestämde vi oss ändå för att prova bergen. När vi kom till uppfarten till Gaustatoppen, stannade vi och diskuterade om vi skulle våga köra serpentinväg. Vi satsade … ett tag. Efter några kilometer körde vi till slut full gas på ettan (för att bilen skulle orka) och den lät inte ok och börjad osa bränt (inte helt otippat). Vi körde av vid en liten ficka vilket ledde till att vi fastnade. Vi hade bergsvägg på ena sidan, stup på andra, uppför och serpentin – inte helt optimala förutsättningar. Efter pepp och att jag stoppade bilar lyckades vi, eller min chaufför att vända (som är en stjärna när det kommer till 3 punktsvändningar med buss på serpentinväg). Vi var lite skakiga när vi kom ner och tog sedan taxi till startplatsen för vandringen upp till toppen nästa dag.

Från Gaustatoppen

Stressmoment 3: På vägen hem åkte en av sidoluckorna upp efter motorvägen och den gick inte att stänga. Eftersom detta hände på hemvägen och vi var numera rutinerade husbilsemestrare så tog jag fram idrottstape (som jag alltid har i väskan) och tejpade luckan. Lätt och snyggt fixat!

Förutom dessa mindre incidenter så var det väldigt praktiskt att alltid ha huset med sig. Vi fick ju även rum med träningsgrejer, utemöbler, på tok för mycket kläder och allt sånt som man eventuellt skulle kunna behöva fast man inte använder på en semester. Man skulle kunna säga att det var en Stockholms innerstads lägenhet på hjul, lika stor men med tomt. Vi hann se mycket,  vandra, sola, shoppa och eftersom man inte behöver betala boende och kan välja att laga mat så blir det relativt billigt (sedan beror det ju på hur mycket man måste betala om man hyr husbilen).

Många har nämnt att det funderat på att hyra husbil – jag rekommenderar det. Så lätt att ha allt inom räckhåll i stort sett jämt.

Lite att tänka på.

1. Filma genomgången av bilen om det inte finns en manual.
2. Se till att den får plats i en parkeringsruta, vi behövde 2 så det var svårt att hitta ställplatser.
3. Se till att den har en stark motor så du kommer uppför backar, men med en mindre husbil så fungerar det säkert.
4. Man kan ladda ner en ställplats app. men bästa ställena att parkera över natten är de spontana som inte fanns på någon karta (allt i husbilen fungerar t. ex kyl, spis, dusch, toalett utan el undantag är tv och mikro).
5. Man hejar på alla andra med husbil och jämför i smyg om man har större bil än dem.
6. Man får en viss status när man dundrar in med en 8,5 meters husbil på en camping eftersom man alltid är störst (och camparna hoppas att man inte ska förstöra deras vy genom att ställa sig bredvid dem).
7. Det tar en evighet att fylla och tömma vattnet.
8. I Norge är det ganska svårt att hitta spontana platser, trots allemansrätt så är det skyltar på nästa alla parkering att husbilar (eller bobil) inte får parkera.

Nästa blogginlägg blir antagligen om helgens vandring samt en fotuppdatering. Ha en bra helg!

---