En av svensk löpnings allra största har bestämt sig för att lägga av. Motivationen att lägga ned jobbet som krävs finns inte längre. 
– Jag kan säga, med ett fint hjärta, att jag gjorde allt för att springa snabbt. 

Med 19 SM-guld, en VM-final och ett EM-silver har 28-åringen från Jämshög valt att avsluta sin karriär. 

– Det har varit en berg- och dalbana. Många höga toppar, ganska många djupa dalar, säger han till Runner’s World. 

För snart tio år sedan var det Kalle Berglund som tog hit tröskelträningen från Norge. Det var också han som för fem år sedan bröt den 3.36-förbannelse som låg över 1 500 meter för svenska löpare i 35 år. 

– Jag hoppas att jag tog svensk löpning framåt. Att jag var nytänkande och försökte bryta gränser. Jag minns att när jag var ung så pratade vi om 3.40-gränsen, då hade inte någon sprungit under det på många, många år, berättar Berglund och fortsätter: 

– Nu snackar man inte längre om den gränsen, det är ju hur många som helst som springer under det i Sverige i dag. Jag hoppas att vi i min generation, med till exempel Almgren och Kramer, var med om att bryta den barriären. Svensk löpning har blivit så mycket bättre de senaste tio åren och det är spännande och kul att ha varit med i den resan. 

“Kan nästan få gåshud”

Under Göteborgs GP 2019 var Slottsskogsvallen i princip fullsatt. Mondo Duplantis var på innerplan och som galans sista gren var det herrarnas 1 500 meter. Temperaturen låg strax under 20 grader och Göteborg var så vindstilla det kan bli en sensommarkväll, när Kalle Berglund blev förste svensk att gå under 3.36 på 1 500 meter. 

– För någon månad sen eller två tog jag upp det där loppet på Youtube. Jag tror det var andra gången någonsin jag såg det och jag kan nästan få gåshud. Det var sådan endorfinkick att gå om marockanen som var i ledningen med 180 meter kvar, att känna hur det biter och man bara hör hur publiken vrålar.

När han nu sammanfattar karriären är just det loppet ett av de starkaste minnena.

– Det är tre saker som sticker ut. Det är EM-silvret, det är Göteborgs GP 2019 och det är VM samma år. 

“Jag lärde mig mycket av det”

Senare samma år tog Kalle Berglund sig till en VM-final som första svenska man på tolv år. Han blev nia och satte ytterligare ett svenskt rekord på 1 500 meter när han gjorde 3.33,70. 

Två år senare var dock rubrikerna annorlunda. Efter att ha åkt ut i försöken på OS berättade Kalle Berglund öppet om hur han kämpat mot psykisk ohälsa under en tid. 

– Jag kan säga, med ett fint hjärta, att jag gjorde allt för att springa snabbt och vara i bra form på OS 2021, men det blev för mycket. Att det gick dåligt för att man ville för mycket och tränade för mycket och i perioder var för seriös, det kan jag ändå leva med. Det hade kanske varit värre om det varit tvärtom, berättar Berglund och lägger till: 

– Jag kan säga att jag försökte allting för att bli så snabb som möjligt på 1 500 meter. Men i min iver blev det ibland för mycket. 

Han är dock noga med att han inte vill ha något ogjort. 

– Jag lärde mig mycket av det.

Han tog sig också tillbaka – ett år senare sprang Berglund hem ett silver på SM i Norrköping. 

Beslutet att lägga av

Beslutet att lägga av har växt fram under hösten. Orken att lägga ned det jobb som krävs finns inte längre. 

– Jag försökte den här vintern och våren men hade mycket skador vilket förstörde säsongen. När det sker för andra året i rad kände jag att det var tungt, och nu när jag skulle starta upp det igen så kände jag att orken inte fanns.

Har det något med det som hände 2021 att göra?

– Nej, inget alls. Jag känner att jag är på en bra plats i livet. Jag lägger framför allt av för att jag inte har den motivationen som krävs. Jag orkar inte springa 17 mil i veckan och köra dubbeltröskel tisdag och torsdag hela vintern när det är tre grader ute. 

Framöver väntar i stället ett annat liv. Han ska plugga klart en master inom datateknik och kanske springa något lopp som motionär. 

– Jag kommer stå på startlinjen igen – men inte som elitlöpare. Det blir som motionär.