Under sommaren tog han klivet in bland de snabbaste 5 000-meterslöparna genom tiderna. Av många anledningar lyfter han introduktionen av ett nytt träningspass som en nyckel till framgången. Runner’s world har pratat med honom om säsongen. 

Palo Alto, Kalifornien. USA-kvällen är ljummen och mörkret ligger över friidrottsarenan. Det är dags för årets upplaga av Peyton Jordan, en årlig tävling som brukar locka svenskar som är på vårläger i USA. 2022 är inget undantag, på 5 000 meter ska Spårvägens dalmas Emil Danielsson ställa upp. Femton dagar tidigare har han sprungit 10 000 meter och blivit besviken. Nu blir det motsatsen. 

Danielsson inte bara vinner tävlingen utan kommer också i mål på 13.25 – den nionde bästa tiden någonsin av en svensk. 

– Jag känner lite både och kring säsongen. Jag är väldigt nöjd men samtidigt känner jag att jag inte uppnådde något av mina mål, säger Danielsson. 

Med mål menar han främst EM. Hans tid, 13.25, är retligt nära direktkvalet till mästerskapet, bara en sekund saknas. Under sommaren går han i stället runt och hoppas att hans rankingplats ska räcka.

– Det blev ju lite misslyckat. Det var egentligen inte så mycket för att jag inte sprang tillräckligt bra utan för att jag missade i upplägget med tävlingar. Sen blev jag också sjuk i väldigt dålig timing. 

Han fortsätter: 

– Jag har alltid lite svårt att bestämma mig för om jag ska satsa på 1 500 meter eller 5 000 meter, och i det här fallet blev det att jag satsade på båda. Jag trodde att jag hade ett bra utgångsläge på 5 000 meter när jag sprang 13.25 så jag tävlade en del på 1 500 meter istället. Då blev det till slut så att jag inte hade tillräckligt många bra 5 000-meterslopp eller 1 500-meterslopp för att kunna kvala in mig till mästerskapet.  

Nytt träningspass bakom lyftet

Även om han är besviken över det missade mästerskapet är han nöjd med klivet han tog under året. Hans nya PB på 5 000 meter är 22 sekunder bättre än vad han tidigare gjort, och trots att han inte förbättrade sig på 1 500 meter sticker hans vinst på Sollentuna GP ut. I ett jämnt lopp spurtslog han både Andreas Kramer och Elliot Giles (som gjorde 3.33 senare det året) och vann på 3.37 höga. En halvsekund från det personliga rekordet. 

– Det är flera anledningar till varför det stora steget kom i år. Dels så sprang jag inget snabbt 5 000-meterslopp förra året så det blev ju aldrig något mellansteg. Sen föll pusselbitarna lite på plats i USA också. Jag fick ett lopp med lagom öppning och en positiv trend genom loppet. 

Träningsmässigt lyfter han ett nytt typ av träningspass som han och tränare Patrik Tjärdal började med under våren. 

– Vi körde långbacke på löpband inomhus: 6–8 x 3 minuter med 6 procent lutning med 1,5 till 2 minuters ståvila. Tanken är att hitta samma ansträngningsnivå som man har efter 2 kilometer i ett 5 000-meterslopp. 

Han har länge haft backträning med i träningsschemat, men då har det främst varit en kortare variant, 2 x 10 x 200 meter. 

– Det är ungefär lika mycket löpning här som på den kortare varianten men det här blir lite mer riktat mot 5 000 meter. Den korta backen tycker jag är väldigt bra för 1 500 meter, men man kan bli lite bekväm i det passet. Man fixar alltid en 200-metersbacke men när det är 3 minuter backe måste du hitta ett annat typ av flyt för att ta dig igenom det. 

Väljer bort terräng i år

Danielsson har gjort sig känd inom löparkretsar som en duktig terränglöpare. På SM i Vällingby tidigare i år tog han silver på den korta banan (4 km) men i år har han ändå valt bort terrängsatsningen för att i stället kunna träna.

– Det hade varit kul att köra terräng-EM, men nu känner jag att vill prioritera grundträningen. Åker jag bort och tävlar under hösten så får jag svårt att få till de här veckorna med hög volym. Tolv veckor med minst 15 mil i snitt är ett mål jag har. 

I stället ligger fokuset på ett annat EM. Den andra mars börjar inomhus-EM i Istanbul. 

– 7.44 är kvalgränsen och målet är att ta den för att slippa det här med rankingen. Jag kommer tävla för att försöka ta mig dit. 

---