Med två veckor kvar till terräng-EM vann Sarah Lahti det ansedda terrängloppet Waranderlopp i Nederländerna. Dessutom vann Oliver Löfqvist i San Sebastian.
I den gamla terräng-EM staden Tilburg i södra Nederländerna hålls varje år terrängloppet Waranderlopp. Under åren har flera svenskar åkt dit för att testa formen inför EM som brukar ligga någon vecka efter. Så var fallet även i år.
På damsidan stod Hässelbys Sarah Lahti och Högbys Julia Samuelsson på startlinjen för det 8 kilometer långa loppet. Lahti, som redan är klar för mästerskapet i Italien, vann i överlägsen stil. Efter att ha malt ned motståndet gick hon ut på sista tvåkilometersvarvet ensam och var i mål 16 sekunder före tvåan på 26.40. Högbys Julia Samuelsson gjorde även hon en fin prestation och blev nia på 29.02.
På herrarnas 10-kilometerslopp blev Eskilstunas Emil Millán de la Oliva 18:e man på 30.27, vilket var drygt en minut efter segraren och en sjätteplats bland U-23-löparna. Den andre herren att åka till Nederländerna var IFK Moras Albin Gezelius som blev nia i U20-klassens 6,2-kilometerslopp.
Svensk seger i San Sebastian
Det var inte bara i Nederländerna som det blev svensk seger under helgen. I San Sebastian, norra Spanien, anordnades maraton, halvmaraton och ett 10-kilometerslopp. Både Spårvägens Oliver Löfqvist och Runacademys Johanna Bäcklund stod för fina prestationer.
Med 29.53 vann Löfqvist 10-kilometersloppet, nästan 40 sekunder före tvåan. Bäcklund kom i mål som sexa på maran. Hennes tid, 2.39.49, är den femte snabbaste av en svenska i år.
Runacademys Johanna Bäcklund FOTO: DECA Text & Bild
Terrängserien i Göteborg
I Göteborg är terrängserien igång. Det är en serie med flera terrängtävlingar som lockar främst löpare från västkusten. Sävedalens Jonathan Fridolfsson tog hem helgens 6-kilometerslopp före Mölndals Alexander Nilsson. Tiderna på löparna blev 19.11 respektive 20.08. Damloppet vanns av Fridolfssons klubbkompis Linn Söderholm på 21.44.
Om en månad är det terräng-EM och på kontinenten tävlas det allt mer i terräng. Några få svenskar har också tävlat – och det med framgång.
Högbys Julia Samuelsson bor och tränar i Nederländerna, och under helgen tävlade hon också i landet. I Nijmegen startade hon i terrängloppet Zevenheuvelennacht och blev där tvåa av de 2 664 damerna på sjukilometersbanan. Hennes tid blev 24.13 – 30 sekunder från segraren.
Julia Samuelsson längst till höger FOTO: DECA Text & Bild
5 km i Rumänien
Till Brasov, mitt i Rumänien, reste Sävedalens Linn Söderholm för stadens femkilometerslopp. I ett stort startfält med mestadels rumänska löpare blev Söderholm femma på 16.17,5 – drygt 10 sekunder snabbare än vad hon gjorde för ett år sedan. Sävedalslöparen kommer närmast från en lyckad sommar med både SM-guld och EM-deltagande på 3 000 meter hinder.
Fem kilometer var det också i Stockholm förra helgen då Stadium night run avgjordes. Loppet vanns av Högbys David Nilsson på 15.14.
Flera i den svenska löpareliten laddar annars inför Valencia maraton i Spanien, som går den fjärde december.
Under sommaren tog han klivet in bland de snabbaste 5 000-meterslöparna genom tiderna. Av många anledningar lyfter han introduktionen av ett nytt träningspass som en nyckel till framgången. Runner’s world har pratat med honom om säsongen.
Palo Alto, Kalifornien. USA-kvällen är ljummen och mörkret ligger över friidrottsarenan. Det är dags för årets upplaga av Peyton Jordan, en årlig tävling som brukar locka svenskar som är på vårläger i USA. 2022 är inget undantag, på 5 000 meter ska Spårvägens dalmas Emil Danielsson ställa upp. Femton dagar tidigare har han sprungit 10 000 meter och blivit besviken. Nu blir det motsatsen.
Danielsson inte bara vinner tävlingen utan kommer också i mål på 13.25 – den nionde bästa tiden någonsin av en svensk.
– Jag känner lite både och kring säsongen. Jag är väldigt nöjd men samtidigt känner jag att jag inte uppnådde något av mina mål, säger Danielsson.
Med mål menar han främst EM. Hans tid, 13.25, är retligt nära direktkvalet till mästerskapet, bara en sekund saknas. Under sommaren går han i stället runt och hoppas att hans rankingplats ska räcka.
– Det blev ju lite misslyckat. Det var egentligen inte så mycket för att jag inte sprang tillräckligt bra utan för att jag missade i upplägget med tävlingar. Sen blev jag också sjuk i väldigt dålig timing.
Han fortsätter:
– Jag har alltid lite svårt att bestämma mig för om jag ska satsa på 1 500 meter eller 5 000 meter, och i det här fallet blev det att jag satsade på båda. Jag trodde att jag hade ett bra utgångsläge på 5 000 meter när jag sprang 13.25 så jag tävlade en del på 1 500 meter istället. Då blev det till slut så att jag inte hade tillräckligt många bra 5 000-meterslopp eller 1 500-meterslopp för att kunna kvala in mig till mästerskapet.
Nytt träningspass bakom lyftet
Även om han är besviken över det missade mästerskapet är han nöjd med klivet han tog under året. Hans nya PB på 5 000 meter är 22 sekunder bättre än vad han tidigare gjort, och trots att han inte förbättrade sig på 1 500 meter sticker hans vinst på Sollentuna GP ut. I ett jämnt lopp spurtslog han både Andreas Kramer och Elliot Giles (som gjorde 3.33 senare det året) och vann på 3.37 höga. En halvsekund från det personliga rekordet.
– Det är flera anledningar till varför det stora steget kom i år. Dels så sprang jag inget snabbt 5 000-meterslopp förra året så det blev ju aldrig något mellansteg. Sen föll pusselbitarna lite på plats i USA också. Jag fick ett lopp med lagom öppning och en positiv trend genom loppet.
Danielsson under Finnkampen 2022. FOTO: DECA text & Bild
Träningsmässigt lyfter han ett nytt typ av träningspass som han och tränare Patrik Tjärdal började med under våren.
– Vi körde långbacke på löpband inomhus: 6–8 x 3 minuter med 6 procent lutning med 1,5 till 2 minuters ståvila. Tanken är att hitta samma ansträngningsnivå som man har efter 2 kilometer i ett 5 000-meterslopp.
Han har länge haft backträning med i träningsschemat, men då har det främst varit en kortare variant, 2 x 10 x 200 meter.
– Det är ungefär lika mycket löpning här som på den kortare varianten men det här blir lite mer riktat mot 5 000 meter. Den korta backen tycker jag är väldigt bra för 1 500 meter, men man kan bli lite bekväm i det passet. Man fixar alltid en 200-metersbacke men när det är 3 minuter backe måste du hitta ett annat typ av flyt för att ta dig igenom det.
Väljer bort terräng i år
Danielsson har gjort sig känd inom löparkretsar som en duktig terränglöpare. På SM i Vällingby tidigare i år tog han silver på den korta banan (4 km) men i år har han ändå valt bort terrängsatsningen för att i stället kunna träna.
– Det hade varit kul att köra terräng-EM, men nu känner jag att vill prioritera grundträningen. Åker jag bort och tävlar under hösten så får jag svårt att få till de här veckorna med hög volym. Tolv veckor med minst 15 mil i snitt är ett mål jag har.
Ingen terrängsatsning för Emil Danielsson i år. FOTO: DECA Text & Bild
I stället ligger fokuset på ett annat EM. Den andra mars börjar inomhus-EM i Istanbul.
– 7.44 är kvalgränsen och målet är att ta den för att slippa det här med rankingen. Jag kommer tävla för att försöka ta mig dit.
Ida Nilsson tog silvret på VM i ultratrail och Mohammadreza Abootorabi vann NM i terräng. Dessutom har världens största maraton gått av stapeln i New York och i Stockholm har Höstrusket avgjorts. Veckan har bjudit på både stort och smått.
Till Chiang Mai, Thailand, kom den svenska truppen för VM i ultratrail. Först ut var den korta sträckan, 38,4 km, där Västerås Emilia Brangefält tog en överraskande bronspeng. Brangefält kom till mästerskapet som debutant och som yngst i startfältet. Efter en defensiv start började hon plocka fler och fler placeringar och kunde till slut gå i mål som trea på 3.54.52, dryga fem min från segraren.
Några timmar senare var det så dags igen. På den långa banan, 78,7 km (där den totala stigningen var över 5 000 meter) lyckades Högbys Ida Nilsson knipa ett silver. Nilsson ledde länge loppet men fick till slut se sig omsprungen av loppets favorit, franska Blandine L’Hirondel. Svenskans tid blev 8.34.59 – 12 minuter från guldet.
Guld till Mohammadreza
Nordiska mästerskapet i terräng gick under helgen av stapeln i norska Kristiansand. Det nio kilometer långa herrloppet blev en succé för Sverige. Med tre kilometer kvar av loppet skaffade sig Mohammadreza Abootorabi en lucka till de övriga i fältet, ett avstånd han höll ända in i mål.
Det blev dessutom svenskt på andra plats genom Max Peter Beijmer. När den tredje svensken Arvid Öhrn kom in som nia betydde det att även lag-guldet skulle gå till Sverige. Rezas segertid blev 31.33.
På damsidan blev bästa svenska Sarah Christansson med en sjätteplats på 37.48, dryga minuten från guldet. Johanna Larsson blev tia, Charlotte Andersson tolva och Elin Brink blev trettonde kvinna.
Det svenska herrlaget på NM i terräng. Från vänster Max Peter Bejmer, Mohammadreza Abootorabi och Arvid Öhrn FOTO: DECA Text & Bild
New York maraton är ett av de mest prestigefulla loppen i världen. Årets herrvinnare kom att bli Evans Chebet från Kenya på 2.08.41, tretton sekunder före Etiopiens Shura Kitata. Även damloppet blev en jämn historia där Etiopiens Sharon Lokedi vann, sju sekunder före Israels Lonah Chemtai Salpeter (VM-trea och EM-guld medaljör i somras).
Det var dock inte bara i New York det anordnades maraton. Även på Höstrusket i Stockholm ställde löparna upp sig för de dryga 42 kilometrarna. David Nilsson var en av dem och han var också först i mål på 2.26.57.
På samma tävling anordnades också ett 10-kilometerslopp där Täbys hinderfenomen Emilia Lillemo tog hem damloppet på tiden 34.33.
Som junior reste hon till USA för att gå på college som 400-meterslöpare, i dag har hon sprungit EM i maraton. Runner’s World har pratat med Sanna Mustonen om hennes resa från sprinter till maratonlöpare.
”Jag vill absolut inte springa maraton.” Orden kommer från Sanna Mustonen och är till hennes dåvarande tränare Christian Mundt. Det är 2019 och 28-åriga Mustonen och Mundt har precis inlett sitt samarbete. Trots de bestämda orden så ska hon några månader senare stå på startlinjen i Valencia maraton, redo för sin debut på distansen. Och trots att det resulterar i både DNF och en ambulansfärd ska hon göra det igen.
Som 10-åring kommer Sanna Mustonen i kontakt med den klassiska Södertäljeklubben Enhörna IF. Det är en inspirerande miljö att vara i som ung löpare. I och runt föreningen finns löpare som Erik Sjöqvist och Anna Rahm, båda två VM-löpare på 5 000 meter respektive maraton.
– Det var häftigt att komma in i löpningen då, berättar Sanna Mustonen.
Hon har flera roliga år i Enhörna och tävlar mycket på de olika stads- och terrängloppen. Hon söker sig sedan till löpargymnasiet i Sollentuna där hon börjar fokusera på att utveckla sin snabbhet.
– Min tränares filosofi var att det var under de här åren man kunde utveckla sin grundsnabbhet. Så jag började tävla på 400 och 800 meter, berättar Mustonen.
Till USA
Direkt efter gymnasiet åker hon som många andra till USA för att gå på college. Hon kommer in på en skola som 400/800-meterslöpare.
– Jag tyckte aldrig riktigt om att springa så kort men förlitade mig ändå på att det var då jag skulle bygga min grundsnabbhet och att jag skulle ha nytta av det i framtiden.
Efter ett tag i USA börjar hon så sin resa upp mot de längre distanserna. Sanna börjar tävla i terräng, på 5 000 meter och senare också 10 000 meter.
– Det kändes väldigt naturligt att springa längre distanser.
Sanna gör det bra och tillhör Sverige-eliten på 5 000 och 10 000 meter under de här åren. Men det är hösten 2019 som hon får sitt ordentliga genombrott.
Mustonen under terräng-NM 2018 FOTO: DECA Text & Bild
I Boulogne-Billancourt, utanför Paris, går det ett halvmaraton varje år. 2019 är Sanna Mustonen där. Hon har nu tagit sig från 400 meter upp till halvmaraton och till Frankrike reser hon med ett PB på 1.19. När hon kommer i mål har hon gjort den då nionde snabbaste tiden någonsin av en svenska, 1.12.24. Nu börjar också tankarna på maraton att komma.
– Jag började tänka att om jag bara dubblerar den här tiden och lägger på lite så är det ganska bra nivå.
Men maraton är något man måste ha tålamod med, det har Sanna lärt sig den hårda vägen. Året därpå, 2020, åker hon till Valencia för att debutera på sträckan.
– Jag och Carolina (Wikström) hade tränat bra ihop och satt alla pass. Den enda skillnaden var att Carolina hade sprungit ungefär sex maraton innan.
Medan Carolina Wikström kommer i mål på kanontiden 2.26.42, tvingas Sanna Mustonen att bryta. Efter 30 kilometer klarar hon inte att springa längre, hon får kramp överallt och måste åka ambulans till sjukhuset.
En upplevelse som det här skulle kunna avskräcka de flesta från att springa en till mara, men inte Sanna Mustonen. Året efter gör hon 2.35 i Málaga, en tid som tar henne till EM sommaren 2022.
Nöjd med säsongen
Under sommaren som var mästerskapsdebuterar alltså Mustonen som senior. I EM i München sprang hon in som 41:a på 2.43.23.
Då Mustonen inte hade klarat kvaltiden till EM men kvalat in enligt rankingen var det länge oklart om det skulle bli något mästerskap för henne. Tre veckor innan loppet fick hon veta att hon skulle få springa.
– Det var absolut inte optimalt. Jag och min tränare (Jeff Frydenlund) var väldigt frustrerade hela sommaren över att inte få något besked om jag skulle bli uttagen eller inte. Både jag och Camilla Elofsson hade kvalat via rankingen men vi hade inte fått okej från förbundet. Så det var en väldigt frustrerande sommar med flera olika bud.
Mustonen fortsätter:
– Jag visste att jag inte skulle kunna komma i någon superform när jag hade så kort tid att förbereda mig. I stället fokuserade jag på att värmeträna så jag åkte ned till Spanien och sprang mitt på dagen. Jag kände att om det är någonting jag kan göra så är det att förbereda mig inför värmen som kommer vara under EM.
Mustonen i Hässelby-linnet FOTO: DECA Text & Bild
Trots hennes missnöje kring uppladdningen för EM är hon nöjd med säsongen och mästerskapet. Just nu ligger Sanna Mustonen i träning inför säsongen 2023, ett år med ytterligare mästerskap och nya lopp. Antagligen med längre förberedelser.
