Det blev en storartad succé för Anna Carlsson och Jenny Josefsson i Trail Alsace Grand Est by UTMB i helgen. Anna var tillbaka efter över ett års skadefrånvaro – och vann sin distans överlägset. Jenny gav sig själv en tidig 50-årspresent och vann den längsta distansen med över 2,5 timme.
Ja, det kunde inte ha blivit bättre utdelning i den andra upplagan av Trail Alsace Grand Est by UTMB, en av 42 tävlingar i UTMB World Series. Vinsterna för Anna och Jenny ger dem dessutom plats till något av loppen under den stora UTMB-veckan, i år eller nästa år.
Från långskada till succé för Anna
Anna Carlssons målsättning var kort och gott att ta sig igenom hela banan, allt annat var sekundärt. För ett år sedan bröt hon Ultra-Trail Snowdonia, skadad. Sedan dess har allt handlat om att få höft och rygg samarbetsvilliga igen. Men processen har varit lång och kantats av motgångar. Hon var själv osäker på om hon ens skulle kunna springa ultra igen, ännu mindre på en internationell nivå.
När hon stod på startlinjen i söndags morse väntade 114 km och 4 200 höjdmeter i den franska Alsace-provinsen på gränsen mot Tyskland. På papperet var Anna favorit, men det var baserat på resultat före skadorna.
Hon startade lugnt de första 3–4 milen och kände att det gick lätt. Det gick så lätt att hon började öka tempot. Anna lämnade de övriga kvinnorna bakom sig och avancerade snabbt i totalen. Och det höll hela vägen.
När hon nådde målet efter 12 timmar och 26 minuter var hon nästan 40 minuter före damtvåan och 12:a totalt i ett startfält med 1 231 löpare.
Anna var inte bara i mål. Hon hade krossat motståndet i en internationell tävling. Det blev ett känslosamt mottagande av sambon Roger Marklund i mål. Anna Carlsson hade visat att hon är tillbaka i världstoppen.
Kross av Jenny på den långa distansen
Jenny Josefsson FOTO: UTMB
Jenny Josefssons framgångssaga är en annan. I juli fyller hon 50, men hon verkar bara bli bättre och bättre med åren. Hon blev trea i just Trail Alsace Grand Est by UTMB förra året, den långa distansen på 172 km med 6 300 höjdmeter. Och hon var även i år en topp tre-kandidat.
Men redan tidigt stod det klart att detta skulle bli Jenny-show i ett helt dygn. Hon var i ledningen från start till mål och när hon efter 24 timmar och 4 minuter passerade mållinjen tog det 2,5 timmar innan nästa kvinna skulle göra detsamma.
Dygnet bjöd både på felspring, värme och regn. Men till slut var det alltså ingen tvekan. Jenny Josefsson har inte bara vunnit ”Sveriges starkaste familj” på SVT, tillsammans med sina döttra Tilde och Agnes. Nu har hon även vunnit en internationell ultratävling och tillhör de allra bästa i världen i sin ålderskategori i den här typen av längre ultratrailtävlingar.
Av övriga ultratävlingar kan nämnas premiären av Peters Trail. Med mottot “Spring för att du kan. För så mycket kärlek”, är loppet skapat till Peter Jörnroths minne. Peter dog av ett blixtnedslag under en löprunda i USA 2019. Längs Södra Vätterleden och John Bauerleden vid södra Vättern kunde man springa 52 eller 104 km, eller en stafett över 52 km.
Emelie Eklöf och Simon Bloss vann den långa distansen. Mimmi Svensson och David Kasselstrand segrade på den korta.
Väster om Uppsala startade över 140 löpare i Backyard Ultra Vänge. Segern delades till slut mellan Jakob Andersson och Jonas Bergström, som båda valde att kliva av efter 27 varv. Gunilla Axelsson kom längst av damerna, med 19 varv.
I norra Italien sprang Petter Restorp in som sexa i Garda Trentino Trail, på distansen 62 km (med 3 800 höjdmeter).
Och till sist: 16-årige Hannes Rapp kom längst i det så kallade fat ass-evenemanget Sätra Skidstadion GDS – en femtimmars terrängultra utanför Sala. Han tog sig strax över maratondistans runt banan på 2,1 km, som mestadels gick på stigar.
Folkfesten adidas Stockholm Marathon går mot rekorddeltagande med över 23 000 anmälda löpare. I samarbete med adidas får vi följa chefredaktör Anders Szalkais uppladdning under de sista tre veckorna fram till hans 26:e Stockholm Marathon – där målet är att fortsatt hålla sig under tre timmar.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Jag får ofta frågan om när man ska lägga in sitt sista långpass inför ett maratonlopp – och hur långt det ska vara. Tyvärr finns inget universalsvar – man måste väga in både hur långpassgrunden ser ut, vilken träningsstatus man har och så klart vilken tid man har att tillgå. Men det finns ändå några saker att tänka på när man planerar sitt sista långpass före ett maraton som gäller för de flesta löpare.
För min egen del, och i de träningsprogram jag skriver mot loppet, brukar det längsta långpasset ligga med tre eller fyra veckor kvar till loppet. Det är tillräckligt nära för att ge både fysisk och mental effekt, men ger samtidigt marginal för att man både ska hinna återhämta sig efter passet och ha möjlighet att träna formhöjande pass inför maran.
Sista långa långpasset
I år har jag lagt det längsta långpasset i mina träningsprogram på söndagen med lite knappt tre veckor kvar till loppet. För de som följer träningsprogrammen passar det bra in i tid. Målet är att springa allt från 38 kilometer för de som siktar på det snabbaste tidsmålet för träningsprogrammen (tre timmar) till 30 kilometer för de som har fem timmar eller längre som tidsmål.
Dessa långa distanser bygger dock på att man kört regelbundna långpass under våren. Minst ett av långpassen bör då inte ha varit kortare än 4–5 kilometer under det mål man har satt upp för sitt längsta långpass. Siktar man på att springa 38 kilometer på sitt längsta långpass bör man alltså ha sprungit minst ett långpass runt 33–34 kilometer tidigare.
Att öka med 4–5 kilometer till sitt sista, och längsta långpass, är ett bra riktvärde tycker jag. Däremot tycker jag inte att man ska springa längre än 38 kilometer i distans (för snabblöpare) eller 3,5 timme i tid på sitt sista och längsta långpass. Blir det längre än så ökar riskerna mer än vad man kan tjäna på genom ett så långt pass.
Man får helt enkelt laborera utifrån sin egen träningsgrund och anpassa längden/tiden efter utgångsläget. Oavsett hur långt du springer – inom rimliga gränser – kommer det både ge en riktigt fin muskulär långpasseffekt och en mental styrka som du kommer ha nytta av på maran.
Lugn fart – men sen ett fartlångpass
Om du redan har fått till ett långt långpass med fyra veckor kvar till loppet så kan du känna dig klar med den delen av träningen. För min egen del blev det 36 kilometer i lugn fart i härlig miljö uppe i Järvsö förra helgen. Och lugn fart är det som gäller för de allra flesta löpare på det här sista, längsta långpasset innan maran.
Mer fart och tuffare långpass kan man köra senare, men då i form av kortare långpass. Ett sådant ”fartlångpass” kan du lägga in med runt två veckor kvar till loppet, speciellt om du siktar mot snabba tidsmål.
Ett upplägg med fartinslag som jag gillar, och som jag själv hoppas kunna få in med två veckor kvar till loppet, är ett 27–28 kilometer långt pass som i tid räknat blir lite över två timmar. I det passet lägger jag in 2 x 3 km eller 1 x 5 km i lite snabbare fart än den maratonfart jag drömmer om att kunna hålla under loppet.
Under fartblocken växlar jag helt enkelt tempo. Från min lugna långpassfart runt 4:45–5:00 min/km, ner till eller några sekunder snabbare än den fart jag siktar på att hålla under loppet, som är runt 4:05–4:10 min/km. Jag låter fartökningen komma runt två tredjedelar in i passet, efter 17–19 kilometer, på en fin sträcka som bjuder in till fart utan alltför mycket kupering. Efter fartinslaget avslutar jag med lugn fart den sista biten.
Ta chansen att testa utrustning och energi
Oavsett hur du lägger upp dina långpass i slutfasen in mot loppet vill jag också tipsa om att både testa din energiplan och utrustningen som du ska ha på maran. Testa skorna du ska ha och om du ska springa med energigels, sportdryck eller annat. Gör det på antingen ”fartlångpasset” eller på något av dina andra långa pass du har kvar. Genom ett test har du chans att justera vid behov – eller få bekräftelse på att du kan känna dig trygg i din plan.
Dags att springa in maratontävlingsskon. Kanske blir det denna snabba adidas sko för Anders Szalkai i jakten på ”sub” 3 timmar i årets adidas Stockholm Marathon?
SM-helgen VXO Ultrafest levde återigen upp till sitt namn. Olle Meijer slog Jonas Buuds klassiska svenska rekord på 100 km. Tre kvinnor tog sig under den indikativa VM-kvalgränsen. De regerande 24-timmarsmästarna försvarade sina guld. Och Bo Pelander blev först i världen över 80 år att springa länge än 100 miles på 24 timmar.
Det var tredje året som det var ultrafest i Växjö. Och liksom 2022 var det återigen SM på både 100 km och 24-timmars, samt för första gången även de långa gångdistanserna.
Svenskt rekord för herrar på 100 km
100 km är lite av flaggskeppet bland ultralöpningsdisciplinerna. Det är den enda distans som det internationella friidrottsförbundet, World Athletics, officiellt sanktionerar. Svenska Friidrottsförbundet noterar svenska rekord på 100 km sedan 2010 och sedan 2012 har distansen SM-status.
Väderförhållandena i Växjö var idealiska för snabba tider, med 6-12 grader och vindstilla på den 3,235 km långa banan runt sjön Trummen.
Den stora snackisen inför tävlingen var inte om någon skulle slå Jonas Buuds svenska rekord, utan om vem som skulle göra det. Svaret blev Olle Meijer. Men det var på damsidan den stora toppbredden imponerade mest, med fem kvinnor under 8:10, en tid som i samtliga tidigare mästerskap hade gett minst bronsmedalj.
Herrtäten bestod i tre mil av fem löpare: Mikael Ekvall, Anton Gustafsson och Olle Meijer, samt Andrzej Piotrowski från Polen och Robbie Britton från Storbritannien. Därefter blev det en svensk trio i ytterligare tre mil, då Gustafsson stannade för att byta skor.
Strax därefter signalerade även Ekvall att han skulle släppa. Det gav en energikick till Meijer som gjorde tävlingens snabbaste varv, i ett tempo av 3:39 minuter per kilometer.
Gustafsson klev av efter 74 km, medan Ekvall, som tidigt i loppet känt smärta i låren, kämpade sig igenom ytterligare en mil. De sista 35 kilometerna var istället en kamp mellan Meijer och klockan, som slutade efter 6 timmar 20 minuter och 51 sekunder. Då sprang Olle Meijer från Karlskrona, som numera tävlar för Hälle IF, med flaggan i hand som ny svensk rekordhållare.
Det rekord han slog sattes av Jonas Buud när han efter fyra VM-silver blev världsmästare 2015 på 6:22:44.
Meijers tid är världsårsbästa och en tid som sätter 26-åringen i respekt inför VM i Indien i december. Detta var Meijers blott tredje ultralopp – och hans första på 100 km – med en tredjeplats och en seger i Ultravasan som de två tidigare.
48-årige örebroaren Erik Anfält låg länge på tempo för den indikativa VM-kvalgränsen 6:45 och sprang i mål som silvermedaljör, fyra totalt i tävlingen, på nya personbästat 6:56:42, vilket också är svenskt M45-rekord. Två år äldre Fritjof Fagerlund tog bronset på det nya svenska M50-rekordet 7:26:51. Svenska rekord av alla tre herrmedaljörer alltså.
VM-kval och toppbredd i damklassen
I damtävlingen tog Nikita Steiner från Hässelby SK kommandot från start. SM-vinnaren för två år sedan hade ett långt skadeuppehåll efter VM hösten 2022. I sin första ultratävling sedan dess höll hon ihop loppet väl hela vägen. Sluttiden 7:35:39 är det bara svenske rekordhållaren och trefaldige europamästarinnan Kajsa Berg som har överträffat.
Nikita Steiner, Hässelby SK, svensk mästarinna 100km på starka 7:35:39
Även där bakom imponerade övriga medaljörer stort. Hanna Aho, Navåsens FK, kom direkt från världscupsäsongen i skidalpinism och gjorde sin första ultratävling på väg. 7:42:40 för in henne som femma i Sverige genom tiderna. På placeringen efter hittar vi bronsmedaljören Madeleine Lundel, Vänersborgs AIK, med tiden 7:47:26.
Alla medalljörerna tog sig med marginal under den indikativa VM-kvalgränsen på 7:51. Lundell, som födde barn i februari, slog med 12,5 minuter den tid som förra året gav henne SM-guld.
Efter att ha avslutat med sitt allra snabbaste varv passerade Matilda Gend den femfaldige SM-vinnaren Frida Södermark efter den sista förvarningen. 8:09:16 är personbästa med 13 minuter för Gend. Och 46-årige Södermark gjorde med 8:09:49 sin snabbaste tid sedan 2017.
Där bakom ska även nämnas Eleonora Olsmats, som blev SM-sexa i sin första slutförda ultratävling på 8:49:20. Och Hampus Otterborg, som fyller 17 i augusti, blev den yngsta deltagaren någonsin i en ultra-SM-tävling. Han kom i mål på 11:26.
Det blev faktiskt ytterligare två svenska åldersrekord på 100 km, men då som mellantider i 24-timmarstävlingen. 20-årige Alfons Enell öppnade i ett rasande tempo och hade 82,9 km efter 6 timmar (åtta i världen genom tiderna) och 7:42:04 som mellantid vid 100 km. 60 år äldre Bo Pelander passerade 100 km efter 14:12:45, som trots att han fortsatte i tio timmar till ger en topp 10-placering i världen genom tiderna.
Dramatik i herrarnas 24-timmarstävling
24-timmarstävlingen blev annars en dramatisk tävling. Utöver Enell inledde Christian Malmström, Team Blekinge, i ett tempo som länge pekade på en distans mycket långt över det svenska rekord som Tobbe Gyllebring satte på SM förra året, 272,086 km. Malmströms 12-timmarspassering, 151,089 km är den längsta svenska 12-timmarsnoteringen i en officiellt kontrollmätt tävling.
Men framåt 20 timmar hade muskelsmärtorna visat tecken på rhabdomyolys. Efter tre gåvarv gick det inte längre att fortsätta och Christian Malmström slutade på 232,462 km. Det skulle ändå räcka till ett silver.
Torbjörn Gyllebring försvarade sitt SM guld på 24 timmars löpning
Med 1 timme och 50 minuter kvar av tävlingen passerades Malmström av fjolårsvinnaren och svenske rekordhållaren Torbjörn “Tobbe” Gyllebring, Umara SC. Även om det var “en tuff dag på jobbet” gav 243,142 km honom ett andra raka SM-guld. Det är förvisso nästan tre mil kortare än fjolårets svenska rekord, men bara en enda gång har någon sprungit längre på ett SM, innan det första SM i Växjö 2022.
Tredjeplatsen togs av Mikael Gottberg, IF Kville, som därmed tog sin första SM-medalj. Även han hade problem med muskelsmärtor under de sista timmarna, men höll alltså undan och slutade på 221,793 km.
Revansch för Fredriksson i stark damtävling
Therese Fredriksson, Borås LK, SM-guld och mästerskapsrekord på 24 timmars löpning med strax över 233 km
Resultatmässigt var det Therese Fredriksson, Borås LK, som stod för den allra starkaste insatsen. På sitt allra sista varv passerade hon Christian Malmström och blev med 233,400 km totaltvåa i hela tävlingen.
Det är bara europamästarinnan och tidigare europarekordhållaren Maria Jansson, samt med 746 meters marginal även Yudith Hernandez Melgar (numera Hällstorp) som har sprungit längre i Sverige. Fredrikssons lopp var det längsta av en svensk kvinna sedan 2017 och placerar henne som tvåa i världen hittills i år.
Då ska man ha med sig bakgrunden att hon i sitt livs form fick avbryta VM i december med muskelbristning och 24-timmarstävlingen i finländska Espoo i februari slutade med rhabdomyolys och sjukhusbesök. Revanschen innebar ett andra raka SM-guld.
Silvret gick till Sandra Lundqvist, Hälle IF, som vid snart 47 års ålder gjorde comeback i den disciplin som hon tidigare har tävlat i vid tre VM. Vid hennes senaste VM, för sju år sedan, slog hon personbästat 226,22 km. Årets silverlopp var hennes tredje längsta i karriären, 218,92 km. Det hade gett en fjärdeplats i herrtävlingen.
SM-bronset gick till Jessica Ström, Umara SC, på 211,533 km.
Världsrekord för Pelander
Bo Pelander – Enhörna IF – nytt världsrekord i M80 med 161,869 km på 24 timmars löpning
Och sist men inte minst, festhelgen avslutades med ett världsrekord. Med bara tio minuter kvar av dygnet blev Bo Pelander, Enhörna IF, den förste över 80 år i världen att klara av 100 miles, 160,9 km, på ett dygn. Efter high fives med publiken hann Pelander med ytterligare ett varv och slutade på den nya världsrekorddistansen 161,869 km. Världsrekord alltså.
SM-gulden i gång (35 km för män, 20 km för kvinnor) togs av syskonen Monica och Christer Svensson.
Två år i rad har det blivit svenskt rekord under SM-tävlingarna under VXO Ultrafest. 2024 är Växjö åter platsen för SM på både 100 km och 24-timmarslöpning – och dessutom långa gång-SM. Och när temperaturen börjar stiga på flera sätt är oddsen låga för att fler rekord faller till helgen 27-28 april.
2024 års SM-tävlingar på 100 km och 24-timmars i har lockat riktigt starka startfält, kryddade med några internationella stjärnor som likt de svenska siktar på nationella rekord och VM-kval. Med omkring 120 löpare (och 7 gångare) i högklassiga startfält blir det ultrafest intill sjön Trummen i Växjö till helgen.
100 km – med jakt på svenskt rekord och VM-platser
Först ut är 100 km, som startar på lördag kl. 08.00. Medan damklassen är en väldigt öppen historia, med 7-8 löpare med klockor ställda på VM-kvaltid, handlar herrklassen på förhand mest om vem det blir som slår Jonas Buuds svenska rekord.
2015 var det svenska superultraåret, med fantastiska resultat i VM på både 100 km och 24-timmars. Jonas Buud blev världsmästare på gällande svenska rekordet 6:22:44. Kajsa Berg blev VM-tvåa och europamästarinna på gällande svenska rekordet 7:20:48.
Men aldrig tidigare har oddsen varit så låga för att Buuds rekord ska falla.
Mikael Ekvall är en av Sveriges bästa genom tiderna både på långdistans på bana och på halvmaraton och maraton. När han nu har sadlat om till ultradistanser blev det svenskt rekord och världsårsbästa på 6-timmars förra året, 94,452 km.
På ett hett Bro galoppbana sprang Anton Gustafsson för ett år sedan in sitt första SM-guld, på 6:30:57, en tid som bara Buud och med några sekunders marginal även Elov Olsson i sitt lopp som VM-sjua, har överträffat.
Olle Meijer har aldrig sprungit 100 km, men vann Ultravasan övertygande i augusti, en tävling där han var trea i sin ultradebut året innan.
Medan det mesta alltså handlar om vem av dessa som slår svenskt rekord skuggar 48-årige Erik Anfält där bakom om någon faller ifrån. Den indikativa VM-kvalgränsen för herrar är 6:45.
I den starka M45-klassen gör Fredrik Sigurd – med veteran-SM-guld från 3000 meter till maraton – 100-kilometersdebut. Av intresse är även kampen om det 40 år gamla M50-rekordet, där tidigare Ultravasanvinnaren Fritjof Fagerlund är hetast kandidat, med Andreas Feurst och Kent Melin som backup-kandidater. Yngsta deltagaren är i gengäld Hampus Otterborg, som fyller 17 i augusti.
Men herrfältet kryddas också med några internationella löpare av rang. Andrzej Piotrowski blev tredje man att komma över 300 km på 24-timmars. Nu siktar han mot det 30 år gamla polska rekordet på 100 km (6:23:34). Robbie Britton har brittiskt rekord på 24-timmars och ett tidigare VM-brons. Nu försöker han kvala till det brittiska laget till VM som går i Indien i december.
Sannolikheten att Kajsa Berg blir av med sitt svenska rekord är närmast obefintlig. Men kampen om både medaljer och eventuella VM-platser (den indikativa kvalgränsen för damer är 7:51) kan bli oerhört rafflande.
Hela fyra tidigare svenska mästare står på startlinjen. Frida Södermark har fem SM-guld och har varit med i samtliga SM-tävlingar sedan hon tog guld i ultradebuten 2012. Madeleine Lundell tog överraskande guld förra året. Och även om hon födde barn i februari sprang hon 70 km i Skövde 6-timmars en månad senare. Nikita Steiner vann senast i Växjö, 2022, och gör comeback efter en skada sedan VM 2022. Och slutligen Sofia Smedman, som vann SM för tre år sedan, som kom sist in i startlistan.
Men det är fler än så som kan springa snabbt. Beatrice Taavo vann 100 km på Personliga Rekordens Tävling (PRT) senast, Matilda Gend året innan. Hanna Aho har inte sprungit 100 km på asfalt, men väl på trail. Hon tävlar dessutom på elitnivå i militär femkamp och skidalpinism.
Eleonora Olsmats, snabbaste kvinna i Supervasan (Sälen-Mora x 3, på rullskidor, cykel och löpning) är också bra att ha koll på, liksom Stina Nordström.
Även här finns det en internationell utmanare i Ida Tidemand Slorafoss, 16:e på VM i 24-timmars, som vill kvala till det norska laget till VM i Indien.
Efter att gångarna har gett sig av kl. 9 och 10 är det slutligen dags för 24-timmarslöparna kl. 11. Ett dygn senare, kl. 11 på söndag, vet vi om det för tredje året i rad blir svenskt rekord.
Liksom på 100 km är damtävlingen väldigt oviss. De tre VM-löparna, Therese Fredriksson, Jessica Parnebo och Louise Kjellson, är huvudfavoriter. Men alla tre har haft störningsmoment i uppladdningen. Det kan sluta med allt från tidig sorti till svenskt rekord. Så hög är deras potential när allting stämmer.
Och att Malin Hjalmarssons potential är hög vet vi av hennes VM-guld i adventure racing. Hur hon klarar ett dygns monotont nötande är mer oklar. Fjolårets silvermedaljör Sara Holmström Ottinge har mer erfarenhet av just det och kan mycket väl få kliva upp på pallen även i år.
Jessica Ström vann PRT senast och Linda Pilerud var tvåa i densamma året innan. Och tidigare landslagslöparen Sandra Lundqvist gör en intressant återkomst på distansen.
Det internationella motståndet består främst i brittiskan Jen Coleman, med VM-meriter redan 2010 och som var med även i de senaste EM och VM.
Och liksom på 100 km handlar herrtävlingen på 24-timmars mycket om vem som ska slå Tobbe Gyllebrings svenska rekord från SM förra året, 272,086 km.
Gyllebring själv är en av framför allt fyra huvudkandidater, som alla tror att det krävs svenskt rekord för tredje året i rad för att vinna SM-guld. Erik Olofsson var den som slog rekord för två år sedan. Efter att sjukdomar förstört alla tävlingar förra året har han isolerat sig i en stuga i 2,5 vecka inför årets tävling.
Christian Malmström ledde loppet för två år sedan i 23 timmar. I år kommer han ännu bättre förberedd. Medan Tobbe och Erik kommer gå ut relativt lugnt kommer Christian, tillsammans med den fjärde rekordkandidaten Emir Halalkic, gå ut desto tuffare. Det ger ett dramatiskt upplägg, där tävlingen mycket väl kan avgöras under “Happy Hour”, den sista timmen på söndag.
Men också här finns det andra som aspirerar på pallplats om någon av de hårt satsande faller ifrån. Mikael Gottberg var fyra förra året på 231 km, trots att han efter bara några timmar hade så stora problem att han höll på att bryta. 55-årige Martin Scharp hade ett tufft fjolår, där han siktade på den tuffa VM-kvalgränsen men gång efter annan drabbades av oklara kramper. Dessa hoppas han veta hur han ska undvika denna gång.
Branislav Pavic var fyra för två år sedan och den som assisterade Tobbe Gyllebring till dennes seger på 57 varv i satellit-VM i backyard ultra samma år. Och se upp för tävlingens två yngsta deltagare, 20-årige Alfons Enell och 21-årige Isak Berggren.
Ja, fler än så kommer kunna vara med i kampen om fina placeringar, i en SM-tävling som återigen ser ut att kunna bli högdramatisk.
Lördag 23 mars är det dags för adidas Premiärmilen på Norra Djurgården i Stockholm. Här är våra bästa tips för hur du tar dig an de tio kilometerna – löpsteg för löpsteg!
[ANNONS FRÅN ADIDAS PREMIÄRMILEN] Den 600 meter långa startrakan på adidas Premiärmilen kallas ibland Monzabanan av löparna. Den breda, snabba och löpvänliga sträckan nära Laduviken påminner kanske om en Formel 1-bana. Sedan blir banan på Norra Djurgården i Stockholm lite mer utmanande i detta vårens första, riktigt stora lopp.
I år bjuder den dessutom på några nyheter som det kan vara bra att vara beredd på som löpare – inte minst om du satsar på att göra en snabb tid. Detta är dessutom det enda millopp som är seedningsgrundande för adidas Stockholm Marathon.
Starten har gått!
Start- och målområdet för adidas Premiärmilen ligger nedanför Stockholms universitets område på Norra Djurgården. Efter starten på Norra Fiskartorpsvägen och de första snabblöpta 600 meterna (om Djurgårdsförvaltningen har sopat bort vinterns grus) börjar en av banans små men utmanande backar, precis innan den svänger av upp mot Stora Skuggans värdshus.
Detta första lite kännbara motlut är cirka 150 meter långt. Här blir det också klart mindre plats att springa på då vägen blir klart smalare nu. Förhoppningsvis har fältet spridit ut sig vid det här laget, så att de flesta har sällskap av medlöpare som håller ungefär samma tempo.
Efter en liten bit löpning på Stora Skuggans väg, som vi kommer att återkomma till, tar banan oss in på universitetsområdet. Jämfört med i fjol har några mindre justeringar gjorts här – vi slipper faktiskt någon sväng jämfört med 2023 års sträckning. Underlaget här, liksom på hela banan genomgående, är omväxlande grus (cirka 40 procent) och asfalt (runt 60 procent). Räkna med att grusunderlaget är någon sekund långsammare per kilometer än fint sopad asfalt.
Från universitetsområdet svänger banan mot Lappkärrsberget. Här, efter cirka två kilometer, sätter utförslöpan ner mot tunneln under Bergiusvägen fart på benen. Tänk på att inte förlänga steget nu, eftersom det bromsar dig. Försök i stället att mjukt flyta på så att du tar med dig kraft till knixen upp efter passeringen genom gångtunnlarna som följer.
Tillbaka mot Stora Skuggan
Banan fortsätter nu bort mot Stora Skuggan-området. Tidigare versioner av banan har vid några tillfällen gått ner mot Lappkärret här. Men på den gång- och cykelväg som går till Stora Skuggans 4h-gård har vinterisen dröjt sig kvar (se bild), så nu får man ”tyvärr” köra backen uppför på Stora Skuggans väg i stället.
Här är det bra med ett kortare steg uppför – och ett fortsatt positivt sinne. För när vi snart svänger in på grusstigen runt Stora skuggan har en tredjedel av banan avverkats (vid Spegeldammen och Stora Skuggans dansbana har du passerat fyra kilometer).
Drygt en vecka före loppet såg det ut så här vid Lappkärret – därför har banan dragits om här.
Grusslingan runt Stora Skuggan är inte helt flack – men får nog ändå anses som relativt lättlöpt (även om vi som är asfaltlöpare säkert längtar tillbaka till Stora Skuggans vägs asfalt igen). När det blir asfalt igen kommer det en lite sugande backe upp mot Team Nordic Trail-ladan. Efter den kommer belöningen – en härligt löpvänlig utförsraka där vi kan släppa på och tjäna sekunder ner mot halvvägspasseringen.
Halva gjort, halva kvar
Ta den relativt skarpa högersvängen som sedan kommer så mjukt du kan, för att sedan flyta på bort mot Husarviken. Den når vi genom att vika av från asfaltsvägen, in på den breda och lite travbaneliknande raka som finns här. Många löpare som springer i området har kört intervaller just här.
Det blir en liten utförsrull ner mot gångstråket längs Husarviken. När banan svänger skarpt höger, där man har bostadsområdet på andra sidan viken, är det ”bara” sex kilometer kvar. Gruset är inte det snabbaste underlaget, men det är flackt.
Det enda att vara lite observant på längs den här sträckan är den lilla bron i slutet av gångvägen längs Husarviken. Här är det lite smalt, så det kan bli trångt om du befinner dig i en större klunga. Sedan är det läge att mentalt ladda för banans tuffaste del.
Missa inte livesändningen av adidas Premiärmilen! Du ser den antingenhär på www.runnersworld.se eller direkt via RW:s Youtubekanal. Kommentatorer är RW-poddens Peppe Lindholm samt elitlöparen och RW-krönikören Victor Urqhuart Smångs. Starten går 11.00 på lördag 23 mars.
En tuff final
När banan nu vänder i riktning mot Östermalms IP och Lill-Jansskogen börjar en dryg kilometer som går tufft uppför i etapper. Du som har sprungit ute på Norra Djurgården tidigare vet att den här stigningen till Östermalms IP och Stadion är sugande.
Nu gäller det att korta ner steget och anpassa det efter stigningens varierande lutning. Försök att ändå hitta kraft i att du snart passerar åtta kilometer – och att det därefter väntar en härlig utförslöpa ner mot Ugglevikskällan.
Tidigare har banan vikt in längs järnvägsspåren på Uggleviksvägen, med den branta backen upp till Lill-Jansskogens elljusspår. Men i år springer vi alltså hela vägen upp mot Östermalms IP och rundar Café Harpaviljongen, där banan svänger höger in på Planterhagsvägen. Det går sedan ytterligare lite uppför innan en härlig utförslöpa ner mot Ugglevikskällans paviljong tar vid. Har du krafter kan du släppa på här.
Målet hägrar!
Sedan är du redo att ta dig an den sista lilla knixen via Uggleängsvägen över järnvägen och in på sista kilometern. Här lutar det svagt utför mot Björnnäsvägen. När den övergår till Baron Rålambs väg blir det inte helt flackt, men den här sträckan är ändå löpvänlig. Har du energi kvar kan du plocka några sekunder på kilometerfarten här – för det tuffaste har du lagt bakom dig nu.
Efter Cirkel C-macken svänger banan tvärt höger in på Norra Fiskartorpsvägen. Härifrån har du runt 200 meter på dig att spurta snyggt och snabbt mot det hägrande målet.
adidas Premiämilen ingår i adidas adizero Running tour – nu även för ”subelit”! LÄS MER HÄR.
