Med 14 löpare med personliga rekord på 2:07–2:10 har vi det snabbaste elitfältet någonsin på adidas Stockholm Marathon. Fem av dem slåss dessutom om SM-medaljer. Men vem kan hålla huvudet kallt och klara värmen bäst?
Ja, inte nog med att SM-löparna håller högre klass än någonsin förr. Det är till och med så att två av de tre kvickaste löparna är SM-deltagare. Samuel Tsegay är den ende som har sprungit under 2:07, men det var för tre år sedan. Hässelbys Samuel Russom är minuten långsammare, men det resultatet gjorde han i februari, i Sevilla. Eritreanen väntar ännu på svenskt medborskap men på de fyra år som han har fått tävla på SM har han erövrat 19 (!) medaljer varav sju guld, däribland på maran för två år sen. Men ifjol bröt han loppet.
Jakten på OS
Förra året passade Samuel Tsegay på att skörda sitt tredje maratonguld. Han följde upp det i höstas med att i Amsterdam sänka det svenska rekordet till 2:08:41. Men det var inte tillräckligt för att bli uttagen till OS, och efter det har han ägnat sig åt en oförtruten jakt på att komma till Paris. Men årets tre maratonstarter har inte slutat väl, 2:11 i Dubai i januari och två brutna lopp veckorna efter varandra i april. Båda tävlingarna kännetecknades av samma värme som väntar i Stockholm på lördag.
Fem andra SM-favoriter
Fem av Sveriges snabbaste maratonlöpare genom tiderna är med på lördag. Även Ebba Tulu Chala har närt OS-drömmar. Återigen sprang han fort i Sevilla, där han har gjort sina bästa lopp. Ebbas 2.09:06 överträffas endast av Suldan Hassans svenska rekord i samma lopp och ovan nämnda mara i höstas av Tsegay.
Det var också i Andalusien som Linus Rosdahl slog personligt rekord med 2:11.30. Han sällar sig till SM-medaljaspiranterna tillsammans med Archie Casteel, som hade 2:10 där ifjol och 2.11 i Köpenhamn bara fyra veckor före Stockholm.
Glöm inte heller bort den mest erfarne av dem alla, David Nilsson, med sex maratonmedaljer inklusive silver ifjol eller Jesper Lundberg, målaren från Äppelbo som hängde upp penseln för att bli professionell löpare. SM-fältet har växt kraftigt från 57 löpare ifjol till 71 i år. Av dem är 31 från Stockholm med FK Studenterna som största förening, som har sju SM-löpare.
Ingen given favorit
Vilka östafrikaner har hittat till Stockholm i år? Kenyanen Fredrick Kibii började med maraton ifjol och fick snabbt ihop tre lopp på 2.08-2:09 med bland annat en seger i Lens. Landsmannen Benard Kipkorir har vunnit tre av sina fem första maror på liknande tider. Kennedy Kipyeko har en djup bakgrund på halva distansen med tio lopp på strax över timmen och har inlett maratonkarriären med en seger och en andraplats. Robert Ngeno var fyra här i fjol och persade (2:10:16) sen i Buenos Aires i höstas.
Marockos Mohamed El Talhaoui var strax bakom Russom i Sevilla. Etiopiern Gezahagn Zelalem är snabbast av dem (2.07:56) med en andraplats på den svårsprungna maran i München, men har bara sprungit ett (misslyckat) lopp på de 20 månader som förflutit sen dess.
Till syvende och sist blir frågan vem som har mest is i magen när termometern visar 25 grader. Vinnarna av tidigare högvärmelopp i Stockholm har sällan gått att förutse.
I nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon den 1 juni, som görs i samarbete med adidas, får du följa RW:s chefredaktör Anders Szalkais förberedelser inför hans 26:e Stockholm Marathon – 30 år efter hans första SM-guld på maratondistansen i just Stockholm. Nu är det bara den fysiska och mentala laddningen kvar.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Känslan i löpningen var hyfsad de senaste passen. Sista tuffare fartpasset berättade jag om här, och med två dagar kvar till loppet körde jag ett lätt distanspass där jag ”som på den gamla goda tiden” la in 5×200 m i lite snabbare tempo för att hålla i gång fart och känsla. Nu återstår bara en korta hålla i gång-jogg dagen innan loppet (jag brukar inte vila helt utan gillar att aktivera kroppen med lätt jogg).
5×200 meter med 45 sekunders ståvila blev sista lilla farttriggningen innan maran
Positiv mental status
Som jag skrev i min analys av maratonbanan tycker jag att en del av den mentala laddningen är att kolla in banan. Självklart finns det även andra saker som handlar om att förbereda sig mentalt inför ett maratonlopp. En bra mental status inför och under loppet kan man tjäna tid på – och det kan också lägga grunden för en ännu mer positiv upplevelse.
Det handlar mycket om att gå in med en positiv känsla och ett självförtroende som kan besegra tröttheten. För tröttheten kommer – jag har i varje fall aldrig sprungit en mara utan att tröttheten smugit sig på. Fundera därför gärna redan nu på hur du ska hantera tröttheten under tävlingsdagen. Hitta också ett mantra som du kan ta till när det tar emot.
Tona ner pressen
Om du har bra träning bakom dig är det enkelt att gå in med ett starkt och positivt sinne. Då blir det viktiga i stället att tona ner pressen. För stora förväntningar kan blockera löpningen om det helt plötsligt inte går så lätt som det borde göra, med tanke på den träning du har lagt ner.
Ha därför med dig att du har tränat riktigt bra, det är en styrka. Men lämna också en öppning för att det är ett tufft jobb som ska göras. Du vet att arbetet och resultatet inte kommer av sig självt. Du måste därför vara inställd på att du kommer behöva plocka fram de resurser du har byggt upp med all bra träning.
Allt att vinna
Om träningen inte riktigt gått som planerat blir det om möjligt ännu viktigare att få till den mentala styrkan. Du måste vända den inte helt perfekta träningsuppladdningen till något positivt, genom att hitta en ”jag har allt att vinna”-känsla. Då kan du lättare gå in i detta med en avslappnad inställning, utan press från dig själv eller omgivningen.
Ett sätt att förstärka känslan av att det ska gå bra, även om förberedelserna inte varit de bästa, kan vara att titta tillbaka på träningen eller på en tidigare tävling. Fokusera gärna på tillfällen då du har haft flytet och farten utan en perfekt träningsperiod. Övertyga dig själv om att du också denna gång kommer att ha flyt på tävlingsdagen – om du gör rätt de sista dagarna.
All träning är gjord och skorna är redo för start – men lite av den mentala laddningen återstår.
I samarbete med adidas får vi följa chefredaktör Anders Szalkais uppladdning mot 2024 års adidas Stockholm Marathon. Här reflekterar han över hur värmen påverkade honom på sista lite tuffare passet inför maran – och hur man kan tänka inför och under maran när det är varmt.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Jag frångick mitt eget rekommenderade upplägg mot maran där jag förespråkar, och oftast själv kör, sista fartpasset inför lördagens maratonlopp på tisdagen innan loppet. Nu blev det både av praktiska skäl och för att jag tror det passar mig bättre i år så att jag körde sista lite tuffare passet redan på måndagen. Jag hade förmånen att kunna lägga in passet precis samma tid på dagen som loppet avgörs, det vill säga med start runt lunchtid.
Med drygt 25 grader och strålande sol ute blev det ett pass där jag både värmetränade mig själv, och där jag påmindes om hur mycket man påverkas i prestationsförmåga när det blir riktigt varmt. Jag har en gammal våg och som experiment nu tog jag vikten innan passet och sen efter passet, och ja det var stor skillnad …
Värmepasset
Jag värmde upp med en distansuppvärmning på 8 km i lugn fart ute i värmen. Efter lite rörlighet och kläd- och skobyte blev sedan huvuddelen av passet på mitt löpband.
+27 grader sa termometern vid löpbandet – och ingen fläktande vind. Passet inleddes med 5 x 25 sekunder koordinationslopp med 2,0 % i motlut med 35 sekunders ståvila (det vill säga start varje hel minut), med progressivt ökande fart: 15-16-17-18-19 km/h. Det körde jag för att få upp farten och pulsen och för att hitta in till känslan med tävlingsskon som jag kommer köra maran i.
Efter att ha vilat någon minut efter sista koordinationsloppet körde jag ett pass där jag har många referenser sedan tidigare: 4 x 10 minuter i lite snabbare än min planerade maratonfart och med svagt progressivt upplägg. Jag har haft exakt samma pass två gånger efter att jag sprang Boston Maraton i mitten av april, men då var det klart svalare temperatur vid bandet.
Svetten lackade – minus 3,6 kg
Man kan säga att svetten verkligen lackade. Jag bytte linne och torkade svett på ståvilan efter varje tiominutersintervall, men ändå var spegeln framför bandet mer randig än vanligt av all svett. Känslan var dock faktiskt bättre än på länge, och jag tyckte att jag inte alls fick jobba lika mycket som förra gången jag körde passet.
Efter passet konstaterade jag att min snittpuls var fyra slag högre, sett över hela passet, jämfört med senast – trots den bättre känslan. Speciellt kunde jag se på pulskurvan på sista intervallen att den ”driftade” (höjdes) klart snabbare upp till en för mig hög nivå tidigt i intervallen.
Jag tror definitivt att jag kan koppla ihop detta med värmen och att jag svettades så mycket. Efter nedjoggen kunde jag konstatera att jag – trots att jag drack cirka 3 dl under passet – hade tappat 3,6 kg i vikt. Det påminner mig helt klart om att man ska ha respekt för värme och anpassa fartupplägget på maratonsträckan.
Anpassa farten – speciellt uppför
Utifrån den konstaterade högre snittpulsen jag hade på passet i jämförelse med tidigare pass, (utan att ha gjort någon form av vetenskapligt test) tror jag att det är väldigt viktigt att framför allt ta det lugnt på de delar av banan där det går uppför.
Uppförslöpning gör automatiskt att pulsen går upp, och om man då dessutom har högre puls från värmen finns det risk att man ”går i taket”. Så jag ska försöka lyssna på mina egna råd här och verkligen våga ”smyga” uppför utmaningarna för att spara kroppen från att gå på rött – även om känslan i benen är positiv på loppet.
Låås gav tipsen – salt och nedkylning
Jag var dock nöjd med passet, och tar med mig känslan men kommer ha respekt för värmen och göra allt jag kan för att optimera mig för värmelöpning på lördag. Lite tips till det fick jag och ett stort gäng löpare som slutit upp på Löplabbet för en ”inför maran”-träff med adidas.
Efter lite skosnack, där jag fick presentera snabba och heta adidas Adizero Adios Pro Evo 1, blev det marasnack med Kristoffer Låås – en av de svenska topplöparna i årets adidas Stockholm Marathon. Kristoffer sprang nyligen Göteborgsvarvet och konstaterar att han där fick bra värmeträning – och delade nu med sig av sina erfarenheter.
Inför loppet hade Kristoffer laddat med extra salt genom att ta en salttablett dagarna innan loppet och sen tog han även salt efter halva loppet – och det var något han även skulle göra på maran. Det stämmer väl in på mina egna råd – att ta extra salt innan långlopp i värme och gärna extra salt under loppet.
Salt går ju att få i sig via olika sportdrycker, Resorb och salttabletter. Vilket man väljer spelar nog inte så stor roll, men jag har testat salttabletter på några av mina ultralopp och tycker det har funkat bra. Men tar man det under loppet och även inför så ska man inte glömma att vara redo med vatten – för annars kan det bli väldigt torrt i munnen. Så buffra gärna med lite extra salt i någon form om du ska springa.
Ta det kallt
Kristoffer tipsade även om att man ska kyla sig så mycket man kan inför och under loppet. Beordra ut nära och kära på banan där de kan stå med kallt vatten att hälla över dig. Ett tips som jag tycker är bra och enkelt är att frysa in en flaska med vatten och ta med på tävlingsdagen. Den kan man sedan dels hälla lite vatten från när det smält men också bara dra runt över axlar och överkropp för att kyla lagom mycket innan start – om det nu blir en varm dag på lördag.
Andra bra värmetips är att ha en ljus, luftig keps (ingen keps som stänger inne värmen) som skydd och att överlag välja ljusa, luftiga kläder som inte drar till sig värme.
Andreas Lundegård åkte till Sydafrika och vann en tävling i UTMB World Series. Över 450 löpare tog sig trots värme i mål på ultradistanser i sex svenska tävlingar. Till helgen går EM i trail- och bergslöpning i Annecy, med nio svenskar till start. Och Joacim Martinsson Rikner blir ny landslagsledare för 100 km.
Lundegård vann i Sydafrika
Andreas Lundegård. Foto från Sportograf.com
Det finns numera 44 tävlingar som ingår i UTMB World Series. Två av dem går i Afrika, en i Sydafrika och en på Mauritius. De tre främsta damerna och herrarna på varje distans får möjlighet att springa ett av loppen OCC, CCC eller UTMB under den stora UTMB-veckan i Chamonix med omnejd i slutet av augusti.
För Andreas Lundegård var det ett mål att knipa en åtråvärd plats till OCC. Mountain Ultra Trail by UTMB (MUT) går i Outeniqua-bergen i södra Sydafrika, med start och mål i staden George. För Andreas del blev det både längre och fler höjdmeter än någonsin tidigare, i den tävling som kallas MUT 60. 58 km och 3000 höjdmeter blev det i de vackra bergen.
Halvvägs var Lundegård sju minuter efter sydafrikanen Kane Reilly, som vann tävlingen både 2021 och 2022. Men efter en stark avslutning fick Andreas Lundegård springa i mål som vinnare med nästan 14 minuters marginal till Reilly och Admire Muzopambwa från Zimbabwe, som delade andraplatsen.
Det är karriärens hittills största framgång för 38-årige Lundegård. I december sprang han Valencia Marathon på 2:23 och han har bland annat gjort 8:43 på 3000 meter inomhus.
Älvdalen är skådeplatsen för Uka Pain, som betyder “vilket slit” på älvdalska. Med Marcus och Petra Ekenstierna från Sweden Runners vid rodret ordnas distanser från 12 till 170 km.
I ultraloppen startade 306 löpare, där 251 av dem tog sig hela vägen i mål. Störst var konkurrensen på 50 km. Ultralegendaren Jonas Buud bemästrade värmen bäst och vann herrklassen på 4:08, 6,5 minuter före 27 år yngre Axel Svärdhagen. Wille Englund var med i ledningen när han föll handlöst i en utförslöpa efter 16 km och fick stanna för att få tätt på ett jack i handen. Med en stark avslutning gick han ändå i mål som trea.
Den på förhand jämna damklassen vanns något överraskande av Marika Wagner, i hennes blott andra ultratävling. Stephanie Magnenat och Sofia Smedman fyllde de övriga två platserna på pallen.
På 100 km blev Anna Ståhlkloo totaltrea och vann damklassen före ultradebutanten Susanna Sjögren. Per Bodin Hansen tog sin första seger i en ultratävling, efter att förhandsfavoriten och de senste tre årens vinnare, Viktor Stenqvist, klev av vid 72 km.
Den längsta distansen bjöd inte oväntat på mest omkastningar. Maria Saxvall bröt i ledning halvvägs på grund av illamående. Elin Öhman betade sig uppåt i fältet och med bara ett par kilometer kvar låg hon totaltrea. Då fick hon en black-out och tog ett tio minuter långt, svalkande dopp i älven, medan Joakim Johansson passerade. Damseger blev det ändå med över tre timmar.
Herrsegern gick till förhandsfavoriten Clarens Olsson, med Oscar Askerlund som tvåa. Hela herrpallen tog därmed ett pinnhåll upp från förra året.
Med SVT på plats startade 76 löpare i den femte upplagan av Frykstahöjden Backyard Ultra i Kil. 65 av dem tog sig minst sju varv och därmed ultradistans. När Edward Smiths mage inte längre kunde fortsätta efter 23 varv blev det 24:e varvet segervarvet för Kenth Persson. Kenth samlade dessutom in över 70 000 kronor till damfotbollsklubben Mallbackens IF. Amanda Liljestrand kom med sina 19 varv längst av damerna.
Med något förlängda banor kunde man springa 50 eller 91 km i Borås Ultra Marathon. Den längsta distansen, med start i Skatås i Göteborg och målgång i Borås, vanns av Dina Böhm och Oscar Larsson. Den kortare distansen, med start i Hindås, togs hem av Anna Lindgren och Fredrik Stjärnvy.
På Billingen utanför Skövde gick Billingen Trail Marathon. Dock omkring fem kilometer längre än maratondistans. Vinnare blev Mervi Heiskanen och Jimmy Eriksson.
Den första upplagan av Glasriket Ultra var en del av Mundekulla 3 Days of Running Festival. På lättlöpta grusvägar utanför Emmaboda blev det totalseger för tävlingens ambassadör, Frida Södermark. Herrvinnare blev kvällens musikunderhållning, indierockartisten Jack Moy.
På S:t Hans backar i Lund gick S:t Hans Extreme Ultra, där man sprang så många varv som möjligt under sex timmar. Helena Gautam (61,3 km) och Magnus Linde (70,08 km) slog banrekord.
Inför EM i trail- och bergslöpning
Med start på fredag går den andra upplagan av EM i trail- och bergslöpning, i franska Annecy. Under ledning av landslagsledare Karl Avedal skickar Sverige en trupp med nio löpare.
På engelska kallas det European Athletics Off-Road Running Championships och är en kombination av bergslöpningsdisciplinerna Uphill och Up & Down, samt en traildistans på 60 km.
Först ut är Uphill på fredag förmiddag. 7,6 km med ungefär 1000 höjdmeter ska avverkas. Anastasia Denisova Thor, som både har SM-guld på 10 km väg och tidigare ett brons på sprintdistansen i orienterings-VM, blir Sveriges representant i damklassen. Det svenska herrlaget, med Oscar Claesson, Petter Engdahl, Linus Hultegård och Martin Nilsson, har höga ambitioner både individuellt och som lag
På lördag är det trail, 58 km med 3500 höjdmeter. Endast svenska damer, med Johanna Gelfgren, Malin Barrulf och Barbro Fjällstedt Oljans. Det är ett väldigt högklassigt startfält, där en individuell topp tio-placering skulle vara en stor framgång. Som lag är Sverige på förhand rankat som åtta, men kan en riktigt bra dag vara med och utmana om en medalj.
Mästerskapet avslutas på söndag med bergsloppet Up & Down. 16 km, uppför en topp och ner igen. Emelie Forsberg gör här en mycket intressant start och Anastasia Denisova Thor springer även denna distans. Herrlaget blir detsamma som i Uphill, minus Petter Engdahl.
Joacim Martinsson Rikner ny landslagsledare på 100 km
Annika Nilrud klivet av från landslagsledningen, efter sju år. Hon har varit en viktig kugge i framtagandet av den modell för support på mästerskap som inte bara är i världsklass, utan som också inspirerar andra nationer att ta efter.
Nilrud ersätts av Joacim Martinsson Rikner, som tar över som lagledare för 100 km vid årsskiftet. Martinsson Rikner är dock med som ledare redan vid VM i Indien i december.
Lotta Thörn är fortsatt huvudansvarig för ultralandslaget och blir lagledare för 24-timmarslandslaget.
Peters Trail är ett lopp med fokus på kärleken till löpning, naturen och livet. Och kärleken till en speciell person, Peter Jörnroth, som inte finns med oss längre. Loppet är till hans minne och startades av hans fru Helene och Peters familj och vänner enligt hans instruktioner. Första upplagan gick en varm vårdag i maj 2024 – och RW:s Sussi Lorinder var där.
I RW 2-24 skrev vi om Peter Jörnroth under vinjetten ”Livsloppet” – en löpare som sprang många långa lopp och älskade löpningen och äventyret. Han träffade Helene som blev hans fru genom vänner och det var bland annat löpningen som gjorde att de blev ett par. Men när de var ute på ett löpäventyr i amerikanska Boulder träffades Peter av blixten. Han dog omedelbart.
En tid efter hans död fick Helene ett kompendium från en av Peters vänner. I det beskrevs Peters Trail in i minsta detalj. Det tog fem år men den 18 maj 2024 stod ungefär 150 löpare på startlinjen för den första upplagan av loppet som Peter drömde om att arrangera. Loppet har två distanser – 52 kilometer och 104 kilometer samt en stafett på 52 kilometer. Jag bestämmer mig för att springa den längsta distansen.
Känslofylld start
Funktionärerna består av Peters och Helenes familjer och vänner. De servar med enormt mycket kärlek, vänlighet och stolthet, peppar och hejar som bästa hejarklacken.
Stämningen vid starten för 104 kilometer är fylld av känslor. Både Peters pappa och Helene håller tal. Jag ser flera löpare runt omkring mig torka tårar. Jag låter mina rinna. Talen är känslosamma och kärleksfulla.
Starten går och vi har en långs dags äventyr framför oss. De första 52 kilometerna går på Södra Vätternleden och är relativt lättsprungna. Morgonen är kylig men himlen är molnfri och blå, det kommer bli varmt så jag passar på att njuta lite av att inte vara överhettad. Småpratar med andra löpare, någon som kände Peter väl, någon som var bekant med honom, någon som aldrig träffat honom men kommer från Jönköpingsområdet. Alla vittnar om en fantastisk människa.
Loppet har vätskestationer på tre nivåer – en med bara vätska, en med vätska och enklare snacks och en med riktig mat. Alla stationer överträffar sig själva. Där finns frukt av olika slag, smörgåsar, choklad, hembakta sockerkakor och andra bakverk, chips och saltgurka. Jag märker mycket liten skillnad på stationerna, alla verkar vara överfyllda av godsaker.
Vi springer några lättlöpta mil på grusväg innan vi passerar Taberg och trots att vi bara ska halvvägs upp är utsikten vidunderlig. Berget har av Carl von Linné kallats för Miraklet i Småland och från toppen kan man se 7 mil åt alla håll, sägs det.
En backe – och 52 kilometer till
Grusvägar blandas med teknisk stig, uppåt och neråt. Den långa distansen har ungefär 2 400 höjdmeter och efter några mil känns både stigning och utförslöpning i låren. Innan vi är halvvägs ska vi uppför Järabacken i Huskvarna som är en slalombacke med flera liftar och cirka 80 höjdmeter. Det var här jag lärde mig åka utför i mellanstadiet. Då tyckte jag att den var makalöst lång, i värmen är den makalöst tung men blir hanterbar då vi viker in i skogen innan toppen.
Och går det upp måste det ju gå ner. Vi belönas med en lång utförslöpa innan vi kommer till mitten av loppet och den station där man också kan ha sin ”drop bag”. Där bjuds vi på smörgåsar, soppa och många andra godsaker innan andra halvan börjar.
Förtrollande stigar
Den andra halvan är också 52 kilometer och går på John Bauerleden. Bara smaka på det – John Bauerleden. John Bauer är känd för sina konstverk med trolska skogar fulla med sagoväsen – älvor och troll, prinsar och prinsessor. Och det är precis så.
Jag är trött av värme och av att ha sprungit långt så det är inte alls svårt att föreställa sig varifrån han fick sin fantasti, John Bauer. Skogen är sagolik med små näckrosfyllda dammar, solen som strilar genom bladverken på mossbeklädda träd, stenarna liknar troll som kommer vakna till liv vid skymningen.
I Huskvarna springer vi genom de gamla kvarteren med kullerstensgata och gamla vackra rödmålade trähus. Vi passerar en gammal kvarn och en fors med en knirkig bro. Efter bron springer vi in i lövskogen igen, teknisk stig och mycket upp och ner.
När vi kommer ut ur skogen springer vi genom bondgårdar där äppelträden står i blom och gräsmattorna är full av förgätmigej, vårlök, vitsippor och gullvivor. De röda husen med vita knutar är en klar kontrast mot den blå himlen. Korna betar bakom gärdsgårdar och rapsfälten lyser alldeles gula. Småland visar sig verkligen från sin bästa sida.
Leden går en bra bit inåt landet och bort från Vättern men medan vi är på höjd ser vi hela tiden Sveriges näst största sjö glittra i närheten. Vi springer genom beteshagar, förbi gamla torp och små byar.
Solnedgång över Vättern
Solen är på väg ner och distansen börjar kännas i benen. Vi passerar vätskestationer, fyller flaskor, äter frukt och smörgåsar och får pepp av funktionärerna. Tempot är lågt men så länge jag rör mig framåt är jag nöjd.
I början av andra halvan pratade jag med Viktor som kommer från Jönköping och har sprungit mycket här. Han berättade att det kommer en sex kilometer lång stigning på slutet. Och jag som gillar när det är nerförsbacke in i mål så att man kan springa fort och låta det se ut som att man sprungit så där fort hela tiden.
När det är ungefär en mil kvar går leden ut till Vätterns skvalpande strand. Vi springer utmed vattnet en stund. Solnedgången i Vättern är magisk, orangerosalila skimrande vatten. Visingsö ligger som en skärva i vattnet och båten tuffar långsamt fram och tillbaka mellan Gränna och ön som jätten Vist sägs ha kastat ut där för att orka kliva över sjön efter en fest då han ätit för mycket.
Den sex kilometer långa uppförsbacken på slutet har pågått länge innan jag inser att det går uppför. Min längtan till mål är större än benens trötthet så jag tuffar på i ett makligt tempo, uppför eller inte. Till slut springer jag nedför en teknisk stig i pannlampans sken och ser den gyllene målportalen. En lång dags äventyr är över.
VINNARE PETERS TRAIL 104 kilometer Herrar: Simon Bloss 9:40 Damer: Emelie Eklöf 12:04 52 kilometer Herrar: David Kasselstrand 4:40 Damer: Mimmi Svensson 5:23 Stafett 52 Kilometer Los Kiwis 4:19
