MEST LÄSTA
Sponsrat inlägg
Så gick det för ”Szacke” på UTMB:s OCC-lopp
Blogg

Så gick det för ”Szacke” på UTMB:s OCC-lopp


betalt samarbete med The North Face har vi följt chefredaktör Anders ”Szacke” Szalkais uppladdning inför ultratrailloppet OCC. Här är hans berättelse om det 55 kilometer långa UTMB-loppet.

[ANNONS] Under flera nedslag har vi fått följa Runner’s Worlds chefredaktör Anders ”Szacke” Szalkais uppladdning inför OCC under UTMB-veckan. Han sprang det 55 kilometer långa loppet, som också bjuder på 3 500 höjdmeter, från Orsières i Schweiz via Champex Lac till Chamonix i Frankrike den 31 augusti. Här är ”Szackes” rapport om upplevelsen.

”Konstigt nog fick jag en ok natts sömn, trots att klockan skulle ringa 04:00. Min buss till OCC-starten i Orsières avgick nämligen 04:45. Efter drygt en timmes bussresa var vi framme vid starten i Schweiz. Efterhand fylldes den lilla staden med förväntansfulla löpare – och det är omöjligt att inte dras med i stämningen som infinner sig. Vi hade också verkligen tur med vädret – det var 10 grader och vindstilla.

Många förväntansfulla löpare innan start på OCC.

Jag lyckades få till det obligatoriska toalettbesöket bra. Det är ju annars något man oroar sig lite för när 1 900 löpare samlas och alla på kort tid ska gå på toaletten.

Eftersom min plan var att verkligen inte starta för fort skippade jag att jogga som uppvärmning, utan nöjde mig med att stretcha löpmusklerna mjukt. Pulsen var ändå ganska hög minuterna innan start i fållan, enligt min klocka. Jag filmade lite kort innan jag stoppade ner telefonen, och kollade mina egna anteckningar om loppet en sista gång. Nu väntade runt 55 kilometer löpning och 3 500 positiva höjdmeter.

Så här såg banprofilen ut efter loppet, enligt GPS-klockan.

SZACKES ANTECKNINGAR OM BANAN INFÖR OCC
Uppför direkt till 7km. Sen utför och lite plant fram till 11km. Nästa stigning från 11-18km, över 1500mh mellan 12-20 km. Från 18km utför fram till 23km och sen nästa stigning upp till 30km och högsta punkten på lite över 2200m. Så här ladda för 900m upp på ca 7km. Tuffaste delen? Utför från ca 30km till 41 km och sen sista stigning upp till 46km innan det är utför in till målet. Tunnare luft på över 1500 meters höjd mellan 12-20km och 24-38km och 45-48km.

Jag tror det är bra att ha en analys av banan i huvudet. Samtidigt ska man inte överraskas om det känns helt annorlunda än vad man tänkt sig – för ofta stämmer bilden av banan inte rakt av med hur det blir i vekligheten.

Startskottet gick och det kändes bra att ta det lugnt. Stigningen började klart snällare än jag trott på förhand, och det var bra för att få igång kroppen. Många rusade på ganska snabbt men efter några kilometer uppför började jag plocka placeringar, utan att jag tyckte att jag sprang för fort.

Många vecklade ut sina stavar uppför, men det var också överraskande många som körde helt utan stavar – precis som jag gjorde.

Min energiplan bestod i att jag skulle dricka medhavd sportdryck minst var 20:e minut. Dessutom skulle jag ta mig tid att inta energi som loppet erbjöd vid varje större officiell station.

Första stigningen gick bra och jag kunde njuta av vyerna, även om jag som asfaltslöpare verkligen behövde hålla koll på mina fötter också. För även om det var fina stigar ska stenar pareras. Framför allt utför märke jag också att det var MÅNGA som hade ett mycket bättre dansande steg än mig. Men självklart lyckades jag höja blicken och kolla framåt.

Trots att vi nu var långt från bebyggelse fanns det folk ute och hejade på berget. Genom hela loppet var det många som läste namnet på nummerlappen och hejade på ”Anders” just då jag sprang förbi.

In i andra stigningen var jag mentalt laddad. Nu skulle vi upp till över 2 200 meters höjd, och bitvis var det brantare än vad jag hade hoppats. Jag visste ju det, men mentalt blir det ändå tufft när det under långa stunder blir mer klättring än löpning. Man kommer ju uppåt – men inte så mycket framåt.

Så trots att jag var laddad hade jag några mentala dippar där, men belönade mig med lite extra medhavd energi i form av gelegodis. Den tunna luften kändes av lite på högsta punkten och om temperaturen varit väldigt löpvänlig vid start blåste det rätt kallt nu. Men tiden där uppe var så kort, så jag behövde aldrig ta fram North Face-jackan, utan min bästa långärmade underställströja räckte bra.

Efter 30 kilometer kändes det mentalt som att jag hade klarat av det tuffaste. Men det är lätt att man blir lite för nöjd, för det var långt kvar och återigen var det ingen direkt vila att springa utför. Visst krävs det lite mindre insats energimässigt, men koncentrationsförmågan för mig som asfaltslöpare måste bitvis verkligen vara på 100 procent när jag springer utför för att jag inte ska snubbla eller vricka fötterna på det bitvis steniga stigunderlaget.

Innan sista stora klättringen hade jag nått fram till lite drygt 41 kilometer, och kände att jag behövde ta ett lite längre toastopp. Några andra tänkte samma så jag fick vänta lite, men jag hade också sagt till mig själv att inte stressa vid stationerna utan ta mig tiden och sen i stället ha bra ork.

Jag tog mig även tid att byta från långärmat till kortärmat för nu började temperaturen blir lite högre – om än inte besvärande varmt. När jag bytte om kom en svensk kille från publiken fram – han hade hejat några gånger tidigare längs banan (TACK till dig!) – och sa att jag låg 4:a i min åldersklass.

Jag har personligen inte riktigt ”gått i gång” på att jaga veteranplaceringar i lopp, men när han sa det tändes ändå en liten tanke på att jag ju faktiskt inte sprungit mig slut. Samtidigt visste jag att de 6 minuter han sa att jag låg efter 3:an i åldersklassen hade växt med många minuter under toabesöket.

Trots det kunde jag inte hålla mig från att starta snabbt i sista kraftiga uppförsklättringen. Jag gick ut i min snabbaste uppförsfart hittills. Från cirka 1 200 meters höjd gick det uppför till 1 900 meters höjd under fem kilometer till 46-kilometerspasseringen.

Jag passerade medtävlare och kände mig både glad och stark, trots att det återigen var gång uppför som gällde. Jag kollade på GPS:n flera gånger men distansen avverkades långsamt, och vid 44,5 kilometer satte en riktig trötthet in.

Jag kämpade på, men med runt 1 kilometer kvar till toppen – och det är liksom inte 1 kilometer löpning – satte jag mig ner och vilade. Alla jag sprungit om kom nu gående förbi mig med kraftiga stavtag. Så den sista biten upp till sista höga toppen tog lång tid. För går man utan kraft, då går det ännu långsammare.

Väl uppe såg jag trots stumma ben fram emot att förhoppningsvis komma igång nerför mot målet efter att ha fått i mig lite energi. Det gick stappligt i den första branta grusvägsdelen ner från liftstationen, och precis när jag började komma igång gick banan in på en stenig stig. Efter att ha varit på väg ner i backen två gånger kände jag att jag inte hade fokus och ork nog för att springa snabbt.

Jag fick låta medlöparna dansa förbi med snabba steg, men härligt nog öppnade det upp sig igen till brant men mer löpvänligt underlag med bara några kilometer till mål. Så nu flög jag fram – trots stumma ben. Men kanske gick det lite väl fort, för väl nere i Chamonix skulle vi över en bilväg via en ståltrappa – och här tog jag slut igen.

Peppad av publiken och några filmande kompisar jobbade jag ändå på. Men jag får erkänna att det var en viss befrielse att se den inbjudande blåa UTMB-mattan framför den åtråvärda målgången. Så sista biten njöt jag ändå av att faktiskt springa i mål som en UTMB-löpare i Chamonix.

Tiden blev 7 timmar och 17 minuter, vilket verkligen var långt efter vinnande norrmannen Stian Angermund. Han blev dessutom första löpare att springa OCC-distansens 55 kilometer under 5 timmar. På damsidan vann Sydafrikas Toni McCann.

Men det var många vinnare där ute. Under kvällen kom det fortsatt in löpare mot målet, nu med pannlampor – men lika påhejade av publiken som vi löpare blev som anlände tidigare under dagen.”

THE NORTH FACE – MED FRÅN START TILL MÅL
Träningen inför UTMB och tävlingen på plats har gjorts i ett betalt samarbete med The North Face. Läs mer om några av de suveräna produkter som jag använt via länkarna nedan.
Vectiv Pro-skorna som jag sprang loppet i gav suverän stötdämpning tack vare den uppbyggda mellansulan, samtidigt som greppet och den breda basen gjorde att jag kunde känna mig säker (även om man så klart måste anpassa steget till sin egna förmåga).
Summit Run Race Day Vest satt suveränt på träning, då med mindre packning och vätska än jag bar med mig under OCC. Under loppet rymde den på ett mycket smidigt sätt både den obligatoriska utrustningen, vätskan och energimaten. Den satt verkligen bra, utan att hindra min löpning. Jag hade inte heller minsta tecken på skavsår, trots en bitvis varm dag.
Superior Futurelight-jackan behövde jag inte ta fram under loppet, men innebar ändå en säkerhet vid eventuella väderomslag. Jackan har däremot levererat bra på träning i kyligare väder, med bra andningsförmåga så att svetten som produceras under löpningen släpps ut.
Alla dessa The North Face-produkter hittar du hos Löplabbet.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Det här måste löparna bära med sig på UTMB
Blogg

Det här måste löparna bära med sig på UTMB


Det är inte bara att ställa sig på startlinjen när det kommer till bergs- och ultratraillopp. Du måste också bära med dig viss obligatorisk utrustning – för din och andra löpares säkerhet. Här är hela listan på vad Runner’s Worlds chefredaktör packar med sig på UTMB-loppet OCC.

Överst på listan över vad man som deltagare måste ha med sig under tävlingen är en ryggsäck eller löparväst – där den övriga obligatoriska utrustningen ska få plats. Så en bra och viktig del i uppladdningen inför start är att packa den.

Dagarna innan OCC och de andra UTMB-loppen skickar arrangörerna ut meddelanden om eventuella tillägg på den ordinarie listan av obligatorisk utrustning som man ska ha med sig i sin ryggsäck.

Det finns ett tillägg för kallt väder, med extra kläder, mössa och vantar samt ett tillägg för varmt väder med bland annat solglasögon och solkräm.

Nu ser vädret ut att bli förhållandevis bra när mitt lopp, OCC, avgörs under torsdagen (31 augusti) med start kl 08:15. Så för oss görs inga ändringar av den ordinarie utrustningen.

Här kan du följa UTMB-loppen live!

Ovan syns allt som ska med i ryggsäcken. Dessutom ska mobiltelefonen som fotot tagits med packas ner. Flaskorna ska också vara fyllda, minst en liter vätska ska bäras vid starten (de rymmer 50 cl vardera).

Skorna behöver förstås inte packas ner – det räcker att de sitter på fötterna – och för OCC som ”bara” är 55 kilometer och cirka 3 500 höjdmeter behövs endast en pannlampa.

För att minimera volymen som utrustningen tar upp i ryggsäcken följer jag ett smart tips som jag har fått av trailproffset Fanny Borgström i The North Face-teamet. Jag har därför lånat en dammsugare från hotellets städpool för att suga ut all luft ur den vattentäta påse som plaggen som ska med ligger i.

Nedan syns hela listan på den obligatoriska utrustning som ska med under loppet. Ju längre sträcka (och tid), ju fler saker ska med. Utrustningslistan kan också vara bra att utgå från om man ska ut själv på långpass i fjällvärlden till exempel.

Nu är allt packat inför starten i morgon bitti. Nu gäller det bara att fylla på med energin som ska med i kroppen – och ladda in allt som ska med mentalt!

/Szalkai

HELA LISTAN PÅ OBLIGATORISK UTRUSTNING (OCC):



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Pernilla Otto slog världsrekord i sexdagarslöpning – på löpband
Blogg

Pernilla Otto slog världsrekord i sexdagarslöpning – på löpband


Sex dygn – 144 timmar – är lång tid att hålla sig i rörelse. Att dessutom göra det utan att i princip förflytta sig överhuvudtaget blir monotont. Men Pernilla Otto hade bestämt sig för att slå världsrekord – så då gjorde hon det. Även om det inte var riktigt så enkelt.

FOTO: Daniel Westergren

Sexdagarslöpning var en del av det som under 1800-talets avslutande decennier kallades för pedestrianism. Under ett antal år var det USA:s största publiksport, med prispengar, vadslagning och tusentals i publiken.

När 53-åriga Pernilla Otto stod på ett löpband under sex dygn på gården Viadal utanför Förslöv kunde inte publiken på plats räknas i tusental. Och skulle det ha varit vadslagning hade nog en övervägande del lagt sina bud på att det inte skulle lyckas. För 730 kilometer är långt – och mycket kan hända under sex dygn. Inte minst om man hela tiden nöter skorna mot ett rullband.

Men hon lyckades. 729,734 km får nog anses vara hyfsat nära den plan som i Excelarket slutade på 730 km.

Vi tar det från början. För hur kommer man egentligen på en sådan här galen idé? Visserligen vann Pernilla Otto den första sexdagarstävlingen på Viadal för två år sedan, då hon tog sig 671 kilometer runt en 675 meter lång bana. Och konceptet i sig är inbjudande för den som vill testa sina gränser på ett något mer extremt sätt, man kan ju sova eller vila om man blir trött. Och det finns gott om tid att både samtala med sina medtävlare och att gå in i sin egen bubbla, dit omvärldens bekymmer inte behöver nå.

Att göra detta på löpband är dock en helt annan sak. Och med världsrekordet som enda motståndare finns bara två utgångar, lyckas eller misslyckas. Bara en sådan sak skulle avskräcka de flesta som har den fysiska kapaciteten.

Det vore ju kul att någon gång i livet få slå ett världsrekord

En kväll i november 2022 satt Pernilla och messade med kompisarna Fredrik Forsström, Joakim Melander och Jacob Zocherman. Brittiskan Sharon Gayters världsrekord från 2011, 724,23 km, kom upp. Alla var överens, det var dags att skriva om historieböckerna.

– Det vore ju kul att någon gång i livet få slå ett världsrekord, berättar Pernilla från löpbandet i inledningen av rekordförsöket.

Gänget runt Pernilla har växt och förberett allt minutiöst under nio månader. Sambon Jerry Nordgren har stöttat och skött markservicen när Pernilla stängt in sig i stugan med löpband och madrass. Fredrik Forsström skapade en detaljerad Excel-plan för löpning, gång och vila. Joakim Melander agerade supportchef och gav trygghet genom samtal och vänskap. Daniel Cervera hjälpte till med pressreleaser och tekniska frågor. Lotta Thörn ställde upp med sin gård och gav bästa möjliga förutsättningar för en rekordmiljö.

Och filmaren och fotografen Jacob Zocherman har följt med under hela resan för att dokumentera.

Dessutom var Nicklas Ulvnäs, Mats Dänsel, Mattias Frank och Mikael Gottberg med under rekordförsöket på olika betydelsefulla sätt. Plus alla sponsorer som ställt upp med löpband och annat. Det är i sann mening ett lagarbete.

Sex dagar rekordlöpning

Klockan 10 på förmiddagen, lördagen den 13:e augusti, rullade bandet igång. Det stod uppställt i ett tält framför Lotta och Peter Thörns hus på gården Viadal. Runtomkring sprang och gick 47 andra deltagare den ordinarie sexdagarstävlingen.

Supportteamet följde noga framfarten på skärmen och dokumenterade varje tidsblock. Samtidigt loggade löpbandet allt i detalj, för att man i efterhand skulle kunna bekräfta den exakta distansen. En webbkamera följde allt framifrån, en annan spelade in även bakifrån.

– Jag går tio minuter i 11:26-fart. Sen springer jag nio minuter och tio sekunder i 8:34-fart, berättar Pernilla om den tydligt genomtänkta planen för det första ett och ett halvt dygnet.

Nu blev inte just det exakta gå- och löptempot hela tiden precis som i Excelarket. Men med få undantag hölls planen för den totala distansen i varje block och de inlagda vilopauserna.

– Jag tror jag mår bra av en tydlig plan. För då behöver jag bara springa. Jag behöver inte fundera på hur jag ligger till eller om jag behöva ändra på något.

Ett magras i början av det fjärde dygnet var nära att göra världsrekordplanerna om intet. Pernilla föll ihop på bandet när energin hade tagit slut.

– Men Joakim lyckades fånga upp mig och snabbt få in mig i husvagnen, så att jag kunde ta min vila som jag ändå skulle ha, men jag fick den lite tidigare. Då trodde jag faktiskt att försöket var över, berättar Pernilla.

Sömntröttheten och faran att somna och falla av bandet var den största utmaningen. Men en i timtals konstant dansande och sjungande Joakim Melander, som pekade på tejpen för mittlinjen varje gång Pernilla inte höll sig i mitten, gjorde att solen kom och gick upp även den sjätte dagen.

När nedräkningen till det tidigare världsrekordet var klar svällde känslorna över hos många av de närvarande och inblandade. Men Pernilla höll i hela tiden tills de 144 timmarna var slut. Det behövdes marginal för att inte någon kontrollräkning efteråt skulle visa att hon inte hade kommit tillräckligt långt.

Men när alla siffror gåtts igenom stod alltså siffran 729,734 i den sista kolumnen. Det är 5,07 km per timme i genomsnitt, med vilopauser inräknade. Och det är nytt världsrekord i sexdagarslöpning på löpband. Pernilla Otto hade bestämt sig. Och hon lyckades.

Lyssna på Pernilla Otto om världsrekordet i podden Ultraaktuellt



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Inför Ultravasan 90 – här är herrfavoriterna
Blogg

Inför Ultravasan 90 – här är herrfavoriterna


Herrtävlingen på Ultravasan90 blir även den rafflande, även om två avhopp gör att en löpare står som solklar favorit.  Och hela fem av de sju tidigare, olika vinnarna av Ultravasan90 finns med i startlistan.

Med den nya bandragningen från start till Smågan lär Jonas Buud få behålla sitt fantastiska banrekord från 2015, på 5:45:08. Men en som trots den nya bandragningen den bästa av dagar skulle kunnat hota rekordet är nederländaren Piet Wiersma. Han var bara tre sekunder från segern i världens största ultratävling, Comrades Marathon, men har brottats med en hälsena och kommer dessvärre inte till start.

Inte heller SM-vinnaren på 100 km (och SM-tvåan i lång trail), Anton Gustafsson, kommer behöva stiga upp tidigt på lördag morgon. Rejäl förkylning sätter stopp när en strulande kropp annars börjat komma tillbaka.

Istället blir 2021 års herrvinnare, Sébastien Spehler, mannen att jaga för ett annars öppet och starkt herrfält. Ultravasan tillhör det mer snapplöpta av det Spehler brukar springa. Bland starka meriter kan nämnas andraplatser i Le Grand Trail des Templier både 2021 och 2022 och samma placering i Ultra-Trail Cape Town 100K 2021.

Det lär dock finnas villiga utmanare. Och inte minst ser det ut att kunna bli väldigt tajt där bakom. Joacim Lantz jagar en efterlängtad seger efter placeringarna 4-2-3-2 i de fyra senaste upplagorna av Ultravasan90 och dessförrinnan 6-4-2 på halva distansen. Sex av sju lopp bland de fyra främsta och fyra pallplatser, men ännu ingen seger. Storebror Johan fick en lika efterlängtad seger i långa trail-SM i juni.

Ockelbomaffian – Elov (th) och Joacim (mitten) gör spännande starter i Ultravasan.
FOTO: @danielronnback @runningisdead

Ultravasanseger har dock redan Lantz’ kollega i “Ockelbomaffian”, Elov Olsson. 2017 fick han ta emot segerkransen i ett regnigt Mora, efter en tät kamp mot bland annat amerikanen Patrick Reagan. Olsson kommer senast från ett finfint lopp i Comrades Marathon, där han slutade på 19:e plats. På VM 100 km blev han 7:a och i prishyllan finns även tre SM-guld.

En annan som vet hur det känns att få en segerpuss av kranskullan är Viktor Stenqvist. 2021 var han bäste svensk, då Spehler vann. Men förra året var det ingen annan före Stenqvist i mål. Han tog brons på SM i lång traillöpning i juni och har tre raka segrar i Uka Pain 100 km.

Men en som alla vid det här laget vet att de ska ha koll på, det är 25-årige Olle Meijer, klubbkamrat med Ida Nilsson i Högby IF. När han förra året ledde tävlingen ända fram till sista tredjedelen, då höjdes många ögonbryn. Det var nämligen hans första ultratävling, ja första tävlingen längre än halvmaraton. Med den erfarenheten och ytterligare ett träningsår, och överlägsen seger på 2:26 i maratondebuten i Växjö, kommer ingen bli förvånad av att se honom i tätklungan även i år.

Från Polen kommer Andrzej Piotrowski, en av världshistoriens bästa 24-timmarslöpare. Han är den ende som har varit över 300 km utan att ha haft världsrekord, då han på EM i höstas kom i skymundan av Aleksandr Sorokins otroliga världsrekord. VM i Taiwan i december är årets huvudmål och 24-timmars är hans huvuddisciplin. Men han kan springa snabbt på kortare distanser också. Som uppladdning inför 24-timmars-EM blev han 11:a i VM på 100 km.

Lyssna på intervju med Andrzej Piotrowski inför Ultravasan, i podden Ultraaktuellt

Ännu en tidigare Ultravasan90-vinnare som gör en väldigt intressant start är Fritjof Fagerlund. Han är årskamrat med dubble vinnaren och banrekordhållaren Jonas Buud och två år äldre än de senaste två årens fyra, Erik Anfält. Det blir en intern kamp i M45-klassen, men med tre unga gubbar som inte kommer släppa ungdomarna långt framför sig.

Bland de nämnda lär vi hitta medaljörerna, ja kanske rentav topp sex. Men just sexa var förra året ukrainaren Evgenii Glyva, som bor i Italien. Och bättre än så, 4-4-6, har Marcus Nilsson varit på halva distansen i de senaste tre upplagorna. 92 km blir det längsta han har sprungit på tävling, men han vann Black River Run 50 miles förra året.

Erik Olofsson har sprungit nästan tre ultravasor på ett dygn, svensk rekorhållare på 24-timmars som han var i ett år. I sina två första ultralopp blev den snart 44-årige pokerspelaren SM-trea på 100 km och SM-tvåa på 24-timmars. Nu satsar han stenhårt inför 24-timmars-VM och kan mycket väl överraska även på en för honom kort distans.

Om det blir hårt om segern i M45-klassen kommer det bli svårare att hota Alfons Enell i H19-20. Ja, de är faktiskt bara sex totalt som ännu inte fyllt 21. Men Enell har redan hunnit med att springa 207 km på 24-timmars, längre än någon annan 18-åring i världen någonsin har gjort. Och att han kan hantera trail har han visat genom bland annat seger med 2,5 timmar i Östgöta Ultra Trail 110K.

Fler namn lär förstås hitta fram till placeringarna runt 10 och därefter. Några som kan nämnas är hemmalöparna Anders Snis, Falun, och Sebastian Sundius, Mora, liksom Brian Nilsson och Simon Karlsson. Man till skillnad från de första upplagorna av Ultravasan är det i år bara ett fåtal utländska topplöpare.

FÖLJ ULTRAVASAN:
Livesändning på lördag 19 augusti, från kl. 04.20, med kommentatorer från kl. 08.00. Resultat



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Emil och Emil svettas – för att bli redo för VM i Ungern
Blogg

Emil och Emil svettas – för att bli redo för VM i Ungern


De har samma förnamn, samma tränare och springer båda i adidas-skor – så det är kanske inte så konstigt att till och med Svenska friidrottsförbundet förväxlar dem. Möt VM-löparna Emil Danielsson och Emil Blomberg, som nu gör sig redo att utmana om placeringarna på VM i friidrott.

Sista förberedelserna inför VM i friidrott i Budapest är i full gång för Emil Danielsson och Emil Blomberg – båda ska springa redan på den första tävlingsdagen under VM (lördag 19/8): försöken på 3 000 meter hinder för Emil Blomberg och 1 500 meter för Emil Danielsson.

Vem är Emil? I mitten tränare Patrik Tjärdal

Eftersom de har samma förnamn, samma tränare och tävlar på medel- och långdistans – båda i adidas-skor – är det vanligt att de blir förväxlade. De berättar att till och med Svenska friidrottsförbundets pressansvariga och grengruppsansvariga förväxlar dem – och att det ofta plingar till av grattis-SMS i deras mobiler när ”den andre” Emil kört bra i ett lopp.

– Men det är bara kul. När vi kommer till vår fysioterapeut brukar han säga att ”jag trodde det var den andra Emil som skulle komma”, berättar de när vi möts ute på Bosön.

Att de förväxlas hänger säkert på namnet och andra likheter som personer, och det faktum att de springer medel- och långdistans i landslaget. Men kanske bidrar det också att båda tränas av Patrik Tjärdal. Och även om de tävlar för olika föreningar, Spårvägen respektive Hässelby, är båda också med i elitsatsningen Keep Up Running Club som stöttas av adidas.

Danielsson vinner 5000 m på Göteborgs GP – efter att ha kört ”solo” sista 2 km. Nya personliga rekordet 13:13.44 – är snabbare än pappa Jonny och tvåa i Sverige genom tiderna.

För Danielsson, som fått ett riktigt genombrott 2023, är det som sagt 1 500 meter som gäller först på VM. Men han är även inkvalad och anmäld på 5 000 meter som avgörs senare under mästerskapet. Emil Blomberg springer 3 000 meter hinder på VM, tillsammans med Simon Sundström och Vidar Johansson.

Redo för VM-värme

När vi ses ute på Bosön står ett tröskelpass i värmekammaren på schemat – ett rum med löpband som simulerar Budapestvärmen och luftfuktigheten. Mätaren visar på 30 grader med 60 procent luftfuktighet.

Kolla in filmer från träningen i klimatkammaren på Bosön

Passet som de ska springa i värmekammaren handlar om att man som löpare ska få en känsla hur det känns att springa i de här förhållandena. För båda handlar detta första, av två, pass om 4–5 gånger 6 minuter tröskel, där laktatnivån mäts under vilan efter varje 6-minutersintervall.

Eftersom det är tidig förmiddag ställs farten på bandet in utifrån den nivå de håller under sina morgontröskel-pass. För Danielssons del är startfarten 18,5 km/h vilket innebär 3.15 minuter per kilometer.

Efter första 6-minuterströskeln är laktatet 2,1 mmol, och efter andra har värdet stigit till 2,5 – och efter fjärde intervallen är det uppe på ovanligt höga 3,1 mmol.

– Normalt sett ska laktatet hålla sig på den lägre nivån, men värmen gör att det går upp, berättar Emil Danielsson.

Detta gör att han inte kör en femte tröskelintervall, då han också har ett kvällspass på bana inplanerat, med 2 x 5 x 300 meter i 1 500-metersfart.

Blomberg klipper en hinderbock vid årets Paavo Nurmi Games i Finland där han med 8:20.01 satte nytt personligt rekord och tog en meriterande 2:a plats i loppet.

Även för Blomberg, som springer 3 000 meter hinder på VM, stiger laktatet mer än vanligt under tröskelintervallerna i värmekammaren. Därför gäller det att inte gå på för tufft – även Blomberg har ett fartpass med 200-metersintervaller inplanerade på kvällen.

Men det är inte bara laktatet som ökar. Fysiologen som håller i testerna på Bosön konstaterar också att kroppstemperaturen är klart högre än den ska vara för båda löparna. Om dessa förhållanden råder på VM kommer det innebära att det blir tufft för de båda svenskarna – samtidigt är detta förstås något alla löpare på VM måste hantera.

Nio frågor till Emil Danielsson

Om passet i klimatkammaren: 
”I dag blev det 4 x 6 minuter tröskel på löpbandet i klimatkammaren på Bosön för att känna på Budapestklimatet.”

Om hur värmen påverkade passet:
”Inledningsvis kändes det riktigt bra, men efter två intervaller – 12 minuters arbetstid – började kroppstemperaturen gå upp ganska markant och det påverkar allmäntillståndet.”

Om att dubblera 1 500 och 5 000 meter på VM:
”Det ska bli väldigt kul att dubblera på VM, i synnerhet som jag känner att jag har bra chans att ta mig vidare från försöken på båda distanserna. Final på 1 500 meter kan bli tufft, men då har jag försöken på 5 000 efter det. Jag brukar gynnas av att tävla frekvent, så ur det perspektivet känns det också bra att dubblera.”

Om det nya kvalificeringssystemet där bara placeringar avgör om man går vidare från försök till final – snabba tider premieras alltså inte:
Jag tycker det är bra. Det blir klart och tydligt vad som gäller, och det ska bli spännande att se hur loppen kommer bli på VM. På 1 500 meter är det topp sex i varje heat som går vidare både från försök och semifinal och på 5 000 meter är det topp åtta.”

Om det stora lyftet 2023 mot världseliten:
”Jag har försökt att tänka på vad det kan bero på. Men jag tror inte det är någon enskild faktor, utan det är många bitar som fallit på plats. Jag hade bra fysiska förutsättningar även 2022, men jag tror att mitt självförtroende har växt. Sen spelar det så klart in att jag har haft en lång, bra träningsperiod.”

Om favoritpasset:
”Ett favoritpass som jag börjat med nu i år är två serier med 8 x 100 meter i 800/1500-metersfart med kort vila, följt av 4 x 2 km tröskel. Det innebär att man under 100-metersloppen i hög fart och med bara 20 sekunders vila bygger upp ganska högt laktat, som sedan ska jobbas ner till tröskelnivå igen under 2-kilometerströsklarna.”

Om favoritskorna:
”Favoritskon på fartpass är adidas Adios PRO – den kör jag i stort sett alla tröskelpass i. Distanspass gillar jag att springa i adidas Boston, den senaste versionen är suveränt bra för min fot och löpning.”

Om försöksloppen på VM:
”På 1 500 meter hoppas jag på ett relativt snabbt försökslopp. En fart för runt 3:34 tror jag skulle passa mig bra, så det inte blir för långsamt först och enorm fart sista varvet. På 5 000 meter tror jag att ett relativt snabbt lopp på 13:20–13:25 kan gynna mig, där jag kan ha en stark avslutning sista kilometern.”

Om känslan att slå pappa Jonny Danielssons (OS- och VM-löpare) tider på 5 000 meter och 3 000 meter i år:
”Det är såklart oerhört kul att prestera snabbare tider än pappa, även om jag inte har haft det som ett specifikt mål. Men det har alltid funnit med i bakhuvudet eftersom jag blivit påmind om det ända sedan jag var liten. I någon mening har det ju även inneburit lite press, så det är skönt att beta av det och sikta mot mina andra mål som är ännu högre.”

ÅTTA FRÅGOR TILL EMIL BLOMBERG:

Om passet i klimatkammaren:
”Jag körde 4 x 6 minuter i klimatkammaren på Bosön. Tröskelpass var tanken så jag sprang i 3:30-fart. Det var väldigt mycket jobbigare än att springa utomhus. Jag började på ett laktat på 2,2 och slutade på 3,4, så det stegrades ganska mycket. Vanligtvis, om jag hade kört detta pass utomhus och inte hade höjt farten under passet hade jag inte haft över 2,5 i laktat. Så det säger en hel del om vad värmen gör – högre laktat och högre puls.”

Blomberg med bra driv steget och i favoritskon adidas Adizero Adios Pro

Om säsongen och formtoppningen mot VM:
”Det har varit en lite speciell säsong. Jag sprang bra i juni. Men sen hände det någonting i kroppen, jag tappade formen och kände mig kraftlös på passen. Så har det känts i fyra veckor i mitten av sommaren, och det är först nu som kroppen börjat svara. Kraften i steget har kommit tillbaka. Under den tunga perioden har jag kört mycket mängd och valt bort pass med mjölksyra för att hitta rätt. Så första hårda passet kom inte förrän i början av augusti inför VM.” 

Om favoritpasset:
”Jag gillar intervallupplägget med 3 x 5 x 200 meter där jag får springa lite snabbare. Tanken med passet är inte att bli maximalt trött, utan att flyta snabbt och ligga på 6-8 mmol i laktat. Vilan är 1 minut och serievilan är 3 minuter. Farten ligger på 29-30 sekunder per ”tvåhundring”, ner mot 28 sekunder om jag har en bra dag. Detta är lite av ett standardpass och precis det pass jag har som andrapass efter tröskelpasset i klimatkammaren.”

Om att springa hinderlöpning:
”Det tuffaste på hinderlöpning är sista varvet om man inte är riktigt i form, då är det väldigt jobbigt. Saken med hinder är att man måste vara relativt fräsch hela vägen. Blir man för trött för tidigt krävs det mycket energi för att bara ta sig över hindren.”

Om försöksloppen på VM:
”Jag tror det passar mig bäst om det går relativt långsamt och blir en spurt. Jag är relativt sett snabb som hinderlöpare, och kan jag avsluta med ett sista snabbt varv tror jag att jag kan gå till final.”

Om favoritskorna: 
”För mig är det adidas Adios PRO som gäller på tröskelpassen.”

Om att bli förväxlad med Emil:
”Det känns nästan som vi förväxlas mer än vad folk tar rätt. Det händer väldigt ofta att det skrivs om att jag har sprungit 1 500 meter eller att Danielsson sprungit hinder. Otaliga grattis-SMS trillar in hos mig när han har sprungit bra.”

Om att tre svenska löpare springer hinder på VM:
”Det är väldigt kul att vi är tre hinderlöpare som är med i mästerskapen. Vi sporrar varandra. Som de säger i USA: ’Iron sharpens iron’.

FOTO: Bluebirdfilm och Deca Text & Bild

LÄS MER OM adidas Adizero Adios Pro 3



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*