Bakom varje framgångsrik man finns en kvinna

Bakom varje framgångsrik man finns en kvinna



Patrik tillskriver mycket av sin framgång till det nya förhållningsättet till träning. Vi tog kontakt med Teresa för att förstå mer om vem hon är, hur hon jobbar och om det finns lärdomar från arbetssättet som skulle kunna vara gynnsamt för alla som har ambitioner inom triathlon.

Vem är Teresa Heimann Olsen och vad har du för bakgrund?
– 
Jag är utbildad nutritionist och har även studerat sport nutrition och sport science i ett och ett halvt år.

Jag provade triathlon för första gången 2013 och i min första halv-Ironman kom jag på sjätteplats vilket också gjorde mig väldigt motiverad och intresserad av sporten.

Uperform.dk startade jag för ett år sen när jag till slut vågade ta steget från ett fast heltidsjobb till att göra det jag drömt om – att jobba med människor och hjälpa dem att uppnå sina mål. Att jobba både med den fysiska förberedelsen men också den mentala är det mest tillfredställande man kan göra och det är vad jag lever för.

Min tränarfilosofi är ”livet ska inte anpassas till din träning, träning ska anpassas till ditt liv” – mitt jobb är att hitta en bra balans och nivå för varje person jag jobbar med så att de kan uppnå sitt mål men samtidigt kunna göra andra saker i livet. Alla personer jag jobbar med har olika förutsättningar, mål och livssituationer vilket gör att det krävs individuell anpassning snarare än generella program.

Jag försöker alltid jobba utifrån ett helhetsperspektiv eftersom fysiska och psykiska förutsättningar måste vara i balans för att uppnå optimalt resultat.

Vad var de största förändringarna du gjorde med Patriks träning när du började coacha honom?
– 
Största förändringarna vi gjorde var cykelträningen. Patrik är en stark simmare och löpare men jag såg att vi måste förbättra cyklingen. Jag genomförde en rad olika tester för att få en bra utgångspunkt och utformade ett helt nytt träningsprogram för cyklingen specifikt för honom. Men även om Patrik är otroligt bra löpare så gjorde vi stora förändringar här också.

Senare under träningen i somras satte han flera personbästa tider, vilket visar på att förändringarna som gjordes gav resultat.

Är man bra på två discipliner så måste man ändå alltid träna på alla tre effektivt och rätt för att hitta effektiviteten och kunna göra bra resultat som triathlet.

Du och Patrik lever ju också i en relation – hur fungerar det att vara tränare och flickvän samtidigt?
– Självklart kan det bli lite svårt ibland och ibland måste jag säga ”Nu säger jag detta som din flickvän” eller som coach. Det kan hända att jag som coach ena sekunden berömmer honom för en träningssession som han just gjorde och satte perfekt – för att i nästa sekund som flickvän ber honom plocka upp sina svettiga träningskläder från golvet i vardagsrummet.

Men utöver detta så är det ingen skillnad mellan Patrik och de andra atleterna som jag coachar, alla bokar sina möten för att prata om träningen, så även Patrik.

Veckorna före tävling är jag dock mycket mer coach än flickvän. Då stöttar jag honom fram till starten men förvandlas snabbt till flickvän när han kommer över mållinjen, med tillhörande pussar och kramar.

Hur många år har ni planerat Patriks tävlande i framtiden?
– Direkt efter Ironman Köpenhamn och Patriks fina tid på 07:49:18 gjorde vi en plan för resten av säsongen 2016 och 2017. Vid denna tid var Patriks motivation som högst och som coach är det då viktigt att hitta en realistisk och hållbar plan som både ger den nödvändiga återhämtningen fysiskt men också mentalt. Utan bra återhämtning finns stora risker för att han skulle bli skadad eller tappa den motivation som krävs för att göra topprestationer.

Efter Ironman Barcelona, bara sex veckor efter tävlingen i Köpenhamn och ytterligare ett fantastiskt resultat under åtta timmar, så hade vi ett nytt möte och utvärderade situationen. Planen var att han skulle köra Ironman Cozumel 27/11 men vi valde att ändra detta och istället ta en paus från tävlandet för att ladda om med träning och motivation och inte riskera att en tredje tävling på relativt kort tid skulle ge negativ inverkan på den långsiktiga planen – Ironman World Championship 2017, Hawaii.

Jobbar du främst med proffs eller coachar du också amatörer?
– 
Jag jobbar med alla nivåer. Mitt fokus är på de personer som har en vilja att göra detta! Jag ger mycket av mig själv som coach och jag förväntar mig i gengäld att de jag jobbar med är seriösa och gör det som krävs för att de skall uppnå sitt mål.

Naturligtvis jobbar jag mer individuellt med Patrik eftersom han har en unik talang och är ett proffs. Att få möjligheten att jobba med en av världens mest lovande triathleter och göra honom ännu bättre är ett stort förtroende och otroligt motiverande.

Hur jobbar du med atleter som inte bor i Danmark?
– 
Vi inleder alltid med att göra tester för att definiera träningszoner och kommunicerar sedan via till exempel Skype för den fortsatta dialogen och då spelar det minde roll om man är i samma land eller inte. Program och uppföljningen gör jag på TrainingPeaks som är en bra plattform för planering och uppföljning.

Att jobba med helhet och hitta balansen mellan träning, vila och livet i övrigt och förstå de olika förutsättningar varje atlet har är vad som krävs för att vara en bra coach.

Artikeln är skriven av vår bloggare Magnus Jonsson 

Marsnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring fortare
  • 17 energikakor i test
  • I form för halvmaran
  • Trotsa din ålder
  • Sanningen om protein
  • Löpning ska vara Rock’n’ roll
  • Yoga för löpare

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Lisa Nordén jagar formen

Lisa Nordén jagar formen


Du har bytt coach till årets säsong, kan du berätta om det nya samarbetet?
– Ja, jag har inlett ett samarbete med norska triathlonlandslagets huvudtränare Arild Tveiten. Så nu är det han som lägger upp mitt träningsschema och det är med honom jag stämmer av all min träning.

Har Arild hand om alla träningsmomenten?
– Han är huvudansvarig för all träning, men när jag tränar t ex simning i Stockholm kör jag med simklubben Neptun. Det funkar bra eftersom de har samma tänk som Arild gällande träningen.

Har tränarbytet inneburit några stora förändringar i din träning?
– Träning är ju träning, så vi gör ganska många saker med liknande upplägg som tidigare. Men precis som längdskidåkarna i Norge tror Arild på väldigt mycket volym och tröskel i träningen. Så jag har tränat mycket mer lågintensiv träning nu, och mycket mer i tröskelfarter i alla tre disciplinerna än vad jag gjort tidigare.

När det gäller löpningen, kan du delge oss något typiskt löppass?
– Nu håller jag just på att komma tillbaka från en hälseneskada som jag drog på mig i slutet av förra säsongen. Så jag har inte hunnit köra så många löppass än, utan mest uppbyggnadsträning. Men jag vet ju vad de andra i gruppen kör, och det är ganska långa träningspass.

– Ett exempel kan vara 12 km på bana i tröskelfart. Då springer vi först 8 x 1 km, följt av 10 x 400 meter. Intervallerna delas sedan in så att en del ska gå något långsammare än tröskelfart, någon del går precis på tröskel och sedan någon del något snabbare än tröskelfart. Det upplägget har man både på 1-kilometersintervallerna och 400-metersintervallerna.
– De är väldigt noga med att man utgår från sin individuella tröskel, och mäter laktat under passen. Så gruppen blir utsprid eftersom man ska utgå helt från sin egna tröskel. Det är också ganska annorlunda mot hur jag kört tidigare gällande löpningen, där jag ofta kört i grupp och anpassat intensiteten utifrån gruppen mer än mina individuella värden.

Hur har du byggt upp din löpning efter hälseneskadan?
– Hälsenan var aldrig av, men det var en kraftig inflammation i fästet nere vid hälen. Så jag har kört rehab hela hösten och vintern, och gjort x antal tåhävningar under hösten och vintern. Sen hade jag tre veckor i gymmet där jag började hoppa. Jag fick inte börja springa innan jag kunde hoppa utan att det gjorde ont. Men nu har vi sakta börjat trappa upp löpningen igen, och det blir runt 4 mil i veckan just nu.

Hur ser din säsongsplanering ut, och vad är årets största mål?
– Nu är tanken att jag ska bygga vidare och sen köra min första tävling, en halv Ironman, på Mallorca den 13 maj. Då är tanken att jag ska tävla i simningen och cyklingen, och sedan köra tempoträning på löpdelen. Tre veckor senare är det två världscuptävlingar, så då är allt igång. Årets stora mål är VM-serien i Stockholm i slutet av augusti.

RW ser fram mot att följa Lisa under säsongen och önskar lycka till.

FOTO: Från Lisa Nordén på FB

 

Passa på! Prenumerera till halva priset!

Passa på! Prenumerera till halva priset!


Just nu! Halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 79,50 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Sponsrat inlägg
Ta chansen att träffa Patrik Nilsson!

Ta chansen att träffa Patrik Nilsson!


Runner’s Store i Stockholm bjuder 18 oktober in till VIP-kväll med en världstriathlet som huvudgäst. Patrik Nilsson som nyligen krossade det svenska rekordet på Ironmandistansen kommer att denna afton berätta närmare om sig själv och sin otroliga resa från medeldistanslöpare som junior till absoluta världstoppen i triathlon som senior. Efter föreläsningen kommer det finnas möjlighet att ställa frågor till Patrik.

OBS! Max antal platser är 100 personer. Först till kvarn alltså. Anmälan sker genom att mejla kundservice@runnersstore.se.
När? 18 oktober med start 18.00.
Plats för föreläsningen: Runner’s Store butik, Regeringsgatan 26 i Stockholm.

Tidsprogram för kvällen

18.00: Mingel och små prat, Runners’ Store bjuder på enklare dryck och tilltugg.

18.15: Michael Frollic presenterar Suunto och deras nya produkter.

18.30: Patrik Nilsson berättar om sin resa från medeldistanslöpare till att idag tillhöra världstoppen i triathlon.

19.00-19.30: Ställ frågor till Patrik och sedan fortsatt mingel.

Magnus Jonsson om hemligheter och triathlon

Magnus Jonsson om hemligheter och triathlon


Du bloggar på engelska. Hur kommer det sig?
– Vi flyttade utomlands 1994 och bodde bland annat i Belgien, Sydafrika, USA och Australien. Vi flyttade inte hem ordentligt förrän 2009. Under åren utomlands lärde jag känna väldigt många underbara människor som vi fortfarande har nära kontakt med. En av dessa personer var faktiskt ansvarig för att jag började skriva – hon tjatade på mig att jag måste tala om hur det går med triathlonträningen och tävlandet. Ingen av våra kompisar runt om i världen pratar svenska, det är därför lättare att jag skriver på engelska så förstår de vad jag säger.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag höll på med en mängd olika äventyrliga sporter innan jag fann triathlon. Sporter där jag tyvärr hade hög skadefrekvens om man som jag gillar att köra på lite hårdare. I en artikel i Åka Skidor 1989 läste jag om Dave Scott och Ironman Hawaii och jag tänkte att Hawaii verkar kul och tävlingen en klar utmaning så jag satte igång att började träna.
Triathlon passade mig perfekt eftersom det är varierande träning. Tror aldrig att jag skulle kunna fokusera på bara en av grenarna som finns inom sporterna eftersom jag tycker att det blir för tråkigt att köra samma sak varje dag.

Vad är dina tankar kring kommande triathlonsäsong, vad är de största målen för dig?
– Det preliminära målet var att se om jag kunde bli snabbare när jag nu fyller 50 år än när jag var 32 år. För att kunna testa detta hade jag tänkt köra en tävling som jag gjort tidigare så som Lanzarote, Roth, eller Kalmar. Av dessa finns det bara startplatser på Lanzarote men logistiskt blir det en mardröm för mig att delta där i år.

Jag har nu tränat i två år för att bli lika snabb/ snabbare men det känns som om det kan ta lite längre tid än planerat att nå dit – om det ens är möjligt. Förra året blev inte alls som jag tänkt eftersom jag var skadad hela tävlingssäsongen. Men av att få den skadan har jag lärt mig hur hårt/ mycket jag kan köra och hoppas få vara hel framöver.

I slutet av april körde jag en halv Ironman med ett härligt gäng från Stockholms Polisen IF på Sicilien. Det gick helt okej den tävlingen, jag vann min åldersgrupp och kom på 13:e plats totalt. Jag är även anmäld till Laponia som är en full distans i Gällivare 16 juli. Just nu ligger jag lite efter med en detaljerad plan för säsongen. Men jag planerar fler tävlingar och vill gärna få in en Ironman någon gång i augusti-september.

Vad är dina starka respektive svaga sidor?

Mina starka sidor:

  • Träningsdisciplin.
  • Brukade aldrig bli skadad (i alla fall inte så att jag inte kunde träna).
  • Cyklingen brukade vara en av mina starka sidor men den har visat sig vara den gren som tar längst tid att bygga upp igen.
  • Simningen är väl ok.

Svaga sidor:

  • Löpningen fick jag aldrig till riktigt och föll lite för frestelsen att förklara det som ”jag är för lång och tung för att springa fort”. Där har jag dock ändrat ståndpunkt efter att bevittna sådana talanger som Frodeno och vår egen David Näsvik som springer ett maraton på ruskigt snabba tider: 2:40-3:00 efter cyklingen. Bägge är avsevärt längre än mina 190,5cm, dock behöver jag själv minska något i vikt… typ 10-12kg…

Hur gör du för att hålla motivationen uppe när den är lite låg?
– Tränar. Motivationen kommer tillbaka i sinom tid. Jag har lärt mig att koppla bort och köra på. Träning är ett utmärkt sätt att fostra sitt sinne och ta kontroll över sina tankar – speciellt när det är -4°C, snöslask, storm och man är helt utslagen efter en tung vecka och ska ut på 25 km löpning.  

Märker jag dock att pulsen, styrkan eller farten, eller alla tre är dåliga kan det vara överträning och man får ta en vilodag eller lugnare dag – det hände mig en gång på våren 1997. Det var fruktansvärt att behöva ta en vilodag, jag hade ont i själen i flera månader och fick gå i terapi i flera år efteråt.

Vad är dina bästa tips på hur man hantera motgångar?
– En bra början är att resa sig, borsta av sig och ta nya tag. Älta inte, grubbla inte utan minns istället de stunder där till exempel tekniken, träningen, tävlingen känns perfekt och repetera de stunderna istället.  

Alla har tunga dagar och det blir lätt så att det blir dessa vi kommer ihåg, om man inte passar sig noga för att endast minnas de dagarna. Men det är av dessa dagar vi växer av när vi tar oss förbi dem och i slutändan kanske vi till och med lär oss att uppskatta det vi lärde oss av dem – hur svårt det än kan tyckas i stunden.

”Nog finns det mål och mening med vår färd men det är vägen, som är mödan värd.” som den talangfulla svensk författarinna Karin Boye skrev i början av 1900-talet.

Karin beskrev sättet att tänka men klarade kanske inte av det själv, hon tog livet av sig som 41-åring. Vi som fortfarande har chansen att utveckla vår inre dialog och vårt förhållningsätt till motgångar och livet generellt har chansen att jobba vidare, utveckla våra sinnen och lära oss uppskatta livets alla former och uttryck.

Vad är dina bästa triathlonminnen?
– Målgången på Hawaii 1997. Det är något speciellt att komma in som topp 100 där.
Sen var det otroligt kul att gå under två timmar på en olympisk också. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara, och detta var mitt under hårdträningssäsongen.
Avskedscykelpasset med efterföljande party när jag lämnade Belgien var också ett fint triathlonminne.

Dina sämsta triathlonminnen?
– Alla omkullåkningar jag gjort med cykeln. Och när jag bröt Järnmannen i Kalmar 1997 på grund av skada – enda loppet i någonting jag brutit. Att städa efter avskedsfesten i Belgien var inte heller så kul. Jag fick skura taket inne i min lägenhet, hälften av möblerna behövde inte flyttas längre eftersom de numera kunde användas som ved…

Berätta något hemligt om dig själv som nästan ingen vet!
– Jag har lärt mig att ”göra nummer 1” samtidigt som jag utövar någon av de tre grenarnea i relativt hög hastighet. Detta uppmärksammades tyvärr på Ironman Lanzarote 1997 och jag blev ofrivilligt med i tv samtidigt som jag sprang och lättade på trycket. Det skedde när löpbanan fortfarande gick upp till motorvägen och det fanns ett parti med utförslöpning. Som tur var så filmades jag bakifrån… 

Vad skulle du välja på en vanlig halv ironman tävling…?
Damsnurra eller fatbike?
– Damsnurra vet jag inte vad det är så det skulle jag vara tvungen att pröva – låter som någon form av propeller farkost.

Inget energiintag alls under hela tävlingen eller håll från första simtaget in i mål?
– Ingen energi är alltid spännande – speciellt på en damsnurra i one piece. Man kanske raglar in bland åskådare och påstår att man sett en Schaman som hette Gudrun Schyman och som medan hon svävade över aid stations avslöjat hur man löser Mellanöstern-konflikten med Powerbars och GU.

Springa i platta sneakers eller springa i en one piece jumpsuit?
– One piece jumpsuit – det måste ju passa bra med damsnurran.

Magnus blogg hittar du här.

 

Veckans triathlet: Fredrik Bäckson

Veckans triathlet: Fredrik Bäckson


Namn: Fredrik Bäckson
Ålder: 28
Längd: 185
Vikt: 74
Klubb: Umara Sports Club
Hemsida/ blogg: www.fredrikbackson.com

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag började segla när jag var 6 år, och hade det som huvudsport men spelade även tennis ett tag och provade lite annat. Seglade för landslaget, och gjorde en OS satsning med min bror Johan i 49er mot London 2012.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Efter OS satsningen som lades ner 2011, så hade jag en ”tom höst”. Ville träna och tävla igen, och hade alltid varit sugen på triathlon, då jag cyklade en del som kompletteringsträning till seglingen. Och sprungit har jag alltid gjort från och till. Bara simningen kvar helt enkelt.

Vilken distans satsar du på?
– Jag satsar på medeldistans, men kör även sprint och olympisk distans för att tävla mot de som är snabba på riktigt.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– En träningsvecka för mig ser olika ut beroende på säsong, samt hur mycket det är på jobbet samt hemma med familjen. Men jag har mina fokuspass, dom görs alltid. Sen fokuserar jag på att försöka få in 4 simpass i veckan, och cirkulation när jag hinner.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag lägger upp träningen som ingen annan.

Vilka är dina svagheter?
– Jag kan vara för detaljorienterad.

Vilka är dina styrkor?
– 
Att jag kan pressa mig själv väldigt hårt själv, och alltid viljan att leverera.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Det beror på vilken tid under säsongen vi pratar om. Simningen går som en konstant, medan jag har fokusveckor för de olika grenarna. Under höst, vinter och vår lägger jag även in 1-2 tunga styrkepass i veckan.

Vad är ditt stora mål i år?
– Att försvara mitt SM guld i medeldistans, samt kvala till VM i 70.3 i proffsklassen som går i Australien.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. It’s not the hours you put in, it’s what you put in the hours.
  2. Lyssna på dig själv innan du lyssnar på alla andra.
  3. Glöm inte att du har ett liv vid sidan om när du väl börjat med triathlon.

Var tycker du det är bäst att träna?
– I Schweiz. Fantastiska berg, bra vägar och bra bilförare. Och inget grus på vägarna på vintern, så det går att träna där året runt. Och Mallorca, av samma anledningar.

Hur många punkor innan du bryter?
– Vet faktiskt inte. Jag har med mig en punkaspray, så blir nog tyvärr bara en.

Värsta och bästa simning:
– Den värsta var Borås triathlon när jag märker att det jag fått in i munnen var en cigarettfimp. Plus att det var 13 grader ”varmt” och alldeles för kort att faktiskt hoppa i.
Den bästa var nog Zürich 5150 – blankt, glasklart vatten under skinande sol och grym simtid.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 12-20 timmar.

Våtdräkt:
– Sailfish G-range.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– BMC Time Machine TM01.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Mizuno Hitogami.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
– 2015: SM-guld medeldistans och duathlon, 3a Schweiziska mästerskapen duathlon, 5a Schweiziska mästerskapen medeldistans.

Målsättning:
– Topp 10 i proffsklass på VM i Halv Ironman.

 

Veckans triathlet: Desiree Blomberg

Veckans triathlet: Desiree Blomberg


Namn: Desiree Blomberg
Ålder: 51
Längd: 167
Vikt: 75
Klubb: Norra Stockholm Endurance/Umara Sports
Hemsida/ blogg: newtrip.se

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Tidigare så höll jag på rätt mycket med lagsporter, dykning, ju-jutsu, mm. Jag är en sån person som gillar att röra på mig och testa nya saker. Efter att jag fyllt 40 år utvecklades jag till en soffpotatis, men valde att ta tag i det med att anmäla mig till tjejmilen år 2010.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag råkade hamna på ett triathlonläger hos Andreas Lindén på Mallorca inför Vätternrundan (han är numera min coach). Jag skulle lära mig att cykla. Eftersom det var både löppass och simpass inplanerat så var jag med på dessa pass också. Tyckte att det verkade roligt att köra tre grenar och efter Vätternrundan så kände jag att jag vill göra något annorlunda, och bestämde mig för att ge mig en Ironman i 50-års present.

Vilken distans satsar du på?
– Främsta distanserna är hel och halv-ironman, sen gör jag kortare distanser som träningspass.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Cyklar ganska mycket, minst 2-3 pass i veckan, jag kör ett långt löppass i veckan och ett intervallpass, några styrkepass och simmar ett par gånger för att jag måste. Jag har inte hittat flytet i simningen ännu, men någon gång gör jag väl det. Planerar veckans träning varje söndag kväll för att det ska funka i kalendern. Det blir en hel del tidiga morgnar.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har arbetat med Andreas Lindén som är min coach och han lägger upp mina träningsprogram, vilket har varit väldigt skönt. Har fått träningsprogram för varje månad.

Vilka är dina svagheter?
– Simningen helt klart. Jag har haft de bästa simcoacherna, Micke Rosén, Annie Thoren, Jeff Frydenlund, Ulf Hausmann, Coach Ludde, haha. Jag har lagt löjligt mycket pengar på simcoacher och simningen överlag, men jag är fortfarande en medioker simmare. Ingen kritik till dem, det är jag som är trög. Fast jag utvecklas även om det går väldigt långsamt. Det bara att kämpa på. Transitions är också en svaghet, det går inte fort.

Vilka är dina styrkor?
– Mitt pannben är min absolut största tillgång. När jag väl startar kan jag inte ge upp. Om jag skulle bryta någon gång skulle det bero på att jag är heltrasig eller att min utrustning har gått sönder. Förutom det är jag en stark cyklist för att vara ”nybörjare”.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Jag cyklar mest för att det är roligast, sen springer jag, och minst tid lägger jag på simningen.

Vad är ditt stora mål i år?
– Ironman 140.6 i Maastricht, Nederländerna och Halv-ironman i Alcudia på Mallorca.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Jämför dig aldrig med andra. Triathlon är en svår materialsport, framförallt när det gäller cykel så man kan verkligen inte jämföra sig med andra när det gäller tider/resultat. Det är lätt att bli missmodig när man blir konstant omcyklad, men en tempocykel med profilhjul gör en tydlig skillnad i fart jämfört med en vanlig racer.
  2. Ha roligt och njut!
  3. Och om du vill satsa på längre distanser, skaffa en coach. Det är väl investerade pengar. 

Var tycker du det är bäst att träna?
– Hos min coach Andreas på Mallorca förstås, varmt, skönt och backigt.

Hur många punkor innan du bryter?
– Peppar peppar, inga punkor på tävling ännu, men så länge jag har reservdelar så bryter jag inte.

Värsta och bästa simning:
– Värsta? Typ allt. Jag är verkligen inte bra på att simma. Men det bästa med det är att det är den delen av triathlon som jag har min största utvecklingspotential och är min största utmaning. När jag är klar med den känner jag mig som en vinnare, för jag får kämpa varenda meter. Känslan efter simningen är UNDERBAR och mentalt är resten av tävling ren njutning.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 8-10 timmar.

Våtdräkt:
– Orca Sonar.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Specialized Shiv med 303 Zipp hjul.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Adidias Boost Glide.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
– Mest stolt är jag över min första Ironman 140,6 Kalmar 2014 tid: 13:28 min. Jag kom i mål! Känslan sitter fortfarande kvar.  Min svåraste tävling var Halv-ironman Zell Am Zee 2015. Jag gav aldrig upp fast jag hade det väldigt tufft. En riktig rysare, där tårarna sprutade. Tiden blev 7:06.

Målsättning:
– Självklart vill jag utvecklas i alla grenar, så jag sätter personliga mål som är baserade på känsla och genomförande. Men min stora målsättning och det viktigaste för mig inför varje tävling är att må så bra som möjligt, vara så stark som jag bara kan vara, och framför allt har riktigt, riktigt roligt. Jag blir så himla imponerad av mig själv varje gång jag kommer i mål och är så tacksam att kroppen funkar och att jag har möjlighet att göra det roligaste som finns.