5 marshmallowtest i vår tid

5 marshmallowtest i vår tid



Mischels studier på det som kallas delayed gratification vid Stanford på 60- och 70-talet är världskända. Kortfattat handlade det om att små barn erbjöds en marshmallow, eller kaka men utlovades en till om de kunde vänta en stund. Vissa kunde det, vissa inte. Sen följde man upp hur det gick för de här barnen och man kunde se att de som klarade att vänta på belöningen hade bättre studieresultat, lägre BMI och helt enkelt mer framgång på det snäva sätt som vi tenderar att se på framgång i vår sekulariserade västvärld. Den här studien replikerades på ett större urval och då fann man inte att det stämde lika bra. Däremot kunde man se att ekonomisk bakgrund spelade roll.

Hur som helst! Att kunna vänta på belöning till senare, att ta lite motstånd i stunden, det är däremot något vi ofta kan dra nytta av. Som vuxen tänker man att man hur lätt som helst hade kunnat vänta en stund på en till kaka, vi med våra färdigutvecklade frontallober där vi kan resonera så klokt, o vuxet! Eller inte… Med tanke på all galenskap i världen verkar det som att ganska många frontallober inte riktigt används på bästa sätt.

Men vi kanske har våra egna marshmallowtest att kämpa med. Jag kan tänka mig ett antal faktiskt. Ur ett löparperspektiv – lätt!

  1. Gå och lägga sig för att få en bra kommande dag kontra en kul stund på kvällen

Jag vet inte hur många av de jag träffar som bara borde skärpa sig med sin sömnrutin. Förstå att det inte sker av sig självt. Att om man fortsätter rucka på den så kan det faktiskt bli svårlösta problem. Att det är så roligt att göra saker efter 22 en vardagskväll- va? När man vet hur skönt det är att ha sovit ordentligt dagen efter. Att inget hjälper att grubbla på sent en kväll. Direkt liten belöning- stor kostnad senare. Lite uppoffring i det korta- stor nytta i det långa.

2.Köra de övningar man VET förebygger löparskador INNAN man behöver använda dem i rehabsyfte

Alltså. A runners gotta run men tänk om man kunde minska lite på den här hybrisen man lätt får när man är oskadad. Man bara springer på och springer på  och springer påoch så . Tjong. Skada. Börja om. Rehabba. Det är så mycket enklare och roligare att göra PREHABövningar istället för REHABövningar. Det behöver INTE ta så mycket tid. Lite obekvämt direkt när man inte bara kan springa alla gånger man bytt om, mycket fördelar i det långa loppet. Kontra – ok ganska härligt att springa kanske i skogen istället för att göra utfallssteg men vidrigt att dra på sig skada när baksidorna smäller som torra kvistar senare.

3. Köra de jobbiga intervallerna istället för att bara distansa sig fram i mellanmjölkens förlovade land

Och nu pratar jag strikt om de som vill förbättra sin prestation. För hälsa kan du mellanmjölka en hel ladugård om du vill men vill du förbättra syreupptag och träna för en tid på ett lopp- ja då behöver man utmana sin bekväma zon. Men det kräver fokus, ansträngning och att vara just lite obekväm. Så mycket lättare att bara lulla på. Så ganska jobbigt i stunden men kan man bara sluta gräma sig för det innan så känns det ju helt fantastiskt bra efteråt samt att på lång sikt så märker man av de här passen. Kontra att bara lulla på och sen undra varför man inte sprang fortare.

4. Koncentrera sig på det man gör istället för att ta upp telefonen

Gäller kanske i möten på jobbet. Kanske när sällskapet blir tråkigt. Förhoppningsvis inte vid middagsbordet. Kanske när man ska försöka läsa en hel artikel i tidningen. Börja läsa en riktig bok. Följa en hel film på tv’n. Bara inte ta till en artificiell snuttefilt som faktiskt påverkar hjärnan mer än vi kanske tror. Vår hjärna är plastisk- den ändrar sig utefter hur vi använder den. Om vi hela tiden matar den med korta och många digitala intryck så blir den också inställd på att bli avbruten hela tiden och när vi väl vill fokusera på ett samtal med en god vän, ett barn, kanske med våra egna tankar så kan det bli svårt. Det kan bli riktigt svårt faktiskt. Tänk att tappa förmågan att stanna kvar i nuet med en riktig person- sorgligt känner jag! Det här kan man behöva jobba med och belöningen kan vara subtil till en början men oj en sån rikedom att vårda.

5 Att ha förutfattade meningar

Inte lätt. När vi är stressade och pressade. Kanske har sovit dåligt. Stubinen är kort. Då är det så lätt att döma efter yta. Vår hjärna vill safe’a. Att tänka att den äldre damen framför oss i kön är långsam. Att tänka att någon som inte pratar svenska lika bra som du inte förstår. Att eftersom A hänt flera gånger förut så kommer A hända igen. Att dra förhastade slutsatser. Jaha nu hände X då kommer det här bli en riktig sk*tdag. Ja det kunde man ju förstå att X Y Z. Du har säkert dina egna förhastade slutsatser och förutfattade meningar. Jag har mina. Det är inte att vi är onda. Det är bara bekvämt för hjärnan att utgå ifrån att det som gällde sist gäller nu också. Det här kräver att man gör en, trots allt, ganska liten uppoffring just nu: Stannar upp och tänker efter på vilka fakta man baserar sitt antagande på och hur sanna de är? Försöker ha ett neutralt förhållningssätt och se situationen som ett nytt läge. Där det kan bli ett helt nytt resultat. En ny upplevelse som ger en ny erfarenhet. Inte lätt- så mycket värt. Det finns massor av exempel på hur våra förutfattade meningar påverkar hur vi sen både tänker och faktiskt presterar. De som får höra att de genetiskt inte har förutsättningar för att bli vältränade, börjar agera därefter. Om du när det regnar och blåser intalar dig att det blir ett vidrigt pass kanske det blir det.

Mitt bästa exempel är i november när jag tycker det gnälls precis överallt över mörker och trötthet. Jag hade min största jobbmånad med flera stora framträdanden som både föreläsare och moderator där jag skulle sprida energi. Jag behövde vara pigg! Jag är dessutom sällan trött så jag bara bestämde mig att inte lyssna när det pratades om hösttrötthet. Det kändes som att folk bara abdikerade och var inställda på att bli trötta och sega och tro sjutton man blir det då när man laddar hjärna och nervsystem med det. Jag bara bestämde mig för att vara pigg och ta hand om det jag vet gör att jag blir det: sömnen, bra umgänge och motion i dagsljus. Funkade det? Har påven en rolig mössa? Japp. Jag har varit , säkert odrägligt, pigg hela vägen sen i somras och tänker vara det resten av vintern också. Nej jag säger inte att det går att bar ställa in sig på det för alla, en del lider verkligen av det som kallas SAD- Season Affective Disorder men för många av oss tror jag vi kan höja energinivåerna genom vår inställning och att inte gå på förutfattade meningar.

Så det var fem områden jag tror vi kan jobba med vår fördröjda belöning. Kanske känner du igen dig? Kanske har du andra exempel? Kanske har du övat upp förmågan? Berätta gärna!

Sköt om er! / Ann-Sofie

PS Bilden- apropå fördröjd belöning. Målgången som vinnare på Black River Run 2013. Belöningen var inte egentligen att gå i mål. Det var att få träna i den fantastiska miljö jag tränade i (fjäll, skog osv). Att känna kraften i kroppen under loppet. Men sen var det rent ut sagt viiidrigt i cirka 6-7 timmar innan jag fick slänga mig på backen såhär och ha klarat det efter att min mage kraschade efter 10 mil med 6 mil kvar. Ultralöpning för mig är både direkt belöning och fördröjd. DS.

Januarinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Snabb &stark 2019
  • Allt om löpband
  • Smart klädd i vinter
  • Logga som eliten
  • Öva upp balansen
  • Mat för resultat
  • 7 snabba kom igång tips
5 tips för att skapa och hålla en vana

5 tips för att skapa och hålla en vana



Det har snackats mycket om SMARTa mål (Specifika, Mätbara, Attraktiva, Realistiska, Tidsbestämda) men mycket i livet är INTE som ett maratonloppsmål. Att lägga sig i tid, äta bra, träna regelbundet, göra de där förbaskade övningarna sjukgymnasten tipsade om, inte skippa styrkepassen osv. Det bygger mer på att skapa goda vanor än att lägga massor av energi på att sikta in sig på ett specifikt mål.

Vi har bara en viss hjärnkapacitet per dag. Om den går åt till att styra upp det som egentligen borde vara det som ger energi åt att sätta det där målet vi verkligen vill uppnå- ja då blir det lite galet.

Vår hälsa ska ge oss förutsättningar för att kunna spänna bågen och utmana oss. Ur ett löparperspektiv kanske det SMARTa målet är loppen vi springer och vanorna handlar om att bygga en resiliens för att klara målet.

Om att skapa en god vana handlar om ett varför ett hur och ett vad så är vad’et ofta inte så krångligt. Ibland saknas ett rejält varför, eller så är det någon annans varför. HUR’et kan ofta vara lite ogenomtänkt och inte testat för alla utmaningar som man faktiskt har i en vardag. Men det finns ganska bra med studier och forskning på hur man skapar goda vanor. Och ofta kan man kanske gå till sig själv.

Personligen håller jag på och bygger, kvaddar och börjar om med vanor hela tiden. Jag är väldigt nöjd med fem saker jag lagt till och lagt mig av med det senaste året:

  1. Slutat äta efter middagen. Förut var jag en klassisk ”skåpätare” och hade choklad hemma. Nu ingen choklad. Låter magen vila från ca 18-07 varje dygn. Mår så bra av det. Nu är det en vana jag inte ens tänker på
  2. Slutat tugga tuggummi. Gjorde det massor förut. Tar ett ibland men sällan
  3. Slutat äta godis. Det är nog ingen vana iofs men det är en streak jag inte tänker bryta. Inte ens för skumtomtar insåg jag i julas. Nu har det blivit en grej. Enda utmaningen jag ser är att min staple diet på ultralopp är just lösgodis. Tutti Frutti och Gott o Blandat. Men det är långt bort- löser det då
  4. Gå upp snortidigt. Jag går upp 05.30-06.00 på vardagar och försöker gå upp 06.30ish på helgerna. Ibland sover jag ut till 07.30 men att gå upp tidigt har blivit något jag längtar efter nu. Även på helgen. Smyga upp, koka kaffe, yoga lite. Börja läsa.. Love it!
  5. Cykla till och från jobbet. Och jag jobbar ju lite här och var och ofta ska jag vara propert klädd och kan inte duscha. Men jag har cyklat HELA hösten. HELA vintern. Verkligen HELA tiden. Hatkärlek

I år har jag fem nya vanor jag ska sätta. Återkommer men nu vill jag dela med mig av tips på hur du kan sätta goda vanor. Kanske handlar de om din sömn, om att få till vardagen med bättre flyt, sluta småäta, inte skippa prehab/rehab osv. Vad än! Det som ger kraft till att sätta ett galet mål av något slag.

1) Hitta ditt VARFÖR. Vad är det du vill göra mer av? Sluta med? Förändra? VARFÖR? Ditt svar är det som ger dig kraft till att faktiskt göra det och också det som förtydligar vad effekten ska bli och även belöningen. Fortsätt fråga dig själv varför tills du hittat roten till din önskan om förändring. ”För att må bra” räcker inte- förtydliga! Definiera också VAD en vana är. Hur ofta?

2) Bryt ned den till den minsta beståndsdelen. Om du vill börja sova bättre- vad kan du göra redan idag? Tänk ut några saker du kan förändra redan nu och välj att börja med en. Om du vill börja springa det första du gör på morgonen- börja med att gå upp en kvart tidigare än vanligt och bara.. gå upp! Nästa vecka kan du ta dig ut en sväng. Några veckor senare kanske du joggar. Vill du äta mer grönsaker? Skriv upp 10 grönsaker du gillar och i nästa steg planera hur du kan äta dem. Köp en en vecka. Två nästa osv.  Förändringen från nuläget ska kännas lätt..lätt…lätt!

3) Testa dem mot akronymen HUVET-

Hållbara? Kan du tänka dig göra dem för alltid?

Uppskattar du dem? Och hur ser du till att du uppskattar  det du gör- hur mäter du att vanan ger effekt?

Vanebaserade? Alltså att det är en återkommande vana du ska kunna utföra länge?

Enkla? De ska inte ta energi och kraft från din vardag. Inget krångel. En vana kan över tid vara lite meckig men de steg du bygger upp den med ska vara enkla steg som läggs på varandra.

Tillgängliga? De ska gå att göra (nästan) varsomhelst!

4) Hitta dina nyckelvanor. De som ger nycklar till att skapa andra förändringar. Att till exempel hitta ett bra förhållningssätt till sin sömn är en nyckel till att orka göra något nytt på dagen. Att hitta ett sätt att strukturera upp sin arbetsdag är ett sätt att frigöra tid för ärenden, kanske träning på lunchen eller att helt enkelt få mer gjort på kortare tid! Identifiera de vanor som du känner är viktiga att sätta först och jobba på dem. Några av mina nyckelvanor är tex att just sova samma timmar varje natt hela veckan (ungefär). Att alltid ha planerat mat för dagen och se till så jag har med mig mellis. Att planera träning på morgonen för jag vet att jag avskyr att sticka ut på kvällen (oftast).

5) Skapa din que. Din signal att NU är det dags att göra det du tänkt göra. Det är sällan en bra idé att tro att man ska komma ihåg att göra något nytt bara rakt ur luften. Koppla ihop det du ska göra med något du redan gör. När du öppnar kylskåpsdörren. Tar på dig skorna, av skorna. Borstar tänder (om inte alla löpare redan gör tåhävningar då?). Varje gång du tänker gå in på sociala medier?  Osv. Hitta det som är din signal så gör du det så mycket lättare.

Jag har fem vanor jag ska bygga in i år som jag gärna bjussar på:

  1. Ringa en familjemedlem varje vecka. Jag är sämst på telefon men vet att höras med mina nära och kära ÄR bra varje gång jag gör det.
  2. Kontra alla förslag på lunchmöten med förslag om promenad. Jag äter helst matlåda och vill spara pengar från lunch ute till något roligare. (Som har med löpning att göra as it happens).
  3. Träna 100 styrkepass per år. Två per vecka. I resten av mitt liv.  Det ska gå. Förutom de veckor man är sjuk men det är jag sällan så 50 av 52 veckor per år torde det gå. Det går redan så är ingen större förändring egentligen. Men kul vana.
  4.  Fortsätta inte dricka alkohol och därtill faktiskt anmäla mig som laktosintolerant vid tillställningar där det inte ”stör” istället för att låtsas som inget. Jag är inte nykterist heller, jag tar gärna kanske 1-5 glas bubbel PER ÅR och de vill jag ha men i övrigt dricker jag faktiskt inte. Alls. Det har bara blivit så och det vill jag hålla i.
  5. Den femte handlar om musik. Den är inte helt klar än men jag saknar att spela gitarr och har svårt att bara bryta och göra det så ska få in den vanan med ett varför som är att jag helt uppslukas av det när jag väl sätter igång och upplever en enorm glädje.

Jag vill gärna höra om du har några nya vanor du vill sätta i år? Eller ett spännande mål för den delen!

Lycka till!

// Annie

Löpningens roll genom livet- struktur och fyllning

Löpningens roll genom livet- struktur och fyllning



En gång löpare alltid löpare? Eller? Några springer genom hela livet. Några kanske tar andra vägar efter en skada. Och så finns vi som alltid har löpningen med oss men den tar olika roller.

För några år sen hade löpningen en stor plats i mitt liv. I min vardag. Den var fyllningen i strukturen. Det var inte så att mitt jobb inte var utmanande då. Men det fyllde inte alla kriterier för självförverkligande tydligen för det fanns ett sug efter att testa gränserna, vilja att träna hårt, förmågan att hålla i.

För snart två år sen startade jag eget. Det är jättekul, det är utmanande och det fyller så många behov och tillfredställer så mycket utmaning så det finns inte vilja eller ork riktigt till att spänna bågen i löpningen.

Men att få springa fyller fortfarande en lika viktig roll. Bara en annan.

Där den förut var det som var utmaning får den nu vara det som bär alla andra utmaningar. Den ger stadga åt allting. Förut var den fyllningen, stoppningen.

Hjärnan har begränsningar. Kroppen också men den blir inte så trött av att göra det jobb som jag och många andra gör. Men hjärnan kan vara färdig. Inte sugen på mer utmaningar. Det kan räcka helt enkelt.

Då går det jättebra att springa ändå, men löpningen kanske i perioder får vara det som ger stadga. Inte det som stökar till. Det kan vara ett riktig skönt sätt att förhålla sig till sin löpning. Ett tag. Sen kanske det är dags för en utmaning, när det finns utrymme?

 

Vinterlöpning -tre saker du inte behöver köpa #bohemianrunning

Vinterlöpning -tre saker du inte behöver köpa #bohemianrunning



Årstidsskifte och med det är det många aktörer som vill sälja på oss grejer som vi påstås behöva för att springa när graderna kryper nedåt.

Jag har sprungit fem mil i -15 grader, sprungit i alla de väder och sprungit väldigt långt utan att köpa på mig speciellt mycket nya prylar. Så jag vågar påstå att jag har lite koll på vad man kan behöva och vad man kan skippa. Här är tre grejer du kan strunta i- och tre du verkligen kan behöva!

Prylar du inte behöver:

1 Speciella vinterlöpartights

Det går lika bra att dra på sig långkalsonger över eller långa yllestrumpor och shorts över dina vanliga tights. Många fryser om rumpan och då är lager på lager där väldigt bra. Luftutrymmet som blir mellan vanliga tights/brallor och långkalsonger är värmande i sig. Lager på lager som sagt.

2. Speciella löparvantar och grejer till huvudet

Det går jättebra med vanliga vintervantar du har till vardags. Vad gäller huvudet är det mycket värme som försvinner där när du tar i. Därför kan ett tjockt pannband vara bra snarare än en mössa. Det går att klippa av toppen på en mössa för att få till det.

3.  Speciella vinterlöparskor

Ja det är klart att det kan vara bra med broddar överallt. Men det går så bra att springa utan! Ett alternativ är att springa bara i terräng där det inte är halt och så tassa fint om du är ute på tex asfalt. Ett annat är att ha trä-påbroddar som du sen lätt kan ta av när du kanske ska in någonstans. Broddarna tenderar att inte funka så bra på tex klinker och inte vara superpoppis på parkett heller. Dina vanliga löparskor med varma strumpor i och av och på med broddar går bra i de flesta fall!

Sedär har du sparat in några tusen liter vatten och en del pengar du kanske kan investera i etiska fonder? 🙂

SAKER DU VERKLIGEN BEHÖVER:

1) Syns så in i helskotta

Reflexväst. Reflexer. Blink blink. Syns ordentligt.

2) Något varmt att dra på dig när du stannar

Gärna något på huvudet. Kanske ha med en dunväst eller dunjacka. Speciellt om du är långt hemifrån och kan behöva stanna där du inte kan värma dig.

3) Lite längre uppvärmning

Speciellt om du varit inomhus och går ut och springer (vilket jag hoppas att du gör och inte kör på löpband). Luftrören behöver lite mer kärlek. Jag tror risken för luftvägsinfektioner minskar då – men det har jag inget belägg för!

Sköt om dig, var ett ljus i mörkret, spring smart, strunt i de flesta av prylarna och fortsätt vara utomhus!

 

 

#timewise – 5 saker att göra varje söndag kväll

#timewise – 5 saker att göra varje söndag kväll



Visst är det ofta så att hur man börjar saker sätter ton för hur de blir?

Jag är övertygad om att en bra vecka, en bra måndag- det börjar redan på söndag kväll. Och ofta är det lätt att sånt som vi vet att vi behöver och mår bra av långsiktigt men som

a) Inte ger direkt belöning,

b) inte finns på någon i vår omgivnings agenda

c) är viktigt men inte just nu

får stryka på foten när det känns som man blir knockad redan måndag förmiddag av att saker ”kör ihop sig”. Eller att livet bara sker som det gör i det kalenderstyrda samhälle vi lever i.

Det kan vara skönt att hinna fatta beslut om, planera in och landa i en övertygelse om några viktiga nyckelaktiviteter som ska få ta plats no matter what och det är ofta lättare att göra detta innan veckan dragit igång. En söndag kväll, eller en måndag förmiddag för den delen kan vara riktigt bra för det. När man sen tvivlar på om man verkligen ska ta sig tiden till det kan man lita på att man tagit det beslutet vid sina sinnens fulla bruk och inte förhandla med sig själv om man ska eller inte.

Här är fem tips på sånt som gör sig bäst planerat och bestämt innan måndag lunch:

1. Min hälsofrämjande motion

Inte träningen. Motionen. De där stegen eller tramptagen på cykeln. Hur får jag in dem? Helst en timme om dagen, uppdelat på 3-4 tillfällen. De där övningarna jag behöver göra för ryggen och bålen, kanske axlarna och rumpan också för att palla mitt jobb. De här passen är icke förhandlingsbara. Blodsmakande krångliga intervaller på banan må få stryka på foten om det är mycket på jobbet men hälsofrämjande motion- med flåsiga inslag! det behöver vi både på kort och lång sikt.

2. Veckans mat

Framförallt middagar och gärna också matlådor och mellis! Låter det krångligt? Det behöver det icke vara. Kanske laga storkok en kväll du kommer hem tidigare, preppa en pankissmet och steka laxfiléer en kväll när det blir snoigt mellan hemkomst och hunger. Planera in middag efter tidstillgång helt enkelt.

3. Planerar veckans häng

När bara hänger du med de du tycker om? Kanske får det bli ett walk’n’telefontalk med någon du inte hinner träffa fysiskt. Krångla inte till det- men se till att göra det. Att vårda relationer, skratta, prata strunt, skoja och kramas- det är bättre än alla vetegrässhots i världen. Det kan vara den där helt oplanerade lördagen med familjen som inte får bokas upp.

4. Går igenom kalendern

Tittar på den överskådligt: Vad är planerat? Är det rätt saker? Rätt prioriteringar? Finns det plats för det jag både vill och behöver? Är det för mycket redan nu? Vad kan jag skjuta på? Vad kan jag korta ned?

Din kalender ska kännas attraktiv och lockande. Det ska vara tydligt varför det står saker där- det får gärna stå i texten också. Vad syftet är med det som är inbokat. Ofta är det betydligt lättare att boka om, skjuta på och förkorta, eller som det ofta behövs- rakt av avbokas, saker ju tidigare man gör det. Svårt med argument? ”Det här är så viktigt så jag vill göra det när jag kan vara fullt fokuserad” är ett sätt.

Det är stor skillnad på att öppna kalender och se fram emot det som står där och att känna sig helt överhopad. Bara du kan påverka, och nu menar jag både privata och arbetsmässiga åtaganden.

5. Reflektera över hur veckan varit

Vad har jag saknat och önskar jag gjort? Varför saknar jag det? Vad har varit bra? Hur känns det i kroppen och i huvudet? Fick jag återhämtning? Gör jag rätt saker? Den här reflektionen är tätt sammankopplad med punkt 4 för att reflektera över hur det känns mynnar förmodligen ut i att man vill hålla i eller släppa något man redan gör och planerar att göra.

Slutligen tänker jag att även om det känns för mycket nu så är det i många fall faktorer som ur ett globalt perspektiv är få förunnat att oroa sig över. Få kan försöka stuva in hämtning och lämning av barn, tuffa träningspass, köpa julklappar osv. Det kan vara bra att reflektera över också innan man förstås ändå måste gräva där man står.

Sköt om er! / Ann-Sofie

Dina behov och andras idéer

Dina behov och andras idéer



Ibland blir det lite rörigt med vad man tycker man ska och vad man gör. Man känner sig otillräcklig. Man känner sig inte tillfredsställd. Man tycker man borde en massa saker. Som man antingen bär på en evinnerligt lång och otydlig, men sjukt jobbig, mental post-it. Eller faktiskt skriver på post-its. I kalendrar. På listor.

Kanske är några av saker man man tycker man bör sånt som att träna mer. Äta bättre. Meditera. Hålla koll på saker. Kolla upp saker. Städa där. Rensa här.

Man säger att man borde träna mer styrka och till slut kopplar man den idén till att allt löser sig bara man följer det där jobbiga träningsprogrammet. Kör de där intervallerna. Gör den där meditationen och rensar skrivbordet på daton, har noll mail i inkorgen. Osv. Du har your sh**. I’ve got mine.

Det som det egentligen handlar om är att vi har behov vi inte upplever är fyllda. Och med en social medial ström som liknar en ständig mental översvämning är det inte så lätt att sålla i vad vi faktiskt behöver. Vill. Mår bra av. Och vad vi helt sonika kan strunta i.

Om vi utgår ifrån att vi har tak över huvudet, tillgång till mat, inte är utsatta för direkt hot och fara då handlar våra behov lite förenklat om att känna gemenskap och tillhörighet. Att motionera för hälsa för att kunna må bra. Att känna att vi bidrar till något större. Att vi utvecklas. Får bekräftelse. Känner oss starka.

Dessa behov går att uppnå på flera sätt. Att få bekräftelse är ett behov. Att lägga upp något på Instagram och vänta på likes är ett sätt att söka bekräftelse. Men det är inte det enda sättet. Det är bara så det blivit för många. Det går lika bra att bygga en vana att få det av sig själv och någon man möter i det fysiska rummet. Att vara på sociala medier är inget behov. Att få bekräftelse är det. Gör det på ditt sätt.

Att känna att man klarar av saker är en nyckel i världens mest kända teori om självbestämmande och motivation. Ett sätt att göra det är att anmäla sig till ett tufft lopp och träna för det och dessutom få bekräftelse för det. Men det går lika bra att jobba med sin känsla runt kompetens på jobbet eller inom något annat. Att springa lopp är inget behov. Att känna att man klarar av saker är det. Gör det på ditt sätt.

Att hitta ett sätt att varva ned och hitta sitt fokus, att vila hjärnan från intryck för att klara av de vi behöver hantera är ett behov. Ett behov för att må bra och hålla över tid. Att hålla på med meditation eller försöka bygga in en yogarutin är ett sätt som det proklameras att man ska göra. Men det är ett sätt. Det är inte den universala lösningen. Det kan gå lika bra att bara promenera en stund och tänka på din andning. Att syssla med något kravlöst som bryter av det du upplever som krav. Att yoga eller meditera är inget behov. Att hitta ett sätt att återhämta sig från sina unika utmaningar är det. Gör det på ditt sätt.

Att ta hand om sin kropp så den håller för livets utmaningar är ett behov. Att följa ett träningsprogram, att gå till gymet och lyfta x gånger y antal z och hålla på med knepiga övningar är inte det. Det kan vara ett sätt. Men du kan lika gärna sk**a i gymet och lösa det på ett enklare sätt. Att träna hårt är inte ett behov. Att ta hand om kroppen är det. Gör det på ditt sätt.

När det känns som det är rörigt. När något saknas. Hoppa inte på en tanke om vad du borde göra. Landa i vad som är ditt behov. Lös det på ditt sätt! // Ann-Sofie