5 tips för vecka 15

I veckan delades i mitt Facebookflöde frekvent en artikel om forskare som uttalar sig om kost som får utstå förtal och hot, milt sagt, för att de talar om en framforskad sanning och till exempel kolhydraters vara eller icke vara.

Förra veckan handlade det om att högfettskost kan vara skadligt för barn.

Och senast idag läste jag på DN en artikel med den eminenta rubriken ”Den bästa dieten är den du slipper tänka på”.

Om och om igen ser vi att anekdoter lyfter fram enskilda dieter och produkter men forskning talar mer om långsiktig balans, avsaknad av skräpmat och ”ren  mat” (nej inte raw food) är det som funkar för hälsa och mot fetma.

Det säljer inte.

Det låter inte så roligt.

Det är inte en quick fix.

Det är svårt att paketera.

Det är ingen enskild som tjänar pengar på det.

Ungefär 600 ggr så mycket som Livsmedelsverket lägger stora livsmedelsföretag på att sälja in sina produkter. Och jag har en thing för att gå och fundera över hur saker paketeras och marknadsförs. Hur mat och livsmedel marknadsförs.

”Protein” ”Magert” ”Rent” ”Superfood” osv. De orden säljer.

Och många har bråttom  när de handlar.

De vill ha en förändring i sin hälsa.

Kanske i sin vikt.

De vill bli bekräftade att de valt något rätt. Något extra. Något smart. Något bra.

För säkerhetsskull så väljer man glutenfritt också. Och så triggas man av märkning. Oavsett om man faktiskt vet exakt varför det är så bra!

Här är några jag brukar notera:

”Hög proteinhalt”. ( iofs bra)

”Från utvalda gårdar” (Yes alla leverantörer torde vara utvalda för klart inte alla gårdar får leverera).

”Rapsgris” (Ok, låter bra, men hur många vet varför rapsgris är bra?).

”Handplockade” ( om något som bara går att handplocka.)

”Solmogna!” (eh..ja! Precis. Så det växer liksom. Det mesta.)

Jag har noterat att det gått inflation i ”proteinmusli” bland hyllorna och idag tog jag mig tid att läsa vad det innehöll.

1) Risenta har till exempel ”proteinflingor” som innehåller 20 % protein. Men 13 gram socker bestående av ananasjuice och ananassirap. Godis. Passar bra en fredagskväll.

2) Axa har en musli (och havergryn) som heter ”Protein Musli Apple & Coconut musli” som bara innehåller 6 g socker per 100 g. Här pratar man om protein från havregryn och ärtor men läser man på baksidan innehåller själva proteinkällan också ”veteprotein” – alltså gluten! Det skriver man kanske inte ut på framsidan. Nu ser man inte fördelningen- kanske bara ett uns med gluten i förhållande till ärtor men ändå. Mig gör det inget men eftersom många skyr det som pesten kan det vara lätt att missa. Havregryn och ärtor är annars en bra kombo då de för sig inte ger komplett proteinprofil men tillsammans täcker de flesta essentiella (kanske alla, har inte kollat exakt) aminosyror vi behöver.

Lustigast är nästan CarbZones bröd som just för att höja proteinhalten görs på vetegluten och vetemjöl…mycket gluten blir det.

Och så har vi alla dessa bars. ”Protenbars” som innehåller massor av socker. Rena godiset. Men med lite extra protein. Men som marknadsförs hårt som fasen som det du verkligen behöver för att återhämta dig.

Mat är bra. Protein är bra. Men vet vad du äter. Det är min favoritdiet. Håller livet ut.

---

Har du upplevt känslan av att ta på dig träningskläder? Att man liksom vill röra på sig bara av att ha de plaggen på sig? De är utformade för det. Sköna tights som följer med när du gör en benböj, som gör det lätt att sätta sig i ”skräddare”.

Skor som det är lätt att både stå, studsa, gå och springa i.

Toppar, t-shirts och jackor som är utformade för att röra sig i.

Samtidigt så behöver vi mer vardagsmotion. Och jag kan, som kontorsråtta 5 dagar i veckan, reflektera över att den typiska kontorsjobbsgarderoben kanske inte direkt främjar rörelse?

Tänk dig klackar. Pennkjol. Skorta. Kavaj. Man blir inte sugen på att gå i trappor och göra pausgympa direkt.

Kontorsbyxor, en blus som det syns LP-skivor under armarna på så fort man rör sig lite för mycket. Stövlar. BH. Jeans.

Ja ni fattar. Även om ni är grabbar så fattar ni.

Idag hade jag ett promenadmöte med en av mina fina kollegor. Jäklars vad det regnade på oss för övrigt, vi bara garvade åt det till slut. Jag hade mina sköna SKora Fit på mig (världens skönaste skor alla kategorier) och en ganska skön klänning och strumpbyxor.

Sköna kläder att röra sig i. Och jag märker att jag undviker skjortor och styva stela saker. Märker att när jag har på mig sånt så blir det mindre spontan rörelse. Märker att vad jag har på mig påverkar hur mycket jag rör mig.

Tänker att det är tur att det är gångbart med snygga sneakers på jobbet på de flesta ställen.

Tänker ganska ofta att när jag behöver nya träningskläder så ska jag faktiskt försöka skaffa såna jag kanske kan ta ett möte eller två i. Falke har fantastiskt fina tidlösa grejer så det går bra redan med de jag har. Intalar jag mig iallafall. Idag var jag på ett seminarie om hälsa under min transportlöp. I träningskläder.

Är det ok?

Har du märkt att du rör dig mindre beroende på vad du har på dig?

Smart sporty casual tänker jag gärna får bli en kontorsklädstrend. Med tidlösa, miljövänliga, hållbara plagg som är sköna att röra sig i.

---

Klockan ringer 06.00 Barnen sover. Hinner dricka en kopp kaffe..ni vet den där första klunken..smaken av kardemumma. Lugnet. P1 morgon.

”Mammaaaa”. Lilla har vaknat. Springer in och väcker storasyster och de myser i sängen.

Vanligtvis supermys men jag kan inte riktigt njuta för jag har fått ett mail om ett annat mail om att någon eventuellt inte tolkar något lika positivt som jag vill lyfta fram det. Ett missförstånd. Och jag är en ”HSP” Highly sensitive person. Jag blir arg på mig själv för att jag har så jäkla svårt när folk inte håller med mig fast jag fattar att det inte går. Jag tänker att det är bra att bry sig, N säger ”det är väl bra att du bryr dig men toughen up lite för man gör inga stordåd utan att röra upp lite sand”.

Det hänger över mig som ett moln. Därtill en dag där schemat ligger omlott och jag inte fattar hur jag ska få ihop det fram till klockan 14.30.

Ska lämna liten på dagis. Klär på liten. Går och hämtar en sak i köket. Kommer ut i hallen och liten har tagit av sig de där vantarna som det är ett sånt meck att få på små tummar. Tagit av mössan. Lagt sig på golvet ”ligga här”.Tråckla på vantar igen och förhandla sydvästmössa.

Lämna dagis. Försöka lyssna på fåglarna och njuta men hjärtat pickar. Fort hem. Jobba jobba jobba.

Har en klass på Iform i Sundbyberg kl 11.30. Är närvarande men ändå lite disträ. Men ser verkligen till att vi ligger där i shavasana på slutet och jag andas själv extra djupt.

Klockan 12.30 slutar klassen. Kastar mig iväg till gymets toalett, blaskar av mig med en liten handduk, lite deo, byter kläder. Springer till tunnelbanan. Missar med några sekunder. Svär inte. Tackar för 7 minuters squatsittande på perrongen på en kall station i middagslugn och äter min macka jag förberett.

Klockan 13.05 sitter jag raggarduschad men galet eftersvettig med en grupp kollegor och pratar om de nya föreskrifterna från Arbetsmiljöverket.

Klockan 13.30 sitter jag i nästa möte som är via Skype.

Klockan 14.15 är vi klara och jag pustar ut.

Har en riktigt fin eftermiddag med mer jobb och sen lite högskoleprovsstudier med min adept/vän Z som ska skriva för första gången. Klockan 17.00 lyssnar vi på en inspirerande föreläsning med Anna Sunneborn. Otroligt bra. Z  gillar också. Gör mig så glad.

Kommer hem och blir bokstavligt talat omkullkramad av liten och stor. Hinner pussa och krama lite, sjunga och pussla lite. Viktigast på hela dagen. Ovanligt lite idag. Skönt att känna att det är ovanligt att vara borta middagstid.

Är helt slut. Inte fysiskt men lite sådär ”phu det klaffade”. Ska sova gott. Imorgon ska jag ha flow.

Perspektiv på vad som är viktigt. Foto: Katarina Jansson

---

Jag gillar inte att ha massor av prylar. Älskar när något funkar till flera saker. Som att jag använder min löparrygga som handväska till exempel.

Flipbelt har jag använt länge nu. Både på gymet då jag petar in nycklar och telefon och när jag springer mellanlånga rundor där jag vill ha en eller två mindre flaskor med men inte hela vätskeblåsan.

Det är en smart grej att ha på sig också om man inte har fickor. Eller för att få extra fickor! Funkar perfekt vid löpning, gym, cykel, skidor och skulle gissa vid tex swimrun också. Närhelst du ska ha saker tillgängligt som inte ska skumpa.

Nu finns det också miljövänliga flaskor anpassade till bältet! Hurra liksom! De har jag testat och det funkar hur bra som helst. Finns i två storlekar 18 cl och 32 cl och sitter still utan att skumpa i bältet.

Men det bästa med Flipbelt just nu är att de tagit fram ett bälte specifikt till vår insamling till Panzisjukhuset och Maison Dorcas. Ett bälte där hälften av priset (eller mer beroende på hur mycket du betalar!) går till Panzisjukhuset i Kongo. Ett dygn på sjukhuset kostar 13 kr så du gör stor skillnad genom att köpa ett. Perfekt till dig eller som present. Med vår # RunforPanzi på förstås.

Hur beställer du?

Superenkelt!

1) Gå in på vår insamling. Antingen skickar du 4 sms eller så klickar du på länken och betalar med kort. Flipbelten kostar 350 kr minst plus porto om 14 kr. Men du får gärna betala mer!

2) Maila din adress till tjejmarathon(@)gmail.com så postar vi ett bälte till dig!

3) Var coolast, snällast och snyggast i löparspåret, på gymet, på cykeln… var som du är! en #dogooder!

---

Jag skrev för länge sen (relativt) om att kunna ta in det man faktiskt gör.

Det är så lätt att bara mata på grejer och bocka av saker man gjort men är det egentligen känslan av att ha genomfört man behöver mest av eller att faktiskt ha upplevt det man gör dagarna i ända som räknas mest?

Saker som ”ärenden” och ”hushållsgöror” ja där kanske det kan vara fantastiskt att hitta synergier och få massor gjort.

Men sen är det mycket annat som man kanske ska låta ta sin tid. Dra ut på och göra gediget och ordentligt. Skjuta på annat för att verkligen göra ordentligt.

Risken är att man bara gör en massa och kortsiktigt känner sig nöjd med att ha bockat av det men…vad gav det? Tog man verkligen in det? Gav det tillräcklig uppmärksamhet?

Gör man för mycket som man bara bockar av eller gör man det och tar in det?

Jag tänker både utifrån jobb och privat. Tar mig en funderare inför veckan- hur mycket kan jag ta in och hur mycket bockar jag bara av?

---