Annars träning – bassängrekord

I mina sociala flöden så är frustrationen stor över den rådande flyktingkrisen. Den humanitära krisen som råder. Jag vet inte hur du känner och reagerar men jag har brutit ihop två gånger redan. Senast på jobbet idag inför ganska nya kollegor. Det gör för ont och tårarna rinner just nu när jag har nyheterna framför mig. Mamman som ligger på spåret med ett litet barn som nog är som min yngsta. Jag är överväldigad av hur ont det gör rent fysiskt i kroppen. Det är känslor att agera på.  De små barnen- jag tänker att de är som mina. Att de har rätt till trygghet och få ha det lika bra som våra barn här.

Jag är inte säker på att det är helt etiskt att använda bilderna på de döda barnen som de använts, det är ju inte så vi brukar göra här direkt och kanske inte själva skulle vilja om vi orkar tänka på att vi skulle vara i samma sits. Jag vet inte vad jag tycker rakt av men jag kan tycka om reaktionen den får, hur jobbig den än är. Och nu är bilderna redan ute och spridda och hans tappra pappa (hör hans berättelse i Aktuellt och se hur berörd Margot Wallström är) önskar ju att bilden ska få oss i väst att reagera med hjärtat.

Jag tycker att vi alla ska göra något. Att vi har ett medmänskligt ansvar att göra det. Att vi inte kan vifta bort det med att ”det inte spelar någon roll vad jag gör”. För om alla tänker så ..ja ni fattar. Stora saker och stora förändringar beror på många små delar. Vi kan vara en del. Vi kan göra något. Det vi tror på. Det finns olika vägar. Allt betyder något, en del saker gör mer skillnad än andra, en del nu, en del påverkar senare.

Jag har tänkt såhär:

1) Var tacksam för det jag har. Se det jag har och uppskatta det lite extra.

2) Ge ”en slant” till katastrofinsamlingar. Det finns flera organisationer du kan stötta som är på plats. Läs här. Svenska kyrkan finns till exempel på plats. Låt gå att några kronor hamnar i (ofta viktig) administration. Var tror du att pengarna för den där produkten du köpte hamnar?

3) Ge saker som behövs- hygienartiklar, blöjor, barnkläder och annat. Vigorvadvikan.com har en insamling som jag kommer stötta med lite saker. Jag försöker reda ut om jag kan samla ihop dem någonstans innan och ta en taxi med alltihop- återkommer”

4) Engagera dig för nyanlända. Det finns ett projekt inom Stockholm Stad och de har (hurra) typ blivit nedringda så gör en notering om att kontakta dem snart. Det kräver inte så mycket tid, och ger så mycket tillbaka. Svenska med baby är en annan fantastisk organisation. Skriv gärna fler i kommentarsfältet!

5) Hur tänker du långsiktigt? Hur röstar du? Hur ser det ut på din arbetsplats? Vilka umgås du med? Vart reser du? Vad köper du för produkter? Vad kan du om andra kulturer och religioner? (note to self- stor förbätringspotential här på flera punkter!)

Ingen kan göra allt. Idag kan vi inte göra allt. Men idag kan vi göra massor av bra saker, uppskatta bra saker och skicka ut både tacksamhet, pengar, saker och ta ett initiativ för att minska utanförskapet.

Har du bra idéer och tips på organisationer eller aktiviteterså tipsa gärna här!

Ha en fin och god fredag!

Livet snurrar fort för barn också. Förutom att överösa dem med kärlek, bra mat, trygga rutiner, tydliga gränser och skapa ett tryggt och mysigt hem för dem så tror jag på att ge dem verktyg att varva ned. Känna lugn och ro.  Lyssna inåt. Det går ju att göra på flera sätt men eftersom vi är många vuxna som vänder oss till yoga och meditation för att hitta ro och varva ned så varför inte ge det som gåva till ditt barn? Ett litet verktyg, en kul lugn grej.

Jag brukar ha Yogobe uppe på ipaden på golvet och visade stora tjejen ett yogapass med goa Emelie Steen. Sen ville hon yoga själv.

Nu har jag beställt boken ”Barn i balans” till henne och dessutom kortleken och planschen med yogaövningar så kan vi använda den istället för Ipaden ibland och dessutom känns det lättare att börja utan Ipad för lilla tjejen (som gärna ställer sig i hunden när hon ser att jag yogar).

Du kan prova yogobe gratis i tre dagar här. Och du kan läsa om Barn i balans här.

Här är en video med Emelie Steen.

Något av det bästa med mina första två år som hälsostrateg är att jag fick arbeta med Fredrik Bengtsson.

Fredrik är psykolog, författare och en otroligt kompetent person när det kommer till att arbeta med hälsa ur ett proaktivt perspektiv. Han kan människor. Han förstår behov och han kan koppla väldigt abstrakta tankar och känslor till konkreta åtgärder i en organisation. Jag har lärt mig så fantastiskt mycket.

I somras skrev han två otroligt viktiga och välskrivna artiklar (här och här) på SVT Opinion om risken med att slänga sig med potenta verktyg lite hursomhelst. Risken med att man i all välmening kanske drar igång en onlinekurs i mindfulness för någon som mår dåligt.

Drar igång reaktioner man  inte kan bedöma att en person kan hantera.

Mindfulness är poppis på företag och det kan absolut vara en stor gåva för individer som verktyg för deras individuella hälsa. Men det finns potential att väva in mindfulness som ett arbetsverktyg. En studie vid Handelshögskolan visar på att chefer som mediterar fattar bättre beslut.  Men för att implementera det effektivt krävs ett stort kunnande och att det integreras i företagets arbetssätt.

Men jag tycker att artiklarna kommer åt något annat. Vår strävan efter ett sätt att hantera stres, ångest och press men vår oförmåga att göra något långsiktigt. Vi kastar oss över en app med minfulnessövningar (eller varför inte en bok om att äta mindfullt?) och vår strävan och önskan är god och genuin på alla sätt men vi har kanske inte alltid den fulla förståelsen för vad processen kräver för att löpa fullt ut. Ibland behövs inte det, man kan dra nytta av ayurvedisk mat och yoga utan att förstå flertusenåriga teorier. Men ibland kanske det inte blir så bra, vilket Fredrik skriver om i boken.

Jag tror så mycket på att vi har väldigt mycket sanning, lugn, ro, kraft och beslutsamhet inom oss. Att allt finns därinne.

Men det brusar så mycket på utsidan och runtomkring oss. Det brusar och det pockas på vår uppmärksamhet och konsumtion än höger än vänster . Den där inre kloka rösten som vet hut knockas ut.

Men den finns där! Hitta den!

Jag har ett otroligt spännande jobb. Det handlar egentligen väldigt lite om träning och kost och betydligt mer om ledarskap, medarbetarskap och andra psykosociala faktorer.

Det är mycket att ta in och fundera på. Jag drar inte igång massa saker på en gång. Jag är inte intresserad av brandsläckningsåtgärder.

Även om jag inte kommer skriva så mycket detaljer om mitt arbete så vet jag att det är fler därute som antingen arbetar med eller är nyfikna på frågorna.

Ganska ofta ligger det mycket under ”hälsoparaplyet” som kanske inte egentligen främjar hälsa. Däremot är det reaktiva åtgärder för att återställa hälsa om något händer. Rehabiliteringsplaner. Krisplaner. Hälsoundersökningar. Sjukförsäkringar.

De aktiviteterna eller strukturerna har alltid varit där och när man tittar på saker som finns på plats kan det se genomtänkt och mycket ut.

Om man har en hälsoproblematik så tror jag att det är viktigt att titta på delarna man arbetar med och fundera över vad de egentligen främjar och/eller åtgärdar.

Jag funderar utifrån: hygienfaktorer kontra hälsofaktorer. Samt proaktiva åtgärder kontra reaktiva åtgärder.

En åtgärd kan vara lite av varje beroende på hur man jobbar med det. Reaktiva förstås lika viktiga som proaktiva. Men man behöver båda och för de flesta tror jag att fler proaktiva åtgärder behöver komma på plats och arbetas in.

Låt mig ge ett exempel.

En rehabiliteringsplan för utbrända medarbetare. Det är reaktivt. Om man däremot kopplar ett lärande från olika fall och tar med sig det till organisationen och arbetar med att förebygga att det händer andra (förutsatt att fallen beror på arbetssituationen/arbetsmiljön) så kan det vara proaktivt också.

Friskvårdsbidraget. Det kanske för 20 år sen var något som en potentiell talang blev imponerad över. Nu är det en hygienfaktor för de flesta. ”Hur mycket får man?”. Det ska bara finnas där. Som toalettpapper. Om man däremot kopplade hälsoundersökningar till ett skräddarsytt hälsoförmånspaket till medarbetarna beroende på deras behov så skulle det kunna vara en hälsofaktor. Friskvårdsbidraget kan förstås vara en hälsofaktor för de som utnyttjar det på ett bra sätt och faktiskt förbättrar sin hälsa genom det. Men det är på individbasis. Det saknar ett helhetstänk om det bara betalas ut.

Men att skapa en hälsosam kultur där nyttjandet av friskvårdsbidraget på något sätt kopplas ihop med organisationens hälsa och individens hälsa kopplas ihop med organisationens. Ja då har vi en hälsofaktor för företaget.

Sen finns det saker som ofta inte pratas om under företagets hälsoflagg som påverkar medarbetarnas hälsa betydligt mer än flera reaktiva åtgärder: Ledarskap. Utvecklingsmöjligheter. Möjlighet att påverka sin arbetssituation.

Och vägen framåt är att vi arbetar både bredare och djupare med frågan. Det behöver inte bli mer aktiviteter, men de behöver belysas och skruvas lite på.

Tankar och funderingar och mer än gärna era erfarenheter- välkomna!

Just nu är Kristina Paltén på väg på ett av sina livs stora äventyr. Hon ska springa tvärs över Iran. Över 200 mil. Ensam på ett sätt, men inte själv.

Varför? Kristina har ett svar nu, och kanske kommer ha flera när hon är klar.

Såhär svarar hon i en intervju:

It might not be possible to change the world by running but perhaps I could change myself, the people I meet and inspire a seed of change in those who hear about my run? At least it is worth a try. By doing this trip, I hope to bring people closer to each other, and to contribute to a more tolerant, peaceful and loving world.

Kristinas resa kan du följa här.