Björgenintervaller

Jajemen! Det beprövade tricket har funkat! Har skrivit det tidigare men hej! till alla nya läsare jag har! Såhär gör jag för att bli frisk fort:

* Lägger mig tidigt- timmarna före midnatt är viktiga för kroppens reparation

* Sover med en tunn underställströja och raggsockar

* Dricker varmt. Kokt vatten hela dagen

*Dricker en specialare: Färsk ingefära, citron och honung.

Det har funkat. Vaknade pigg och glad (ja glad är jag mest alltid) och satte av för en morgonjogg runt sjöarna. Såg massa löpare och joggare och powewalkare varav en med paraply (!?!?). Skillnad på joggare och löpare om du frågar mig? Joggare anstränger sig för att se ut som att de inte bryr sig. Löpare gör det bekvämt för sig för att kunna genomföra den träning de tänkt. Inget med hastighet, ålder och märken att göra.

Mina ben svarade precis så som de gör när de vilat nästan en vecka. Med att vara pigga! Snöt ut resten av förkylningen i väl valda buskage och pinnade på glatt i några kilometer. Behövs inte mer än så för att rensa systemet för ett hårdare pass imorgon.

Det är mulet men varmt men det kollade inte jag utan tog t-shirt. Det är bland det värsta jag vet att springa med t-shirt! Jag kör linne tills det är dags för underställ. Men man har ju så jäkla mycket funktionstshirts efter alla lopp (tips- gör linnen!). Idag hade jag en av mina äldsta. Från RunNike i London 2003. Den är lite rolig. Se nedan. Man fick välja att följa Paula Radcliffe eller två andra manliga löpare och så fick man en t-shirt som korresponderade. Nummerlappen är själva t-shirten. Använder den nästan aldrig eftersom jag just ogillar t-shirts men den här vägrar jag slänga trots att den är 9 år gammal.

Och apropå att slänga kläder. Lyssna gärna på P1 Stil idag om kvalitet och hur mycket kläder vi köper och slänger. Fy fasen!

Nu tar jag tigerfisen och åker till Värmland! Ha en jättefin fredag!

;

Sådär! Då har jag prövat Happy Buddha Yogastudio. En liten fin lokal på St Eriksgatan nära Vanadisplan. Jag sladdade in lite sent efter att ha fått akut besöka en cykelaffär för att låna en sån där sexkantsnyckel. Annelie är betydligt längre än mig och jag nådde inte mina trampor på cykeln. Eller jag nådde dem men jag hade aldrig mer kunnat skaffa barn igen om jag cyklade. Ni fattar!

Så jag halkade in lite sent och fann en jättefin liten sal med plats för ca 8-9 personer. Det lustiga var att det var 5 killar och vi var bara två tjejer! Positivt! Brukar snarare vara tvärtom- eller har jag inte yogat på länge bara?

Jag har tränat astanga yoga nästan dagligen (daglig yoga men då även iyengar yoga invävt) förut men det var väldigt länge sen jag gjorde hela serien. Astanga bygger på ett flow och ett ”schema” där man gör övningarna i en viss ordning som bygger på gamla gamla ideologier. Man tjafsar inte med ordningen liksom. Det blir väldigt många armhävningar om man gör som man ska och man svettas rejält. Det är fysiskt och dynamiskt och man jobbar i rörelserna med den sk ujjayi- andningen. Jag älskar det! Men jag hade glömt hur mycket jag älskar det!

Jag kan delar av serien utantill men kom inte ihåg allt. Det var prova på vecka så hon ledde klassen där vi nog var två stycken som tränat förut. Det flöt på jättebra och fokus var på att göra rörelserna mer än att fastna i massa förklaringar. Det gillades!

Det var som att komma hem till en god vän. En skön soffa. Kroppen är så annorlunda nu mot då- före barn före ultra. Nerven skruvade sig i vissa rörelser men annars var jag smidig som vanligt och kunde stå sådär käckt med fingrarna krokade i stortån med benet ut åt sidan.

Och så är det ju så att yoga handlar inte om att pressa sig in i en position. Det handlar inte bara om rörelser och det är en livsstil som nog kan hjälpa många.

”Ahimsa” är ”ickevåld” och en viktigt ledord inom yogan som kan tolkas mycket vidare än att inte slå någon i huvudet. Och jag kan känna att är det tillräckligt tätt mellan yogapassen så kan det hjälpa att fokusera på det goda och generösa i livet. Jag gillar buddismens 8-faldiga väg (läs mer här) som yogan förespråkar. Man vill inte vara elak, missunsam, girig. Man vill vara god och jag som är ett klassiskt högpresterande forcerande yrväder mår exceptionellt bra av att knyta mig själv i knutar, sträcka på mig, ligga platt på rygg och framför allt fokusera på att andas på en liten plastmatta några timmar i veckan. Tror inte jag är ensam om det.

Dock spårar det alltid ut precis efter. Jag blir alltid, utan undantag, fruktansvärt sugen på fet mat och gärna vin och godis efter yoga. Kan inte förklara det. Men det slår aldrig fel. Det är väl livets sätt att balansera upp det lite.

Hur som helst så är det prova-på vecka på Happy Buddha denna vecka- klasserna kostar 100 kr! Passa på!

Nu ska jag sova för jag är såpass frisk att jag nog kan ta mig ut på en morgonjogg. Härligt va?

Sov gott!

Det höll på att bli vardag. Min vardag är ju alldeles för rolig för att vara vardag och varje dag så tappar jag hakan lite när det kommer förfrågningar om det ena och det tredje och vägen framåt blir både bred, lättsprungen och jäkligt härlig. Full av saker jag brinner för: Hälsa, göra gott, springa långt, springa i fjällen med mera.

Men jag får en sån jäkla kick av att anmäla mig till ett lopp så när Madde petade på mig mailledes och undrade varför mitt namn inte var med på startlistan till Borås 6-timmars. Då fick jag lite fart. Så jag anmälde mig igår. Äventyr! Nu handlar det ju om att åka iväg söderut över en helg och springa så långt jag kan på  6 timmar. Runt en sjö på en bana som mäter ca 1,4 km. Jag gillar inte att förkasta saker innan jag provat dem, eh jo iofs en lång lista, men tidslopp vill jag testa. Jag är inte redo för tartan 400m runt runt som några av mina ultraidoler fixar så bra så men det här kändes lagom. Och jag är sjukt taggad.

Det är ca 10 veckor kvar. Formen har jag ingen aning om, grunden torde vara rätt bra med tanke på de två ”time on your feet” rika lopp jag gjort nyligen. Jag ska bara rusa 15 km på Lidingö den 29 sept annars är inget inplanerat som kan störa uppladdningen. Ja förutom min vardag då som ser ut som den gör men jag lever ju under devisen att högpresterande småbarnsmammor också kan vara harmoniska duktiga ultralöpare. Jag fixade TEC rätt bra eller hur?

Parantes! Startar tydligen i startled 1 på Lidingöloppet. No pressure men jag är ju verkligen nybörjare i de sammanhangen. 15 km. Måste göra så ont! Nervös!

Men jo-träningen då. Har ett upplägg jag ska testa. Inget revolutionerande men lite annorlunda mot vad jag brukar. Passar bra att testa på hösten-funkar det inte så gör jag inte det nästa år när det är fler saker att träna för. Återkommer i frågan.

Nu- är det dags för yoga. Jag ska provyoga här. På Happy Buddha Yoga Studio. 75 minuter astangayoga. Min favorit. Fysisk. Svettig. Flödande. Jag mår bra idag men det blir ingen löpning förrän jag känner mig 100%. Yoga passar alltid och ser fram emot en höst med yoga varje vecka.

Namaste- gudomligheten i mig hälsar gudomligheten i dig. Vi är olika. Vi har olika åsikter. Vissa äter bröd. Andra inte. Man kan förkasta, idiotförklara, fördumma varandra. Eller nyfiket fråga varför. Få ett svar. Fundera på det. Tala om sin ståndpunkt. Leva vidare. Skulle man kunna göra. Om man ville.

Merry är tillbaks! Annelie hade satt dit flaskhållare där bak och så en vattenflaska med IronManloggan på. No pressure! Haha! Min älskade Merida Road Lite som rullar så fort så jag blir rädd. Det går inte mot cykelsäsong men några mil ska man väl hinna med. Jag bor nära Ekerö och har inte ens cyklat där- som att svära i kyrkan va? Jag tänkte ge mig ut där en söndag och antar att det är mycket cyklister där då. Inte ”andra cyklister” för jag är inte cyklist. Än. Jag har gärna lila GoCoco strumpor, vill helst stanna och dricka för det vinglar så när flaskan ska i och ur hållaren. Jag har dessutom icke matchande färg på styrlinda mot däck talade Jim vänligt om. Jag har svårt att hålla ordning på vad ”däck” och ”hjul” är men där ekrarna sitter är hjul och så kan man byta däck. Svarta är tydligen bäst säger ovan nämnda man. Han torde veta men jag gillar min fina cykel. Den får se ut som den gör.

Det är dags att börja tampas med cyklingen. Ja inte nu. Fy fasen vad ruttet jag mår. Jag har inga halsmandlar så alla bakterier och virus när de väl biter sätter sig i bihålorna eller bronkerna. Jag pallar faktiskt inte ens cykla hem hojen idag. Jag är Tigerfisfri i två dagar också och det är de dagarna jag hinner allt: sova, jobba länge och träna. Men nu blir det alltså bara jobb. Drygt.

Fast ändå inte. Har haft två fantastiska möten idag. Snörvlandes. Den där bollen jag satte i rullning innan sommaren. Den är det två viktiga personer som också vill rulla och dem träffade jag idag. Nu rullar den rätt stadigt skulle jag vilja säga och jag hoppas och tror jag kommer få rulla den vidare ordentligt och då kan jag tala om vad det är! Håll tummarna!

Sen träffade jag Peter från Trimtex och blir som alltid lika imponerad av deras grejer. Som ett barn i en godisbutik ungefär var jag idag. Älskar den här bilden från deras hemsida:

Jo så det här med cykling då alltså.  Jag börjar med att läsa reglerna då (älskar denna- läs!).  Så tar vi resten sen.

Underbar bild från Velominati.com

Nä mina bihålor ger sig inte och jag försöker se det som en gåva att ”få” en helt träningsfri vecka med tvångsvila men kroppen mår inte bra av kontorsvardagen: Min korsrygg värker. Jag känner mig stel eftersom den yogainspirerade stretchsekvens jag alltid genomför efter träning (eh nåja det slarvas allt lite) faller bort. Jag tycker det är svårare att somna och blir lite retlig. Och melodramatisk. Som ni hör. Jag har alltså vilat i tre dagar….

Men det ger mig tid att fundera på träningen framåt. Och eftersom jag läser en massa träningsbloggar, bloggar i övrigt och hälsobloggar så vill jag försöka förmedla vad jag tycker och tänker om träning.

Jag tycker för det första att träning för prestation är något helt annat än träning för hälsa. Och det är väl en rejält öppen bred dörr att slå in men det var många som var lite halvchockade efter SVT’s dokumentär ”Medaljens baksida” om hur våra elitidrottare tränar och de skador de dras med. Det var väl inget konstigt med att Kluft stod och kräktes efter backintervaller? Det var ju ingen av dem som försökte påstå att elitsatsning hade med hälsa att göra! Jag tänker också att hade Kallur bott i kanske Kina eller Ryssland så hade det bara varit att köra på eller avgå. Vi har säkert ett världsomspännande sett, sunt sätt att arbeta med elitidrott i Sverige. Tror jag.

Jag tränar för prestation och jag tränar för hälsa. Främst för hälsa. Om den tid och den energi jag lägger på träning är en morotskaka så är kakan hälsofokuset och frostingen är prestation. För mycket frosting mår man illa av och bara kakan blir lite torr och tråkig.

När jag tränar för hälsa handlar det om att röra på sig utomhus och träna bål och rygg så jag orkar bära hem tunga matkassar med färgglada grönsaker, bära Tigerfisen på axlarna. Orka kontorsjobba framför datorn och kunna njuta av att röra mig för egen maskin utan att flåsa för mycket ute i terräng. Jag vill få endorfinkickar och eftersom jag hade ett hjärtfel tills för mindre än ett år sen där hjärtat ofta rusade i 240 slag mer minut så var det viktigt att hjärtat var starkt.

Sen har jag ett stort intresse för att vara utomhus, gärna i terräng och gärna i fjäll. Jag brinner för att testa mina uthållighetsgränser och se vad kroppen klarar av. Men inte framför en spegel på ett gym utan ute i naturen. Jag älskar känslan av att sätta upp ett mål och träna mot det. Jag älskar känslan av att springa, både när jag ska iväg, medan jag springer, när det känns lätt, när det känns tufft och när jag går i mål. Därför tränar jag för prestation. Jag vill genomföra en halvironman, bli snabbare och snabbare på olympisk distans triathlon, genomföra en ironman, jag vill springa längre och längre ultralopp. Jag vill också testa att springa fort på korta lopp men det får vänta lite.

Så hälsan får jag automatiskt när jag siktar mot mina prestationsmål. Men det får inte bli för mycket prestation för då störs hälsan. Och elitidrottare tänkte jag inte bli. Än. Kanske efter pensionen då man har lite mer tid :).

Så träningen lägger jag upp efter de mål jag har. Nu närmast har jag inga mål alls det här året som är specifika lopp eller så förutom eventuellt 6-timmars i Borås. Jag har en fantastisk massa projekt att dra igång som har med välgörenhet och löparrangemang att göra så vill inte att de ska komma i kläm för mycket under hösten. Eftersom jag älskar att träna så har jag inga problem att ta mig ut och röra på mig utan att ha ett specifikt mål. Det är jag väldigt glad för och det fanns en tid då träningen styrdes av mat och kanske just därför njuter jag otroligt mycket nu.

Men nästa år! Då ni! Då ska jag:

• Springa väldigt långt på TEC i mitten av april (16 mil)
• Springa mycket i fjäll och terräng (bla Axa Fjällmarathon och säkert något annat)
• Tävla halv Ironman och olympisk distans i triathlon (när var hur TBD)
• eventuellt köra ett långt skidlopp i slutet på mars med en fin om än stollig vän (om vi får lite snö här i Tokholm)

Jag har inte gjort en nedskriven plan än. Men i tanken ligger att bevara och utveckla min uthållighet. Genom att varje månad springa ett riiiiiktigt långt pass. Riktigt långt. I september har jag sagt att jag ska springa 10 mil en dag. I oktober behöver det inte alls bli så långt men TEC är 16 mil och jag vill vara förberedd. Jag tror att man blir bra på det man gör- alltså behöver jag springa långt. Behöver inte vara så mycket krångligare! Det finns massa sätt att göra det på: back to back (då man springer långt två dagar i rad) bland annat och det kommer bli såna också där jag kan få in det.

Jag vill få upp min tröskelfart med nästan 20 sekunder och då är det intervaller och tröskelpass som får stå på schemat. Vanlig distans utgår i stort sett.

Jag kommer förlägga mycket tid i backig terräng- hej regelbundna duster med Hammarbybacken i fint sällskap!

Jag vill hålla kroppen stark och smidig och kommer därför fortsätta låtsas att jag tränar styrka två dagar i veckan men kanske inte låtsas jämt utan faktiskt genomföra passen! Jag ska planera in yoga på regelbunden basis men tycker det är hutlöst jäkla dyrt i den här stan! Tipsa gärna var man kan gå utan att bli ruinerad!

Sen för att avlasta löpningen blir det kanske lite boxning och förhoppningsvis en massa skidor i vinter. Jag bor 2 km från Ursvik och har ett par fantastiska skidor att fara runt på. Snällare och underbarare sätt att nå endorfinhöjder vet jag inte om! Följt av en god måltid och varm kopp te framför Vinterstudion så har du en av mina favoritdagar!

Så jag längtar faktiskt efter hösten och vintern. Ge mig rosiga kinder och långa pass igenom lövhögar och skejtintervaller på gnistrande snö. Tröskelpass i novemberrusk. Tusingar i motvind. Långpass i snö som slask.Intervaller på isiga gator. Bring it! Nej förresten- I go get it!