Dubbelpass:Snällt men effektivt. Lätt men tufft!

För ganska exakt två år sen var jag med om något jag önskar ingen någonsin ska vara med om.

En helt frisk, stark ung vän föll ihop under ett löppass och miste livet. Allt som kunde göras gjordes men då hjälpte det inte.

Den här händelsen berörde alla som var där men även andra som inte var det. Det är svårt, fortfarande att förstå.

Jag är så enormt glad att jag är HLR-utbildad och att vi var ett team som visste vad vi skulle göra. Här var vi mitt i Stockholm men tänk om något liknande händer ute till fjälls och vad händer när man är helt ensam?

Jag har vägrat vara rädd men säkerhet är A och O i allt jag gör och är väldigt intresserad av utveckling på området. När någon frisk och vältränad bara rasar ihop sådär- då förstår man att det kan hända saker. Som- INTE är själva idrottens fel- men kan utlösas av den.

Med alla oss äventyrare som gärna ger oss ut i naturen, långt bort från ”civilisationen” så uppstår en ny dimension på vad man gör när något händer. Oftast är ju faktiskt andra som är ute på liknande äventyr närmre både i tid och distans och detta har kirurgen och idrottsläkarenJan-Olov Svärd tagit fasta på.

Han har utvecklat en app som heter X-safe och släpps i februari (först för Android) som, om man kopplat upp sig mot varandra, larmar om man hamnar i liggande läge i mer än 30 sekunder och då skickar GPS koordinater. Saknas täckning går ett SMS iväg med koordinaterna.

Appen ska också kunna användas vid idrottstävlingar, för de som rider och eventuellt som överfallslarm.

Här kan du läsa mer.

---

Nej det är inget nytt grepp jag tror på. Men idag- hittills iallafall- så blev det så.

JAg scannar av kroppen varje morgon- full fräs eller vila? Oftast full fräs men imorse kände jag direkt att jag inte var i gasen.

Jag skulle VABa Lillskrot men hon var förstås feberfri och frisk. Det var mamma som var lite seg istället.

Men först åt jag tidig frukost på Coops huvudkontor med bästa Annika. Sen hem. Och lite seg, alltså. Svårt att definiera. Immunförsvaret är lite sämre när man är gravid. Jag är ju ”aldrig sjuk” och lyckas, just för att jag tvärvilar så fort jag känner något, undvika att bli sjuk. Samma gäller för vår dotter. Det var därför hon var hemma idag- hemma en dag när det verkar vara på G istället för att låta det bryta ut först och kanske smitta andra.

Så bestämde jag att jag inte skulle åka in till jobbet på eftermiddag/kväll och genast kändes det bättre. En hel dag hemma- ibland måste man ha det. Och kan man, så ska man. Så ingen löpträning med jobbet klockan halv sex.

Sen hade jag ju städat köket inför förhandsvisningen imorgon. Så tänkte att jag köper mat.  Tänkte att pizza blev gott.

Så det blev en pizza på golvet istället för distanslöpning. Och nu mår jag jättebra.

Ibland- är pizza istället för löpning riktigt smidigt.

Men nu längtar jag ut…

 

 

---

Graviditet alltså. Det är helt fantastistk att vara omföderska- man slipper tro att man man ”måste” vara med i mammagrupper, läsa massa saker på nätet, registrera sig på massa sajter som syftar till att man ska köpa saker, köpa böcker. Gå på speciell yoga. Inte ens de där två stora blöjföretagen verkar förstått att det kommer en bebis här snart. Men rabattkupongerna får ni gärna skicka sen- hörni!

Man har färre besök hos barnmorskan och man vet sen förra gången att det inte behövs massa saker. Man gör som man vill men jag är fullständigt allergisk mot såna här namnbrickor och registreringsskyltar och kommers.

Jag har gjort misstaget att googla några saker- när jag fick enorm huvudvärk till exempel- och blir riktigt mörkrädd när jag ser långa trådar av diskussioner om det ena än det andra. Spekulationer och teorier. Jag förstår att man är orolig ibland, det är verkligen ett till liv som ska till, men att lägga sin oro till en massa spekulerande främlingar på nätet- blir det bra? Hitta en barnmorska du litar på istället. De har enorm erfarenhet av en massa graviditeter och allt som oftast är ”allt normalt” och är det inte det så är det sjukvård man behöver inte spekulationer på nätet.

Jag förstår också att jag är lyckligt lottad som är så trygg och mår så bra men jag tror också att jag jobbat mig till det och just för att jag rådfrågar de jag vet har kunskap och jag litar på snarare än masssa okända så blir hela resan tryggare.

Hur det är att vara gravid har alla olika åsikter om. Vissa verkar älska det. Vissa ser inte alls fram emot det och vissa tycker det är jobbigt pga tidigare erfarenheter eller rädslor. Inget är rätt och fel och eftersom jag har människor nära mig som inte alls mår bra av tanken på förlossning så förstår jag den inställningen också. Jag tyckte länge att ”graviditet och förlossning är det mest naturliga som finns” men oj oj vad saker kan gå fel och det kan hända hemska saker. Så jag är enormt tacksam att jag bor i Sverige. Inte för att vi serverar ett helt smörgåsbord med smärtlindring men att vi har en mödravård som iallafall i min erfarenhet är enormt noga. Det finns hjälp att få om man, helt naturligt!!!, är rädd eller orolig och det är inget konstigt att vara det. Föda barn är bland det mest omvälvande man gör i livet tror jag och det involverar ju två liv inte bara ett. Jag är just nu väldigt lugn och tacksam.

Min graviditet är privat men här får ni som vill svar på de fem vanligaste frågorna jag fått på senaste tiden. Missförstå mig rätt, jag blir så glad för alla som delar glädjen och frågar saker. Det är folk som påstår saker jag blir lite tokig på!

1) Hur mår du?

Tack helt fantastiskt! På riktigt! Känner mig stark, pigg, glad, lycklig. Sover och äter och tränar nästan som vanligt (lite lugnare och kortare bara).

2) Ska ni kolla vad det är?

Nej vi gjorde inte det. Vi hoppas det är en bebis. Man vet inte vem det är förrän den kommer ut ändå, känns konstigt att sätta namn och ha sig. Jag ville kolla ett tag- för jag är lite lat och praktisk- men nu blir det en överraskning. (Fast jag ”vet” vad det är, precis som med min dotter så blir ENORMT förvånad om min känsla är fel :)). Vi får se. Ni får gärna gissa!

3) Hur länge tänker du springa? Springer du varje dag?

Jag springer så länge jag är sugen på det och det inte gör ont eller känns konstigt. Jag springer lite varje dag och förutom att det går lite långsamt så känner jag precis samma glädje och längtan till naturen och den här heliga egentiden som löpningen är. Det gör mig stark, det gör mig glad och buddhakulan mår nog bäst om mamma mår bäst! Så går det så springer jag på fram till förlossningen. OCh detta funkar för mig, som sprang 16 mil en vecka innan jag blev gravid. Det kanske inte alls funkar för någon annan. Kroppen säger ifrån. Lyssna på den! Ta hand om din bäckenbotten och bli kompis med den. Är du inte det nu blir det svårt att bli polare efteråt…vilket blir väldigt viktigt för att få tillbaka styrka, stöd, balans och kontroll i bålen.

4) Har du några cravings?

Nix. Förutom choklad men den cravingen är livslång….

5) Har du gått upp mycket i vikt? (vad liten magen är)

Jag vet inte! Jag väger mig inte så ofta så jag vet inte vad jag vägde innan men jag tror att jag gått upp cirka 4 kilo och tycker det känns som det mesta sitter i min sportbh tyvärr. Otyg! Sen är jag rätt lång så maggen får plats lite mer på längden. Så nej- den är inte liten, den växer precis som den ska den här buddhakulan!

Imorse ringde klockan 05.45 för en morgonrevejl med min egen officer Maria. Det går helt klart inte lika rappt på morgnarna nu, den här milen tog nog närmare 75 minuter men då var det över stock och sten delvis i terräng i mörker. Maria är så snäll och väntar in mig när jag börjar gå i backarna. Före frukost funkar jag inte lika starkt som förut vilket har att göra med att jag släppt fokus på att vara fat-adapted och det gör ingenting.

Idag har jag en lång dag på jobbet med trippelmöten och sen en föreläsning att rodda ikväll med juice för nästan 100 personer. Så jag är så glad att jag mår såhär bra! Riktigt glad!

#vavavoom

 

 

---

Jag skrev årets första krönika till Lidingöloppet idag där jag ”bloggar” då och då och fokuset var ”Varför”- vilket jag skrivit om tidigare.

Jag brukar se det som att veta sitt varför- utöver sitt vad och hur gör att vägen mot målet lyses upp. Ger stadga, drar dig ur sängen på morgonen. Motiverar dig. Stärker dig att välja A istället för B. Gör dig mer rakryggad. Ger ett skimmer även åt ett snortidigt iskallt morgonpass. Gör att väckarklockan ringer ”välkommen till en dag närmare målet” snarare än  ”nu får du inte sova längre”.

Svaret på frågan ”varför” (som alla vi föräldrar drillas i att svara på dag ut och dag in) gör ditt HUR så mycket enklare. Det är som att få en kompass till sin livskarta att koppla ett varför till det som ska göras, som utmanar. ”HURet, blir lite lättare, och viljan att genomföra, att se delarna som måste till,  ökar!

---

När vi var på semester för tre veckor sen hade jag en nästintill perfekt ”Annie är gravid” träningsvecka: Lätta morgonjoggar, 2 hårdare tröskelpass, 2 styrkepass, några lätta distanspass.

Sen vi kom hem har jag haft det enormt hektiskt i övrigt med lite för lite sömn och då lever jag som jag lär: träning blir motion (mest). Jag ser till att röra på mig- faktiskt fortsätta springa varje dag sen 25 jan, men inte träna. Men nu har de här två veckorna passerat och jag har en kalender som nog ser full ut men i min värld är fullt under kontroll och lugn. Där ligger det tid för träning men viktigast av allt: Jag har energin att träna nu.

När man mest joggat i två veckor så är benen inte med. Kanske har man varit sjuk och faktiskt haft träningsvila och börjar rulla igång igen. Neuromuskulärt så kan benen mest då just jogga! Flåset har man tappat lite och faktiskt hela det muskelminne som det är att springa snabbare. Man har inte tappat mycket men istället för att kasta sig direkt på sina tusingar eller trösklar så kan man leka igång kroppen med lite fartiga men ändå lätta pass! Det är betydligt skonsammare än att kasta sig iväg i en lång hård intervall som man inte kört på 14 dagar.

Idag körde jag ett av mina favoritpass för att sätta igång en rappare löpning, och drilla lite löpteknik:

10 x 100 meter backe Nog kort att låta farten komma upp men för kort för att vara så slitigt så jag tappar tekniken .(tror jag- någon som sett mig kanske hävdat annorlunda) Korta rappa men lätta intervaller triggar det neuromuskulära systemet att springa snabbt men är inte tillräckligt långa för att generera massa ”slagg” i musklerna. Ett sånt här pass ska lämna dig pigg och varm! Ett återtågspass med mersmak- inte ett hårt träningspass!

Tre andra pass man kan testa för att komma igång inför att sätta igång med intervaller eller tröskelpass igen är:

10 x 30 sek fartökningar

Fartlekpass i terräng- korta ökningar under 15-0 minuter men var försiktig och anpassa till underlaget!

Korta backintervaller-som jag gjorde idag- leta känslan av att tassa uppför och anpassa antalet till att orka just tassa snyggt uppför!

Som uppvärming kan några extra minuter behövas nu när det är kallt: Avsluta med några stegringslopp där du springer successivt snabbare upp till ”4-ans växel” på en 100-200 meter lång sträcka. Spring stolt och avslappnad i käke och axlar och ta med dig andningen!

Jogga ned efter passen och se till att hålla dig varm och peta i dig något att äta för att mota en ny förkylning i grind!

Jag ser fram emot en väldigt springig vecka och att äntligen ha tid att springa lite längre! Hurra för det!

Nej jag brukar inte springa i Vibram- men de matchade linnet sa fotograf Luca Mara

---