En mest dag som revisor och tävlingsarrangör


Att anordna ett 50 km långt lopp för första gången i terräng, inte alltid vid bilväg, från A-B där man inte exakt vet hur det ser ut, var det finns vatten, om vår kontaktperson gått under jorden, om det blir kallt, varmt, om de dricker mycket eller lite, om det ska regna eller sola och man vill att allt ska bli bäst för att det är så jäkla häftigt och för en så bra sak-det är en utmaning!

Att den ena av oss är i Göteborg har inte varit något problem alls förrän nu då det såklart är mycket lättare för mig att göra de handgripliga sakerna. Det som inte gör det så lätt är att jag har sjukt mycket på jobbet och vill umgås med min 3-åring så mycket det går. Hämta tidigt på dagis, göra god mat och hjälpa lära sig cykla. KRÄVER att det går även nu.

Idag har jag jagat polisen, inte vice versa som tur var. Fått bra input från Per-Erik som är en av arrangörerna till Jättelångt som går på lördag. De verkar bli ca 100.  Jag har belamrat ett konferensrum på jobbet med det som ska bli goodiebags och annat. Jag har skrivit ut kartor så jag kan kladda på dem imorgon när jag tar mig fram på cykel längs banan. Jag har skrivit ut 40 lappar som ska i brevlådor längs vägen.

Stämt av sjukvårdsupplägget med vår sjukvårdare. Inget får lämnas åt slumpen. Räknat på vatten, räknat på tider. Funderat på logistiken. Fotografering, tidtagning. För funktionärer och vätska ska också transporteras fram och tillbaks längs med banan. Med vatten, med fotograf, med funktionärer, med eventuella (gud förbjude) skadade och brytande.

Gjort fakturaunderlag till de företag som hört av sig och sponsrar. Och så kontaktat SL för att avisera att vi blir ett stort gäng den 16e. Bokat hotellrum och räknat på hur många som kommer åka själva och med bussen.

Börjat fila på tävlingsPM med all info.

Jo och sen har jag jobbat också. Och lämnat på dagis i lugn och ro. Hämtat och lekt och myst och badat och läst saga och det var så mysigt att snosa där i den lilla sängen med alla frågor och funderingar och sjunga ”lille katt” och ligga kvar tills hon somnar men nu kör vi det här rejset. Upp o hoppa och all in tills klockan slår 23. Får tumma lite på ”klockan 10” regeln nu och jo jag vet då blir jag sjuk. Hejåhå.

Sofie är en modig tjej. Visst att hon kör världens hårdaste Ironman men det modigaste är att låna ut hojen sin till mig imorgon. För när jag lämnat lillan till sin mormor så drar vi till starten och så cyklar jag banan som enligt utsago är ”rätt lerig” och Hjälten kör till Grisslehamn och susar och möter mig längs vägen. Jag har inte hojat MTB sen jag bodde på Isle of Man 1998 så det här kan bli hur galet som helst. Watch out ekorrar! Sen har vi massa rek att göra i Grisslehamn och så bjuder fantastiska Mats Persgården oss på en natt eftersom de är med och stöttar Tjejmarathon. Tack Gill! Ni har varit, är och kommer vara ett enormt stöd för oss!

Så nu är det dags att släppa den här världen lite och krypa in i Åsa Larssons senaste bok som aldrig får ta slut.

Sov gott med er!

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Body and mind, trail and dirt


20120606-142145.jpg

När jag vaknade imorse var det inte med ett fysiskt jippi som det brukar vara. Det var ett ” du behöver sova. Det här var din enda sovmorgon på tre veckor. Pucko!”

Men jag ville så gärna göra detta! Jag har tänkt så länge att Ursvik Extremen med alla backar två gånger är toppenträning för Axa Fjällmaran.
Men kroppen är sliten. Jag är lite ur synk som jag skrivit innan. Det har blivit galen ökning av höjdmetrar och terräng på sistone och så lite räsersykkel på det. Maj gaad igår på vägen hem, tomma gator…. Det gick fort!
Låren surar! Dessutom började jag hosta imorse. Inget halsont. Bara att köra. Laddade med scones och inom kategorin ” jag testar puckade saker så slipper ni” så kan ni räkna in just det. Magen är i uppror!

Väl i Ursvik blev det dock klart att detta verkligen var en fantastiskt ide! Supertrevliga Hans var där, MaraMackan, MaskinMiranda, snabba Linda och så Eric som jag lovat att jag ska prova NMT i juni.
Vi satte iväg i lugn fart och jag passade på att skippa första dubbelbacken. Redan nu kände jag av mina lår. Andningen helt ok.
Alla andra var grymt starka- Linda fick en jättefin placering på Fjällmaran förra året och de andra vet jag ju är snabba rackare!
Jag mesade på och tog halva backar till baka här och var. Skönt att ändå känna att Extremen i sig i hyfsad fart inte är jobbig!
Tillbaka vid mål konstaterade vi att det blir en halvmara och ca 600-700 höjdmeter. Alla gjorde en grym insats!

20120606-142152.jpg
20120606-142202.jpg
20120606-142207.jpg

Hela vägen hade vi följe med en kille som sprang baklänges och i sidled. Visade sig han tränade för Ö till Ö och var intresserad av träningssällskap. Och det ska ni veta- när vi gör sånt här är alla välkomna!

20120606-142503.jpg
Vita, bruna -alla leriga !
Väl hemma så mådde jag riktigt bra efter lite riktig mat. Men mina lår pratar inte med mig. Vi har enats om att de ställer upp 3 km på Nike Run ikväll och så tänker jag inte på de 5 mil MTB i terräng vi ska göra på fredag.

Nu till jobbet- såna här dagar utan Ebba jobbar jag hellre och kan gå tidigare imorgon för att få mer tid för henne.

Ha en fin dag!

Årets kortaste lopp- Jubileumsmaran


20120606-082346.jpg

Kaxigt? Kanske. Allt är möjligt. Min lilla gofis är snart 3 år. Innan dess tog jag mig igenom (fick gå ca 15 km pga värmeslag- jag hade älskat att springa i lördags!) av Stockholm Marathon 2007 och efter det blev det inte så mycket långt springande men det blev en bebis och problem med symfysen och sen började jag träna lite så smått mot längre distanser men det har inte varit så lätt eftersom jag först var kockänka i 1,5 år och sen separerade. Svårt att få till långpass. Men if there’s a will there’s a way.

Nu 2012 så blir det kanske året då mitt kortaste lopp är ett marathon. Jubileumsmaran! Mest för att det bara går en gång under min livstid och blir ett bra hårt långpass inför Axa Fjällmarathon. Och för att det är hälften så många att trängas med som på Stockholm Marathon.

Men nu laddar jag för Extremen i Ursvik med backarna två gånger. Ren vilja för kroppen är trött. Den här snabbfotade mannen ska tydligen med och jag tänkte att han kan få prata maratonträning medan jag hmm’ar och flåsar och så har vi Hans med som var med på toppturen i Åre som är en solstråle och kan vara på gott humör.

Kolla mina nyttiga scones med flingsalt jag gjorde. Jag bakar aldrig efter recept utan som jag tror det blir gott men jag ska försöka återge hur jag gjorde för det var en snabbfixad morgontreat!

Ha en fin dag!

20120606-082402.jpg

Workallday- en Ansofistikerad tisdag


20120605-205845.jpg

Idag kändes vägbanorna någorlunda torra och Merry ville ut! Så hon fick följa med till jobbet. Längs vägen irriterade jag mig redigt på Chiquitas reklam. Som säger att bara en av 8 bananer får bli en chiquita. Jag har mailat dem och frågat om de kastar de andra sju? Det är ungefär lika galet som att man kastar böjda gurkor. Inte fått svar. Men jag återkommer.

Nåväl. In i deklarationsdimman, som jag kommer ur innan lunch lite snabbt för att rodda med Stefan på Enervit som sponsrar Tjejmarathon- wouldn’t have it any other way! Bokföra lite. Ta emot fina skyltar- ni får bara se en för några är överraskningar för tjejorna. Knattra vidare. God lunch. Stor sallad, som ni ser på bild. Men precis som alla andra bloggare så är vad jag äter och vad jag fotar inte alls samma sak men hann inte fota förpackningen till min ”Grandiosa extra allt”pizza som jag var tvungen att äta också eftersom magen bara duuuh tror du att jag ska jobba hela dagen utan break på färsk vitkål och ägg din dumma fan ge mig transfetter NU.

Tar emot paket igen. Denna gång våra nya coachtröjor. Från Trimtex förstås. Se bild nedan.

Konstaterar roat att det blir fler som tar sig an Ursvik imorgon och att jag kommer bli väldigt trött eftersom mina ben är rätt less och i nästa andetag så säger jag till Jessica att jag kan hjälpa till som extralöpare på Nike Run Club + imorgon kväll innan jag ska plocka upp Ebba. Vill ni testa 3, 5 eller 10 km i olika farter- kom till Drottninggatan utanför (nationaldagsstängda InterSport) vid 17.30 så får ni fin t-shirt, se ut som en löparmob mitt i stan och sen god smoothie efteråt! Kom kom!

Bästa Micke var här idag då de behandlar hos oss var och varannan tisdag och jag fick lite massage och en jävelusiskt hård armbåge i piriformis så änglarna sjöng. Vi pratade om en kurs han gått på Mindset som verkade väldigt intressant. Jag är bokstaven ”i” och färgen gul. Det låter bra.

Jag räknar ned dagarna till Tjejmarathon, kommer på något, skriver ett mail. Skriver en post-it. Tankarna skuttar fram och tillbaks men andningen är i magen och fötterna i backen. Det är alldeles för få timmar och dagar tills Skatteverkets byråanstånd går ut och helt ok lagom få tills Tjejmarathon för nu längtar jag! Det kommer bli bra väder och en fantastiskt dag och jag kommer ha gåshud hela dagen. Det är lite lustigt men precis som det ska vara att den idé jag kläckte i höstas nu snart är sanning. Det är precis så det blir och ett bevis på att med rätt människor och rätt fokus så kan man genomföra sina drömmar. Jag tittar inte i backen utan i horisonten och där finns en massa saker som jag kastar ut krokar efter nu och håvar in under semestern.

Ansöker till en utbildning att bli första-hjälpen sjukvårdare för Röda Korset i höst. Jo för jag vill. För jag har mina mål. Och en vild fantasi och nu är klockan snart nio. Himlen är hög, luften ren efter regnet. Min cykel rullar fort och vägen hem är en torktumlare där all stress och fyrkantighet och regler rinner av och jag kommer sova gott och vakna in i en ny fantastisk fullspäckad dag. Sov gott.

20120605-205206.jpg
20120605-205212.jpg
20120605-205217.jpg

Att känna sig stark


20120604-172515.jpg
20120604-172510.jpg

Oftast handlar träningen om att pusha gränsen. Utmana sig. Köra tills man inte orkar. Sikta högre än man klarar av. Det krävs en helikoptervy för att se att man inte falerade. Utan att man vann. Man slutar ju ofta med att känna sig som en urvriden trasa. Med fail. Tills man stupar.

När jag tränar med Magnus (det var ett tag sen nu men vi är på banan!) så är det ofta övningar involverade som jag inte gör i vanliga fall. Där jag känner mig svag. Marklyft osv. Ofta gör vi dem Crossfitstyle med sk ”WOD”’s.Workout of the Day.

Jag brukar ligga just som en urvriden trasa på golvet efteråt. Men inte idag.Idag var jag stark.

När jag kom till UCSP höll Magnus på med sitt senaste upprop Let’s burpee to midsummer.Så bra,tänkte jagdå ska inte vi göra burpees sen.Jag hatar burpees.

Nej vi skulle göra annat.

4 toes to bar (hängande fällkniv)

6 chins ( ja jag fuskade med ett gummiband om foten)

8 marklyft (jag fegade med 40 kilo- är rutten på marklyft)

10 renegade rows ( stå i armhävningsposition på två hantlar och ”ro”

4 varv. Nuff said.

Men jag var stark! Satan i gatan- jag fick knappt upp benen förut och fick jag väl det så rasade de ned sen men nu höll jag emoooooot. Stark i rodden, rutten på marklyft som vanligt.

Sen stod vi i planka på sån där vickande bräda från Casall och hade tårna på en liten boll. Grym utmaning för balansen. Den andra gjorde emedan 30 twists med en stor halvtung boll.

Sist- jägarvila på den där balansbrädan medan den andra gjorde slamdunks med en tung boll.

Ja jag var trött sen. Men jag är stark. Starkare än förut. Så mina egna lyft o dra och hopp o skuttövningar hemma måste ge resultat.

På jobbet har vi flyttat platser. Jag sitter och ser ut över gatan istället och lummiga träd. Har överdjävulskt mycket att göra men nu ska jag cykla hem och imorgon ska jag springa in.

På onsdag får du gärna komma på det här: Nationaldagsbackarna. Kan bli riktigt roligt!

Får väl visa hur det kan se ut när jag är på jobbet. Hade i flyttandet packat bort mina klackskor så jag smurfade runt i gummistövlar idag. Inga kundbesök som tur var. Nästan rätt. Aldrig helt fel. Som vanligt.

20120604-172524.jpg

One step closer och älska Ursvik


20120603-220418.jpg

Det är så man får se det. Ett steg på vägen mot mitt snabbare jag. Varje resa, även den längsta börjar med ett första steg.

Varje träningspass börjar med ett steg. Ja det är en massa annat också förstås. Idag var det ett fusk som började dagen- satte på SVT barnkanal och slumrade medan lillan tittade på tecknat. Jag behöver få en morgon där jag ligger i sängen lite längre. Jag är dubbelt så glad då när jag väl går upp. Hon är jätteglad- vi tittar inte så mycket på tv annars.

Sen var det det där med frukost en timme innan löpning. Det blev en halv portion gröt, ett ägg en halv banan och kaffe. Det försvann nog i en lilltå för jag var galet hungrig sen och det kändes som att springa på tom mage.

Bästa farbror till lilltroll bor granne och där finns lilla 6-månaders kusinen så barnvakteriet löste sig galant. Tycker det är så tråkigt att behöva lämna bort henne en halv dag för att springa 90 minuter.

Iväg i det bästa vädret, 8 grader, lätt regn och mulet. Ursvik hägrade och jag hade ställt in mig på en lätt jogg dit- 1,7 km. Sen 10 lätta snabba, glada kilometrar och nedjogg tillbaks. Så blev det nu inte. Jag är helt ur fas med tung och lätt träning och det är dags för vilovecka säger benen. Jag säger ”vi kör hårt en vecka till sen är det kortvecka”. Vi får se. Jag är så fantastiskt glad över att den inte säger ”aj” längre. Alls. Någonstans.

Iallafall. Jag springer bäst med folk bakom mig så tog rygg på två grabbar och sen smet jag förbi dem precis innan backen mellan 1-2a kilometern. Den sätter nivån för Ursvik och jag kunde ju inte stanna när jag sprungit om? Ren teknikglädje uppför där när jag trampade iväg. Tuggade på och fram till 7 kilometer kändes det ok och det var terrängglädje nästan hela vägen. Men sen stummade jag totalt. Pulsen låg högt uppe på 162 som är nära 90% för mig. Uh uh. Men inte obehagligt. Kollade inte så noga men tror hela 10 km tog 57 minuter. Men jag tänker, jag som aldrig sprungit ett millopp, att med lite mat, lite vila och lite asfalt så kanske jag kan springa 10 km på sub 50 minuter? Va? Vad tror ni? Shit om man skulle våga testa sig själv på den distansen någongång. Aldrig hänt!

Tog mig hem och hämtade min lilla gofis och har haft en helt egen eftermiddag bara jag och hon. Storhandlat- som vi gör som en lek. Gjort egna inbjudningskort till hennes kalas. Bara hängt. De dagarna är superviktiga för mig och för henne också. Ingen telefon, ingen dator. Jag svarar knappt i telefon om det ringer då.

Angående veckans träning så tycker jag att det varit rätt bra ändå. Jag har släppt allt vad registrering heter. Däremot planerar jag desto mer.

Måndag: Lätt jogg 5 km och styrka. Onsdag: 2,3,4 min intervaller och 5 km distans totalt 13 km. Fredag: 11 x 400 meter samt upp o nedjogg totalt 9 km. Söndag:13,5 km i snitt 5:50 tempo tror jag.

Nästa veckas träning:

Måndag:Styrketräning med Magnus

Tisdag: löpning. Gärna Ursvik igen. Får se vad jag hinner på jobbet…

Onsdag: Ledig. Hm. Hammarbybacken kanske? Någon kräkjobbig form av löpning iallafall.

Fredag:Håll i hatten. Jag ska cykla 5 mil mountainbike. På Roslagsleden. Ja, jag ska cykla Tjejmarasträckan. Intressant. Jag är fruktansvärt feg nuförtiden och kommer nog hittas i fosterställning i något lingonris.

Lördag: Tänkte nog köra lite styrka

Söndag: Vi får se. Det står en cykel här som nog ska testas men jag tror jag kommer vilja springa något fort och jobbigt och sen umgås med gofisen.

Låter det flumflum? Ingen plan alls? Jo jag vill få in ett intervallpass med 8 tusingar. Ett distanspass i terräng. Ett lite längre med stegrande fart. 2 styrkepass men jag pusslar in dem efter hur vardagen och kroppen känns. Reviderar varje dag. På så vis håller jag mig både skadefri och träningssugen hela tiden.

Som vanligt lite söndagsfilosofisk. Det är så mycket jag vill göra och jag har ett sånt enormt behov av att vara själv ibland. Jag smiter ned på golvet med min skumrulle och låter den sträcka ut bröstryggen och känner hur det lossar både fysiskt och mentalt. Tycker tiden går så fort och kommer på mig själv att leta efter sånt som är beständigt. Jag längtar till Värmland som är det mest konstanta i mitt liv. Det som alltid funnits där. Jag älskar väderrapporten på P1. Väderrapporten är så neutral. Det är inte bu eller bä. Det är bara väder. Brukar passa på att lyssna på den och göra andningsövningar samtidigt. Alla sätt bra utom de dåliga.

Går in i en galen jobbvecka med samtida förberedelser för Tjejmarathon. Allt jag valt in, allt älskar jag. Så glad att jag fått trampa stigar för mig själv ute i skogen idag. Jag. Mina fötter. Mina lungor. Mitt duktiga jämnslående hjärta.

Laddad.

Ha en fin vecka!

20120603-220300.jpg
20120603-220305.jpg