En riktigt tokig skidhistoria med ett lyckligt slut

Går hem sent från jobbet. Fortfarande många kollegor kvar. Flitiga. Ambitiösa. Lite trötta.
Jag har bränt sönder trådarna i skallen två gånger och får inte en chans till.
Det var då. Nu är nu. Och trots det. Delar av mig vill göra karriär. Vill in bland siffrorna igen. Jobba mig uppåt.
Men så blir det inte. Det blir jättebra ändå. Det blir att använda mina erfarenheter till att hjälpa de som är där jag var då.Att stanna på den tunna linjen.
Jag har massor på agendan. Alltid. Dessutom vill många ha med mig på sin agenda, både proffessionell och social och jag är ödmjukt tacksam. Önskar jag hann mer och tänker att de kanske tröttnar på att fråga snart?!
Jag hinner aldrig allt jag vill. Inte ens idag när jag jobbade både hemma och sent på jobbet.
Men när jag går hem så tänker jag på allt jag gjort. Allt jag hann. Det som var bra. Det kunde jag inte förut. Kunde inte ge mig själv uppskattning. Var aldrig bra nog. Aldrig klar.
Nu. Efter en lång resa:
Det jag inte hinner. Det släpper jag genom pennan ned på en post-it. Att landa i en annan dag. Ställer fortfarande enorma krav på mig själv. Är fortfarande en högpresterare och har väldigt svårt att tycka att jag duger i olika sammanhang. Tycker inte jag kan något speciellt bra men har förlikat mig med att jag lever i konstant lärande istället och det är rogivande.
Sen vilar jag. Sover gott. Utan dåligt samvete. Utan oro.
Allt löser sig. Allt är bra. Allt är riktigt jäkla otroligt bra. Jag är på rätt väg. Både på jobbet och privat. Äntligen. Äntligen.

---

För att förtydliga: Jag driver inte en kampanj här för vegan eller vegetarisk kost för alla. Många av oss har tillgång till kött som kommit till tallriken på sunda vägar, tex viltkött. Men jag tror att de allra flesta inte vet hur köttet de äter kommit till munnen. Det värsta är, nyligen påmint genom ”Findusgate” att många av oss inte ens vad vad det är för kött man äter. Och många kanske inte skulle äta kött om det inte var så att man bara behövde plocka med sig en inplastad ren förpackning på affären. Var man tvungen att antingen på riktigt eller visuellt ta del av hur köttfärsen kommit till grytan hade nog många tänkt ett varv till. Men det är lätt att köpa mycket kött utan att ta del av processen bakom idag.

Vi importerar runt 85% av köttet i storhushållssektorn. Alltså det våra barn äter och förmodligen mycket av det vi äter på restauranger. Det är betydligt svårare att veta var det köttet kommer ifrån, vad det innehåller (tex antibiotika och tillväxthormoner i kött från utom EU och från djur som illegalt inom EU behandlas med detta) berättar Svenskt Kött.

Kött är energikrävande att framställa. 2008 rapporterade Ekot att vi slänger 9 miljoner ton kött per år bara i svenska matbutiker. Jag tycker det är helt absurt att alltså 30 TUSEN kor slaktas i onödan!

Det spelar ingen roll hur nyttigt man tycker kött är- vi måste börja ställa högre krav på det kött vi äter. Konsumentpåverkan är en enorm kraft. Så länge vi köper billigt importerat kött och halvfabrikat med tvetydig märkning så finns det en marknad för tillverkare att tjäna pengar på- och då fortsätter det!

Jag har inte ens börjat nämna hälsofördelarna!

Vegetarisk kost är i flera aspekter att föredra. Mer näringsämnen och nyttigare rakt igenom. Mer fibrer, fler näringsämnen, antioxidanter och det är betydligt billigare att äta ekologisk kost vegetariskt än med animaliska produkter.

En studie från Nutritional Sciences, University of Giessen visar också att de brister som vegetarisk kost ofta anklagas för mest beror på dålig måltidsplanering.

Vill du läsa mer om vegetarisk kost så kika in här.

Jag skulle kunna stolpa upp hur mycket fördelar som helst men gissningsvis är du lite som jag- vill äta mer vegetariskt men blir otroligt sugen på kött ibland!

Så god vana #5 är att bara köpa kött som du vet var det kommer ifrån. Bara svenskt kött, gärna ekologiskt och KRAVmärkt och bara äta kött en gång i veckan.

Det finns många fantastiskt goda vegetariska alternativ även om många som slentrianmässigt ätit mycket kött får tänka utanför boxen.

I många fall kan man rätt och slätt minska köttmängden i kötträtter med mer vegetariska ingrednenser- jag lagar ofta köttfärssås med mycket rivna morötter, kikärter och mer tomater (som uppvärmda innehåller nyttigt lycopen).

Idag blev det något jag äter väldigt ofta: ugnsrostade grönsaker pumpafrön och keso till.

Bara skär grönsakerna i bitar, ringla rapsolja över. Några varv med pepparkvarnen, flingsalt och rosmarin. Skjuts in i ugnen!

Har dessutom bestämt mig för att beställa Ekolådan några veckor eftersom de har ett bra utbud av ekologiska säsongsbetonade grönsaker och recept som passar råvarorna!

Ha nu en fin tisdag!

---

Vilken fantastisk helg jag haft!

Jag är liksom utvilad samtidigt som 60 km löpning och en helg med 45 km skidåkning samt massa snöpulsande tar ut sin rätt. Jag har dessutom rätt ont i armen av muskelbristningen jag har och på ett så knasigt ställe- vänsterarmen använder jag ju hela tiden! Otyg! Eftersom den är i sin sub-acute stage så stretchar jag och masserar lite för att de fibrer som trasats sönder ska lägga sig till rätta igen så muskeln återfår maximal funktion.

Men förra veckans träning blev alltså:

10 km morgonjogg, 7 km av 15 x 30 sek intervaller, 1 timma med chins och marklyftträning, 60 km ultrapass och 15 + 30 km skidor.

Och även om jag har en plan för varje vecka så blir alltid utgångsläget: Hur känns det? Vad hinner jag?

Det är det som styr och det är det som jag tror är nyckeln till att jag inte är skadad. Jag hinner helt enkelt aldrig springa så mycket som jag vill och ligger alltså på en relativt låg nivå av mil. Relativt alltså

Går in i tre veckor ensam med Lillan så har verkligen njutit av en egohelg med bara mig och Hjärtat i fokus. Skrattat tills jag fått magknip, fått massa frisk luft genom lågintensiv träning och umgåtts med hans famil och släkt och träffat en fin vän.

Så jag känner mig utvilad och hade gärna kastat mig in i en tung träningsvecka men har inte riktigt möjligheterna. Jag gör så gott jag kan!

Måndag: blir rörlighet hemma för har ingen barnvakt

Tisdag. Om jag hinner- tröskelpass i stan

Onsdag- morgonjogg och kvällsyoga

Torsdag- olympiska lyft med Magnus

Fredag- Distans på landet Cirka 15 km

Lördag- 10 x 3 km. Veckans grispass

Söndag- Rörlighet

Är detta optimalt för vad jag tränar för? Kanske inte men det är det jag får till och då är det optimalt för mig.

TEC kräver fysisk förberedelse. Men även mental. 16 mil springer man inte med kroppen- det springer man med en stark skalle.

Det gäller att orka springa igenom smärtan och veta vilken smärta som är relevant att lyssna på. Att klara sig ur svackorna. Under mitt 6-mila pass hade jag två dippar. På 16 mil kommer jag ha flera.

Det handlar om att falla 100 gånger och resa sig 101. Precis som i livet!

Nu kör vi den här veckan också!

---

Det här var alltså min första skidtävling. Och förmodligen min sista. Inte därför att jag var trött när jag gick i mål. Det var jag inte- hann inte bli! Min plan var att åka skiten ur mig. Jag vet att jag är stark och 30 km är ju ingenting rent distansmässigt för mig. Dock har jag aldrig åkt skidor snabbare än jag springer så det ger ju en viss indikation om hur fort det går. Som längst har jag åkt 40 km en gång för två år sen men annars är det 20km jag åkt en gång i år bara visste inte riktigt hur det skulle bli efter två mil.

Men inget blev som jag tänkt. Förstod att det skulle vara lite trångt men inte så trångt. Inte heller att folk skulle kliva in rätt framför och faktisk landa på mina skidor trots att jag höll rätt hög fart. Att det skulle vara så mycket agg- vad sjutton vi är väl här för att ha roligt? Eller vad har jag missat? Hann fundera en del och sant- jag har undvikit stora lopp så gott det går och på ultra är det ju bara kärlek rakt igenom så det kanske är såhär?

Fler och fler åker motionslopp och det är fantastiskt. Men det blir fler att trängas med och fler som inte riktigt har förståndet att inse att vi gör, eller borde göra detta för att det är roligt. För njutning. Och för fysisk utmaning. Inte för att jag ska ta mig fram kosta vad det kosta vill. Om man har så bråttom så är det nog bäst att mäta upp 10 kilometer någonstans ensam och mata på tills man är klar med sin distans och så kan man sätta check på det.

Den andra problematiken uppstår när folk inte förstått det här med höger och vänster. Jag undrade idag flera gånger om flera stycken inte åkt på E18 tex? När man kör om, gör man det till vänster och när man är klar faller man in till höger om man har utrymme. På så sätt kan man åka om smidigt och farten regleras i de olika spåren. Inte riktigt fullt fungerande här. Gärna någon farbror som ligger dövörad i vänsterspåret och någon dam i mitten som blockar i lunkafart. INGET fel med lunkafart men lunkafart i fel spår leder bara till irritation.

Missförstå mig rätt nu- det var en jättekul upplevelse. Det var jättefina spår och den publik som engagerade sig och inte stirrade som fågelholkar bara efter ”sin” åkare var toppen! Men vad skönt att känna att nej- det här var inte för mig. Att köa 2-3 km för att sen få hålla igen i cirka 4 till för att sen kunna staka på i den fart jag vill för att sen i varenda utförslöpa behöva bromsa upp den finfina glidvallan med att ploga- det blir ju inte så givande rent prestationsmässigt. Att få en stav nästan upp i näsan för att någons fartposition ser ut som ett V bakifrån- ja jag åkte med hjärtat i halsgropen. Och det kanske ska vara såhär? Men då vet jag- då är det inte för mig tack och hej! Skidor är när jag skidar fram och hinner njuta av naturen och känner hela kroppen jobba i harmoni. Som när jag och N åkte igår- magiskt!

Jag är jättenöjd med mina 2:50 eller vad det blev. Jag tror jag hade åkt på 2:35-2:40 om jag stått längre fram men nu gjorde jag inte det och tiden spelar ingen roll- det skulle ju vara roligt!

Efteråt kastade vi oss hem och duschade för att heja på det i gänget som åkte 60 km. Bland annat Ns brorsa som ska få avge sin rapport här på bloggen.

Jag tror att alla motionslopp har en utmaning i ”kundnöjdhet” med det stigande deltagarantalet. Vi har betalat flera hundra för det här. Vi blir fler. Man behöver se över startgrupper och spårbredd och över huvudtaget all logistik.

Engelbrektsloppet andades värme och lokalt engagemang och det var det allra bästa med idag! Samt att N sopade in strax bakom mig på sina första 30 km någonsin och inte heller var trött! DET är starkt!

Men bäst idag var vår fina kvällspromenad. Rätt ut i mörkret med pannlampa. Bland pulssnö och vita granar. I lugn och ro.

---

30 km på skidor är ingen fara men med trängsel och branta backar och utan direkt träning är det inte bara en promenad i parken.
Därtill har jag fått en muskelbristning i vänster armen, i brachialis som böjer underarmen. Bara lätt men har svårt att sträcka ut armen fullt.
Jag har åkt längd sen jag var liten, men bara då och då sen jag flyttade från Jämtland. Det här med smala vallningsskidor har jag ingen koll på. Teknik vet jag inget om egentligen. Jag ger gärna tips om jag kan men har aldrig själv fått ett endaste tekniktrix. Mamma och pappa satte mig på skidor och så åkte man helt enkelt.
Igår tog jag ett glas bubbel och sen var det något oklart hur många lager jag lagt på varje skida…
Kan bli att jag åker i spagat…
Det ska bli jättekul. Jag ska åka så fort det går utan att köra på folk utför.
Jag ska ha roligt- som vanligt!

---