Blogg

Erbjudande- spring Tjejmarathon med vårt träningsprogram


Det finns många platser kvar till Tjejmarathon och vi vill gärna att fler anmäler sig!

För att hjälpa de som kanske tvekar inför distansen har vi gjort ett enkelt träningsprogram som tar dig fram till loppet. Vi vet att man klarar mer än man kan och att tassa lite längre än man är van vid i terräng är ett ganska skonsamt sätt att spräcka gränserna.

Om du i dagsläget klarar runt 17-20 kilometer på ett långpass så har du god chans att med smart träning klara av att tassa 50 kilometer på vackra Knalleleden i juni.

Loppet går alltså 14e juni mellan Hindås och Borås. Det är cirka 50 kilometer och vi ger allt överskott från anmälningsavgiften till Panzisjukhuset i Kongo.

Är du företagare kan du ”köpa loss” en eller flera kilometer av loppet. Kontakta mig så berättar jag mer.

Här kan du läsa mer om det senaste om loppet och om hur du får ett träningsprogram.

Women on the move- Före detta patienter på Panzisjukhuset som nu lär sig hantverk som ett sätt att komma tillbaka till livet. I år stödjer vi den psykiska vård som behövs för att återhämta sig efter de trauman kvinnorna och barnen utsatts för.


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Proffsig analys av ditt löpsteg- Salming RunLAB


Häromveckan fick jag ett sms från Lisa McRae på Urban Tribes som undrade om jag kunde vara testlöpare för ett event de skulle ha ihop med Salming. Ja gärna sa jag utan att kolla upp exakt vad jag skulle göra.

Vilken tur att jag tackade ja!

Salming är ett ganska nytt och växande märke på den svenska löpmarknaden. Många gillar deras löparskor och i år har de släppt en terrängdoja också som har en väldigt bra räfflad sula.

Salming Concept Store på Kungsgatan i Stockholm är en fräsch butik med mycket fina grejer både för vuxna och barn.

Men det bästa med butiken är deras high-tech RunLAB som de förut bara hade i Göteborg. Det var det jag fick testa!

RunLAB är en datoriserad helkroppsanalys av din löpstil som genom en kunnig persons analys kan generera en avancerad rapport där du kan hitta saker att jobba på- eller bara ge dig själv en klapp på axeln för.

Systemet kallas för motion capture och funkar så att en ”operatör” i det här fallet supertrevliga Lhina, matar in längd, vikt och lite annan data och sen satte hon på mig runt 30 stycken mät”knappar” på huvud, axlar, höfter, knän, fötter och rygg som sen kommunicerade med en skärm där jag vips såg en streckgubbeversion av mig själv som speglade mina rörelser. Allt sker i ett mörkt rum med ett stort löpband och en stor skärm. Omklädningsrum och dusch finns också för dig som gör testet.

Du har endast på dig skor, strumpor, underkläder, korta shorts (gärna utan reflexer) och som tjej sportbh. Det här var jag förstås inte helt bekväm med eftersom det  just i mitt fall var massa människor i rummet som var där för att få RunLAB presenterat för sig men det var ju massa snälla löpare från Urban Tribes så det gjorde faktiskt inget men jag tror mina axlar var några centimeter högre än vanligt vilket Lisa också påpekade.

Sen får man springa i tre olika hastigheter och 8 kameror tar 400 bilder per sekund som skapar en sekvens man kan titta på efteråt för att analysera.

Jag hade ju sån tur att ha inte bara Lhina men Lisa och Pernilla Olsson där som granskade och analyserade mitt steg. Efteråt ”benchmarkar” programmet löpsteget mot oskadade elitlöpare. Det var roligt!

Men viktigast av allt var att saker som inte går att se med blotta ögat var otroligt tydligt utifrån programmets  och coachernas analyser- jag tappar min vänsterhöft i steget och får ett arytmiskt steg. Annars hade jag ett bra rappt steg (phu!) men för att skydda ryggen tippar jag bak bäckenet lite. Inget av det här syns om man bara tittar och det var enormt värdefullt för mig att se det och nu kunna jobba än mer med att jämna ut mina höfter.

Jag har haft problem med vänstersidan, först ischias som sen jag fick rätt på min fotvinkel övergått till en mer subtil känsla av att behöva lyfta och släpa runt det benet. Träbenet har jag kallat det. Nu ser jag vad jag gör och kan rätta till det ”sista” hoppas jag.

Nedan har jag klippt in från hemsidan vad som mäts.

  • Steps/min (cadence)

  • Step length

  • Contact time

  • Flight time

  • Pelvis height

  • Pelvis obliquity

  • Pelvis tilt

  • Pelvis rotation

  • Knee angle

  • Ankle flexion

  • Foot rotation (pronation, supination)

  • Foot contact (heel, mid foot, forefoot)

  • Frontal ankle path

  • Sagittal ankle path

  • Shoulder – pelvis flexion

  • Shoulder pelvis lateral flexion

  • Shoulder pelvis rotation

  • Elbow angle

  • Elbow path

  • Wrist path

  • Contact in relation to center of gravity

Nu ser jag fram emot den formella rapporten jag ska få me

d utvärdering och förslag på åtgärder (jag har ju redan jobbat på det ett tag men fuskat med gymet).

Vad tycker jag då?

Jag är glad att jag fick chansen att göra detta eftersom jag haft en diffus obehagskänsla i vänsterbenet men som inte ännu synts eller skadat mig.Det hade inte synts om jag bara sprungit fram och tillbaka framför någon men nu var det väldigt tydligt.

Jag är ju för att ”bara springa” och inte krångla till det och detta var ju väldigt högteknologiskt men det är ju inte du som löpare som behöver krångla- det sköter de åt dig och med personer som Lhina, Lisa och Pernilla så får du en fantastisk analys förklarad på ett bra och användbart sätt.

Behöver alla detta? Nej absolut inte men med tanke på hur många steg många av oss vill ta och hur mycket skador folk har så kanske det är en av dina bästa investeringar om du dras med krämpor som du aldrig riktigt får bukt med.

Eller om du inte alls har problem (än- de flesta av oss verkar ju få det tids nog av något slag) men gillar teknik och nörda ned dig i siffror och benchmarka ditt löpsteg mot elitlöpare så kan jag varmt rekommendera det också.

Men ni känner mig, vill ni bara glatt springa på i skogen och gör det utan problem så gör det istället!

Tack Lhina, Lisa och Pernilla för att jag fick vara provdocka. Det var faktiskt jättekul, det var första gången jag sprang på löpband på kanske två år, bara en sån sak. Och nu fick jag mer motivation att ordna till den här höften så jag kan springa massa hundra mil utan snedbelastning.

Här läser du mer och kan boka en tid om du är sugen. Berätta gärna hur det gick isåfall.

Han ba- I dare you to take the chocolate. Man ba: Ok tar moroten.


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Märta- ja det var verkligen intressant! Och tack!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Sätt rubriken och såhär tänker jag om bloggen


Tack Sofy för idén! Sofy och Mela som driver Träningsevent men som roddar annat än Träningsevent också. Behöver du hjälp att rodda något så kika in hos dem. De är bra!

Sofy bad läsare att ”sätta rubriken” på önskade inlägg. Varken hon eller jag har idétorka men jag har lite mycket att rodda den här veckan (och tjolahopp cirka 8 veckor framöver) så tar gärna hjälp av er med vad jag ska skriva om. Två såna inlägg tror jag att jag hinner denna vecka.

Många frågar om jag skriver varje dag och det märker ni ju att jag gör. Ibland inte lördagar. Jag har SÅ MYCKET jag vill skriva om men jag hinner helt enkelt inte. Jag känner ingen press, följer inte min statistik (förut lite, nu inte alls)  men gissar att bloggen är rätt stor och märker att vissa inlägg genererar mer energi än andra.

Jag blir så glad när jag hör att jag påverkat någon åt rätt håll, att någon fått pepp, blivit glad, skrattat, börjat skrapa tungan, tassa när de springer, testar mina recept osv. Jag har bestämt att jag struntar i hur många ni är som läser, jag märker att det är rätt personer som läser. Jag tänker att jag skriver det jag vill förmedla, fråga om, berätta, dela och tackar nej till det mesta som kommer i mailen att skriva om. Känner mig inte som en bloggare, känner mig som Annie som skriver. Försöker vara personlig men delar inte det privata. Ni vet att jag har barn och mitt liv är så mycket dem så det är klart att det letar sig in men de har sin integritet och jag vill inte hänga ut dem och ”tigga likes” även om de är sockersöta.

Jag läser andras bloggar någon/några dagar i veckan. Kanske 2-5 stycken max. Jag har fått välja bort det för tiden till skärmläsning går till andra hemsidor. Man hinner inte allt.

Jag är ärlig om det jag skriver, men jag skriver inte om allt. Jag kommer alltid skriva om det jag vill.

Men önska rubriken för all del! 🙂

Foto: Katarina Jansson


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Tina- tack det ska jag försöka svara på!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Pass man får hår på bröstet av


Skit i att du är seg.

Skit i rätt kläder.

Skit i hur du ser ut.

Skit i vad klockan säger.

Skit i hur andra springer.

Skit i eventuell allergi.

Skit i alla problem.

Skit i att-göra-lista.

Skit i att backen är brant.

Skit väldigt mycket i snoret på kinden.

Skit i snoret på handen också.

Skit i allt.

                                                                 Spring.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Måndagspeppen – energiläckage och 5 kilo fett


Ja hur hänger de ihop? Häng med så reder vi ut det.

Jag kan inte.

Alla andra tränar hela tiden.

Jag är så otränad.

Jag vill inte.

Jag orkar inte.

Jag borde…

Jag kommer inte orka…

Jag klarar inte…

Såna här tankar har överbelamrat mitt huvud de senaste veckorna. Jag tror några kanske känner igen sig. Jag har haft en fet svacka. En sån där så min fästman ba ”gör något åt det för helskotta” för det går helt klart ut över honom. I kategorin ”alla andra kan men inte jag” så var det förutom helt underbart att vara support på en ultratävling också helt fruktansvärt när man lätt glömmer att man fött barn och rehabbat en trasig rygg och bara konstaterar att man tycker en mil är långt och folk springer åtta och 16 mil ”bara sådär”.

Edt: Det har inte bara handlat om löpning alltså utan livet generellt, saker på det privata planet och mycket förklarades av att jag varit förkyld/haft allergi

Man börjar lätt fokusera på vad andra gör och vad man själv inte kan.

Och det enda de här ”inte” och negativa tankarna bör leda fram till är en sak. Att konstatera:

Såhär vill jag inte ha det.

Bara det. Och för all del- låt dem komma till det. Fort. Ös ur dig inombords vad du inte är nöjd med. Ta avstamp i att just konstatera att såhär vill jag inte ha det. Och ta sen ställning till om du är beredd att göra det som krävs för att ta dig ur det- vad det än må vara.

Sen är det dags att sätta en plan, tydliga mål bryta ned och sånt som tillhör andra inlägg.

Men nu kommer vi till de här fem kilona fett. För jag har hört det triljarders gånger ” jag skulle bara vilja gå ned fem kilo”. Och jag tror att så många lägger energi på att tänka att de ska göra det, vara lite extra motiverade på måndagar och sen rasar motivationen och fokuset på det mot helgen och så börjar man om. Men man lägger ganska mycket energi på både att tänka att man ska göra det och att må lite smådåligt över att man inte gör det.

Om man skulle summera alla tankar och all tid man lägger på att fundera över de här fem kilona (byt för all del ut 5 kilon med att deklarera/ röja garderob/whatever.) så är det en evinnerlig tid och massa negativa tankar som skulle kunna gå till något helt annat. Något som tar dig framåt och som får dig att må bättre.

Jag är all for att få tänka negativt ibland. Om det ger dig ett avstamp till att ändra ditt läge eller reda ut vad du mår bättre av att acceptera, släppa, skita i och foka på annat.

Idag kastar jag en sisådär 10 ruttna tankar ut ur fönstret och börjar  #gört istället.

Heja dig!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Malin- tack! Ja det lovar jag att inte göra 🙂
Emma- precis så är det ju, tack!
Evelina. OJ 4 barn! : ). Hoppas att du får bukt med stressen och hittar tillbaka till snäll löpning som helar!
Staffan- ja visst blir det lite övermäktigt ibland med all hurtig input. Vi kommer igen som sagt 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Imponerande och inspirerande- TEC 2015


Vad står TEC för? undrade någon. Täby Extreme Challenge. Loppet som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Där jag ultradebuterade, blev kär i ultra, atmosfären och känslorna man får erfara- både som löpare och på sidan om.

”Fantastiskt”. ”Imponerande”. ”Otroligt” Har jag skrivit och sagt flera gånger under helgen. Jag har knappt fotat och bara kastat iväg några bilder på Insta men inte bloggat och inte ”hängt med” i sociala medier vilket är bevis på en bra helg: Det har varit viktigare att prata med folk på riktigt och jag hade fullt upp med att heja, hjälpa adepter, hålla ordning på skrotmos och krama om fina ultravänner.

Men såhär va för er som inte var där:

I fredags klockan 10.00 startade de som skulle springa Sveriges första 200 miles (32,2 mil) lopp. Det var 11 killar och en, helt fantastisk tjej som heter Linda. En av grabbarna var Tobbe som jag skrev om i torsdags. Vet ni vad han gjorde? Han bara ÖSTE runt 28 varv på den 11,5 km långa fina terrängiga banan och flög igenom kontrollen varje varv. Det var helt magiskt att se honom och han vann förstås stort. Magiskt- sa jag det? Jag tror vi får intervjua honom igen. Skicka frågor i kommentarsfältet. Eller jaga honom på Tjejmarathon i år och fråga honom där.

Linda kämpade så målmedvetet hela helgen och kom faktiskt totaltvåa på distansen. Det var så starkt och rörande att se henne. Vilken tjej. Så stark och så fokuserad- hela helgen igenom.

Klockan 10.00 i lördags startade så 50 miles dag och 100 mileslöparna. Jag hade fyra tjejer som jag coachar som startade. Alla debutanter på sträckan och målet har varit att få till träningen i diverse hektiska vardagar, vara väl förberedda både fysiskt och mentalt och ha en plan och orka med även om det förstås är en utmaning.

Det gick jättebra för alla fyra och jag var så stolt och nöjd och makalöst trött när jag kom hem sent på lördagkvällen för att krypa ned mellan spjälsäng och stora tjejen.

På 100miles loppet var det fantastiskt att se allas resa genom en solig dag in i en mörk natt. På damsidan vann Lotta aka ”Twinmarathon” Thörn på fantastiska 19.38. Jag såg supportteamets nitiska ”tidsschema” där hon hade en klar plan för sub 20 timmar- Imponerande att satsa på och klara så starkt! Flera fina lopp gjorde andra ultrakompisar och på herrsidan var det full fart också med, för mig, flera nya namn.

Ja TEC måste upplevas och loppet växer för varje år. Arrangemanget är varmt och kärleksfullt men också väldigt proffsigt. Banan var så fin i år, för oss som gillar trail är det en dröm. Depån är som en varm famn och energiutbudet fantastiskt- både det som serveras och peppen löparna får från alla underbara människor som ställer upp. Det blir inte många timmars sömn för de som roddar hela helgen. Kudos!

Jag kunde inte ”jobba” i år på grund av barnen och när jag tassat ett varv på kvällen kunde jag inte hålla värmen och halsen pep konstigt när jag sprang och snoret har runnit som öl på krogen (sorry för TMI!). Jag har mått kymigt i två veckor och har precis insett att jag har pollenallergi vilket förklarar allt.

Istället för att pacea (vara farthållare/hjälpare) under natten åkte jag alltså hem och sov och missade ”festen” men hälsan och mammarollen kommer alltid först, och speciellt just nu.

Men jag längtar till nästa år och då kommer jag ta massa barnvaktshjälp för att springa 100 miles igen på den här fina nya banan.

TACK alla igen och GRATTIS till alla fina prestationer.

Hela resultatlistan hittar du här. Bilder vet jag inte riktigt var man ser dem bäst. Här är en på Tobbe när han har tre varv (34,5 km) kvar till 200 miles. Yes- still smiling!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Christina tycker absolut du ska sikta på loppet 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*