Blogg

Proffsig analys av ditt löpsteg- Salming RunLAB


Häromveckan fick jag ett sms från Lisa McRae på Urban Tribes som undrade om jag kunde vara testlöpare för ett event de skulle ha ihop med Salming. Ja gärna sa jag utan att kolla upp exakt vad jag skulle göra.

Vilken tur att jag tackade ja!

Salming är ett ganska nytt och växande märke på den svenska löpmarknaden. Många gillar deras löparskor och i år har de släppt en terrängdoja också som har en väldigt bra räfflad sula.

Salming Concept Store på Kungsgatan i Stockholm är en fräsch butik med mycket fina grejer både för vuxna och barn.

Men det bästa med butiken är deras high-tech RunLAB som de förut bara hade i Göteborg. Det var det jag fick testa!

RunLAB är en datoriserad helkroppsanalys av din löpstil som genom en kunnig persons analys kan generera en avancerad rapport där du kan hitta saker att jobba på- eller bara ge dig själv en klapp på axeln för.

Systemet kallas för motion capture och funkar så att en ”operatör” i det här fallet supertrevliga Lhina, matar in längd, vikt och lite annan data och sen satte hon på mig runt 30 stycken mät”knappar” på huvud, axlar, höfter, knän, fötter och rygg som sen kommunicerade med en skärm där jag vips såg en streckgubbeversion av mig själv som speglade mina rörelser. Allt sker i ett mörkt rum med ett stort löpband och en stor skärm. Omklädningsrum och dusch finns också för dig som gör testet.

Du har endast på dig skor, strumpor, underkläder, korta shorts (gärna utan reflexer) och som tjej sportbh. Det här var jag förstås inte helt bekväm med eftersom det  just i mitt fall var massa människor i rummet som var där för att få RunLAB presenterat för sig men det var ju massa snälla löpare från Urban Tribes så det gjorde faktiskt inget men jag tror mina axlar var några centimeter högre än vanligt vilket Lisa också påpekade.

Sen får man springa i tre olika hastigheter och 8 kameror tar 400 bilder per sekund som skapar en sekvens man kan titta på efteråt för att analysera.

Jag hade ju sån tur att ha inte bara Lhina men Lisa och Pernilla Olsson där som granskade och analyserade mitt steg. Efteråt ”benchmarkar” programmet löpsteget mot oskadade elitlöpare. Det var roligt!

Men viktigast av allt var att saker som inte går att se med blotta ögat var otroligt tydligt utifrån programmets  och coachernas analyser- jag tappar min vänsterhöft i steget och får ett arytmiskt steg. Annars hade jag ett bra rappt steg (phu!) men för att skydda ryggen tippar jag bak bäckenet lite. Inget av det här syns om man bara tittar och det var enormt värdefullt för mig att se det och nu kunna jobba än mer med att jämna ut mina höfter.

Jag har haft problem med vänstersidan, först ischias som sen jag fick rätt på min fotvinkel övergått till en mer subtil känsla av att behöva lyfta och släpa runt det benet. Träbenet har jag kallat det. Nu ser jag vad jag gör och kan rätta till det ”sista” hoppas jag.

Nedan har jag klippt in från hemsidan vad som mäts.

  • Steps/min (cadence)

  • Step length

  • Contact time

  • Flight time

  • Pelvis height

  • Pelvis obliquity

  • Pelvis tilt

  • Pelvis rotation

  • Knee angle

  • Ankle flexion

  • Foot rotation (pronation, supination)

  • Foot contact (heel, mid foot, forefoot)

  • Frontal ankle path

  • Sagittal ankle path

  • Shoulder – pelvis flexion

  • Shoulder pelvis lateral flexion

  • Shoulder pelvis rotation

  • Elbow angle

  • Elbow path

  • Wrist path

  • Contact in relation to center of gravity

Nu ser jag fram emot den formella rapporten jag ska få me

d utvärdering och förslag på åtgärder (jag har ju redan jobbat på det ett tag men fuskat med gymet).

Vad tycker jag då?

Jag är glad att jag fick chansen att göra detta eftersom jag haft en diffus obehagskänsla i vänsterbenet men som inte ännu synts eller skadat mig.Det hade inte synts om jag bara sprungit fram och tillbaka framför någon men nu var det väldigt tydligt.

Jag är ju för att ”bara springa” och inte krångla till det och detta var ju väldigt högteknologiskt men det är ju inte du som löpare som behöver krångla- det sköter de åt dig och med personer som Lhina, Lisa och Pernilla så får du en fantastisk analys förklarad på ett bra och användbart sätt.

Behöver alla detta? Nej absolut inte men med tanke på hur många steg många av oss vill ta och hur mycket skador folk har så kanske det är en av dina bästa investeringar om du dras med krämpor som du aldrig riktigt får bukt med.

Eller om du inte alls har problem (än- de flesta av oss verkar ju få det tids nog av något slag) men gillar teknik och nörda ned dig i siffror och benchmarka ditt löpsteg mot elitlöpare så kan jag varmt rekommendera det också.

Men ni känner mig, vill ni bara glatt springa på i skogen och gör det utan problem så gör det istället!

Tack Lhina, Lisa och Pernilla för att jag fick vara provdocka. Det var faktiskt jättekul, det var första gången jag sprang på löpband på kanske två år, bara en sån sak. Och nu fick jag mer motivation att ordna till den här höften så jag kan springa massa hundra mil utan snedbelastning.

Här läser du mer och kan boka en tid om du är sugen. Berätta gärna hur det gick isåfall.

Han ba- I dare you to take the chocolate. Man ba: Ok tar moroten.


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant
Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Märta- ja det var verkligen intressant! Och tack!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Pass man får hår på bröstet av


Skit i att du är seg.

Skit i rätt kläder.

Skit i hur du ser ut.

Skit i vad klockan säger.

Skit i hur andra springer.

Skit i eventuell allergi.

Skit i alla problem.

Skit i att-göra-lista.

Skit i att backen är brant.

Skit väldigt mycket i snoret på kinden.

Skit i snoret på handen också.

Skit i allt.

                                                                 Spring.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Måndagspeppen – energiläckage och 5 kilo fett


Ja hur hänger de ihop? Häng med så reder vi ut det.

Jag kan inte.

Alla andra tränar hela tiden.

Jag är så otränad.

Jag vill inte.

Jag orkar inte.

Jag borde…

Jag kommer inte orka…

Jag klarar inte…

Såna här tankar har överbelamrat mitt huvud de senaste veckorna. Jag tror några kanske känner igen sig. Jag har haft en fet svacka. En sån där så min fästman ba ”gör något åt det för helskotta” för det går helt klart ut över honom. I kategorin ”alla andra kan men inte jag” så var det förutom helt underbart att vara support på en ultratävling också helt fruktansvärt när man lätt glömmer att man fött barn och rehabbat en trasig rygg och bara konstaterar att man tycker en mil är långt och folk springer åtta och 16 mil ”bara sådär”.

Edt: Det har inte bara handlat om löpning alltså utan livet generellt, saker på det privata planet och mycket förklarades av att jag varit förkyld/haft allergi

Man börjar lätt fokusera på vad andra gör och vad man själv inte kan.

Och det enda de här ”inte” och negativa tankarna bör leda fram till är en sak. Att konstatera:

Såhär vill jag inte ha det.

Bara det. Och för all del- låt dem komma till det. Fort. Ös ur dig inombords vad du inte är nöjd med. Ta avstamp i att just konstatera att såhär vill jag inte ha det. Och ta sen ställning till om du är beredd att göra det som krävs för att ta dig ur det- vad det än må vara.

Sen är det dags att sätta en plan, tydliga mål bryta ned och sånt som tillhör andra inlägg.

Men nu kommer vi till de här fem kilona fett. För jag har hört det triljarders gånger ” jag skulle bara vilja gå ned fem kilo”. Och jag tror att så många lägger energi på att tänka att de ska göra det, vara lite extra motiverade på måndagar och sen rasar motivationen och fokuset på det mot helgen och så börjar man om. Men man lägger ganska mycket energi på både att tänka att man ska göra det och att må lite smådåligt över att man inte gör det.

Om man skulle summera alla tankar och all tid man lägger på att fundera över de här fem kilona (byt för all del ut 5 kilon med att deklarera/ röja garderob/whatever.) så är det en evinnerlig tid och massa negativa tankar som skulle kunna gå till något helt annat. Något som tar dig framåt och som får dig att må bättre.

Jag är all for att få tänka negativt ibland. Om det ger dig ett avstamp till att ändra ditt läge eller reda ut vad du mår bättre av att acceptera, släppa, skita i och foka på annat.

Idag kastar jag en sisådär 10 ruttna tankar ut ur fönstret och börjar  #gört istället.

Heja dig!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Malin- tack! Ja det lovar jag att inte göra 🙂
Emma- precis så är det ju, tack!
Evelina. OJ 4 barn! : ). Hoppas att du får bukt med stressen och hittar tillbaka till snäll löpning som helar!
Staffan- ja visst blir det lite övermäktigt ibland med all hurtig input. Vi kommer igen som sagt 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Imponerande och inspirerande- TEC 2015


Vad står TEC för? undrade någon. Täby Extreme Challenge. Loppet som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Där jag ultradebuterade, blev kär i ultra, atmosfären och känslorna man får erfara- både som löpare och på sidan om.

”Fantastiskt”. ”Imponerande”. ”Otroligt” Har jag skrivit och sagt flera gånger under helgen. Jag har knappt fotat och bara kastat iväg några bilder på Insta men inte bloggat och inte ”hängt med” i sociala medier vilket är bevis på en bra helg: Det har varit viktigare att prata med folk på riktigt och jag hade fullt upp med att heja, hjälpa adepter, hålla ordning på skrotmos och krama om fina ultravänner.

Men såhär va för er som inte var där:

I fredags klockan 10.00 startade de som skulle springa Sveriges första 200 miles (32,2 mil) lopp. Det var 11 killar och en, helt fantastisk tjej som heter Linda. En av grabbarna var Tobbe som jag skrev om i torsdags. Vet ni vad han gjorde? Han bara ÖSTE runt 28 varv på den 11,5 km långa fina terrängiga banan och flög igenom kontrollen varje varv. Det var helt magiskt att se honom och han vann förstås stort. Magiskt- sa jag det? Jag tror vi får intervjua honom igen. Skicka frågor i kommentarsfältet. Eller jaga honom på Tjejmarathon i år och fråga honom där.

Linda kämpade så målmedvetet hela helgen och kom faktiskt totaltvåa på distansen. Det var så starkt och rörande att se henne. Vilken tjej. Så stark och så fokuserad- hela helgen igenom.

Klockan 10.00 i lördags startade så 50 miles dag och 100 mileslöparna. Jag hade fyra tjejer som jag coachar som startade. Alla debutanter på sträckan och målet har varit att få till träningen i diverse hektiska vardagar, vara väl förberedda både fysiskt och mentalt och ha en plan och orka med även om det förstås är en utmaning.

Det gick jättebra för alla fyra och jag var så stolt och nöjd och makalöst trött när jag kom hem sent på lördagkvällen för att krypa ned mellan spjälsäng och stora tjejen.

På 100miles loppet var det fantastiskt att se allas resa genom en solig dag in i en mörk natt. På damsidan vann Lotta aka ”Twinmarathon” Thörn på fantastiska 19.38. Jag såg supportteamets nitiska ”tidsschema” där hon hade en klar plan för sub 20 timmar- Imponerande att satsa på och klara så starkt! Flera fina lopp gjorde andra ultrakompisar och på herrsidan var det full fart också med, för mig, flera nya namn.

Ja TEC måste upplevas och loppet växer för varje år. Arrangemanget är varmt och kärleksfullt men också väldigt proffsigt. Banan var så fin i år, för oss som gillar trail är det en dröm. Depån är som en varm famn och energiutbudet fantastiskt- både det som serveras och peppen löparna får från alla underbara människor som ställer upp. Det blir inte många timmars sömn för de som roddar hela helgen. Kudos!

Jag kunde inte ”jobba” i år på grund av barnen och när jag tassat ett varv på kvällen kunde jag inte hålla värmen och halsen pep konstigt när jag sprang och snoret har runnit som öl på krogen (sorry för TMI!). Jag har mått kymigt i två veckor och har precis insett att jag har pollenallergi vilket förklarar allt.

Istället för att pacea (vara farthållare/hjälpare) under natten åkte jag alltså hem och sov och missade ”festen” men hälsan och mammarollen kommer alltid först, och speciellt just nu.

Men jag längtar till nästa år och då kommer jag ta massa barnvaktshjälp för att springa 100 miles igen på den här fina nya banan.

TACK alla igen och GRATTIS till alla fina prestationer.

Hela resultatlistan hittar du här. Bilder vet jag inte riktigt var man ser dem bäst. Här är en på Tobbe när han har tre varv (34,5 km) kvar till 200 miles. Yes- still smiling!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Christina tycker absolut du ska sikta på loppet 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#fredagsgottis – otippat god sallad och matfilosoferande


Jag har inte tränat så mycket den senaste veckan. Och jag blir faktiskt inte lika hungrig. När jag inte ska träna något högintensivt på kvällen behöver jag inte äta så mycket kolhydrater till lunch och blir mer”nöjdmätt” och slipper sötsug vid tresnåret om jag äter mer fett och fibrer. Grönsaker älskar jag och är väldigt noga med att få med både lunch och middag.

Nu ska ni inte tro att jag går runt och överanalyserar vad jag äter. Jag har aldrig räknat kalrorier eller andelar kolhydrater/fett och protein i kosten men jag tänker till innan jag a) handlar b) lagar mat.

Dessutom så är mat för mig samvaro med, oftast, barnen och då en ganska rörig företeelse med en som ska matas och jag alltid lyckas ställa något för nära så hon får i handen i maten och klafs mellan fingrarna alt tippar något i backen alt häller ut vatten över sig själv. Den andra äter bra men har myror i brallan. Men det är mysigt.

Jag gillar god mat men är helt ok med att äta enligt homeostatisk hunger- aka, maskinen behöver matas. Det behöver inte vara något avancerat och jag skulle ibland gärna bara ta något så jag fick tyst på hungern, slapp disken och kunde fortsätta med vad jag nu gjorde men det gick visst inte och då lagar jag gärna

a) enkla (så lite disk det går) 

b) naturliga

c) näringsrika

d)mättande

e) goda grejer som ni får ta del av på bloggen alltsom oftast.

Enligt devisen:

a) Något med bra proteinhalt mättar.

b) Minst tre grönsaker

c) En bra fettkälla och

d) om jag ska träna en bra kolhydratkälla, gärna råris/quinoa och en hel del surdegsbröd.

Men nu har jag som sagt inte tränat så mycket alls och då behöver jag inte lassa på med massa kolhydrater utan fokuserar på grönsakerna istället. Och oj vad goda sallader jag ätit!

Jag har gjort en med vitkål, fänkål, citron, peppar, vinäger, olja och granatäpple. Men har frysen full med röda vinbär och tänkte att de är nog en bra ersättning för granatäpplen- en svensk tappning liksom.

Så jag gjorde en sallad med rödkål, vitkål, bladselleri,fänkål, morot och röda vinbär. Med saften av en halv citron, äppelcidervinäger och ganska mycket olivolja. Lite solrosfrön i. Till detta blev det stekta ägg med fetaost.

Friskt och gott. Och nu har jag gjort varianter på den här hela veckan. Varierat med blomkål, spenat, tomat, fryst persilja med mer. Det är bara att blanda på och testa och dränka i god dressing- svårt att äta bättre saker till maten!

Ät så gott!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Caroline- hm..vet inte när det var men undvik oxid och leta efter citrat och malat kan vara en riktlinje!
Lycka till!
HÄlsningar Annie



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Intervju med Tobbe – snart 200 mileslöpare


Jo men så är det. För TEC har lagt till den charmiga distansen 200 miles. Det är av förståeliga skäl inte så många som kommer starta. Det är ingen distans man snyter ur skorna bara sådär. Det vet Torbjörn Gyllebring som ska springa.

Jag tycker Tobbe är en skön prick med distans till löpningen. Och så gillar jag att han sprang och ska springa Tjejmaran i år. Han vann förra året trots att han sprang massor av extrakilometer.

Inför helgen intervjuade jag honom:

Tobbe- berätta vem du är?
Tobbe är en ganska ordinär soffpotatis som 2007 föll för grupptrycket
och sprang Midnattsloppet.
Det gjorde mest ont och var inte roligt alls. Men föll dit igen året
efter, och hittade något i löpningen. Eller i lugn jogg.

Ibland säger jag att jag springer när jag är frustrerad, och jag har sprungit ganska långt. När jag inte springer jobbar jag på kontor, försöker hjälpa individer, grupper och
hela organisationer förstå sig själva och leverera bättre mjukvara. Eller så gömmer jag mig i ett hörn och kodar själv.

Varför ultra?

Ultafamiljen!
Eller så gillar jag inte att träna så det gör ont, sådär som ”riktiga”
löpare gör. Däremot att få springa runt en dag i vacker miljö, ta fika paus och
göra något väldigt konstigt ensam men endå tillsammans. Det är grejjer det.

Jag är inte speciellt snabb, men rätt envis så ultra passar mig. Jag
är lixom ingen bra löpare, till den grad att jag inte ens är speciellt bra på att ge upp.

Tidigare lopp du speciellt kommer ihåg?

TEC100 står för många minnen, första gången när jag gick från Marathon
till 100 miles i ett kliv var fantastiskt, jag hittade Ultra nånstans när jag klev över tolv mil
och insåg att ja, jäklar, det kommer gå!  Nu är det ju bara ett Marathon kvar!

TEC 2012 var också rejält märkligt, det var vår när jag la mig och vi
hade typ 2dm snö när starten gick, och då hade man skjutit på den från klockan tio till ett, vilket med vetskapen att man skall vara ute nästan ett dygn var rejält tungt. Alla andra gav upp så jag kom 3:a. (6minuter efter Johan Steene, tänk om det skulle hända igen. Det var nog där jag peakade i resultatlistan)

Premärupplagan av Sweden Sky Race 24 förra sommaren var en rakt igenom
underbar tillställning, första gången jag sprang i fjällen, 114km i Björkliden. Så bedårande vackert på alla sätt. Dock insåg jag att det är inte höjdmeter uppåt som är problemet, att nöta uppför Hammarbybacken var ungefär lika användbart som att spela krocket.
Det är utför och att springa på blocksten som är tricket. Men vilket
lopp. Vilka minnen.

Tjejmarathon 2014 var också helt fantastiskt, märkligt. Jag sprang så hysteriskt fel hela tiden. När jag passerade checkpointen vid 15km hade jag 21km på klockan och var övertygad om att jag var sist. Nånstans på mitten så stod en stor arg hund och reste ragg.
Därimellan så sken solen och jag bara sprang. Sprang om löpare. Sprang fel. Sprang om samma löpare.
Med en mil kvar tyckte jag någon sa i vätskekontrollen att jag var trea, jag antog att dom menade att det var tre kvar efter mig.
När jag väl kom in i mål så fick jag vända för att jag kom in i målet
från fel håll… Man är inte så uppmärksam på snittslingen efter många timmar i solen tydligen. Sen vann jag. Jag har aldrig vunnit nått förut. Det var jättekonstigt. Och skoj.
(Annie vill här betona att det inte kommer vara såna problem i år)


 Varför 200 miles?

Jag har en god vän som kallar det för ”det fega alternativet”. Han har delvis rätt.
Jag råkade på få en ganska bra 100miles tid förra året och jag är nog lite nervös att någon ska få för sig att jag ska göra en given prestation. Jag vill att min löpning skall vara min, för min skull. Så då passar något nytt bättre.
Nytt och äventyr, nya gränser utan några egentliga förväntningar förutom en häftig upplevelse.
Jag är nyfiken på vad jag hittar där ute, vad som händer om jag försöker röra mig framåt två dygn i sträck.
Hur är det att bo så länge i sitt eget huvud? Äventyr!

 Hur förbereder du dig?

Jag har sedan december siktat på en vecko volym på 80-100km fördelat
på 5pass. Mestadels luffsar jag runt och sorterar mina tankar sent på kvällarna ungefär 20km, springer en lunchjogg och klämmer in ett eller två pass med fantastiska Team Nordic Trail. Nån gång varje månad blir det ett lite längre pass. Typ springa Stockholm Södertälje för att äta Kebab, eller Ursvik Ultra nu i Mars.

Nytt för i år är att jag jobbat mer med styrka och löpteknik. Men jag är rätt usel på sånt. Jag mestadels bara springer lite.

> Vad kommer du äta (tror du)?
Hammer Perpetuem och smågodis.

Jag brukar försöka undvika mat som behöver tuggas när jag springer,min mage gillar inte det. Däremåt så går jag väldigt bra på Perpetuem, jag blandar den starkt,bästa sortens racevälling.

Dock så smakar den ju lite kartong så att bryta av med lite gels, läsk eller annat vid varvning kan vara ganska skönt.
Jag försöker hålla det så enkelt som möjligt, häfta rawfood bollar och pizzor får vänta tills efteråt.

> Vad kör du för utrustning?

Dojjor från Vivobarefoot, troligtvis Trail Freak. Lite mer uppbyggd och dämpad än jag brukar ha men det är ju rätt långt. Strumpor (hysteriskt viktigt) fårn Injinji, dubbla lager brukar skyddabra mot skav.
Handhållen flaska brukar vara min grej så startar med det och har en
lätt race vest från Ultimate Direction i reserv.
Pannlampa från Petzl, hinner posten hit med den så blir det nya Myo Rxp annars så får Nao göra jobbet.
Dom bästa ultra tightsen är Salomons S-Lab Exo, så dom är på, blir det lite kyligt så något mer över dom.
Compressport R2 Calf Guards, det är ju inte bara snyggt man ser ju ut som en superhjälte också!
Suunto Ambit 3 för att hålla koll på tiden och farten.

> Support?
Sambon sitter hemma och oroar sig. Jag har pacers några timmar här och där.
TEC staben brukar vara helt fantastisk så jag känner mig väldigt trygg med dom.

> Hur tänker du dig ditt drömlopp?

Vårvädret håller i sig så vi har ~10-15 grader och sol på dan och torrt.
Jag hoppas kunna springa i ett relativt jämnt tempo rakt igenom hela
loppet med korta depåstop, förra året snittade jag 40sekunder i depåområdet per varv. Kommer klart att unna mig lite mer än så nu när det är 200miles men vill inte stå still.

Hoppas på att det likt förra året dyker upp bekanta och andra som går
varvet baklänges och hejjar, det ger så himla mycket energi. Ser väldigt mycket fram emot när 100/50 startar då det spåret kommer fyllas med goda vänner och bekanta, det blir lite festligt så.

Och sedan så ser jag fram emot nattlöpningen, så länge det inte blir frysgrader så är att jaga natten mot soluppgång och fågelkvitter en magisk känsla.

Alltså: Låt vädret hålla i sig. Hoppas folk kommer ut och hejjar.Snabba smidiga varvningar. Då kommer det bli magi.

Största lycka till Tobbe!

Jag kommer förstås att skriva mer om TEC i helgen och vara på plats och heja och hjälpa fyra adepter som debuterar på 50 miles.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*