Blogg

Helgens lyssnings och tittips


Hörni- har ni hittat JP Sears? Jag smäller av så roligt., Så mitt i prick. Ni måste se hans avsnitt om hur man blir glutenintolerant och om köttätare betedde sig som veganer.

ASGARV!

Lyssna tycker jag förstås partiskt att ni ska göra på min och Boels podd Health for Wealth. Avsnitten är helt tidlösa så lyssna i vilken ordning ni vill. Jag vill också höra vad ni vill höra mer om! Shoot!

Tycker också ni ska lyssna på Prestera Mera-podden som Simon och Tommie driver.

 


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Inte så mycket träning, väldigt mycket motion #transportlöp


Den här veckan har jag hämtat på dagis och skola och lämnat på skolan varje dag utom en. Vi är måna om att inte lillan går så långa dagar så vi hämtar henne runt 15- 15.15 varje dag. 

Det är svårt att få ihop jobbtimmarna och på kvällarna undviker vi att sticka iväg. Mellan 15-19.30 ungefär är det barnens tid. Även om vi lagar mat, plockar tvätt och åker till kolonilotten för att rädda några potatisplantor så är det inget jobb där för den ena, den andra kanske kommre hem till 17.30-18.00. Måna om tid tillsammans helt enkelt.

Men det är svårt att få ihop jobbtimmarna och med många projekt får jag förstås lägga tid på mina andra förehavanden efter att barnen somnat. Det är liksom inget tjafs- så är det bara. Klockan 20-22 (just nu, annars 21.30) behöver jag rodda med annat.

Träningstid- den finns egentligen inte. Eller? 

Jag är ju av åsikten att alla ska motionera. På sitt sätt, på sina villkor och efter sina förutsättningar. Men man ska. För det behöver samhället även om det allt mer konstrueras MOT att vi ska röra oss (Airboards någon? vad är det för djefulskap).

Träna däremot det kanske några har ett intresse för. Jag har det men det ryker fort när andra saker kräver mer. Men min motion- den rör man inte så lätt.

Jag har egentligen inte tid att träna så det är till och från jobbet som gäller. Och passa på att slänga in lite löpstyrka när jag ändå är ombytt. 

Hur mycket tid tar det?

Jag brukar räkna lite på det för att motivera mig de dagar jag tänker att jag inte har lust. 

Att ta sig till jobbet kommunalt tar 30-40 minuter beroende på om jag är på skola eller dagis. Jag blir alltid lite svettig av att gå och ha mig så det är inte så bekvämt.

Springer jag från skolan tar det 40 min, från dagis 30 min och så måste jag förstås duscha och byta om och göra mig iordning. Den rutinen har jag sett till att den går på cirka 10 minuter om jag skyndar mig: Lite rörlighetsträning, dusch, torka, klä på, sätta håret i en tofs, smörja nyllet, deo, lite puder, lite maskara, armband (älsskar armband)- klar! Det  finns timmar på  en månad att tjäna på att skaffa sig en enkel ”skönhets”rutin! 

På vägen hem tar det egentligen ingen tid, det kanske tar 5-10 minuter längre att springa än att åka kommunalt. Det är snarare en fördel att dyka upp på både dagis och skola i oömma träningskläder. Väl hemma behöver man ju inte duscha direkt heller och när man väl gör det behöver man ju inte göra sig iordning för att gå ut igen, om man inte ska det.

 Så att motionera och eller träna till och från jobbet ”tar” egentligen bara runt 30 minuter extra per dag. Säg 45 minuter om jag lägger till en kvart med styrka. Nada! 

Den här veckan har jag sprungit runt 6 mil bara genom transportlöp. Ett pass intervaller- springer bara fartlek utan klocka. Därtill 15 minuter styrketräning.

Tiden finns aldrig där att få, tiden finns där att ta. 

Det finns alltid massor av ursäkter i klassen att det är meckigt att ta med saker, packa ned, dåligt väder osv osv. Men det är bara, ja bara faktiskt, att jobba sig igenom dem och över dem tills suget och vanan att springa, gå, cykla eller vad du än går sitter starkare . Du kanske måste planera, införskaffa en bra rygga, byta frisyr till fläta eller tofs vissa dagar. Räkna med att du inte behöver rouga kinderna ever again. Ibland glömma saker som underkläder och få garva lite åt det. Kanske få börja med en del av sträckan på vägen hem en dag. En dag i veckan ta med kläder in, frukostgrejer och kanske lite till ett extra mellis.

Möta andra transportcyklare- löpare och le mot varandra. 

Rätten att gå runt och känna dig lite badass för att du får till det. Inspirera andra. Må gott. 

GÖRT! Berätta gärna dina successpendlarstories!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tips för bröllopsform


Hörni. Det här med bröllop. Underbara grejer. Och känsligt. Och onödigt mycket stress och kostnader och sk**nödighet tycker jag personligen.

Alla vet att det handlar om att två personer älskar varandra, vill knyta kärlekens band och kanske göra det med nära och kära närvarande. En fin härlig romantisk kärleksfull dag.

So far so good.

Men vad händer sen? Vad sjutton händer längs vägen? Vad är det här sanslösa kommersiella galenpanneriet som lätt uppstår? Som man lätt dras med i? Som man måste stanna upp och ba wow wow hold your horses and unicorns för böfvelen för att inte hamna i.

Sätt ordet ”brud” eller ”bröllopet” i samband med något och det läggs på massor av pengar, det måste bokas typ förra året och så paketeras det med att ”det här gör du väl för att din stora dag ska bli EXTRA bra”.

Jag har tappat hakan inte en men flera gånger de senaste veckorna när jag hört både anekdoter och läst om diverse förberedelser och prylar som folk tydligen faktiskt lägger pengar, tid, ångest och känslor på. Hur en bukett kan kosta flera tusen och inte bara köpas utan först bestämmas via en konsultation på sisådär en halvtimme….. Hur en klänning kan kosta som en månadslön. Hur människor (läs blivande brudar) blir så stressade så de gråter inför en dag som handlar om glädje. Som väldigt få i världen har råd att lägga pengar och tid på. Så- inget fel om man vill lägga pengar på saker som känns viktiga, men om det är förenat med stress och att man tror att andra vill att man ska göra det..ja ..vad hände där liksom?

Well. I present to you- the chill out vavavoom version of wedding prep Annie style.

Såhär kommer man i bröllopsform.

1) Gift dig med rätt person, bjud de människor ni vill ska vara på bröllopet. Ta ingen skit för vilka ni inte bjuder. Känner sig någon förnärmad så har du kanske skapat ett läge för att reda ut varför ni ser olika på er vänskap.

2) Skaffa kläder som passar dig. Som får dig att känna dig fin. Försök inte att göra dig annorlunda för att passa in i ett visst plagg. Du är fin som du är, ha något som visar det fina i dig. Det är därför hen vill gifta sig med dig. Alla på bröllopet tycker också du är fin som du är. Är du glad och kär är du vacker.

3) Lägg pengar på det som är viktigt för er. Inte det som reklam på Bröllopstorget eller bröllopsannonser säger att du ska lägga pengar på.

4) Fråga råd av någon som du litar på. Som säger ärligt vad de tycker. Men gör som du vill.

5) Det är asinne med bohemstuk så helt ok att slarva med hår, makeup, plocka dikesblommor och kan Julia Roberts gå på galej barfota så kan man gifta sig barfota också.

Bröllopsform handlar alltså allt om inställning och inget om midjemått. Det gäller att låta sig känna massa kärlek och tacksamhet över att kunna ha det så bra så man kan planera att gifta sig med den man älskar. Det borde inte vara stress och tårar.

Kärlek på er!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Mela o Jeanna- <3!!!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

The return of #Måndagspeppen Stanna upp och komma framåt


Ärligt. Jag följer ju inte min statistik men så mycket noterade jag att Måndagspeppen var inte de mest populära inläggen. Men det struntar jag i nu för det här är min blogg och här skriver jag det jag vill och det jag vill nå ut med. Struntsamma hur många, bara rätt personer läser. Så jobbar vi nu och framöver- capiche? Läser du- bra, det här är till dig!

Idag stod jag bakom en kvinna som köpte någon sorts biljett ur den där SL-biljettmaskinen. Det tog tid. Mitt tåg skulle gå. Jag såg bara hennes ryggtavla och jag började känna irritationen stiga i kroppen. Vad håller hon på med? Stoppa i kortet!!!

Jag såg bara hennes rygg alltså. Men så vände hon sig om och tittade hjälplöst på mig. Hennes blick sa allt. Hon förstod inte hur det funkade. Jag pekade, hon tryckte rätt, gjorde klart, tackade, gick.

Skiftet där uppstod när hon vände på sig. Så jag såg hennes blick. När vi såg varandra.Så jag stannde upp. Så jag fattade läget.

Det är så otroligt ofta vi hamnar här. Inte i just den här situationen men den får vara en anekdot, en metafor för det här läget när vi bara drar på utan att reflektera vem det är vi möter. Eller borde möta. Inte bara ösa förbi.

Vi blir fort irriterade på saker. Vi förutsätter saker. Vi skapar förutfattade meningar, åsikter, känslor. Som ofta är fel.

Vi ser inte människan bakom texten på skärmen. Vi ser inte människan bakom disken. Vi ser inte människan framför som är ”i vägen”. Vi ser inte de som är bredvid och de som är bakom.

Vi måste stanna upp. Jävligt ofta. Ibland ska man tuta och köra men minst lika ofta ska man stanna upp för att komma framåt åt rätt håll.


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Tack Maria för din fina kommentar- jag blir så glad 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Fokusförflyttning och paradigmskifte inom hälsoområdet


Det är så spännande att vara i min bransch just nu. ÄNTLIGEN känner jag. Äntligen börjar fler och fler företag fatta vad hälsa på arbetsplatsen egentligen handlar om. 

Fler och fler inser att det inte går att genomföra lösrycka temaveckor eller ta in en föreläsare lite här och där utan det måste hänga ihop från kultur genom ledarskap och hur arbetet organiseras.

Senast igår läste jag två artiklar som fick mungiporna att sträva än mer uppåt (jag är på väldigt gott humör just nu ändå :)).

Först om advokatbyrån som inte ställer upp på branschens ”norm” och machokultur. Man eftersträvar, lite klyschigt men har det substans är det bra skit, worklife balance. Arbetar strategiskt och från ledningsgrupp med ansatsen att jobba hårt- är ok, men inte hållbart hela tiden.

Läs här

Sen läste jag i DN en artikel med Katarina Gospic som måste vara en av de mest badass- människor jag läst om.

Hon är 28 år men redan läkare och hjärnforskare. Jag läser just nu hennes bok och den är fan frecken tastic. ”Välj rätt” heter den.

Katarina skriver så tydligt det som forskningen visar och som vi innerst inne vet:

När vi sitter i ett bullrigt kontorslandskap går det åt energi till att stänga andra ljud ute för att kunna fokusera.
När vi jobbat för länge funkar inte hjärnan lika bra. Då blir beslutsfattandet lidande. Vi får svårt att analysera. Vara på topp. Vara uppmärksamma. Trots detta så handlar de flesta av våra jobb om att ha just dessa kompetenser. Jobbar du som konsult mot en kund sent på natten eller efter att ha sovit för lite under en tid- då har du inte hela din hjärnkapacitet på plats. Hur bra blir arbetet, egentligen?

Här hittar du den artikeln.

I helgen är jag på Workout Åre och håller där en föreläsning på ämnet. Det är så inspirerande att det händer så mycket just nu och att få sprida ordet!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Vad tufft för dig!
Ja du kommer få Flipbelt! Sköt om dig!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*