Hur man (inte) tränar för Sveriges tuffaste 100 mileslopp
Well.
Skomakarens barn och allt det där. Jag vet precis hur jag skulle coacha någon annan för det här loppet. Det känns liksom lugnt.
Mig själv dock, med lägenhetetsförsäljning och en helt fantastisk jobbseptember..inte lika lätt.
Energin- check. Motivationen- check. Tiden- inte check!
Jag gör så gott jag kan, nöjer mig med det. Pusslar in tid i löparskorna där det går. Lägger allt tid jag kan i terräng så lik loppet jag kan. Hade planerat flera fredagar i skogen- får uppdrag- yay! Utvecklingssamtal på skolan- yay! Tänker gå upp snortidigt- känner att jag behöver sova för att vara 100 % på mina uppdrag som förstås kommer först. Vill inte vara borta från barnen på helgerna när jag ändå måste resa i jobbet. Det blir svårt att få till den där belastningen som behövs för att förbereda sig.
Det ska kännas lustfyllt. Det får inte vara någon ångest eller stress- det är ett frivilligt fritidsintresse.
Så jag har gjort så gott jag kan. Jag har prioriterat rätt och jag har 2 veckor till att lägga in mängd och jag ska göra allt jag kan.
Men. I en perfekt värld- som inte finns, skulle jag göra lite annorlunda. Såhär:
1) Träna i den terräng och kupering som loppet går i
Loppet går på Skåneleden i 9 mil sen är det stenstrand och brant uppför och teknisk stig. Det kommer vara mörkt, man kommer vara ganska slut. Det vore således jättebra att träna på just brant, många höjdmeter (totalt är loppet 4000 höjdmeter). Kanske lägga en loop där man passerar stenstrand och sen brant flera gånger om det går- precis som på loppet. Springa i mörker och hålla ordning på fötterna. Vara bekant med underlag och ljus helt enkelt så det inte är nytt plus att man är trött och sliten.
2) Träna för senare delen av loppet, inte början
Den första delen av det här loppet är ganska lättsprungen. Skåneled liksom. Då är man pigg och det kommer man fixa. Det är inte det man behöver förbereda sig för. Det är senare delen. Att simulera det handlar ju om att
1) Springa på den tiden av dygnet som man beräknar att det ska vara som jobbigast. Sömn är bra men det kan vara bra att öva på att springa sent eller snortidigt om loppet kommer kräva att man springer på natten.
2) Springa när man är trött. Hungrig. Less. Tokmätt. Omotiverad. Springa när det inte är optimalt helt enkelt. Välkomna att vara rejält obekväm när man sticker ut för det kommer man att vara under en stor del av loppet.
3) Springa långpass på trötta ben. Också för att simulera hur det är under senare delen av loppet. Att bygga mängd under ett dygn är lite snällare. Du kan pausa, äta, ta på varma kläder men benen hinner inte återhämta sig ändå och det ”tar” nästan lika mycket, men är som sagt lite snällare och kanske funkar bättre i schemat. Jag kan till exempel behöva pausa för ett telefonmöte, ett möte, mail, lämna/hämta på dagis o skola och sen kulla springa igen och få till bra volym. Man vill förbereda sig för det som är mest utamande och det är sannolikt andra halvan av loppet. 8 mil. Till. Det måste kroppen klara av.
3) Träna på att äta och ta upp energi
Ofta är det magen som kraschar under långa lopp. Man får svårt att äta och/eller får problem med magen. Det är egentligen helt i sin ordning. Det var ju inte tänkt att vi skulle jaga och äta maten vi jagar samtidigt. Jaga först, äta sen. Så det kräver träning för att kroppen ska lära sig ta upp energi över tid. Och energin behövs- både till muskler och till hjärnan för att hålla uppe motivationen att fortsätta. Att vara hungrig när man sticker ut och sen öva på att äta medan man springer- det är ingen dum idé. Använda långpassen till att öva på att ta upp energi och vätska. Hur mycket? Hur långt är ett snöre men för det här loppet så kan runt 8 dl vätska i timmen fördelat på att dricka varje kvart och med energi i vätskan samt äta något varje halvtimme- det skulle jag eftersträva.
Så. Enkelt i skrift- som så mycket. Svårare att genomföra. Lycka till med vad du än förbereder dig för!
