In med energi- jag föreläser för vår insamling.


Den här bloggen kommer inte handla om det som hänt och mitt fokus just nu är inte på varken jobb eller annat men eftersom det jag valt att göra i mitt liv ger mig energi så tvingar jag in lite av det mitt i allt.

En del är löpningen. Ska skriva mer om det senare. Det andra är Tjejmarathon som en gång i en, förhållandevis, mycket lättare kris gav enorm energi att jobba med. Under våren kommer jag totalt göra minst tre föreläsningar där jag ger intäkterna till vår insamling för Panzisjukhusets projekt Maison Dorcas. Då är det lätt att engagera sig och få lite energi.

Att åka till Göteborg var det inte tu tal om men att ta mig till KTH-Hallen på lördag, det fixar jag.

Då kommer jag föreläsa på Blogger Boot Camp om ultralöpning, hur det kom sig att jag började med det, hur man kan tänka runt träning och kost för långa lopp och varför det inte blir tråkigt. Och eftersom världens bästa Madde är där samt massa andra människor jag tycker om så kommer jag både orka ta mig dit och faktiskt prata om en av mina passioner i livet. In med energi.

Jag ser helt fördjäklig ut. Som att jag inte sett dagsjus på hundra år- det får ni ta.

Hoppas vi ses där!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Föreläsningen flyttad


På grund av det som hänt flyttar jag min föreläsning ” Löpning 0-100″ till samma onsdag om en månad alltså 9/4 samma plats samma tid men med lite mer hjärta.

Jag tror att de flesta registrerat sig på Facebooksiten men är rädd att någon missat det så passar på att skriva det här också.

Just nu är hjärtat och själen upptagen med annat.

Idag önskar jag att du kramar om de dina lite extra hårt och ser allt du har och inte tar någon för givet.

Antal kommentarer: 2

Ann-Sofie Forsmark

tack fina du- vad glad jag blir!


Ann-Sofie Forsmark

Hej Pia!
Åh vad tråkigt :(. Ja jag förstod att jag inte skulle lyckas nå ut till alla´- kändes så tråkigt.
Om ni vill ha tillbaka pengar så maila mig på ansofisticated(@)gmail.com med kontonummer och namn så ordnar jag med det.
Jättetråkigt att det blev såhär!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Stark


Det är helt fantastiskt att ha en blogg. Men det är väldigt svårt att balansera att vara personlig – vilket ger bloggen dess kvalitet tycker jag- och vara privat. Som inte hör hemma här.

Och veta när man inte ska säga något,  eller vad man ska säga.

Jag vet att om jag skriver att det hänt något så tror de som följer bloggen att det hänt mig eller den i magen eller kanske lilla mysan eller N något men det har det inte.

Allt kommer bli bra. Nu måste vi vara starka. Det är inte att bita ihop. Det är att orka igenom något som verkar för mörkt för att vara sant.

Att vara stark är att släppa det som inte betyder något och fokusera på det viktigaste. Att vara stark är att orka le genom tårar. Att våga plöja genom det svarta med blicken i det ljusa. Att orka känna.

Ni är enormt viktiga. Men nu har jag ingen vilja att skriva om något som är sekundärt till det som är  viktigast. 

bild från quoteqo.com

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Premiär i bassängen och reflektion på 8 mars


Jag har alltså bassängfobi. Det är lika komplext som mitt förhållande till mjölkprodukter: vissa bassänger går bra. Om jag bottnar. Om jag inte bottnar kan jag kanske simma om det är mycket folk. Men om det är sådär 4 m djupt och jag inte vet om det är fönster/filter/lampor och sånt på det djupa får jag ett adrenalinpåslag i klass med hajattack om jag ska simma ut där.

Samtidigt är jag alltså väldigt trygg i havet och har surfat med både hammarhajar, sandtigerhaj och massa delfiner utan problem. Även simma i Brunnsviken går bra även om det är lite läskigt.

Jag har inte simmat längder sen jag bodde på Isle of Man 1998 på hösten. Däremot har jag genomfört några simpass med våtdräkt i öppet vatten och faktiskt tre stycken triathlon i stort sett utan träning.

Konsekvens- inte min grej.

Men är man gravid så är ju simning toppen! Men då är det det här med att inte våga simma själv. Det ligger en simhall 300 meter (ja på riktigt) utanför min lägenhet och där brukar vi laja med Skrållan.

Idag var N med så jag fick en chans att våga mig i stora bassängen. Självklart hade N varit i först och rekat så jag visste att det bara var 1,9 på det djupa.

Det var lite trevande som jag sparkade iväg från kanten på motionsbanan. Men det gick ju! DOCK! Utan våtdräkt så får man ju ta i mer för man får inte samma flythjälp. Samtidigt rör sig kroppen smidigare. Det var inte alls läskigt i den här bassängen! Det var helt fantastiskt!

Jag simmade 20 längder så snabbt det gick för fokus idag var ju att leka med Lillan!

Så efter 5 år på den här gatan har jag insett att det finns en bassäng jag kan simma i. Och nu ska den stänga för renovering från maj. Hurra för mig!

En reflektion också. Internationella kvinnodagen. Jag tänker ibland att jag levt mitt liv jämställt. Aldrig fått stå tillbaka för att jag är tjej.

Men så tänker jag att jag är så sjukt naiv. Jag har säkert inte ens märkt att jag diskriminerats. För jobb, för lön. Med kommentarer jag inte hör. Blickar jag inte ser.

Jag är mamma till en tuff liten tjej. I prinsessåldern. Inget konstigt med den. Prinsessor och drottningar kan springa ifrån grabbar i skogen, det har hennes mamma visat. Men jag trevar försiktigt i djungeln av beröm, kommentarer och vad jag väljer att försöka visa i världen. Hur jag visar det. Vad skillnaden är mellan pojkar och flickor. Men mest- vad som inte alls är någon skillnad egentligen.

Och precis som Sara skriver här. Det är mycket ord. Men viktigare är handling. En stor del i vår jämställdhet tror jag ligger i att vi själva måste välja att skapa normer och ideal bland kvinnor som möjliggör att lägga fokus på att just vara jämställda. Vi har själva istället skapat eller anammat normer som gör att många kvinnor ägnar enorma tider på sitt utseende, ett utseende som i många fall mest är till för att imponera på andra kvinnor. Som själva är för upptagna med att oroa sig för hur de uppfattas för att ha tid att bry sig men gärna lyckas slänga ur sig gliringar eller sneda blickar.

Vi måste hjälpa varandra framåt. Vi måste sluta tävla med varandra (förutom när det är nummerlapp på bröstet :)). Jag ser det så ofta i arbetslivet- kvinnor som stoppar andra kvinnor. Förstås även bland män. Samtidigt är jag omgiven av starka män, som fixar att se kvinnor som jämlikar- bara annorlunda inom vissa områden. Men vi måste sluta sträva efter ett size zero ideal som snittar 3 retuscherade selfies per dag och ägna tiden åt annat. Lyfta oss själva, hela vägen inifrån och ut.

Och våga lyfta samma saker hos varandra. Sluta ha en speciell typ av gliringar för kvinnor och andra för män. Sluta missunna oss själva lycka inifrån och ut. Och sluta missunnas andra. Mindre av kvinnor kan. Mer av kvinnor gör. Så börjar hjulen rulla. En stark mammamage är inte ett sexpack. Det rutnät som gör mest för att bära din kropp och ditt liv syns inte. Behöver inte deffas fram. Det kan ligga väl gömt under hull.  Men vara ännu starkare. Orka vara stark inuti och mjuk på utsidan. Mer av det. 

Ord ord ord. Dags för action!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#fredagsgottis Hoppa av hetsbussen!


Kanske inte gottis direkt. Det gör nästan ont att läsa det hon skriver. Det som biter bäst i själen är det som är ärligt skrivet.

Det var lite det här jag menade när jag skrev om att sila mygg och svälja elefanter vad gäller mat häromdagen.

Läs Mias kloka råa krönika här.

Det är som om ingenting faller sig naturligt längre. Som om allt som gör mig till människa måste konstrueras fram.

Jag vill igen ta alla på en sockerfri månad, på en diet, som fastar för att gå ned i vikt, som inte kan ha fredagsmys utan att ha fredagsfys innan, i famnen. Du duger! Du är ditt bästa jag när du utmanar dig själv men också är snäll då och då. Att motionera är att vara snäll. Att äta bra är att vara snäll. Men också att unna sig den där bullen på fredagsfikat är att vara snäll. Ingen dömer dig hårdare än du själv. Alla kämpar med sitt. Alla skulle i de här högst världsliga fallen förmodligen kunna kämpa lite mindre med just detta och lägga krutet på annat, njuta lite mer.

Du får krama om dig själv! Och ha en fin helg!

Foto: Sara Rönne


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tillbaka på Friskis o Svettis


Eftersom jag jobbat på gym sen 20 årsåldern antingen heltid eller som instruktör har jag inte haft något gymkort mer än en gång på dessa 15 år (fast jag är bara 25 förstås. För alltid).

Och eftersom mitt livspussel och kärlek till frisk luft gör det bäst att jag tränar styrka utomhus så har det inte behövts.

Men våren 2009 när jag väntade mysan (mysigare unge får man leta efter) så tränade jag på Friskis o Svettis. Jag har hyllat F&S förut- är liksom uppväxt med det. Gympa! Folk i gamla t-shirts. Folk utan koordination. Folk i alla åldrar. Rörelseglädje för alla- ung, gammal och även de med funktionshinder. För hela familjen.

När jag var liten fick vi barn vara med på gympan och springa innanför när man joggade runt salen.

Jag känner mig hemma på friskis även om mycket hänt. Nu finns till exempel trendiga Hagastan’s gymet med både de ena och det andra och även på Kungsholmen där jag var igår har det hänt saker. Men jag utgår ifrån att den här underbara vilan är kvar på gympapassen?

Jag fortsätter springa men det är så smidigt att smita in där på väg hem från jobbet, köra 30 minuter effektivt i gymet och sen fortsätta hem. Så nu ska jag väva in det minst en dag i veckan. Kortet går ut nästan samma dag som bebis är beräknad- sen blir det utomhusträning igen!

Igår var jag där med Maria. När man inte själv kan ta i så hårt så kan man ju ta ut det på sin kompis. Tänkte jag :). Här skriver hon vad vi gjorde. Ni som vet hur jag brukar träna känner igen övningarna. Jag körde i stort sett samma men lade till en övning som slutade i att jag snodde in mig i en TRX: Rodd på balansplatta med TRX. Tips från coachen: testa inte en vardagskväll på fullt gym! Balansplattan började snurra med mig hängandes i TRXn…

Idag joggade jag in till jobbet igen. Det börjar bli tungt. Det är inte så konstigt- jag väger 8 kilo mer än vanligt och kroppen börjar ställa in sig på andra saker än löpning. Men jag tuffar tacksamt på så länge det går!

Snart åker jag hiiiiiiiiit!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in