Stark


Det är helt fantastiskt att ha en blogg. Men det är väldigt svårt att balansera att vara personlig – vilket ger bloggen dess kvalitet tycker jag- och vara privat. Som inte hör hemma här.

Och veta när man inte ska säga något,  eller vad man ska säga.

Jag vet att om jag skriver att det hänt något så tror de som följer bloggen att det hänt mig eller den i magen eller kanske lilla mysan eller N något men det har det inte.

Allt kommer bli bra. Nu måste vi vara starka. Det är inte att bita ihop. Det är att orka igenom något som verkar för mörkt för att vara sant.

Att vara stark är att släppa det som inte betyder något och fokusera på det viktigaste. Att vara stark är att orka le genom tårar. Att våga plöja genom det svarta med blicken i det ljusa. Att orka känna.

Ni är enormt viktiga. Men nu har jag ingen vilja att skriva om något som är sekundärt till det som är  viktigast. 

bild från quoteqo.com

 

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Premiär i bassängen och reflektion på 8 mars


Jag har alltså bassängfobi. Det är lika komplext som mitt förhållande till mjölkprodukter: vissa bassänger går bra. Om jag bottnar. Om jag inte bottnar kan jag kanske simma om det är mycket folk. Men om det är sådär 4 m djupt och jag inte vet om det är fönster/filter/lampor och sånt på det djupa får jag ett adrenalinpåslag i klass med hajattack om jag ska simma ut där.

Samtidigt är jag alltså väldigt trygg i havet och har surfat med både hammarhajar, sandtigerhaj och massa delfiner utan problem. Även simma i Brunnsviken går bra även om det är lite läskigt.

Jag har inte simmat längder sen jag bodde på Isle of Man 1998 på hösten. Däremot har jag genomfört några simpass med våtdräkt i öppet vatten och faktiskt tre stycken triathlon i stort sett utan träning.

Konsekvens- inte min grej.

Men är man gravid så är ju simning toppen! Men då är det det här med att inte våga simma själv. Det ligger en simhall 300 meter (ja på riktigt) utanför min lägenhet och där brukar vi laja med Skrållan.

Idag var N med så jag fick en chans att våga mig i stora bassängen. Självklart hade N varit i först och rekat så jag visste att det bara var 1,9 på det djupa.

Det var lite trevande som jag sparkade iväg från kanten på motionsbanan. Men det gick ju! DOCK! Utan våtdräkt så får man ju ta i mer för man får inte samma flythjälp. Samtidigt rör sig kroppen smidigare. Det var inte alls läskigt i den här bassängen! Det var helt fantastiskt!

Jag simmade 20 längder så snabbt det gick för fokus idag var ju att leka med Lillan!

Så efter 5 år på den här gatan har jag insett att det finns en bassäng jag kan simma i. Och nu ska den stänga för renovering från maj. Hurra för mig!

En reflektion också. Internationella kvinnodagen. Jag tänker ibland att jag levt mitt liv jämställt. Aldrig fått stå tillbaka för att jag är tjej.

Men så tänker jag att jag är så sjukt naiv. Jag har säkert inte ens märkt att jag diskriminerats. För jobb, för lön. Med kommentarer jag inte hör. Blickar jag inte ser.

Jag är mamma till en tuff liten tjej. I prinsessåldern. Inget konstigt med den. Prinsessor och drottningar kan springa ifrån grabbar i skogen, det har hennes mamma visat. Men jag trevar försiktigt i djungeln av beröm, kommentarer och vad jag väljer att försöka visa i världen. Hur jag visar det. Vad skillnaden är mellan pojkar och flickor. Men mest- vad som inte alls är någon skillnad egentligen.

Och precis som Sara skriver här. Det är mycket ord. Men viktigare är handling. En stor del i vår jämställdhet tror jag ligger i att vi själva måste välja att skapa normer och ideal bland kvinnor som möjliggör att lägga fokus på att just vara jämställda. Vi har själva istället skapat eller anammat normer som gör att många kvinnor ägnar enorma tider på sitt utseende, ett utseende som i många fall mest är till för att imponera på andra kvinnor. Som själva är för upptagna med att oroa sig för hur de uppfattas för att ha tid att bry sig men gärna lyckas slänga ur sig gliringar eller sneda blickar.

Vi måste hjälpa varandra framåt. Vi måste sluta tävla med varandra (förutom när det är nummerlapp på bröstet :)). Jag ser det så ofta i arbetslivet- kvinnor som stoppar andra kvinnor. Förstås även bland män. Samtidigt är jag omgiven av starka män, som fixar att se kvinnor som jämlikar- bara annorlunda inom vissa områden. Men vi måste sluta sträva efter ett size zero ideal som snittar 3 retuscherade selfies per dag och ägna tiden åt annat. Lyfta oss själva, hela vägen inifrån och ut.

Och våga lyfta samma saker hos varandra. Sluta ha en speciell typ av gliringar för kvinnor och andra för män. Sluta missunna oss själva lycka inifrån och ut. Och sluta missunnas andra. Mindre av kvinnor kan. Mer av kvinnor gör. Så börjar hjulen rulla. En stark mammamage är inte ett sexpack. Det rutnät som gör mest för att bära din kropp och ditt liv syns inte. Behöver inte deffas fram. Det kan ligga väl gömt under hull.  Men vara ännu starkare. Orka vara stark inuti och mjuk på utsidan. Mer av det. 

Ord ord ord. Dags för action!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#fredagsgottis Hoppa av hetsbussen!


Kanske inte gottis direkt. Det gör nästan ont att läsa det hon skriver. Det som biter bäst i själen är det som är ärligt skrivet.

Det var lite det här jag menade när jag skrev om att sila mygg och svälja elefanter vad gäller mat häromdagen.

Läs Mias kloka råa krönika här.

Det är som om ingenting faller sig naturligt längre. Som om allt som gör mig till människa måste konstrueras fram.

Jag vill igen ta alla på en sockerfri månad, på en diet, som fastar för att gå ned i vikt, som inte kan ha fredagsmys utan att ha fredagsfys innan, i famnen. Du duger! Du är ditt bästa jag när du utmanar dig själv men också är snäll då och då. Att motionera är att vara snäll. Att äta bra är att vara snäll. Men också att unna sig den där bullen på fredagsfikat är att vara snäll. Ingen dömer dig hårdare än du själv. Alla kämpar med sitt. Alla skulle i de här högst världsliga fallen förmodligen kunna kämpa lite mindre med just detta och lägga krutet på annat, njuta lite mer.

Du får krama om dig själv! Och ha en fin helg!

Foto: Sara Rönne


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tillbaka på Friskis o Svettis


Eftersom jag jobbat på gym sen 20 årsåldern antingen heltid eller som instruktör har jag inte haft något gymkort mer än en gång på dessa 15 år (fast jag är bara 25 förstås. För alltid).

Och eftersom mitt livspussel och kärlek till frisk luft gör det bäst att jag tränar styrka utomhus så har det inte behövts.

Men våren 2009 när jag väntade mysan (mysigare unge får man leta efter) så tränade jag på Friskis o Svettis. Jag har hyllat F&S förut- är liksom uppväxt med det. Gympa! Folk i gamla t-shirts. Folk utan koordination. Folk i alla åldrar. Rörelseglädje för alla- ung, gammal och även de med funktionshinder. För hela familjen.

När jag var liten fick vi barn vara med på gympan och springa innanför när man joggade runt salen.

Jag känner mig hemma på friskis även om mycket hänt. Nu finns till exempel trendiga Hagastan’s gymet med både de ena och det andra och även på Kungsholmen där jag var igår har det hänt saker. Men jag utgår ifrån att den här underbara vilan är kvar på gympapassen?

Jag fortsätter springa men det är så smidigt att smita in där på väg hem från jobbet, köra 30 minuter effektivt i gymet och sen fortsätta hem. Så nu ska jag väva in det minst en dag i veckan. Kortet går ut nästan samma dag som bebis är beräknad- sen blir det utomhusträning igen!

Igår var jag där med Maria. När man inte själv kan ta i så hårt så kan man ju ta ut det på sin kompis. Tänkte jag :). Här skriver hon vad vi gjorde. Ni som vet hur jag brukar träna känner igen övningarna. Jag körde i stort sett samma men lade till en övning som slutade i att jag snodde in mig i en TRX: Rodd på balansplatta med TRX. Tips från coachen: testa inte en vardagskväll på fullt gym! Balansplattan började snurra med mig hängandes i TRXn…

Idag joggade jag in till jobbet igen. Det börjar bli tungt. Det är inte så konstigt- jag väger 8 kilo mer än vanligt och kroppen börjar ställa in sig på andra saker än löpning. Men jag tuffar tacksamt på så länge det går!

Snart åker jag hiiiiiiiiit!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Silade mygg och svalda elefanter på tallriken #kost


Jo men så kom det en till forskningsstudie om att rött kött ökar risken för cancer. Och samtidigt en rapport om att gravida som äter en kost med mycket av våra nordiska kostrekommendationer minskar risken för förtidigt födda barn. Föga förvånande någon av dem. Rött kött i stora mängder- inte bra. Äta mycket frukt och grönt- bra för ..tja typ allt! Men skönt att höra då och då!

Rött kött finns det hur många studier som helst på som just visar att det ökar risken för många av våra välfärdssjukdomar. Därtill vet vi att många djur har det väldigt illa och skiter man i dem så kanske man iallafall vill oroa sig för alla de mediciner som många djur behandlas med för att kunna vara ”friska” och således växa sig stora. De får vi alltså också i oss sen.

Nej- jag är inte strikt vegetarian. Jag äter gärna kött någongång ibland. Försöker köpa KRAV-märkt och bara svenskt kött. Jag älskar en stor hamburgare- hands up! Skulle gärna äta kött oftare på grund av att det är gott men det är inte hållbart. Inte ansvarsfullt. Inte ok- tycker jag! När jag tar en minut och tänker efter på vad jag kanske äter och hur det kom dit så får jag en fadd smak i munnen redan innan. Och det är just det. Att ta sig den där minuten att tänka efter.

Det verkar som en del stoiskt måste stånga sig blodiga för rätten att äta kött. ”Det här har vi minsann ätit i tusentals år, det är naturligt” och jadijada. Well. Mycket har hänt på tusentals år. Det är inte samma värld riktigt. Inte samma kött. Inte samma sätt som kött kommer till tallriken (Hur många skulle äta kött om de var tvugna att själva ta del av processen som köttet kom till tallriken?) Vi lever längre. Vi hinner drabbas av sånt man inte drabbades av för tusen år sen.

Och så tänker jag på den vitt spridda matångest som verkar råda. Ortorexin avseende mat. Oron för att inte äta rätt. Oron som lägger en ridå för det sunda förnuftet. ”Glutenfrisekten”. De som läst någonstans att gluten är satan i skafferiet (och jo jag har också läst massa studier tack). Folk som tänker att det inte finns något att äta på ett fik om det bara finns vanliga mackor med kanske världens godaste fyllning. Folk som, fast de ska unna sig pizza, då måste ha glutenfri botten. Som att det helt plötsligt blev nyttigt då. Jag tror jag till och med hört om en pizzabotten med någon blomkålssörja och någon som desperat euforiskt utropade ” åh- det var jättegott”. Jag tror på sin höjd det inte var äckligt.  ” Titta vad jag lagat-glutenfritt fredagsfika” och så tusen hashtags om att äta rent och riktigt.  Som för att skicka en signal till de som sitter där med sin vanliga bulle att – ja du- gluten äter du alltså. Men inte jag! Jag vet bättre! Du äter GIFT!

1%. EN PROCENT av Sveriges befolkning har uttalad celiaki. (Igen- ja desto fler har känslighet för det, jag vet). Men de allergiska med den autoimmuna sjukdomen inte den självdiagnostiserade, de- har fått en betydligt lättare vardag nu- tack och lov. Och vi andra har fått mycket större möjligheter att varva vete med andra råvaror för att sätta ihop vår frukost, lunch och middag. Riktig win win på den. För mycket gluten- inte bra!

För nej. Gluten är inte bäst för de med känslig tarm och för även de med ståltarm så är det inte kalas att basera sitt matintag på mjölmat. Det finns tillfällen då det är ypperligt att dra ned rejält på gluten men vet du vad? I denna värld av mängder artificiellt skit som säljs där mat borde säljas så är det inte lite gluten, kanske till och med ekologiskt vete, det som sabbar hälsan- men ofta de produkter som de säljs i. Shit does not hit the fan när du bakar hembakt bröd på fina råvaror med lite rågsikt för att faktiskt kunna få knåda en deg som på den gamla goda tiden och inte stjälpa en sörja i en form.

Och för att förtydliga- jag undviker gluten men eftersom jag inte är allergisk mot det så går det så bra så att bli bjuden på något med det i. Jag kan unna mig en kanelbulle och jag kan äta en pizza och en pastarätt med helt vanlig pasta.  Jag kan baka glutenfritt- och jag kan baka med.

Jag tror många skulle kunna göra rätt mycket åt sin kost men kanske känns ribban så hög när det nu proklameras så mycket om raw food och paleo och glutenfritt ska det vara. Som att om man lagat maten då är all näring bara puts väck. Alla enzymer har dött! Maten är förstörd?

Nej- för de som famlar i djungeln och bara behöver börja äta bättre men inte vet hur så kanske det känns oeuppnåligt. Och jag vill inte vara med i en värld där det är klassat som onyttigt att ta en hembakt tunnbrödsmacka med smör och ost (ja ni VET hur gott det är!!!) men ok att peta i sig en bar som heter något med ”paleo” konstruerad i en fabrik.

Våra nordiska kostråd kanske inte är de mest exotiska men det är svårt att säga att de skulle vara hälsovådliga. Men som sagt, inte så trendigt. Raw food och paleo är liksom så mycket hippare.

De här råden är rätt lätta att följa, ganska goda och för de som inte vill nörda ner sig  totalt så är de rätt lätta att ta till sig. De är kanske inte perfekta, tycker vi som kan mycket om kost, men med tanke på den fettepidemi som vi har så kanske de blir betydligt lättare, vettigare och mindre ångestframkallande än att försöka hashtagga sitt liv med #glutenfritt.

Sila inte mygg. Svälj inte elefanter. Ät inte mycket rött kött. Ät mycket grönsaker. Ät mat. Ta en macka någongång. Skippa läsken istället.

Antal kommentarer: 2

Ann-Sofie Forsmark

Ja det var verkligen ett vettigt sätt att sammanfatta det på- man ska veta vad man äter! 🙂


Ann-Sofie Forsmark

Tompa- utveckla gärna!
Andrea- tack!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Do Good March


Jag skräms lite av hela ”selfie”kulturen. Älsk på att tjejer lyfter sig själva men ja. Det kommer ett fundersamt inlägg på det.

Idag handlade Kropp & Själ på P1 om altruism. Jag hann inte lyssna- ska göra det imorgon men det är ett av de vackraste orden i världen tycker jag.

Samtidigt så är att ge och vara osjälvisk att vara lite ego- för man mår så bra av det! Det är bra-ego liksom.

Jag har iallafall i mars som ”plan” att hjälpa andra mer. Små saker. Jag har nära vänner som har det tufft, jag ser folk som har det svårt- jag kan göra något. Jag ska och bör göra något. Något varje dag med den tanken.

Jag tänker inte skriva ut allt jag gör- det känns lite..selfieskrytigt? Men jag tänker att det handlar om att ge: tid, ord, pengar, saker och tankar. Att ta med överblivna halsdukar och mössor på väg till jobbet och ge till en tiggare? Avsätta tid att bara umgås med någon man inte egentligen har tid för. Ta sig tid att fundera ut en komplimang till någon istället för att tänka på hur den personer uppfattar mig? Lyfta fram personer som inspirerar oss?

Här kommer tre:

Sara– en väldigt fin vän, som jag inte känt så länge men kan prata väldigt bra med om saker. Olika- och jättelika. Jag biter ned mina naglar- Sara målar dem fint. Båda gillar att använda händerna till att knyta terrängskor.

Annika– som haft några tuffa veckor men är på banan igen efter en ovanlig yrsel. Hon har fått en plats till London Marathon och det är inte fy skam! Annika vill göra som hon vill och det är underbart att se henne brottas och njuta av långpassen. Annika som alltid säger som hon tycker- underbart!

Anna – som gjort- och gör- en riktigt tuff resa. Ortorexi är så vanligt och Anna har en stor och ung läsarkrets. Hon skriver så klokt om sina reflektioner om sitt ”tidigare” liv och hur hon lever nu och de utmaningar hon möter. Tror det finns mycket att hämta för unga tjejer att läsa Annas blogg och de mer sunda ideal hon visar nu.Det är många som brottas med ortorexi och få som lyckas sätta ord på det-men det gör hon! Heja Anna- modigt!

Så. Nu tänker jag iallafall vara snäll mot omvärlden och därmed mig själv genom att lägga mig hyfsat tidigt. Det är värsta ego men alla som har med mig att göra imorgon får mer leenden då också. Dessutom tror jag stenhårt på att visa den här buddhakulan att det är läggdags. Win win win!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in