Silade mygg och svalda elefanter på tallriken #kost


Jo men så kom det en till forskningsstudie om att rött kött ökar risken för cancer. Och samtidigt en rapport om att gravida som äter en kost med mycket av våra nordiska kostrekommendationer minskar risken för förtidigt födda barn. Föga förvånande någon av dem. Rött kött i stora mängder- inte bra. Äta mycket frukt och grönt- bra för ..tja typ allt! Men skönt att höra då och då!

Rött kött finns det hur många studier som helst på som just visar att det ökar risken för många av våra välfärdssjukdomar. Därtill vet vi att många djur har det väldigt illa och skiter man i dem så kanske man iallafall vill oroa sig för alla de mediciner som många djur behandlas med för att kunna vara ”friska” och således växa sig stora. De får vi alltså också i oss sen.

Nej- jag är inte strikt vegetarian. Jag äter gärna kött någongång ibland. Försöker köpa KRAV-märkt och bara svenskt kött. Jag älskar en stor hamburgare- hands up! Skulle gärna äta kött oftare på grund av att det är gott men det är inte hållbart. Inte ansvarsfullt. Inte ok- tycker jag! När jag tar en minut och tänker efter på vad jag kanske äter och hur det kom dit så får jag en fadd smak i munnen redan innan. Och det är just det. Att ta sig den där minuten att tänka efter.

Det verkar som en del stoiskt måste stånga sig blodiga för rätten att äta kött. ”Det här har vi minsann ätit i tusentals år, det är naturligt” och jadijada. Well. Mycket har hänt på tusentals år. Det är inte samma värld riktigt. Inte samma kött. Inte samma sätt som kött kommer till tallriken (Hur många skulle äta kött om de var tvugna att själva ta del av processen som köttet kom till tallriken?) Vi lever längre. Vi hinner drabbas av sånt man inte drabbades av för tusen år sen.

Och så tänker jag på den vitt spridda matångest som verkar råda. Ortorexin avseende mat. Oron för att inte äta rätt. Oron som lägger en ridå för det sunda förnuftet. ”Glutenfrisekten”. De som läst någonstans att gluten är satan i skafferiet (och jo jag har också läst massa studier tack). Folk som tänker att det inte finns något att äta på ett fik om det bara finns vanliga mackor med kanske världens godaste fyllning. Folk som, fast de ska unna sig pizza, då måste ha glutenfri botten. Som att det helt plötsligt blev nyttigt då. Jag tror jag till och med hört om en pizzabotten med någon blomkålssörja och någon som desperat euforiskt utropade ” åh- det var jättegott”. Jag tror på sin höjd det inte var äckligt.  ” Titta vad jag lagat-glutenfritt fredagsfika” och så tusen hashtags om att äta rent och riktigt.  Som för att skicka en signal till de som sitter där med sin vanliga bulle att – ja du- gluten äter du alltså. Men inte jag! Jag vet bättre! Du äter GIFT!

1%. EN PROCENT av Sveriges befolkning har uttalad celiaki. (Igen- ja desto fler har känslighet för det, jag vet). Men de allergiska med den autoimmuna sjukdomen inte den självdiagnostiserade, de- har fått en betydligt lättare vardag nu- tack och lov. Och vi andra har fått mycket större möjligheter att varva vete med andra råvaror för att sätta ihop vår frukost, lunch och middag. Riktig win win på den. För mycket gluten- inte bra!

För nej. Gluten är inte bäst för de med känslig tarm och för även de med ståltarm så är det inte kalas att basera sitt matintag på mjölmat. Det finns tillfällen då det är ypperligt att dra ned rejält på gluten men vet du vad? I denna värld av mängder artificiellt skit som säljs där mat borde säljas så är det inte lite gluten, kanske till och med ekologiskt vete, det som sabbar hälsan- men ofta de produkter som de säljs i. Shit does not hit the fan när du bakar hembakt bröd på fina råvaror med lite rågsikt för att faktiskt kunna få knåda en deg som på den gamla goda tiden och inte stjälpa en sörja i en form.

Och för att förtydliga- jag undviker gluten men eftersom jag inte är allergisk mot det så går det så bra så att bli bjuden på något med det i. Jag kan unna mig en kanelbulle och jag kan äta en pizza och en pastarätt med helt vanlig pasta.  Jag kan baka glutenfritt- och jag kan baka med.

Jag tror många skulle kunna göra rätt mycket åt sin kost men kanske känns ribban så hög när det nu proklameras så mycket om raw food och paleo och glutenfritt ska det vara. Som att om man lagat maten då är all näring bara puts väck. Alla enzymer har dött! Maten är förstörd?

Nej- för de som famlar i djungeln och bara behöver börja äta bättre men inte vet hur så kanske det känns oeuppnåligt. Och jag vill inte vara med i en värld där det är klassat som onyttigt att ta en hembakt tunnbrödsmacka med smör och ost (ja ni VET hur gott det är!!!) men ok att peta i sig en bar som heter något med ”paleo” konstruerad i en fabrik.

Våra nordiska kostråd kanske inte är de mest exotiska men det är svårt att säga att de skulle vara hälsovådliga. Men som sagt, inte så trendigt. Raw food och paleo är liksom så mycket hippare.

De här råden är rätt lätta att följa, ganska goda och för de som inte vill nörda ner sig  totalt så är de rätt lätta att ta till sig. De är kanske inte perfekta, tycker vi som kan mycket om kost, men med tanke på den fettepidemi som vi har så kanske de blir betydligt lättare, vettigare och mindre ångestframkallande än att försöka hashtagga sitt liv med #glutenfritt.

Sila inte mygg. Svälj inte elefanter. Ät inte mycket rött kött. Ät mycket grönsaker. Ät mat. Ta en macka någongång. Skippa läsken istället.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 2

Ann-Sofie Forsmark

Ja det var verkligen ett vettigt sätt att sammanfatta det på- man ska veta vad man äter! 🙂


Ann-Sofie Forsmark

Tompa- utveckla gärna!
Andrea- tack!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Do Good March


Jag skräms lite av hela ”selfie”kulturen. Älsk på att tjejer lyfter sig själva men ja. Det kommer ett fundersamt inlägg på det.

Idag handlade Kropp & Själ på P1 om altruism. Jag hann inte lyssna- ska göra det imorgon men det är ett av de vackraste orden i världen tycker jag.

Samtidigt så är att ge och vara osjälvisk att vara lite ego- för man mår så bra av det! Det är bra-ego liksom.

Jag har iallafall i mars som ”plan” att hjälpa andra mer. Små saker. Jag har nära vänner som har det tufft, jag ser folk som har det svårt- jag kan göra något. Jag ska och bör göra något. Något varje dag med den tanken.

Jag tänker inte skriva ut allt jag gör- det känns lite..selfieskrytigt? Men jag tänker att det handlar om att ge: tid, ord, pengar, saker och tankar. Att ta med överblivna halsdukar och mössor på väg till jobbet och ge till en tiggare? Avsätta tid att bara umgås med någon man inte egentligen har tid för. Ta sig tid att fundera ut en komplimang till någon istället för att tänka på hur den personer uppfattar mig? Lyfta fram personer som inspirerar oss?

Här kommer tre:

Sara– en väldigt fin vän, som jag inte känt så länge men kan prata väldigt bra med om saker. Olika- och jättelika. Jag biter ned mina naglar- Sara målar dem fint. Båda gillar att använda händerna till att knyta terrängskor.

Annika– som haft några tuffa veckor men är på banan igen efter en ovanlig yrsel. Hon har fått en plats till London Marathon och det är inte fy skam! Annika vill göra som hon vill och det är underbart att se henne brottas och njuta av långpassen. Annika som alltid säger som hon tycker- underbart!

Anna – som gjort- och gör- en riktigt tuff resa. Ortorexi är så vanligt och Anna har en stor och ung läsarkrets. Hon skriver så klokt om sina reflektioner om sitt ”tidigare” liv och hur hon lever nu och de utmaningar hon möter. Tror det finns mycket att hämta för unga tjejer att läsa Annas blogg och de mer sunda ideal hon visar nu.Det är många som brottas med ortorexi och få som lyckas sätta ord på det-men det gör hon! Heja Anna- modigt!

Så. Nu tänker jag iallafall vara snäll mot omvärlden och därmed mig själv genom att lägga mig hyfsat tidigt. Det är värsta ego men alla som har med mig att göra imorgon får mer leenden då också. Dessutom tror jag stenhårt på att visa den här buddhakulan att det är läggdags. Win win win!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Knip en plats på Hofsnäs Sweat Camp


Det här med att inte kunna vara på två ställen samtidigt- det är extra surt ibland.

Helgen den 21-23 mars håller två av mina favoriter- Ironmantriatleten Suss Dalsätt samt löp/styrke och fitnessgurun Madeleine Johansson ett sweat camp på Hofsnäs Herrgård.

Såhär skriver de och eftersom jag känner dem båda kan jag gå i god för kvaliteten med råge!

Vi tränar såväl inne som utomhus i den magiskt vackra miljön kring Hofsnäs. Vi bjuder dig på föreläsningar kring både kost, träning och mental inställning och vi lovar dig att du går från helgen starkare än nånsin tidigare. Träningen innefattar löpning, styrketräning, traditionella fyspass med kroppen som redskap, lera, svett och tunga hantlar. Vi blandar och ger för att kunna erbjuda dig de absolut bästa passen för att bygga just din superfysik!

Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

åh nej vad synd! Men blir säkert fler tillfällen- ska tipsa igen då- och hoppas också kunna vara med 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Svar på frågor i kommentarsfältet


Jag är lite halvdålig på att följa upp kommentarer och det ska jag verkligen bli bättre på för det är ju det roligaste och bästa med bloggandet egentligen!

Nu är det först Sandra jag är skyldig ett svar! Såhär skrev hon på inlägget om Tjejmarathon:

Sandra

Hej och tack för en inspirerande blogg 🙂 Jag är hemskt sugen på att springa ett 50km lopp. Jag undrar om du tror det är möjligt att hinna träna upp sig inför att orka distansen från nu till slutet av april? Har tidigare sprungit lidingöloppet som längst. Nu springer jag 3-4ggr/v ca 5-15km. Har du isf några träningstips?Tacksam för svar 🙂

Klart du klarar det! Det är dock tiden som alltid är en utmaning. Det här är jättesvårt utan att veta mer historia och ”status”. Distanser är bara siffror men jag tror absolut att du har chansen om du sätter igång med riktad träning men då bygger det på att du är ”stabil” på 15 km! Ju mindre tid man har desto mindre får man ”frisera” träningen och fokusera på det viktigaste: uthållighet och hållbarhet för distansen som är utmaningen.

Du skrev slutet April men det är ju 8 juni. Räkna tre veckor bakåt och den veckan bör du kunna springa runt 30 km i terräng, lugnt och stabilt även om det alltid är lite tufft på slutet :). Men ett pass och en vecka gör inte ett lopp- det är kontinuitet som är det viktigaste. Och träning som kroppen kan ta till sig. Men fokus på successivt längre pass, i varierad terräng. Stöttat av backintervaller och fartlek och styrka med löpskolningsövningar som stärker och utmanar de muskler som ska balansera dig 50 km i terräng. Bra kost, bra sömn och fokus på nyckelpassen som nämnt ovan! Det är mitt tips- så generellt det kan bli!

Samt:

Robban

Nöjd med ucan? Har planer på att testa det på Ironman Kalmar i augusti. Mvh Robban


Jag har inte hunnit testa Ucan tillräckligt för att ge en personlig utvärdering men jag är teoretiskt all for it. Vid träning och speciellt så långa tävlingar som Ironman så är det ju fettförbränningen som är det viktigaste. Funkar den är Ucan perfekt- du stör inte insulinet på samma sätt som med massa gels och annat. Men som med allt annat- träna på att använda det! Lycka till!

Jag kommer skriva mer om Ucan och vad jag menar med kontinuitet pratar jag mer om på mina föreläsningar!

Hoppas alla fått en #vavavoom start på veckan. Den här bilden har inget med något att göra men skriver på en annan dator och hittade denna bild! Det är jag  10 minuter innan start på min första 100 miles. Ser ut som jag undrar hur f*n jag tänkte nu? Hittade en bild på mina fötter…meeeen vi spar den!

Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

haha- ja jag noterade den också. Ser också ut som ”vad sjutton gör vi här? ”
Tack för de orden! 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#Måndagspeppen 5 goda byten


1. Alla koppar té eller kaffe du dricker efter lunch mot grönt té som både renar, hjälper fettförbränningen, innehåller antioxidanten ECGG som stöttar immunförsvare och vissa studier har kopplat det till minskad cancerrisk. Dessutom kommer du definitivt ha lättare att somna om du slutar reta binjurarna med det adrenalindrivande kaffet! Gört!

2. En halvtimme framför teven i soffan mot en halvtimme yoga på golvet. Hos yogobe kan du helt gratis köra allt från tio minuter till en timme genom några av programmen på deras startsida.

3.  Ett sms eller mail mot ett telefonsamtal. Eller varför inte en fika. På riktigt. Utan telefoner.

4. En kötträtt mot en vegetarisk. Googla ”vegetariska rätter” för inspiration- finns hur mycket som helst! Tips på proteinrika källor kan du läsa om här. Du kan behöva fokusera mer på ett högre proteinintag för att kompensera att upptaget av protein är något sämre från vissa vegetabilier- men med fokus på rätt kost är det inget problem. Det är dessutom betydligt billigare och lättare att äta mer ekologiskt om du fokuserar på vegetariska inköp.

5. En slentrianmässigt negativ tanke mot en konstruktiv positiv lösning. Vad som helst- stort eller litet. ”Jag kommer aldrig isäng”, ”Det är stressigt på morgnarna”. Vad leder de tankarna till? Att det blir bättre? Om inte- byt ut dem!

Men rör inte mitt morgonkaffe tack pretty please.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sista långpasset? #veckansträning


En till träningsvecka till ända.  Jag är fortfarande fast i att tro att ”det här inte borde gå” fast det går hur bra som helst. På väg mot sista trimestern med rasande fart.

Så lyckligt lottad- men inte bara på grund av tur- jag har tagit hand om mig och förtjänar att vara såhär pigg, stark och energisk. Faktiskt!

Målet är som sagt att röra på mig lite varje dag och alltid komma hem med en längtan att sticka ut igen. Styrka var tredje dag och bara springa så länge jag orkar hålla bäckenbottenknip. Det där är jag snart världsmästare på tror jag.

Så denna vecka blev det en lätt 5a i måndags. 3,5 km som uppvärmning inför ett pass på gymet i tisdags. I onsdags  9 km inklusive 6,5 km som hjälptränare på jobbets gemensamma träning. I torsdags sprang jag en till femma och så styrkepass (frivändningar) i fredags med en till 5,5 a på kvällen. Igår- faktiskt för första dagen på kanske tre veckor sprang jag inte men gjorde en massa annat och idag var det dags för det jag trodde skulle vara mitt sista ”korta långpass”.

Vi sprang till Ursvik och nej det går väl inte fort- har aldrig joggat så långsamt tror jag (förutom sisådär runt mil 12 på mina två 100 mileslopp) men jag skiter i tiden och i min lilla barbavärld så är allt rosa moln och regnbågar. Jag tassar fram (tycker jag själv) lätt och ledigt och kan vara ute hur länge som helst känns det som. Är lite salig av det. Spegeln säger att det borde vara tungt, när jag rör mig i övrigt börjar jag känna mig klumpig men sätter jag på mig löparskorna och får komma ut så känner jag mig urstark och lätt!

Idag blev det nästan 15 kilometer med en del kupering eftersom det liksom är så det ser ut här. Jag hade kunna fortsätta men skulle på spa med två fina vänner. Men den känslan- den är så fin!

42,5 kilometer denna vecka. 63 löppass på 68 dagar och totalt 44 mil med ett snitt på 7 km per pass sen jag började följa upp min träning den 25 december. Jag jagar inget mål, jag bara noterar mina guldkorn.

Njuter av en unik period. Lyssnar på kroppen, som jag alltid gör. Den säger, som den oftast gör: ”Spring!”

 

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in