Jag är ingen förebild

Jag , liksom så många andra runtom mig blev ledsen och lite rädd när jag hörde om valresultatet till Europaparlamentet imorse.

Om så många röstade SD, då finns de runt mig. Runt dig.

Vägen till ett öppnare mindre främlingsfientligt Europa är kommunikation, öppenhet och dialog.

Jag tror många röstar SD av rädsla. Rädsla kommer ofta ur okunskap. När man förstår och känner trygghet så kan man göra medmänskliga val. Är man osäker tror jag man tenderar att se förändring, som en ökad invandring och ökat antal tiggare på gatorna som något att rösta bort.

Jag vet, jag förenklar nu. Men jag tror ni förstår.

Våga möta. Våga se. Våga fråga.

Vi är många som skulle vilja höra från de som röstade SD. Hur tänker ni? Varför? Det är inte en hotfull fråga. Det är en ärlig, lite skrämd, nyfiken fråga.

Och till mig själv och de som känner sig ledsna: Vi var fortfarande 90% av de runt 50% som röstade som inte röstade SD. Vi blir väldigt viktiga nu om vi inte vill se samma sak i riksdagsvalet. Det här är ingen politisk blogg. Men min uppmaning är att läsa på, förstå, fundera, känna efter i hjärtat. Inte gå på rädsla. Utbilda sig i frågor som påverkar vårt samhälle.

Det tror jag är vägen framåt. Det måste vara vägen framåt.

---

Årets Workout Åre slog deltagarrekord och var nog ett av de bästa. Det blir bättre och bättre helt enkelt!! Det är svårt att hitta ett event där alla kan hitta sin grej! Vare sig du vill dansa i tre dagar, cykla MTB, åka rutschkana, äta glass och leka (tänker barn här nu..barn i alla åldrar), lyssna på inspirerande föreläsningar, träna crossfit, yoga, spaa, andas fjälluft eller bara hänga så funkar det.

Eftersom jag bloggar på Runners World trots allt och i år var med som deltagare endast och inte instruktör (nästa år igen!!!) så tänkte jag skriva hur jag skulle lägga upp eventet om jag var en löpare som ville utveckla mig under en helg!

På fredagen hade jag börjat med yoga med Jessica Clarén. Öppnat upp höfter och bröstrygg. Först hade jag nog tagit en joggingtur längs Åresjön.

Efter det hade jag lyssnat på en föreläsning som heter ”Making sense of barefootrunning” av Roger Jensen på Viva Barefoot.

Sen hade jag simmat lite i spa, tittat ut över sjön, badat bastu ätit en stor middag med massa trevliga människor och sen sovit gott.

Lördag morgon hade jag börjat med yinyoga som är väldigt bra för bindväven sen fortsatt med slingträning för löpare och cyklister med Magnus men fokuserat på teknik snarare än gått all in för att ha bålen intakt för resten av dagen!

Efter det hade jag tränat löpstyrka med samma Magnus och sen tagit en lång lunchpaus innan jag hade testat ett barfotalöpningspass med Matthew Griffiths.

Sen hade jag nog tagit en joggingtur längs sjön igen och avslutat med en föreläsning- också med Magnus- Starkare Snabbare Löpare. Sen hade jag simmat lite, bastat och ätit middag i matsalen med andra träningsglada människor.

Idag söndag hade jag hakat på toppturen förstås. Vädret tillät inte en tur till skutans topp. Säkerheten först men det finns andra toppar att ta sig upp på och få känslan av fjällöpning.

Därefter hade jag gått på föreläsningen ”Akut omhändertagande av skador” som passar alla löpare. Och sen tränat yoga för fantastiska Cecilia Gustavsson. Holy crap så bra hon är! Sist badat och bastat igen innan dags för hemfärd.

Det här var ett axplock ur ett späckat schema som, jag skrev ovan, passar alla typer.

Nästa år hoppas jag få instruera igen och ta med folk ut och träna löpteknik och terrängteknik igen och att vädret tillåter en tur till skutans topp!

Själv har jag tränat betydligt mer än jag trodde när vi bokade den här helgen: idag morgonjoggade jag innan jag dansade för underbara Per Markussen. Sen tränade jag simning med Mari Rutgersson och mitt självförtroende i bassängen ökade verkligen.

Nicke har verkligen gått all in den här helgen och det ser nog väldigt roligt ut när vi ska ta oss ur bilen- den ena stelare än den andra.

Jag kan inte nog varmt rekommendera Workout Åre för dig som vill få inspiration i din träning.

Om du tycker det är lite långt till nästa år så kommer jag föreläsa och leda pass på ett event där i september som du kan läsa mer om här.

---

Förutom att jag saknar några nära och kära så är jag omgiven av många och mycket av det som jag gillar mest i livet. Ett mycket bra sätt att fira sin födelsedag på!

Jag är i Jämtland, i fjällen, i Åre som jag gillar mest på sommaren, med Nicke. Det är massa roliga inspirerande människor här och jag kan bara slappa och ta det lugnt eftersom jag inte instruerar i år (vilket jag iofs saknkar) meeeeen jag har öst på ganska bra idag iallafall!

Nickepicke (som fått hälsa på väldigt många som säger ” ah det är Nicke B, dig har vi hört om :)”) väckte mig med sång och en jättefin present till oss båda: en kamera! Och choklad. Jo han känner mig rätt bra..

Sen stack han ut på cykel (han får blogga om sitt Workout Åre själv sen, han har en lite annan infallsvinkel än jag) och jag lyssnade på Sofies föreläsning ”25 timmar på ett dygn”. Väldigt inspirerande och jag känner igen en del från min egen föreläsning- speciellt hur vi tacklar utmaningar: Bryt ned dem och var positiv- inget annat hjälper! Sofie visar verkligen hur allt är möjligt bara man gör det med glädje och planering!

Jag fortsatte med två pass av Magnus som ju brukar vara min instruktörskollega på löpningen. Det var TRX och sen ett utomhusstyrkepass där jag höll mig mest på sidan. Den här stora magen är stabil och jag är grymt stark i bäckenbotten och transversus men jag undviker båltryck så mycket det går.

Sen sprang jag barfota med Matthew Griffiths.. det var riktigt kul i regnet.

Jag har hunnit fika, hänga med kompisar från Östersund, titta på andra pass, yoga för Johanna Andersson, men missade simningen med Marie Rutgersson 🙁 , träffa Jenny- HEJ! Vad kul att du kom och sa hej! 🙂 och nu är det dags att äta middag och jag tror det blir en tidig kväll för det här teamet för vi är helt slut båda två- av förklarliga skäl!

Så jag får skriva mer imorgon. Stort tack för alla grattis. Jag tror jag biologiskt blir yngre för varje år. 5 år äldre yngre än 30 så 25 ungefär. Lovande.

 

---

Jobbet tar aldrig slut. Inte när man har en tjänst man skapat själv och i mångt och mycket sätter gränserna för. Inte när man aldrig ger sig. Aldrig är nöjd. Har eget företag med adepter man skulle vilja ägna än mer tid till.

När man har ett välgörenhetslopp där vi börjar få lite rutin men det självklart alltid går att jaga in mer pengar, styra upp mer.

Man skulle kunna se det som att inget blir klart. Man är aldrig färdig. Det tar som sagt aldrig slut. Jag avskyr begreppet ”bra nog”. Watdafak bra nog? Så vill inte jag leva när det gäller vissa saker iallafall. Sen får annat vara ”bra nog”.

Eller så får man se det som att det man gör ska bli bra. Riktigt bra. Fokusera på det och göra det så bäst man kan. Strunta i resten. Där har jag mina prioriteringar i solklar ordning så det är inte svårt. Se det som blev klart. Se att det rör sig framåt. Landa i att det aldrig tar slut så det är lika bra att ta ett break här och var. Leva med att förändring är det enda beständiga.

Det har tagit lite tid att lära sig detta. Man måste lära sig det lite hela tiden. Knacka sig själv på skallen och fråga- Hallå? Behövs det en paus här? Kan du vara mer kreativ nu eller kör du bara på för att resten av maskineriet klarar av det?

Jag är klassisk gul. Energisk, drivande, älskar att starta upp saker. Svårare att avsluta. Sprudlar idéer och får kämpa med mitt ”blå” att vara organiserad och strukturerad. Men jag måste.

Och det är massor kvar. Massor att skapa och driva men nu är det annat fokus! Få inspiration, träna, svettas, äta gott och umgås. Och bada. Med finaste N. Kanske vår sista egna egohelg på länge! I Åre- som fått en ny väldigt fin hemsida med bilder som lockar till allt från fjällöpning till Workout Åre. DÄr jag för första gången på ..tja sen det började inte är här som funktionär eller instruktör utan bara hangaround och deltagare! Najs det med på alla sätt!

Ser inte riktigt ut såhär just nu. Skickar N upp på skutan i år.

---

Man behöver inte alltid hålla med en person för att ha glädje av att lyssna på dem.

Nutritionisten Matt Fitzgerald är en sån person. Jag har hört honom prata förut om tillskott under och runt träning och håller inte riktigt med men i vissa fall tycker jag han är klockren!

I sin bok ”Diet Cults” försöker han krossa alla myter om dieter som – kanske funkar- men ofta inte är exakt vad de säger att de är och attraherar människor mer av rädsla och med ”gör om gör rätt” propaganda än konstruktiva hanterbara förbättrningspunkter.

Jag har inte läst boken men lyssnat på en pod på ca en timme där Matt pratar om delar i boken.

Han förespråkar ett ”agnostiskt ätande” som lånar olika delar av olika dieter. Inga förbud och fokus på matens funktionalitet och lite myth bustering .

Han menar att han i sin bok erbjuder ett sätt att äta som redan används av väldigt många atleter, passar de flestas livsstill och inte bygger på de myter som han menar ofta återfinns inom ”sektuösa” dieter.

Till exempel pratar han om att när vi började hantera eld så fick vi tillgång till mer energi genom att vi kunde laga mat som var svårsmält eller oätbar som rå. Därav utvecklades vi och vår hjärna. Raw food hade inte fört mänskligheten framåt i det stadiet.

Han menar också att dieter ofta lockar med lite skrämselpropaganda och inte tittar på vad du äter idag som är bra. Mer ”rensa skafferiet och börja om”.

Jag tyckte podcasten var väldigt bra och enkel att ta till sig och är lite nyfiken på boken även om jag fortfarande är lite skeptiskt till hans hårddragande!

Lyssna här om du vill höra och kommentera gärna vad du tyckte! Här kan du läsa mer om boken.

---