Jag är ingen förebild
Jag är ingen förebild. Jag försöker inte vara. Jag är Annie. Jag är mamma, fästmö, storasyster, kompis, coach, hälsostrateg, ideell arbetare och jag är värd lika mycket som du.
Jag delar med mig av tankar, idéer, åsikter, tips här och jag välkomnar frågor, kommentarer och ”nä det där håller jag inte med om”. Jag blir enormt glad när jag hör att jag berör. Att jag inspirerarar. Inspirerar att göra saker du vill i ditt liv.
Jag har efter mina 15 (!!) år i träningsbranschen lärt mig att fullärd blir jag aldrig. Jag lever i alltid ständigt lärande. Alla är olika. Vad som är hälsa för dig är kanske inte hälsa för mig. Du är unik. Vi är unika.
Jag sätter alltid hälsan först. Jag är frisk och stark. Min dotter är frisk och stark. Jag kanske inte är den snabbaste ultralöparen men jag har alltid satt hälsan först och det gäller framför allt nu när jag är gravid.
Jag har i flera inlägg skrivit ärligt om min träning. Att jag joggar kortare, långsammare. Går mer. Lyssnar på kroppen. Aldrig utsätter mig för smärta. Att jag vet att jag är lyckligt lottad som kan. Som mår så bra. Att det jag gör inte passar alla. Jag har nu till kunskapsbanken lagt Woxneruds mammamageutbildning och är än mer övertygad om att det är så otroligt olika vad som funkar.
Jag har ett kommentarsfält här nere där ni till och med kan vara anonyma och ifrågasätta om det verkar konstigt.
Jag skrev igår om att okunskap och att inte fråga är rasismens grogrunder. Det gäller även andra områden.
Att bli påhoppad och uthängd i ett slutet forum där jag inte kan svara för mig- det gjorde mig först ledsen. Sen väldigt förbannad. Personen som gjorde detta klassas som en väldigt inflytelserik person. En sån som ska vara en förebild. En person med mycket kunskap- men hey det har jag också! Och jag har aldrig förespråkat löpning i slutet av graviditeten. Men vi är flera som klarar av det, i större eller mindre omfattning och jag har valt att visa att jag gör det, på mitt skonsamma sätt.
Kommer direkt från barnmorskan. Kroppen mår fantastisk. Alla värden i topp. Stark i bäckenbotten och transversus. Jättestark! Bebis mår toppen.
Får höra från en vän och se vad som står. Blir väldigt ledsen. Kommentarerna är, vissa av dem, helt otroligt korkade. De skriver om att jag kommer få framfall. Är oansvarig. Allt i ett slutet forum som jag inte skulle kunna se.
Blir väldigt ledsen. Sen arg som ett bi.
Men så tänker jag på att varje minut jag är arg förlorar jag en minut att vara glad, tacksam för min starka kropp. Glad, tacksam och lycklig över de fantastiska vänner jag har som tror på mig. Inte tror att det jag gör kanske är något de vill göra. Men tror på att jag känner mig själv bäst.
Det gör mig glad. Nu är jag glad. Nu ska jag förbereda först inför en dagisavslutning där Lillan ska vara nyckelpiga och beställt scones. Sen in till stan för ett anförande om hälsa inför sisådär 60 personer. Inga påhopp. Inga baktal. Bara dela med mig av mina tankar. I ett öppet forum. Heja det!

I am Annie. And this is my playground.
Antal kommentarer: 1
Ann-Sofie Forsmark
Fia-Tack för din kommentar! Får nog förtydliga: Jag skrev inget om påhittade cravings! jag skrev att jag ”generellt” inte trodde det var nödvänding och pratade förstås om vår sitatuion här och skrev just om man äter balanserat. Jag tror också att råder det en brist så tror jag man kan få väldigt speciella sug- precis som när man inte är gravid så kan man få sug efter saker man har brist på. Jag klassar inte det man får i sig under de tider man mår väldigt illa som cravings- det är ju ett sätt att ta sig igenom vardagen bäst man kan och det har jag också erfarenhet av..tyvärr! Ingen rolig period alls!
Jag anser att jag har väldigt mycket kunskap i området och vet att många vana löpare kan springa långt in i graviditeten. jag bloggar som sagt på Runners World, är van löpare och redogör alltid för hur jag resonerar och lyfter fram att jag springer med aktiv bäckenbotten, endast korta rundor med bra teknik. Inget annat.
M tack också. Absolut- folk läser och inspireras kanske men jag har alltid lyft fram de kriterier som gäller. Jag tycker att det har en plats i det sociomediala att vara ärlig med att vi är flera som springer hela vägen (nu vet jag ju inte om jag kommer göra det- jag går ju på hur jag kan hålla bäckenbotten från dag till dag). Jag har skrivit ärligt om det här, vet fler som gör det men kanske inte har den framträdande platsen som jag tydligen har.
Jag tar stort ansvar i att leva som jag lär, tycker inte jag kan skriva om hälsa om jag inte tar hand om min egen men hälsa är så individuellt. Om jag skulle skriva om vad som passar alla blir det väldigt tråkigt och tomt på inlägg här.
Att läsa och sen ta ansvar för sin egen situation tycker jag är en självklarhet.
Som läsare har man ju ett ansvar gentemot sig själv, som bloggare har jag ett ansvar att förmedla det jag kan stå för. Det har jag gjort. jag står för att jag joggar, jag berättar hur jag gör det så jag inte skadar mig, jag skriver att jag inte tror det passar alla och jag skriver vad som krävs.
Där tycker jag att jag är ansvarsfull.
tack för alla fina kommentarer! / Annie