Workout Åre för en löpare

Förutom att jag saknar några nära och kära så är jag omgiven av många och mycket av det som jag gillar mest i livet. Ett mycket bra sätt att fira sin födelsedag på!

Jag är i Jämtland, i fjällen, i Åre som jag gillar mest på sommaren, med Nicke. Det är massa roliga inspirerande människor här och jag kan bara slappa och ta det lugnt eftersom jag inte instruerar i år (vilket jag iofs saknkar) meeeeen jag har öst på ganska bra idag iallafall!

Nickepicke (som fått hälsa på väldigt många som säger ” ah det är Nicke B, dig har vi hört om :)”) väckte mig med sång och en jättefin present till oss båda: en kamera! Och choklad. Jo han känner mig rätt bra..

Sen stack han ut på cykel (han får blogga om sitt Workout Åre själv sen, han har en lite annan infallsvinkel än jag) och jag lyssnade på Sofies föreläsning ”25 timmar på ett dygn”. Väldigt inspirerande och jag känner igen en del från min egen föreläsning- speciellt hur vi tacklar utmaningar: Bryt ned dem och var positiv- inget annat hjälper! Sofie visar verkligen hur allt är möjligt bara man gör det med glädje och planering!

Jag fortsatte med två pass av Magnus som ju brukar vara min instruktörskollega på löpningen. Det var TRX och sen ett utomhusstyrkepass där jag höll mig mest på sidan. Den här stora magen är stabil och jag är grymt stark i bäckenbotten och transversus men jag undviker båltryck så mycket det går.

Sen sprang jag barfota med Matthew Griffiths.. det var riktigt kul i regnet.

Jag har hunnit fika, hänga med kompisar från Östersund, titta på andra pass, yoga för Johanna Andersson, men missade simningen med Marie Rutgersson 🙁 , träffa Jenny- HEJ! Vad kul att du kom och sa hej! 🙂 och nu är det dags att äta middag och jag tror det blir en tidig kväll för det här teamet för vi är helt slut båda två- av förklarliga skäl!

Så jag får skriva mer imorgon. Stort tack för alla grattis. Jag tror jag biologiskt blir yngre för varje år. 5 år äldre yngre än 30 så 25 ungefär. Lovande.

 

---

Jobbet tar aldrig slut. Inte när man har en tjänst man skapat själv och i mångt och mycket sätter gränserna för. Inte när man aldrig ger sig. Aldrig är nöjd. Har eget företag med adepter man skulle vilja ägna än mer tid till.

När man har ett välgörenhetslopp där vi börjar få lite rutin men det självklart alltid går att jaga in mer pengar, styra upp mer.

Man skulle kunna se det som att inget blir klart. Man är aldrig färdig. Det tar som sagt aldrig slut. Jag avskyr begreppet ”bra nog”. Watdafak bra nog? Så vill inte jag leva när det gäller vissa saker iallafall. Sen får annat vara ”bra nog”.

Eller så får man se det som att det man gör ska bli bra. Riktigt bra. Fokusera på det och göra det så bäst man kan. Strunta i resten. Där har jag mina prioriteringar i solklar ordning så det är inte svårt. Se det som blev klart. Se att det rör sig framåt. Landa i att det aldrig tar slut så det är lika bra att ta ett break här och var. Leva med att förändring är det enda beständiga.

Det har tagit lite tid att lära sig detta. Man måste lära sig det lite hela tiden. Knacka sig själv på skallen och fråga- Hallå? Behövs det en paus här? Kan du vara mer kreativ nu eller kör du bara på för att resten av maskineriet klarar av det?

Jag är klassisk gul. Energisk, drivande, älskar att starta upp saker. Svårare att avsluta. Sprudlar idéer och får kämpa med mitt ”blå” att vara organiserad och strukturerad. Men jag måste.

Och det är massor kvar. Massor att skapa och driva men nu är det annat fokus! Få inspiration, träna, svettas, äta gott och umgås. Och bada. Med finaste N. Kanske vår sista egna egohelg på länge! I Åre- som fått en ny väldigt fin hemsida med bilder som lockar till allt från fjällöpning till Workout Åre. DÄr jag för första gången på ..tja sen det började inte är här som funktionär eller instruktör utan bara hangaround och deltagare! Najs det med på alla sätt!

Ser inte riktigt ut såhär just nu. Skickar N upp på skutan i år.

---

Man behöver inte alltid hålla med en person för att ha glädje av att lyssna på dem.

Nutritionisten Matt Fitzgerald är en sån person. Jag har hört honom prata förut om tillskott under och runt träning och håller inte riktigt med men i vissa fall tycker jag han är klockren!

I sin bok ”Diet Cults” försöker han krossa alla myter om dieter som – kanske funkar- men ofta inte är exakt vad de säger att de är och attraherar människor mer av rädsla och med ”gör om gör rätt” propaganda än konstruktiva hanterbara förbättrningspunkter.

Jag har inte läst boken men lyssnat på en pod på ca en timme där Matt pratar om delar i boken.

Han förespråkar ett ”agnostiskt ätande” som lånar olika delar av olika dieter. Inga förbud och fokus på matens funktionalitet och lite myth bustering .

Han menar att han i sin bok erbjuder ett sätt att äta som redan används av väldigt många atleter, passar de flestas livsstill och inte bygger på de myter som han menar ofta återfinns inom ”sektuösa” dieter.

Till exempel pratar han om att när vi började hantera eld så fick vi tillgång till mer energi genom att vi kunde laga mat som var svårsmält eller oätbar som rå. Därav utvecklades vi och vår hjärna. Raw food hade inte fört mänskligheten framåt i det stadiet.

Han menar också att dieter ofta lockar med lite skrämselpropaganda och inte tittar på vad du äter idag som är bra. Mer ”rensa skafferiet och börja om”.

Jag tyckte podcasten var väldigt bra och enkel att ta till sig och är lite nyfiken på boken även om jag fortfarande är lite skeptiskt till hans hårddragande!

Lyssna här om du vill höra och kommentera gärna vad du tyckte! Här kan du läsa mer om boken.

---

Ja sitt på den rubriken. Den trodde jag faktiskt inte jag skulle kunna skriva.

Men jag springer! Och det är en rörelse som på många sätt går bättre än mycket annat. Sitta på en stol till exempel, det tycker inte Lillspark om och trummar med små fötter och knän så det känns som jag blir blå inifrån.

Såhär var det inte alls förra gången. Jag var ganska svullen då,  vilket jag i och för sig är nu med, mådde nog lika bra fysiskt, hade inte ont någonstans och var pigg men hade inte alls lika mycket på agendan, speciellt inte ett till barn att ta hand om och ..ja alltså såhär bra har jag nog aldrig mått i hela mitt liv faktiskt. TIll helheten sett- både fysiskt och i mental glädje. Även om det inte varit så senaste månaderna med det som hänt oss. Så mer tacksamhet kanske kommit till. Det gör mycket.

Jag sover bra med en sån där lång amningskudde jag fått låna av min bästa syster, ”midgårdsormen” kallar N den för. Visst man vaknar ibland av att hela vaden krampat ihop sig men det är ju bara att resa på sig och knata runt ett varv.

Jag smörjer in vad och fot varje dag med magnesiumlotion och går och står jag mycket har jag kompression från Falke förstås.

Är väldigt pigg precis som vanlig och ser jag till att sova regelbundet och somna innan 23.00 så är jag pigg hela dagen. Det hjälper nog att det är så ljust och fint ute nu. Älska våren!

Jag försöker äta som vanligt. Cravings tror jag inte så mycket på även om jag är väldigt sugen på Earl Grey té apelsiner och koriander (??). Jag tror ofta cravings kommer av att man förväntar att de ska komma och man känner efter..oh är jag inte extreeemt sugen på glass/godis/choklad? Jag fokuserar på mycket grönsaker, frukt, fett och protein och har som vanligt inga förbud förutom alkohol som jag ju ändå inte anser hör till en småbarnsförälders liv direkt.

Jag vaknar pigg på morgnarna och det första jag vill göra är att sticka ut och jogga! Idag blev det 5 kilometer i badande solsken runt sjöarna. Nej det går ju inte så fort och jag har lagt all elektronik och prestige på hyllan sen länge. Jag använder mina feta Hokas så mycket det går, och ”unnar” mig att springa i Inov-8 när jag springer i Ursvik. Tar små steg. Är noga med hållningen och bäckenbottenknipet. Går upp och nedför. Igår kom jag hem klockan 19, det var en sån där fantastisk kväll och jag ville faktiskt ut och springa igen. Lite fortare! Men tänkte jag skulle ta det lugnt och promenerade istället men det kändes inte så roligt faktiskt. Så ikväll ska jag sticka ut en sväng med träningskläder!

Och jag vet att löpning generellt inte rekommenderas i slutet av graviditeten pga belastning på försvagade ligament men hormonet relaxin som går bananas i kroppen, den ökade vikten och själva viktförflyttningen. Men alla olika. Så jag berättar det som funkar för mig. Jag skulle inte ta ett enda löpsteg med smärta och skulle inte rekommendera någon annan att göra det heller. Det här är inte tiden i livet att vara superwoman- det kommer en förlossning när det kommer väl till pass. Och en tid efteråt…sisådär 18 år…. 

Jag tycker styrkan är urtråkig fortfarande och det där Friskiskortet det ligger oanvänt- vilket ju inte gör något för styrka kan jag ju köra ute. Det blir en gång i veckan under pust och stön men jag tror inte att jag kan klassas som klen och ofunktionell direkt (har testat mina djupa magmuskler idag och de är kalas!) så det är ingen fara.  Jag gillar ju att ta i och nu går inte det och då blir det inte så roligt.

Forskning visar på hur bra det är att motionera  under graviditeten och jag är glad att jag fokuserat på det hela vägen även när jag mådde som sämst. Idag pratade Ekot om att 1/3 av alla gravida är överviktiga vilket ökar risken för syrebrist för fostret samt missbildningar.

Visst kan man ”unna sig” som det så fint heter när man är gravid men jag tycker det är viktigt att belysa det här ökande problemet och lyfta fram hur bra det faktiskt är att äta bra och balanserat och röra på sig under hela graviditeten, både för mamma och barn och för förlossningen. Man behöver inte springa- det går oftast att göra andra saker som att stavgå, simma etc. Och nej nu pratar jag inte om de extrema fall där man har förlamande foglossning.

Det är några veckor kvar och jag har bestämt att jag ska må såhär bra hela vägen in till BB. Tankens kraft och att fokusera på det som är bra, hålla i de goda vanorma, det ska man inte underskatta. Jag håller för öronen när jag läser och hör om hur tufft och segt det brukar vara på slutet. Jag tänker inte välkomna in det i den här graviditeten, jag tänker ge plats åt att känna mig stark! Mata det som jag vill ska växa helt enkelt.

Jag har mycket kvar på jobbet, det är Tjejmarathon i juni och på kvällarna jobbar jag oftast i mitt egna företag Formstark Hälsa. Det ger massa energi men jag försöker ta bort alla krav så gott det går och gå på känsla. Skulle jag vara seg lägger jag mig på soffan 10 minuter och andas och tittar på magen som rör sig. Och sen sätter jag igång igen.

Tacksamt!

2 minuter utanför huset- ja det lockar!

---

Tiden flyger så jag har inte haft tid att skriva om vårt lyckade välgörenhetslopp på Stockholms Stadion förra torsdagen!

Solen strålade som ni kanske minns och vi var nog ungefär hälften medarbetare och hälften kunder- totalt nästan 300 personer som gick, joggade och sprang 5 eller 10 kilometer för Unicef. För varje avverkad kilometer ger PwC 25 kr till organisationen som verkar för barns rättigheter både här och runtom i världen.

Till hjälp hade vi Urban Tribes som skötte tävlingen, Westers som skötte cateringen efteråt och så flera medarbetare som var funktionärer.

Jag med förstås! Jag Visste ju inte hur mobil jag skulle vara men hade nog kunnat springa 5 km iallafall och med det dra in 125 kr till Unicef. Men nu var jag vägvisare utanför Stadion och sen prisutdelare.

Det var väldigt kul att heja på alla, speciellt på min älskling som tyckte han var otränad men sprang milen riktigt fint på de fyra varven ut mot Liljanskogen.

Dagens snabbaste tid stod Anders Söderlund för med 36:22 på 10 km. Snabbfot!

Men mest vann ju Unicef som fick runt 60 000 kronor från alla avverkade kilometer.

Här kan du läsa om loppet på vår hemsida.

---