Löpning i 9e månaden
Ja sitt på den rubriken. Den trodde jag faktiskt inte jag skulle kunna skriva.
Men jag springer! Och det är en rörelse som på många sätt går bättre än mycket annat. Sitta på en stol till exempel, det tycker inte Lillspark om och trummar med små fötter och knän så det känns som jag blir blå inifrån.
Såhär var det inte alls förra gången. Jag var ganska svullen då, vilket jag i och för sig är nu med, mådde nog lika bra fysiskt, hade inte ont någonstans och var pigg men hade inte alls lika mycket på agendan, speciellt inte ett till barn att ta hand om och ..ja alltså såhär bra har jag nog aldrig mått i hela mitt liv faktiskt. TIll helheten sett- både fysiskt och i mental glädje. Även om det inte varit så senaste månaderna med det som hänt oss. Så mer tacksamhet kanske kommit till. Det gör mycket.
Jag sover bra med en sån där lång amningskudde jag fått låna av min bästa syster, ”midgårdsormen” kallar N den för. Visst man vaknar ibland av att hela vaden krampat ihop sig men det är ju bara att resa på sig och knata runt ett varv.
Jag smörjer in vad och fot varje dag med magnesiumlotion och går och står jag mycket har jag kompression från Falke förstås.
Är väldigt pigg precis som vanlig och ser jag till att sova regelbundet och somna innan 23.00 så är jag pigg hela dagen. Det hjälper nog att det är så ljust och fint ute nu. Älska våren!
Jag försöker äta som vanligt. Cravings tror jag inte så mycket på även om jag är väldigt sugen på Earl Grey té apelsiner och koriander (??). Jag tror ofta cravings kommer av att man förväntar att de ska komma och man känner efter..oh är jag inte extreeemt sugen på glass/godis/choklad? Jag fokuserar på mycket grönsaker, frukt, fett och protein och har som vanligt inga förbud förutom alkohol som jag ju ändå inte anser hör till en småbarnsförälders liv direkt.
Jag vaknar pigg på morgnarna och det första jag vill göra är att sticka ut och jogga! Idag blev det 5 kilometer i badande solsken runt sjöarna. Nej det går ju inte så fort och jag har lagt all elektronik och prestige på hyllan sen länge. Jag använder mina feta Hokas så mycket det går, och ”unnar” mig att springa i Inov-8 när jag springer i Ursvik. Tar små steg. Är noga med hållningen och bäckenbottenknipet. Går upp och nedför. Igår kom jag hem klockan 19, det var en sån där fantastisk kväll och jag ville faktiskt ut och springa igen. Lite fortare! Men tänkte jag skulle ta det lugnt och promenerade istället men det kändes inte så roligt faktiskt. Så ikväll ska jag sticka ut en sväng med träningskläder!
Och jag vet att löpning generellt inte rekommenderas i slutet av graviditeten pga belastning på försvagade ligament men hormonet relaxin som går bananas i kroppen, den ökade vikten och själva viktförflyttningen. Men alla olika. Så jag berättar det som funkar för mig. Jag skulle inte ta ett enda löpsteg med smärta och skulle inte rekommendera någon annan att göra det heller. Det här är inte tiden i livet att vara superwoman- det kommer en förlossning när det kommer väl till pass. Och en tid efteråt…sisådär 18 år….
Jag tycker styrkan är urtråkig fortfarande och det där Friskiskortet det ligger oanvänt- vilket ju inte gör något för styrka kan jag ju köra ute. Det blir en gång i veckan under pust och stön men jag tror inte att jag kan klassas som klen och ofunktionell direkt (har testat mina djupa magmuskler idag och de är kalas!) så det är ingen fara. Jag gillar ju att ta i och nu går inte det och då blir det inte så roligt.
Forskning visar på hur bra det är att motionera under graviditeten och jag är glad att jag fokuserat på det hela vägen även när jag mådde som sämst. Idag pratade Ekot om att 1/3 av alla gravida är överviktiga vilket ökar risken för syrebrist för fostret samt missbildningar.
Visst kan man ”unna sig” som det så fint heter när man är gravid men jag tycker det är viktigt att belysa det här ökande problemet och lyfta fram hur bra det faktiskt är att äta bra och balanserat och röra på sig under hela graviditeten, både för mamma och barn och för förlossningen. Man behöver inte springa- det går oftast att göra andra saker som att stavgå, simma etc. Och nej nu pratar jag inte om de extrema fall där man har förlamande foglossning.
Det är några veckor kvar och jag har bestämt att jag ska må såhär bra hela vägen in till BB. Tankens kraft och att fokusera på det som är bra, hålla i de goda vanorma, det ska man inte underskatta. Jag håller för öronen när jag läser och hör om hur tufft och segt det brukar vara på slutet. Jag tänker inte välkomna in det i den här graviditeten, jag tänker ge plats åt att känna mig stark! Mata det som jag vill ska växa helt enkelt.
Jag har mycket kvar på jobbet, det är Tjejmarathon i juni och på kvällarna jobbar jag oftast i mitt egna företag Formstark Hälsa. Det ger massa energi men jag försöker ta bort alla krav så gott det går och gå på känsla. Skulle jag vara seg lägger jag mig på soffan 10 minuter och andas och tittar på magen som rör sig. Och sen sätter jag igång igen.
Tacksamt!
2 minuter utanför huset- ja det lockar!
