Blogg

Löpning i 9e månaden


Ja sitt på den rubriken. Den trodde jag faktiskt inte jag skulle kunna skriva.

Men jag springer! Och det är en rörelse som på många sätt går bättre än mycket annat. Sitta på en stol till exempel, det tycker inte Lillspark om och trummar med små fötter och knän så det känns som jag blir blå inifrån.

Såhär var det inte alls förra gången. Jag var ganska svullen då,  vilket jag i och för sig är nu med, mådde nog lika bra fysiskt, hade inte ont någonstans och var pigg men hade inte alls lika mycket på agendan, speciellt inte ett till barn att ta hand om och ..ja alltså såhär bra har jag nog aldrig mått i hela mitt liv faktiskt. TIll helheten sett- både fysiskt och i mental glädje. Även om det inte varit så senaste månaderna med det som hänt oss. Så mer tacksamhet kanske kommit till. Det gör mycket.

Jag sover bra med en sån där lång amningskudde jag fått låna av min bästa syster, ”midgårdsormen” kallar N den för. Visst man vaknar ibland av att hela vaden krampat ihop sig men det är ju bara att resa på sig och knata runt ett varv.

Jag smörjer in vad och fot varje dag med magnesiumlotion och går och står jag mycket har jag kompression från Falke förstås.

Är väldigt pigg precis som vanlig och ser jag till att sova regelbundet och somna innan 23.00 så är jag pigg hela dagen. Det hjälper nog att det är så ljust och fint ute nu. Älska våren!

Jag försöker äta som vanligt. Cravings tror jag inte så mycket på även om jag är väldigt sugen på Earl Grey té apelsiner och koriander (??). Jag tror ofta cravings kommer av att man förväntar att de ska komma och man känner efter..oh är jag inte extreeemt sugen på glass/godis/choklad? Jag fokuserar på mycket grönsaker, frukt, fett och protein och har som vanligt inga förbud förutom alkohol som jag ju ändå inte anser hör till en småbarnsförälders liv direkt.

Jag vaknar pigg på morgnarna och det första jag vill göra är att sticka ut och jogga! Idag blev det 5 kilometer i badande solsken runt sjöarna. Nej det går ju inte så fort och jag har lagt all elektronik och prestige på hyllan sen länge. Jag använder mina feta Hokas så mycket det går, och ”unnar” mig att springa i Inov-8 när jag springer i Ursvik. Tar små steg. Är noga med hållningen och bäckenbottenknipet. Går upp och nedför. Igår kom jag hem klockan 19, det var en sån där fantastisk kväll och jag ville faktiskt ut och springa igen. Lite fortare! Men tänkte jag skulle ta det lugnt och promenerade istället men det kändes inte så roligt faktiskt. Så ikväll ska jag sticka ut en sväng med träningskläder!

Och jag vet att löpning generellt inte rekommenderas i slutet av graviditeten pga belastning på försvagade ligament men hormonet relaxin som går bananas i kroppen, den ökade vikten och själva viktförflyttningen. Men alla olika. Så jag berättar det som funkar för mig. Jag skulle inte ta ett enda löpsteg med smärta och skulle inte rekommendera någon annan att göra det heller. Det här är inte tiden i livet att vara superwoman- det kommer en förlossning när det kommer väl till pass. Och en tid efteråt…sisådär 18 år…. 

Jag tycker styrkan är urtråkig fortfarande och det där Friskiskortet det ligger oanvänt- vilket ju inte gör något för styrka kan jag ju köra ute. Det blir en gång i veckan under pust och stön men jag tror inte att jag kan klassas som klen och ofunktionell direkt (har testat mina djupa magmuskler idag och de är kalas!) så det är ingen fara.  Jag gillar ju att ta i och nu går inte det och då blir det inte så roligt.

Forskning visar på hur bra det är att motionera  under graviditeten och jag är glad att jag fokuserat på det hela vägen även när jag mådde som sämst. Idag pratade Ekot om att 1/3 av alla gravida är överviktiga vilket ökar risken för syrebrist för fostret samt missbildningar.

Visst kan man ”unna sig” som det så fint heter när man är gravid men jag tycker det är viktigt att belysa det här ökande problemet och lyfta fram hur bra det faktiskt är att äta bra och balanserat och röra på sig under hela graviditeten, både för mamma och barn och för förlossningen. Man behöver inte springa- det går oftast att göra andra saker som att stavgå, simma etc. Och nej nu pratar jag inte om de extrema fall där man har förlamande foglossning.

Det är några veckor kvar och jag har bestämt att jag ska må såhär bra hela vägen in till BB. Tankens kraft och att fokusera på det som är bra, hålla i de goda vanorma, det ska man inte underskatta. Jag håller för öronen när jag läser och hör om hur tufft och segt det brukar vara på slutet. Jag tänker inte välkomna in det i den här graviditeten, jag tänker ge plats åt att känna mig stark! Mata det som jag vill ska växa helt enkelt.

Jag har mycket kvar på jobbet, det är Tjejmarathon i juni och på kvällarna jobbar jag oftast i mitt egna företag Formstark Hälsa. Det ger massa energi men jag försöker ta bort alla krav så gott det går och gå på känsla. Skulle jag vara seg lägger jag mig på soffan 10 minuter och andas och tittar på magen som rör sig. Och sen sätter jag igång igen.

Tacksamt!

2 minuter utanför huset- ja det lockar!


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#dogood PwC:s Fun and Charity Run


Tiden flyger så jag har inte haft tid att skriva om vårt lyckade välgörenhetslopp på Stockholms Stadion förra torsdagen!

Solen strålade som ni kanske minns och vi var nog ungefär hälften medarbetare och hälften kunder- totalt nästan 300 personer som gick, joggade och sprang 5 eller 10 kilometer för Unicef. För varje avverkad kilometer ger PwC 25 kr till organisationen som verkar för barns rättigheter både här och runtom i världen.

Till hjälp hade vi Urban Tribes som skötte tävlingen, Westers som skötte cateringen efteråt och så flera medarbetare som var funktionärer.

Jag med förstås! Jag Visste ju inte hur mobil jag skulle vara men hade nog kunnat springa 5 km iallafall och med det dra in 125 kr till Unicef. Men nu var jag vägvisare utanför Stadion och sen prisutdelare.

Det var väldigt kul att heja på alla, speciellt på min älskling som tyckte han var otränad men sprang milen riktigt fint på de fyra varven ut mot Liljanskogen.

Dagens snabbaste tid stod Anders Söderlund för med 36:22 på 10 km. Snabbfot!

Men mest vann ju Unicef som fick runt 60 000 kronor från alla avverkade kilometer.

Här kan du läsa om loppet på vår hemsida.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Dagens bästa citat:


På mina morgonjoggar lyssnar jag växelvis på fågelkvitter och växelvis på Endurance Planet.

Idag hann jag bara lyssna  lite på inslaget om Matt Fitzgeralds nya bok ”Diet Cults” som han tydligen inleder med ett bibelcitat och det var så klockrent så jag var tvungen att dela det med er. Det var gamle Jesus som redan då insåg att det är skillnad på äpplen och päron:

Not that which goeth into the mouth defileth a man; but that which cometh out of the mouth, this defileth a man.

 

NT Matteus 15:11.

Klokt.

Nu ska jag på kurs Katarina Woxnerud lite passande om just ”Mammamagar”. Toodlepip!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

5:2 dieten funkar!


JA! Fantastiskt! Att äta mindre än man gör av med- funkar! Det har vi ju inte vetat innan..eller…hur var det nu?

Äta mindre röra sig mer- funkar. Utan ett asocialt ätbeteende nästan en tredjedel av veckans dagar.

Fokusera på att äta goda näringsrika och hållbara livsmedel och unna sig något som inte är det då och då. Balansera det ofta stillasittande jobbet  med motion och rörelse, funkar också.

Så headline news idag, speciellt på skräpkanalsnyheterna och löpsedlarna: 5:2 dieten, den som forskarna också sa inte lämpar sig för de som har tendens till ätstörningar vilket många har, funkar.

Mest klickar får de nyheter som handlar om att äta enligt ett sätt som kommer få dina barn att komma i kontakt med 2-dagars självsvält i ett land med överflöd av mat. Mamma eller pappa är jättehungrig. Men det funkar. Men du lilla vän ska äta som vanligt. Imorgon blir det bacon för mamsen serru.

Jakten på quick-fix fortsätter. Det långsiktiga, balanserade, sunda. Det ger inga headlines.

Less man blir. Well. Glöm rubriken. Den här bloggen kommer fortsätta slåss för en kosthållning som du kan stå för inför både mormor, fattiga och barn. Och dig själv, innerst inne.


Antal kommentarer: 4

Ann-Sofie Forsmark

Ja man undrar… 🙂


Ann-Sofie Forsmark

Ulf!
Jag har läst en del psykologi men det har inget med detta inlägg att göra.
Jag vet också om goda effekter av 5:2, dess tydlighet men för de flesta, inkl de 100 i studien och i ett större samhällshälsobegrepp så tror jag inte på att ge det så mycket utrymme i media som något som är revolutionerande och funkar.
Jag har hjälpt folk gå ned i vikt i 15 år snart och flera av dem har jag fått hänvisa till just mer beteendefokuserat hjälpande då det precis som du säger är väldigt svårt för en del att ”ändra lite över lång tid” och inte så enkelt som att bara skärpa sig, då skulle ju folk göra det, det förstår vi nog allihop. Det här inlägget är som du förstår inte ett resonemang om det hjälper de som har allvarliga problem utan generellt reflekterande över att det landar på bästa sändningstid för många ”vanliga” människor och jag tycker inslaget var lite onyanserat. Jag ogillar filmsnuttar av kokt ägg och paprika ena dagen och sen bacon andra dagen eftersom för mig har mat påverkan på sociala och miljöaspekter!
Mr Big- njaaa alltså jag är ju också ett fan av lågkolhydrat i vissa fall men så väldigt förenklat är det väl inte? Många folkkgrupper äter ju betydligt mer kolhydrater än vi gör och det går bra utan övervikt. Det är så mycket mer komplicerat än så även om jag förstår hur du menar.


Ann-Sofie Forsmark

Mr Big- Tack för det :)! Jag har läst ”ett sötare blod” och det står mycket viktigt och bra men ibland blir alla kolhydrater dragna över en kam och det är lite tokigt tycker jag! Snabbmat, skräpmat, raffinerade källor- det håller jag med om- bort med dem. Men vegetabiliska komplexa kolhydrater är inte socker, ofta bra med näring i och bra för miljön. Det finns mycket bra i ett sötare blod men den är inte svaret på allt. Läs gärna här väldigt bra sammanfattat: http://tranastyrka.se/lchf-vs-vetenskap/?utm_content=buffer85416&utm_medium=social&utm_source=twitter.com&utm_campaign=buffer
Där du ser att det finns många länder där man äter övervägande CHO och inte har fetma som stort problem medan de länder som har högt fettintag faktiskt har det. Inget är svart och vitt! 🙂


Ann-Sofie Forsmark

Ok! Oavsett vad man tycker om JG så är hans metaanalyser väldigt bra tycker jag! Och absolut- sockret är boven- bland annat. För miljön och hälsan finns det en fin gyllene medelväg utan extremer som LCHF eller strikt vegan- tänker jag!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Måndagspeppen Livs- eller för stundennjutare?


 Det här inlägget är inspirerat av något som Kristina Andersson skrev på sin blogg på Topphälsa.

Om en person som för att hon ofta ger efter för kortsiktiga begär får dras med långvariga besvär.

Vad är det att vara livsjnutare? Är det att ge vika för spontana begär för choklad, rosévin och dekadenta middagar hela tiden? Eller är det att vara för stundennjutare?

Jag är ju all for att unna sig både det ena och det andra som kanske inte klassas som ”hälsosamt” men jag tror att det är lätt att gömma sig bakom begreppet ”jag är livsnjutare” men egentligen få effekten av ”för stundennjutning”.

Att vara livsnjutare är i min värld att tänka lite mer långsiktigt och lite större än bara ge vika för de spontana sug man ofta får.

Till exempel: Vi är av naturen lata och programmerade att gilla socker och fett. Gärna ihop. Att ligga kvar i sängen och slumra, välja en chokladbit på vägen hem från jobbet eller en stor glas i solen. Att hämta hem en pizza istället för den planerade hemlagade middagen.

Inget av detta är i sig ohälsosamt. Men inget av det är kanske något som ger livsnjutning. Det ger för stundennjutning.

Ibland är för stundennjutning så jäkla värt! Och ett liv utan för stundennjutning är kanske inte så kul.

Men att ge efter hela tiden för saker man egentligen inte planerat med motivationen att det är att vara livsnjutare- det tror inte jag på.

Vktigare är att hitta det som verkligen ger livsnjutning. Många av oss kommer leva tills vi är 100 år. Det finns en massa utrymme för sovmorgnar, pizza, struntade i träningspass. Choklad och glass.

Men jag tror vi har mycket att vinna på att identifiera vad i våra liv som faktiskt, på riktigt, ger livsnjutning. Vad ger mervärde åt livet? Säkert riktigt god glass ibland. Men inte slentrianmässig eftergift till sug eller lathet.

Som med allt annat, fokusera på det som ger ett hållbart mervärde, ge det plats. Var en livsnjutare, inte alltid en för stundennjutare!

Mest för stundennjutning.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Veckans träning- terrängtass och utomhuskalas


En till vecka till ända och även så en fantastisk helg! Jag är grymt nöjd med hur bra jag är på att ”stänga ned” min jobbhjärna på helgerna. I det ingår också att, utan att vara ”absolutist” inte kolla Facebok och Twitter så regelbundet som jag brukar göra på veckorna till och från jobbet. På ett sätt lite synd för det är ofta mycket rapporter från lopp och liknande men de jag vill ha koll på får jag ändå reda på senare tänker jag och mina närmaste har jag kontakt med utan dator. Instagram är fiffigt- där man kan slänga upp en bild som sen syns både på fejan och Twitter. Sånt gillar jag.

Igår firade jag min 35 (!!)årsdag med nära och kära i Ursvik. Känner mig betydligt yngre än när jag fyllde 30. Age is just a number. Jag älskar ju att vara ute och gillar Ursvik så vi samlades där, grillade och åt kakor och gott som jag och Lillan bakat. Världens bästa fästman hade gjort en  tipspromenad som han satte upp parallellt med den som finns för barnen längs en ca 1 km lång stig med hinder. Frågor som vilka tre länder jag bott i, vilka universitet jag läst vid och vilken Sveriges första ultra var fanns med.

(Det var för övrigt Lejonbragden vilket återuppstod 2012!).

Jag fick en enormt fin present av min familj och vänner också: En spadag med behandling på Sturebadet. Precis vad jag önskat mig! Jag fyller egentligen inte år förrän nästa lördag. Men då är jag som vanligt på Workout Åre.

Vi har varit ute i stort sett hela helgen, bara lekt och umgåtts och få saker ger så mycket glädje och energi som det. Enkla nöjen är de rikaste.

Tränat har jag också gjort den här veckan:

I måndags joggade jag 40 minuter på morgonen, tisdag samma sak. Onsdag joggade jag 2 km och körde: armhävningar växlat med enbensrodd med kettlebell, smala utfall, axelpressar med samma kettlebell (8 kg) och lite skridskohopp.

I torsdag blev det massa spontanjoggande på vårt välgörenhetslopp på Stadion (PwC:s Fun and Charity Run). Fredag 40 min terräng igen på morgonen, vila igår (eh nåja en hel ute dag med min snart 5-åring är inte vila direkt) och idag sprang jag och N lätta 7an i Ursvik.

Det kändes mycket lättare än jag hade kunnat tro! Hade mina Inov-8 Xtalon 212 och de är ju terrängskornas gudar vilket gör att det nog känns lättare än det ser ut.

Nu ser jag fram emot en riktigt bra träningsvecka med morgonjoggar, mer rörlighet, styrka och så massa roliga pass på Workout Åre där jag väl får hänga lite på sidan mest om och vara med så gott det går.

Hoppas att du haft en lika fin helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*